Min jobbfredag avslutades med att jag fick ett meddelande från en person som leder ett projekt där jag är med på ett hörn där det stod You are a very vital part of this journey, I am so happy that we are on the same team och lite senare fick jag veta att jag var a very talented lady. Det lät ju fint, fast "lady" kändes ju...inte som att det var jag, utan mer kanske någon i det brittiska kungahuset. Men man får väl passa på att suga i sig när det serveras beröm, för det händer inte precis varje dag.
Efter jobbet så åkte jag och handlade och sedan hem och ut med hundarna i regnet. Den skog som ligger närmast och där jag brukar gå på vardagarna kommer man till genom att gå över en äng där det också finns ett ganska djupt dike som man får ta sig över via en liten bro. Det djupa diket, där vattnet normalt sett rinner som en liten stilla å i botten, har på senare tid mer påmint om Göta kanal eftersom det har regnat så himla mycket, och nu räckte inte ens det till för att svälja undan all nederbörd utan hela ängen var översvämmad och liknade mest en liten sjö. Galet. Fick ta mig upp i skogen via landsvägen och en traktorväg lite längre bort. Tänkte på förra fredagen, när det kändes som att min tå höll på att lossna och hela tåleden var svullen och ömmade, hur jobbig och trist den promenaden var. Tån är fortfarande inte bra, men i alla fall betydligt bättre. Är inte helt smärtfri, men kan i alla fall gå normalt och med mitt vanliga klipp i steget istället för att plågat halta fram. Hoppas det försvinner snart för det här är inte roligt.
Kom hem och var i alla fall nöjd med min promenad. Lagade fusk-indiskt till kvällsmat, detvillsäga Tikka Masala på burk som jag hällde över grönsaker och kyckling från Picadeli-disken. Tycker det är ett life hack värt att nämna, i princip noll procents ansträngning och tillsammans med ris och sallad räcker det till middag för två plus luncher både lördag och söndag.
På lördagen sken solen från en molnfri himmel! Det var visserligen minusgrader, men inte ens det gjorde något för nu har det varit mulet och grått och regnat hundra dagar i rad känns det som. Och jag gillar visserligen höstrusk, men någon måtta kan det ju ändå vara. Tog med mig hundarna och gick en runda på 12 kilometer. Kom hem, städade i hönshuset, bar lite ved. Det är den där björkveden som vi bar in från grannarnas tomt i somras som nu har legat på ett ställe på vår tomt i väntan på att min arm ska bli bra så att den kan bäras vidare upp i vedbacken. Armen är fortfarande inte bra, men det verkar ju inte spela någon roll vad jag gör eller inte gör, så nu orkar jag inte se den där högen längre. Tänker att jag kan försöka beta av lite av den varje dag, då blir man ju förr eller senare klar.
Gick in och gjorde en äppelkaka. Sen firade vi min man som fyller år som idag, men han fick välja om han ville bli firad i helgen eller på sin riktiga födelsedag och han valde helgen. Vi har ju sällan kalas i ordets rätta bemärkelse, oftast är det bara vi. Men det är ju inte det sämsta. Plus: man behöver inte hålla på och stimma och feja och hålla på innan och bli helt slut efteråt.
Igår vaknade jag tidigt och kände mig energisk. Gick min vanliga söndagsmil, fixade lite i trädgården och med veden och fick äntligen ner vitlöken i jorden. Gick in och tränade pilates, sedan åt vi lunch och sedan låg jag i soffan och läste tills det var dags att dra igång ATG Live för att se "min" galopphäst som startade årets sista lopp. Som han vann! Ledde från start till mål! Blev löjligt stolt, nästan som att jag själv hade något med det att göra. Hehe. Sedan var det dags för världscupen i hästhoppning där det bara var en svensk (Amanda Landeblad) med och en svår bana med bara åtta till omhoppning, men Amanda var en av dom! Inte illa av en världscupdebutant, även om det inte gick så bra i själva omhoppningen, men då blir man ju ändå som sämst åtta och det får man väl sannerligen anse som med beröm godkänt.
Ja, det var väl helgen det. Då var det bara att spotta i nävarna och ta nya friska tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar