Syndabarn

Har läst Syndabarn av Ulrika Rolfsdotter. Det är en fortsättning på Rovhjärta som jag läste för ett par år sedan och väl egentligen bara tyckte var medelmåttig, men man vet ju aldrig, den blev ju ändå utsedd till "en av 2021 års bästa deckare" enligt omslagstexten. Detta är handlingen i Syndabarn:

Sommaren är till ända, och höstmörkret har börjat lägga sig över Ådalen. En tidig augustimorgon hittas tre tonårsflickor vid den mytomspunna Bålsjöns strand. Två är döda, en är svårt skadad.
Den lilla byn är i chock, och när det visar sig att flickornas familjer har en koppling till socialtjänsten blir socionomen Annie Ljung återigen ofrivilligt indragen i en brottsutredning. Sara Emilsson, barnutredare vid Kramforspolisen, blir ansvarig för sin första mordutredning. Tillsammans försöker de ta reda på vem eller vilka som är skyldiga till det brutala dådet, något som visar sig få personliga konsekvenser.

Njaa, kände jag väl om den förra boken och njaa kände jag väl lite om den här också om jag ska vara ärlig. Kom inte ihåg speciellt mycket av handlingen i den förra som det ändå hänvisades en del till, så det var lite irriterande (även om det såklart inte är rimligt att allting upprepas in absurdum, men det finns många författare som klarar av att slänga in väsentliga detaljer från förr lite snyggt i nutiden så det ska väl ändå inte vara några problem tycker man ju). Sen tyckte jag det var på det hela taget en rätt okej berättelsen men lite luddigt och diffust och lite lösa trådar här och där, och både prästen och Saras pappa kändes som too much och inte särskilt trovärdiga karaktärer, medan man aldrig kom de här tre flickornas karaktärer särskilt nära. Den här boken får tre LVU-omhändertaganden av fem möjliga.