Could it be a picture in my mind

I fredags jobbade jag min såkallade delade tur. Jobbade mellan 05-10, åkte sedan till Willys och helghandlade tillsammans med inte-speciellt-många-människor-alls, åkte hem, promenerade 6 kilometer med hundarna, åt lunch, rev av eftermiddagens möten och åkte sedan till stallet där vi skulle förbereda för lördagens Pay & Ride. Förr i världen, på 90-talet, hade vi stora dressyrtävlingar med championatskval och grejer och allting gjordes för hand och det är klart att det var bökigt att ta emot anmälningar på post och kolla betalningar via kontoutdrag från PK-bankens postgiro som skickades ut på ljusblå papper i fönsterkuvert och göra startlistor och uppdatera dom med strykningar och efteranmälningar (som man hatade strykningar och efteranmälningar!) som kom som ett brev på posten så fort man tänkte att nu var allting klart, och det fanns till och med en tid när man var tvungen att ha en speciell telefontid dagen innan så att folk skulle kunna ringa och fråga om strykningar och efteranmälningar (som man hatade telefontiden för strykningar och efteranmälningar!) och försöka svara på frågan Ungefär hur dags tror du jag startar?, en fråga som man hatade minst lika mycket som strykningar och efteranmälningar. Nu sköts allting med anmälningar och betalningar i ett system som heter Tävlingsdatabasen, eller TDB, som de insatta säger, och det är ju oerhört smidigt får jag säga. Utom kvällen innan tävling, för då ska dessa anmälningar läsas över till ett annat system som heter Equipe, och då är det inte ett dugg smidigt längre, åtminstone inte om man är van. Och ingen av oss som sitter i den nuvarande tävlingskommittén i stallet är särskilt vana, så vi sitter mest och kliar oss i huvudet och svär och tycker att det är för djävla omständligt och bökigt och man får sitta med dator och minst tre telefoner och googla och kolla om det har blivit rätt inläst och uppdaterat och i rätt ordning och som man tänkt sig. Nästa gång så gör vi det här i god tid! sa vi till varandra, men det sa vi förra gången också men lik förbannat satt vi till sent på kvällen den här gången. Dessutom H-A-T-A-R jag när man ska göra saker på dator som inte har någon mus inkopplad utan bara en sån där styrplatta, jag är så sjukt dålig på att använda en sån och det känns som att allting tar hundra år när man jobbar i ett system där det är mycket klicka och dra och släpp och det känns som att man jobbade med tumvantar så fumlig är åtminstone jag. 

Utöver det var det dressyr program på både kort och lång bana, och eftersom vi inte hade så många starter var vi tvungna att börja med lång bana, sedan kort och sedan lång igen, och då skulle vi ha beredskap för att snabbt kunna flytta bokstäverna runt banan och de flesta bokstäverna hängde på krokar men några var fastskruvade och en av krokarna gick sönder och då skulle det letas efter skruvdragare och fanns det möjligen en ny krok någonstans? Också sånt man kan ägna en fredagskväll åt. Vi skrev också ut protokoll till åtta olika klasser, trodde vi, och sen var det bara att åka hem och slänga sig i bingen.

På lördagen samlades vi i arla morgonstund för att förbereda och då visade det sig att till ett av programmen fanns det inget protokoll, det stod bara hur det skulle ridas men alltså ingenstans där man kunde skriva poäng och domarens kommentar. Det här var ett program för pararyttare, men det ska väl ändå inte spela någon roll? Panikgooglade som en tossig, utan resultat så det slutade med att jag lite snabbt fick tota ihop ett protokoll, det har jag gjort förr på den gamla goda tiden när man var tvungen att KÖPA protokollen från Ridsportförbundet för dyra pengar och snåla jag tyckte att det behövde vi väl  ändå inte lägga pengar på. Hehe. Har dock aldrig suttit och knåpat ihop ett protokoll typ samma morgon och med endast en sån där djävla pekplatta som hjälpmedel, den saken är säker, men det finns tydligen en första gång för allt och man kan mer än man tror. Fick ihop något som fick duga, men jaha, då ville inte skrivaren funka utan krävde att man uppdaterade dess drivrutiner och tiden gick och adrenalinet steg till nivåer som inte kändes mänskliga innan den djävla apparaten behagade spotta ur sig det hemmagjorda protokollet, jag rafsade ihop allt, rusade från kontoret och ut i ridhuset med två minuters marginal eller så. Puh. Men igång kom vi. Jag var domarsekreterare och det har jag faktiskt aldrig varit förut, för back in the days satt jag alltid i sekretariatet och tog emot anmälningar och räknade poäng och redovisade resultat och svarade på frågor (När tror du jag startar?), men jag har ju varit det många gånger på hundtävlingar och det är minsann inte det lättaste för där ska man ibland både gå och skriva samtidigt, när man förflyttar sig mellan momenten, och ibland hör man knappt vad domaren säger för hen går med ryggen mot en, så jag tänkte att det kan väl inte vara värre? Fast det kunde det ju såklart, för i dressyr är det inga pauser utan allt går i ett, till skillnad från hundtävlingar där man har ett moment och sen är det en liten paus på kanske 30 sekunder eller så innan nästa moment börjar.
På en dressyrtävling har man ju kanske två eller tre klasser och det är ju rimligt att lära sig, men det här var en Pay & Ride där de som var med valde själva vilket program de ville rida så det var åtta olika program varav jag inte kunde ett enda, även om jag HAR kunnat en del gamla program utantill i sömnen så är det kunskap som är minst sagt utdaterad. Det gick rätt så bra ändå, domaren tyckte jag var "en duktig skrivare", men faan vad stressigt det var, speciellt i de långa programmen med många punkter. Var helt slut efteråt, fast samtidigt var det väldigt kul och lärorikt. 

Åkte hem, städade hönshuset och lagade middag, det var väl ungefär vad jag hann med den dagen. Igår vaknade jag med jordens huvudvärk vars epicentrum i själva verket utgick från axlar och nacke. Åt frukost och en treo, gick 12 kilometer med hundarna och tränade ett pass pilates och det blev bättre men inte riktigt bra, huvudvärken låg där och molade i bakgrunden. Stekte pannkakor, åt lunch, sov en stund på soffan, tog en treo till och sen någon gång sent fram på eftermiddagen började jag känna mig som en människa igen, men då var det ju så dags. Hatar när (nästan) en hel dag blir förmörkad av huvudvärk som bara ligger och liksom varslar om sig själv hela tiden. Hade sedan svårt att somna, gissningsvis för att jag sovit på eftermiddagen. 

I morse fick jag premiär-skrapa rutorna, för i natt var det dags för höstens första nattfrost. Jaja, det är ju i alla fall oktober imorgon så det kom väl inte som någon direkt chock. Ikväll är det ridning, känns (som vanligt) som en evighet sedan när det har varit teorivecka. Imorgon ska jag till Laserkvinnan på behandling, det tror jag blir fint för mina axlar känns som att de körts genom en mangel. Längesen jag kände så, men jag har ju inte kunnat träna ordentligt pga zombieapokalypsförkylningen. Nu är det EN MÅNAD SEDAN! Helt galet, fast nu är jag i princip frisk, har knappt hostat någonting i helgen så nu är det bara lite nästäppa som återstår. Hoppas kvoten är fylld för många år framåt? På onsdag är det möte i stallet, på torsdag ridning och sen är det väl inget mer vad jag vet. Skönt. Oktober innebär ju också sista månaden med KonsultGubben på jobbet, och också att om fyra veckor ska jag ha mitt HÖSTLOV.  Mmmm, som jag längtar. Jaha, då sparkar vi väl igång arbetsveckan dårå.