Jo, men jag vill inbilla mig att det åtminstone "har vänt" nu, för nu kan jag i alla fall svälja utan att liksom först behöva stålsätta mig för vad som komma skall. Byggfläkten i svalget är åtminstone tillfälligt avstängd och det hoppas jag den förblir, även om mina hostningar låter som direkt hämtade från en journalfilm om sanatorium (om det finns någon sådan). Den nya febertermometern visade 37,1 i morse så officiellt feberfri nu tror jag, vet faktiskt inte vad jag har för normaltemperatur på morgonen. Inofficiellt känner jag mig fortfarande som en djävla disktrasa, blir helt trött och svettig bara av att vara uppe och hasa omkring lite. Igår morse grät jag av ren självömkan för att jag mådde så dåligt. Det har jag i alla fall inte gjort idag, så det är väl ett gott tecken. I fredags kväll inträffade också någon form av lågvattenmärke när fjärrkontrollen till tv-boxen valde att lägga av när vi precis skulle slå oss ner med varsin Coop-pizza och Love Is Blind UK. Eller inte hela fjärrkontrollen, men confirm-knappen och vad har man för djävla nytta av att ha en djävla massa streamingtjänster på sin djävla smarta fitt-tv när inget av det går att välja eftersom den helvetes djävla kuk-fjärrkontrollen inte klarar av det mest elementära för en fjärrkontroll? Ungefär det var väl budskapet jag serverade universum, mustigt kryddat av ytterligare svordomar och könsord. Gick sedan och lade mig och läste Britta och Silver får en vän för det är ju helt vetenskapligt det enda som hjälper i såna stunder. Löste det sedan genom att chatta först med en bot och sedan med en människa på Tele 2:s kundtjänst igår, så en ny kontroll ska skickas inom kort. Hoppas jag.
Ibland vet man ju inte om man mår dåligt för att man är sjuk eller om man mår dåligt för att man bara har legat som en utstjälpt pannkaka i evigheter, så tvingade mig ut på en mycket liten runda med hundarna i morse, en kvart eller så kanske. Det räckte mer än väl. Sen har jag varit i trädgården några vändor, en gång för att plocka frön från palsternacka som gått i blom, en gång för att beundra taket på Uthus 2.0 som nu äntligen är på plats, samt en gång för att bara hänga lite med hönsen.
Är jobbstressad eftersom vi har en slags revision på tisdag. Oftast gillar jag att vi är ett litet företag (om än i en stor koncern) för man är liksom så nära allt som händer och kan vara med och påverka mycket, men ibland hade man ju önskat att man bara hade jobbat som en liten kugge på någon stor avdelning där det fanns andra som jobbade med samma saker som hade kunnat steppa fram och ta över och åtminstone vara hyfsat insatta, men tyvärr är det inte så, det skulle bara vara supertaskigt mot vem det än månde vara, så nu har jag mailat till revisorn och undrat om det möjligen går att flytta fram datumet på grund av omständigheterna. Det BORDE ju gå tycker man ju, alla kan väl bli sjuka. Även jag, även om det nog aldrig har hänt förut att jag har kroknat så här. Men det ska väl finnas en första gång för allt. Tror heller aldrig att jag varit med om att ha blivit sjuk så snabbt? I tisdags eftermiddag när jag gick till tandläkaren tyckte jag att jag mådde bra. När jag gick från tandläkaren så tyckte jag att jag hade "en liten känning" i halsen. Förväntade mig då att denna känning skulle ligga där och liksom varsla om sig själv ett par dagar, för att sedan antingen försvinna eller blomma ut i en fullskalig förkylning, för det är så reglerna är. Enligt mig. Men det höll inte Känningen med om. Det är säkert tandläkarens fel! klagade jag inför min numera rätt hårt prövade man, jag är nämligen inte bara superdålig på att vara superdålig, jag är också väldigt mån om att det ska vara någons fel. Oklart varför, det är ju liksom inte som att någon står och pekar finger på mig och säger att jag får skylla mig själv.
Varmt är det också. Ligger på soffan med tvärdrag och naturligtvis var grannen ute och ansade med något motordrivet i sin trädgård. Vad är det för helvetesmaskin? kraxade jag och kände mig som Linus-Ida i Madicken när borgmästaren skulle åka flygplan (eller hur det nu var). Ytterligare ett lågvattenmärke alltså. Tur att jag pallade släpa mig till bibblan i fredags, annars hade den här helgen blivit helt outhärdlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar