Status: vete fan

Jobbade på i maklig takt igår. Fick tag på alla inblandade i revisionen, vilket inkluderade diverse myndigetspersoner som ju kanske inte är kända för att kunna fixa och trixa hur som helst med kalendern, men alla var så snälla och förstående och det var inget större problem att få den framflyttad en månad. Sa de i alla fall, sen kanske de slet sitt hår och förbannade mig behind the scenes, det har jag ju ingen aning om. 

Hade sedan två möten där alla inblandade påpekade att det inte alls lät som att jag var särskilt frisk. Har inte heller sagt att jag är det, bara att jag kan jobba lite. Skojade och sa berättade att min fjärrkontroll gått sönder så det fanns inte mycket annat att ta sig för. Skojade igen och sa att om mitt liv hade varit en Hollywoodfilm så hade det varit ett zombieapokalypsvirus som drabbat mig när jag hjälpte den där damen som föll omkull blödandes vid målgången på Tjejmilen och att det inte var säkert att jag kunde ta ansvar för vad som komma skulle. Sen fick det vara nog med skojfriskheter från min sida kände jag. 

Efter jobbet tog jag faktiskt en promenad med hundarna. Det regnade, och först var det bara skönt med något annat än värmebölja. Sen regnade det lite väl mycket för att det skulle vara trevligt att promenera, men det var ändå skönt att ha varit ute och gjort NÅGOT annat än bara suttit/legat i soffan/sängen. 

Sedan kom min man hem och deklarerade att han inte kände sig helt hundra, och ju längre timmarna led desto mer förvandlades han från upprätt till zombieapokalyptisk, så vi ska väl alla den vägen vandra. Eller i vårt fall: vi båda. Trots skilda sovrum och andra försiktighetsåtgärder. Men zombieapokalypsvirus skojar man sannerligen inte bort. Även om jag nu anser mig vara på bättringsvägen. Tror jag åtminstone?