Wonderful tonight

Igår jobbade jag till lunch, fick sluta med att jag ursäktade mig Jag äter lite under tiden som vi pratar för jag MÅSTE sticka klockan 12. Kom från jobbet 12.10 så det var ändå okej, jag hann till Bilprovningen och bilen gled igenom like a glove. Kan ha varit bästa bilrelaterade känslan på länge när jag körde hemåt med bilen nytankad, nyservad, nybesiktigad och med nya däck. Fattades bara "nytvättad" på den listan men det får bli någon annan gång. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick en långpromenad med hundarna och sen degade jag mest resten av dagen och kvällen. ÄR ju mindre trött nu än för till exempel en vecka sedan, men det innebär inte riktigt att jag är pigg och på hugget. Funderade på att bära in de där 40 kilona hönsmat i carporten vedporten, men bestämde mig för att göra det "sen". Alla vet ju att "sen" väldigt ofta är lika med "blir inte av" och så blev det också den här gången. 
Blev ingen filmkväll för min man har anmält sig till en pianokurs på nätet och är ständigt stressad över att han inte övar så mycket som han borde, så han plinkade på och jag läste en bok, renskrev minnesanteckningar från två möten och slösurfade. 

När jag körde till jobbet i morse så spelades Eric Claptons Wonderful tonight på radion, en gång i tiden var det enligt mig en väldigt stämningsfull ballad, men jag har känt ett tag att den numera känns...lite unken. Har haft ett horn i sidan till Eric ända sen jag hörde om det där extremt rasistiska uttalandet som han gjorde på en konsert i Birmingham 1976 (vilket inte är detsamma som att jag haft ett horn i sidan på honom sedan 1976 för man är ju inte alltid först med det senaste så att säga). Jaha, här har vi en karl vars kvinna sent på kvällen frågar honom vad hon ska ha på sig, och det är väl i den bästa av världar så är det väl bara en oskyldig fråga om smakråd, men kanske också en man som alltid kritiserar sin flickvän, som man får anta att det här är eftersom alla på festen de senare går till vänder sig om för att se den där vackra kvinnan som går omkring med honom, Eric alltså får man väl också förmoda, och då känns det ju som att det är någon ny och inte Erics fru sedan 25 år eller så. Man kan, i en lite sämre version av den bästa världen, anta att Erics flickvän kanske har fått utstå kritik från honom för att hon klär sig slampigt eller kanske för att han tycker att hon ser ut som en gammal kossa i den där storblommiga och så blir det bråk och tjafs om det så lika bra att fråga honom vad han tycker, tänker kanske Erics flickvän och sminkar sig och borstar sitt långa blonda hår för att vara snygg och representativ vid hans sida. Hon frågar honom om hon ser all right ut, och han säger att ikväll ser hon underbar ut, vilket kanske kan tolkas som att han inte tycker att hon gör det när hon sitter hemma osminkad framför tv:n, men nu är de på väg till en fest och allt är frid och fröjd so far får man väl ändå anta. 

Sen går de på den här festen, och här kan man ju som trött femtioplussare undra vem som ens går på fest där man börjar GÖRA SIG I ORDNING HEMMA "late in the evening" och som då gissningsvis börjar ännu senare? Fast det kanske också är ett utspel av Eric, festen började säkert klockan 19.00 eller så, men "fint folk kommer sent", tänkte säkert Eric och fördröjde det hela avsiktligt, eller så var det en sån där dag där han kanske tidigare blev försenad i replokalen eller studion, kanske var de andra i bandet sura på honom för det var säkert inte första gången som Eric  bakfull och dan kom drällandes sent fram på eftermiddagen där de andra väntat sen klockan 11, och så blev det en del tjafs om det och Erics flickvän, vi kan väl kalla henne Layla (även om Layla i låten Layla i själva verket är George Harrisons fru Pattie Boyd, som senare blev fru Clapton) för att hon ska få någon form av egen identitet istället för att ses bara som ett bihang till Eric Den Store, vill såklart inte hamna i skottgluggen så hon fjäskar lite ängsligt runt honom men ser samtidigt till att de ändå kommer iväg i någorlunda tid, Eric kör sin sportbil och de glider in lagom tills serveringspersonalen trodde att de skulle få gå hem men nehe, nu blir det att ta några varv till med champagne och snittar. Sent som fan är det men det är väl inget som Eric bryr sig om utan han glider omkring med Layla vid sin sida och alla vänder sig om och glor, kanske är det inte alls på den vackra kvinnan som går omkring med Eric utan de kanske helt enkelt också är sura på honom av olika skäl, bland annat för att han aldrig har passat en tid i hela sitt liv men det finns kanske andra orsaker också. Layla känner av stämningen och får hela tiden kolla av ifall han är "all right" och det säger han att han är på grund av henne och kärleken som lyser ur hennes ögon, och det bästa är, tänker Eric där han dräller omkring, att hon inte vet hur mycket han egentligen älskar henne, nej håll henne på sträckbänken och låt henne sväva i ovisshet. 

Sen tar festen så småningom slut, Eric har ont i huvudet och ger bilnycklarna till Layla så hon får köra hem, och hon har förstås förutspått detta och bara druckit ett enda pyttelitet glas champagne medan Eric har bälgat i sig försvarliga mängder gratissprit och är full som en kastrull. Såklart får Layla baxa in honom från bilen och se till att han kommer i säng, kan du inte schläcka den där djävla lampan nån gång, sluddrar Eric och det gör Layla såklart och då lät Eric sin nåds sol lysa över Layla och han mumlar halvsovande att hon var underbar ikväll. Var hon det bara för att hon tassade efter honom med tindrande ögon, uppklädd och sminkad och dan, hur skulle det ha varit om Layla istället svepte sju-åtta shots och dansade på bordet och lämnade festen med en helt annan karl, en helt vanlig Brian eller George som passade tider och gillade att fotvandra och uppskattade Layla för den hon var istället för att hon skulle tvingas vara en uppsminkad och uppklädd nickedocka i Eric Claptons kölvatten. 

Näe, vet ni vad, den här låten är för alltid förstörd.