Men GUD vad det är tråkigt att vara sjuk. Innan idag inbillade jag mig att jag "nog var lite bättre" så jag gick ut i trädgården och släppte ut hönsen. Kom in och kände mig som om jag nästintill hade sprungit ett ultramaraton. OCH då hade jag ändå suttit en stund i ungdomsgården pga att det är supergulligt med kycklingar, och det är också supergulligt att Christine Perfect, vars mödrainstinkter jag må ha tvivlat lite på, är så otroligt beskyddande mot sina två kycklingar. Vem som helst av resten av flocken som närmar sig får ett hugg i nacken.
Igår proppade jag i mig Alvedon och var med på styrelsemöte. Via Teams, för man vill ju inte smitta ner någon med tjejmilsblodvirus, fast kanske mest att blotta tanken på att sätta mig i en bil och köra iväg någonstans var rent skrattretande eftersom jag ju knappt orkade gå och borsta tänderna. Idag hade jag lite problem med att tyda mina suddiga anteckningar kring vad jag eventuellt lovat att göra in the name of föreningslivet. Aja, det löser sig väl.
Känner mig nu "något bättre", vilket eventuellt betyder "inte så mycket feber", för det är långt ifrån bra. Febertermometern visade sig nämligen vara sönder idag, eller det är väl batteriet som är slut för den termometern har legat i badrumsskåpet i säkert 20 år men har ju inte direkt använts dagligdags så man tycker ju att ett sånt batteri skulle vara typ en livstid, men icke. Fick sms på min privata telefon om att något på jobbet var akut och VERY URGENT så var tvungen att ringa upp en tysk kollega för att klargöra ett och annat inför en revision imorgon som jag alltså inte kommer att kunna vara med på om det inte sker ett mirakel och det tror jag inte det gör.
Har svinont i halsen och längtade efter halstabletter men är uppenbarligen så trög i hjärnan att jag inte kom på att jag har en stash i en låda förrän min man kom hem, hade tänkt be honom gå ner till affären och köpa. Men se där! vad smart jag var som hade lagrat en påse DR DRYELS in case of emergency. Visst, det är väl bara socker och pepparmyntsoljeessens, men det lenar snabbt och smakar gott* och det är huvudsaken.
* Så löd nämligen den gamla sloganen, numera ersatt av i mitt tycke aptöntiga "Gör gott, smakar gott".
Sa modern du är med en batteritermometer. Jag har en i badrumsskapet, en san där med kvicksilver som man sticker in i rumpan. Vill minnas att den senast användes 1981 da jag akte pa en ordentlig influensa med 40° feber.
SvaraRaderaKrya pa dig!
/Annika