måndag 16 september 2024

The blues they send to meet me won't defeat me

Noterade inte förrän långt in på dagen i fredags att det var fredagen den 13. Inte för att jag är skrockfull SÅ, men det är ändå något jag brukar notera, oklart varför egentligen eftersom jag inte ÄR skrockfull SÅ. Men det är väl något inlärt beteende. 

Stretade mig genom arbetsdagen, funderade på vad vi skulle äta på kvällen. Eftersom det var fredag så hade vi gemensam fredagsfrukost och det var cirka en halv limpa över och där det är en outtalad överenskommelse att det som inte går åt av gemensam mat på jobbet tar jag hem "till hönsen" om det inte är sånt som kan frysas, men det här var en sån där bake-off-historia. Rätt ofta är det hönsen som får det, men det händer att även vi tvåbenta kalasar på leftovers från jobbet och det här brödet skulle göra sig fint ihop med någon soppa, kom jag fram till. 

Åkte sedan till Ica och köpte strömming för det finns aldrig på Willys av någon anledning, så jag rafsade snålt åt mig alla åtta paketen som fanns i frysdisken. Sedan till Willys eftersom min man vägrar dricka något annat kaffe än Garants märke och för att cirka allting är billigare på Willys än på Ica, och handlade resten på inköpslistan. Åkte sedan hem, gick en promenad med hundarna, var sedan präktig till tusen och kokade en grönsakssoppa på ett gäng lite halvgamla grönsaker som låg och skämdes i lådan längst ner i kylskåpet. Stekte pannkakor och tände höstens första brasa i kaminen, för det var minsann "lite kyligt i luften". Mmmmm. 

Resten av helgen har jag inte gjort speciellt många knop faktiskt. Kände mig fortfarande seg efter Monsterförkylningen™, eller den var väl officiellt inte över än utan hade fortfarande sällskap av snor och hosta. Men gick en dryg mil både på lördagen och söndagen så det blev i alla fall lite aktivitet. Fast det blev också väldigt mycket ligga på soffan och läsa. Den där boken Vikarien irriterar mig lite fortfarande, fanns det liksom inte NÅGON i beslutsfattande position som kunde säga till den här David Norlin att det helt enkelt inte är rimligt att skriva 900+ sidor om nästan ingenting? Plus att de här karaktärerna, Anna och Thomas, faktiskt var väldigt träliga och inte gjorde någon människa glad? Inte för att böcker nödvändigtvis behöver göra någon glad, men det behöver ju inte vara 900 sidor av grå och halvdeppig vardag heller. Gav boken en trea i betyg, men nu ångrar jag mig, den var banne mig inte värd mer än en tvåa faktiskt om den ska ge såna här deppiga efterslängar. 

Min man trodde sig vara bättre i lördags och knogade på några timmar med Uthus 2.0. Sen låg han som en död sill i sängen i princip hela söndagen, så det blev mycket egentid för mig kan man ju säga. Inte för att jag direkt hade så mycket ork heller. Satt i alla fall ute en stund i trädgården och läste igår, plus rensade lite i trädgårdslandet. För två år sen sådde jag gul sötväppling på ett ställe för det är en växt som både innehåller mycket nektar och mycket pollen så bra för pollinatörerna tänkte jag. Enligt uppgift skulle den bli mellan 30-150 centimeter hög och eftersom vi har så mager jord så tänkte jag att den blir väl max 30 centimeter då, men den växte sig manshög och spred sig väldigt frikostigt med frön i år. Bra för bin och andra pollinerande insekter såklart, men nu var jag lite trött på att se överblommade stänglar och började rensa lite. Sen upptäckte jag en massa rotskott av hallon som jag tänkte gräva upp och plantera runt hönsgården, men alla våra trädgårdsgrejer ligger under presenningar och jag blev trött bara av tanken på att börja leta bland allt det som rymdes i Uthus 1.0 så jag gav upp och satte mig under äppelträdet. Vårt äppelträd är gammalt och murket och för ett tag sen gav en jättegren som utgör ungefär hälften av kronan vika för tyngden av alla äpplen, så nu är det till hönsens stora förtjusning en stor mängd äpplen på lagom hönshöjd. Under äppelträdet står en trädgårdsstol som jag tänkte flytta på, men det visade sig att den blivit en bärande konstruktion under den här knäckta grenen så det gick inte. Det går dock att sitta i den, men är lite trixigt att sätta sig och resa sig för det är en mindre gren i vägen. Men det går om man vill, och det ville jag. Satt sedan och glodde på hönsen helt orimligt länge utan att tänka en enda tanke. GÖTT. 

Aja, nu är det ny vecka och nya tag. Och vilken vecka som tornar upp sig. Ikväll ska jag rida i Bästa Måndagsgruppen™, imorgon ska jag rida igen för att ta igen ett av tillfällena jag missat nu när jag varit sjuk, på onsdag ska vi ha möte i Arbetsmiljögruppen i stallet, på torsdag är det dressyr med Köttbullen och efter det ska styrelsen ha möte med personalen. På fredag ska jag till Laserkvinnan på behandling, på lördag ska vi ha Pay & Jump i stallet men på söndag får jag väl vila va? Japp, det säger vi. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar