Det kändes som att det var hundra år sen jag var i stallet, fast det var ju bara knappt två veckor. Men ändå! Tror aldrig jag har varit borta TVÅ veckor från något p g a sjukdom någonsin, men det finns ju uppenbarligen en första gång för allt.
Fick Köttbullen, hurra! Och det var dressyr, hurra! Köttbullen kändes ovanligt pigg och framåt, vilket inte var intrycket man fick att hon skulle vara där hon stod i boxen med huvudet lågt och underläppen hängande som om hon vore världens äldsta ponny och inte en trettonårig tjej i sina bästa år. Massor av vinterpäls hade hon börjat sätta också. Men i alla fall. Vi kom igång bra och när vi red fram skulle vi göra tempoväxlingar i trav och då riktigt kände jag hur hon tog i och längde på steget.
Övningen vi red var att man skulle rida längs med långsidan och så vid två olika bokstäver per långsida vända in och komma upp på en linje som var någonstans mellan kvarts- och medellinjen och så rida den linjen rakt ner mot långsidan. En övning som var mycket svårare än den lät, speciellt när vi gjorde den i trav och galopp för vi var ändå nio stycken som skulle samsas om utrymmet och svängen blev ganska snäv så det gällde att ha bakdelen med sig. Dessutom skulle vi rida utan stigbyglar. Köttbullen var så duktig! Klarade svängarna fint, höll igång galoppen och bara rullade på med frust i varje steg. Jag kände mig också duktig, för när man slipper vara 100 % fokuserad bara på att få sin ponny att gå framåt så kan man plötsligt hinna tänka både på sin sits och planera sina vägar medan ens ponny bara tuffar på framåt utan att man behöver driva som en blådåre i verje steg.
Sen var hon genomsvettig, och jag med. Som väl var hade alla hästar och ponnyer flyttat till hagarna närmast stallet, så det tog i alla fall inte halva natten att släppa ut dom. Idag ska jag rida igen för instruktör K och det ska vara markarbete, på'at igen bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar