Louise lever ett bra liv med sin man Joachim på Christiansö där hon har ett litet café. En dag mitt i sommarens högsäsong, dyker en främling upp och hävdar att Louise heter Helene, och är hans fru som försvann för tre år sedan.
Efter DNA-prover står det klart: Louise är Helene. Röntgenbilder visar att hon har blivit brutalt misshandlad med slag mot huvudet under flera år, något som kan leda till minnesförlust. Men det finns ingen tvekan om att hon är Helene Söderberg. Gift med Edmund, mor till två barn och arvtagare till ett företagsimperium.
Hon måste återvända till sitt gamla liv ett liv som hon inte minns. Hon måste säga adjö till mannen hon älskar. Hon måste försöka ta reda på vad som hände natten för tre år sedan när hon försvann.
Efter DNA-prover står det klart: Louise är Helene. Röntgenbilder visar att hon har blivit brutalt misshandlad med slag mot huvudet under flera år, något som kan leda till minnesförlust. Men det finns ingen tvekan om att hon är Helene Söderberg. Gift med Edmund, mor till två barn och arvtagare till ett företagsimperium.
Hon måste återvända till sitt gamla liv ett liv som hon inte minns. Hon måste säga adjö till mannen hon älskar. Hon måste försöka ta reda på vad som hände natten för tre år sedan när hon försvann.
Jag tyckte ändå att den här boken började rätt så lovande, men efter kanske lite drygt 100 sidor så gav jag upp för det var ett så billigt knep att lära känna en karaktär genom att låta henne tappa minnet. Den definitiva dödsstöten kom när Louise/Helene återbördats till sitt företagsimperiska lyxhem och går omkring där och liksom ska återupptäcka det och sig själv genom att ta en ridtur och "Helene upptäckte att hon var bra på att rida", skrivet av någon som uppenbarligen aldrig satt sin fot på hästryggen. Och den där Joachim som på sitt håll bedrev någon slags orimligt framgångsrik privatdetektivverksamhet baserat på väldigt lösa grunder. Tack, men nej tack. Den här boken får en överkorsad dansk skalle av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar