Igår var en seg dag. Jobbade, men det kändes inte som att jag fick något vettigt gjort. Efter lunch tog jag bilen till verkstan, hade bokat tid 12.45. Jag sticker och lämnar bilen nu, gastade jag till min man men han låg och sov och svarade inte. Kom fram till verkstan 12.35 (nu låter det som att det var jättelångt dit, det är kanske drygt 1 kilometer) och såg att de hade lunchstängt mellan 12.00-12.45. Gick en liten runda för det finns ingenting, jag säger absolut ingenting som är tråkigare än att sitta i en bil och vänta. Kom tillbaka 12.45, lämnade in bilnycklarna, traskade hemåt via en omväg för att åtminstone få ihop lite steg. Gick till affären, köpte lite youhurt, hämtade ett paket, kom hem, släppte ut hönsen, gick till köket och kokade te. Pratade lite med min man, gick sedan upp till mitt Flickrum och fortsatte jobba. Efter ett tag såg jag att jag hade ett missat samtal från min man, samt ett sms där det stod Om du är och lämnar bilen så säg att kopplingen tar dåligt. Skickat sisådär tio minuter tidigare, som om han inte alls noterat att jag åkt iväg med bilen och kommit hem igen utan, för det hade han uppenbarligen inte gjort. Starkt intryck man gör? Nu får man väl skylla på att han har feber, för så virrig är inte ens han i vanliga fall.
Kände mig trött och seg och liksom håglös hela dagen igår, men idag känns det - peppar peppar no jinx osv - lite lite bättre. Har haft liksom som ett tryck över bihålorna som gjort att jag haft en känsla av att huvudet väger bly, men nu har det om inte försvunnit så åtminstone minskat. Alltid något. Skippar dock kvällens ridning för säkerhets skull, nästa vecka ska jag väl i alla fall vara fit for fight igen hoppas jag. Brrr vilken omgång. När mitt yngsta barnbarn föddes så hann vi inte till BB för att hälsa på för de blev hemskickade nästan med en gång, så vi skulle åka hem till dom istället. Precis innan vi skulle åka så skickade min dotter ett sms Har ni Alvedon så ta med det för Daniel är förkyld. Sedan skojades det rätt friskt om att det egentligen såklart var mest synd om barnens far, vad var en förlossning mot en mansförkylning och den där reklamsägningen Ni tjejer snackar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld upprepades många gånger. Sen blev vi alla (utom yngsta barnbarnet) smittade av Daniels förkylning och låg däckade i vad som kändes som VECKOR, och den har sedan dess använts som måttstock på allt förkylningsrelaterat lidande. Nej, det var inte så farligt, det var ju inte som när Oliver var nyfödd eller Det här var nästan lika illa som när Oliver var nyfödd (sagt julen 2022). Men det här, det var fan i mig VÄRRE än när Oliver var nyfödd så då förstår ni magnituden av det hela.
Min man var i alla fall inte fit for fight för en filmkväll igår, så på kvällen satt jag och läste samt kollade på sista säsongen av Sjölyckan medan han vilade sig i form. Tycker det är en rätt så mysig serie trots att den är 100 % förutsägbar och karaktärerna minst sagt grovt tillyxade. Nu blir det väl inga fler säsonger sedan Hans Mosesson gick och dog i höstas, fast de kan väl alltid hitta på att hans karaktär flyttar till Spanien eller något i den stilen om det kniper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar