Status: trött på att vara sjuk

Sov inget vidare natten till igår, så jag kände mig liksom lite bakis som det ju nuförtiden är fullt möjligt att känna sig utan att ha druckit en droppe alkohol. Kan också ha med zombieapokalypsviruset att göra, det verkar segt och synnerligen ovilligt att lämna sin tillfälliga boning. 

Trotsade allt detta, lade in lite privat tid i jobbkalendern och körde tur och retur till veterinärkliniken och hämtade Remus' lilla urna. Sorgligt, men det är som det är. Min man tyckte vi skulle ha "någon form av begravning", men det tycker inte jag, vill inte ha någon gravplats i trädgården. Inte heller känns tanken på någon djurkyrkogård speciellt lockande, det är väl Stephen Kings fel. De, urnorna alltså, får stå på hyllan tillsammans med deras halsband och priser som vi har vunnit.    

Tog en promenad med hundarna, det var sånt där väder som man inte vet hur man ska klä sig: solen sken och himlen var blå men luften var ändå lite kall. Tänkte att äh, man blir ju alltid varm när man går, och det blev jag sannerligen. Kom hem med svetten strömmandes, noterade att Tele 2:s chattande supportkille NILS lyckats leverera en ny fjärrkontroll. Det var nog en himla tur för NILS att min man skruvat isär den gamla fjärrkontrollen och lyckats få den att fungera hjälpligt, dock utan skal för det passade av någon anledning inte längre och det finns ju en gräns för hur mycket våld man törs utöva mot kombinationen hårdplast och eletronik. Men man undrar ju lite hur dom tänker på Tele2:s kundtjänst, för det var minsann inte bara att sätta i batterierna i den nya fjärrkontrollen och så fungerade den, utan allt detta inkluderade en himla massa tryckande och stegande i menyer och bekräftande av val som skulle göras MED DEN GAMLA FJÄRRKONTROLLEN för att få den nya att fungera. Alltså, ens gamla fjärrkontroll går sönder, man får en ny men för att kunna använda den måste den aktiveras via den gamla som inte fungerar. Det blev liksom en helt ny dimension av moment 22 här. Tur att det löste sig, annars hade jag förmodligen legat i fosterställning och tuggat fradga.  

Idag ska jag jobba hemifrån för bilen ska på service. Ska åka och lämna den på verkstan här i byn efter lunch, sen är del två av den här trestegsraketen när det kommer till bilen avbockade och det är bara besiktningen kvar. Framrutan är bytt, det fick min man fixa för det var i torsdags när jag var sjuk. Eller sjukare, känner mig fortfarande inte hundra men det går väl åtminstone på rätt håll. Idag regnar det, det är en sån där dag då det skulle vara lite mysigt att bara ligga i soffan och kolla på film. Tycker dock inte det är det minsta mysigt att vara hemma och vara sjuk samtidigt som min man, det måste nog till bra många hollywood-rom-com-filter i så fall. Varför ligger du i soffan? snäste jag till exempel istället för god morgon i morse. Bakgrunden var en diskussion kring vem som skulle sova var. Risken för smitta är ju visserligen inget man behöver beakta längre eftersom vi båda är sjuka, men jag är ju norra Europas mest lättväckta person och kan absolut inte sova i samma rum som någon som hostar och snörvlar sig genom nätterna. Min man hävdade då att han "sov bättre i sovrummet" så då var jag the bigger person och lät honom göra det. Inte för att jag sover dåligt i mitt Flickrum, men en dubbelsäng ger dock lite mer möjlighet att sträcka ut sig än en 80x200-säng/soffa tillverkad av lastpallar. I alla fall är det ju väldigt onödigt att ingen sover i sovrummet, men det visade sig att min man vaknat på småtimmarna och hela sängen var en sjö av svett, däraf byte till soffan.