måndag 6 november 2023

The words of the prophets are written on the subway walls

Segade mig genom fredagen, åkte sedan till mitt ställe där jag tränar intervaller, tänkte först köra min korta runda på drygt 5 km eftersom jag inte sprungit någonting sedan det där trailrun-loppet för ett par veckor sedan, men ändrade mig och sprang min (för tillfället) långa runda på 8 km istället. Det finns möjligheter att förlänga så att man får en runda på en dryg mil istället, och det är min plan fast inte än. 
Kändes hur som helst fantastiskt bra. På ett ställe var stigen översvämmad och då fick jag bana mig ut i terrängen, men det gick bra. Hade för all del kunnat plumsa mig genom det också men hade planer på att åka och handla på Willys efteråt och det behöver man ju inte göra i form av ett lerigt träskmonster, Halloweentider eller ej. 
Åkte hem, släppte ut hönsen i trädgården fast nuförtiden så blir det ju mörkt så tidigt att det knappt är lönt. Men tänker att en timme är bättre än inget. De har ju alltså fri tillgång till sin hönsgård hela dagarna, men i trädgården får de bara vara när vi är hemma. De gillar verkligen trädgården, så fort man visar sig så kommer de i samlad flock och kacklar uppfordrande för att man ska öppna åt dom. 
Rastade hundarna, bar in lite ved, moppade golven och sen var det väl i stort sett kväll. Vi körde latmasksvarianten, a k a hämtmat, kollade på ett avsnitt av vardera House of Cards och Klovn och sen blev jag väl trött och gick och lade mig antar jag, för något mer spännande än så brukar inte fredagskvällarna innehålla. 

På lördagen skulle jag egentligen ha hjälpt en tjej med viltspårträning, men hennes hund hade skadat sig så det blev inställt. Och annars hade jag nog fått ställa in också, för jag blev ju medbjuden på min mans jobbs personalfest med mat och Lars Winnerbäck lite hastigt och lustigt, och eftersom logistiken på landet lämnar en del övrigt att önska så måste man ha marginaler. Det var samling klockan 16.00 på en restaurang lite utanför centrum, och på helgerna går det bara en buss i timmen så då var avgången 14.42 det enda alternativet. Sen hade vi att välja mellan att vänta på en stadsbuss i en halvtimme eller promenera en halvtimme och då valde vi det senare alternativet och kom fram rätt så lagom tills att de andra började drälla in. 
Vad ska man säga om kvällen då? Jomen det var väl trevligt, även om man känner sig lite som femte hjulet när man är respektive. Fick i alla fall träffa killen som fixade vårt element som började läcka en fredagskväll i december förra året och tacka honom personligen. Ja, han fick ju förstås betalt så för honom var det kanske ingen stor grej, men övertid en fredagskväll är väl ändå inte vad någon önskar sig. 
Restaurangen som vi var på var liten och väldigt fin och mysig, vi hade stället för oss själva. Jag har tidigare bara hört gott om den, men jag blev faktiskt lite besviken på maten. Det skulle vara någon slags grillbuffé, och den bestod av: skivad korv, revbensspjäll, kycklingfilé, potatissallad, grönsallad och tre sorters sås. That's it. Inget bröd och inga övriga grönsaker och efteråt hade man ju kanske också önskat en kopp kaffe och någon liten kaka eller något annat sött, men nix. Plus att maten tog slut innan alla hunnit ta, det utlovades att det skulle komma mer om "fem minuter" men det var nog snarare en kvart som vissa fick sitta med halvtomma tallrikar och titta på medan andra åt. Det vet väl alla att hantverkare är stora i maten, så det borde de ta tagit höjd för, tycker jag. 

Sen kom en chartrad buss och hämtade upp och transporterade oss till arenan där Lars Winnerbäck skulle spela. Jag är ju ett stort FAN så jag var taggad, men blev även där lite besviken. Inte på Lasse, men på att ljudet var f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t dåligt. Där fick väl jag för att jag tidigare skrev att jag inte gillade arenakonserter där allt var 100 % synkat och perfekt och att en livekonsert inte skulle låta som ett studioalbum. Det gjorde det definitivt inte nu, det lät väl okej så länge det bara var Lasse och en gitarr men så fort resten av orkestern kom in så var det som att hela mellanregistret försvann och det blev bara en brötig gröt av odefinierat ljud där sången knappt hördes. Vet inte vad ljudteknikerna vid de jättestora mixerborden gjorde, men inte var det bra, i alla fall inte där vi satt (på billiga platser rätt högt upp och långt ifrån, men ändå). 
Sen blev det ett litet diskret drama ett par rader framför oss då det var en dam som inte mådde bra och var tvungen att lägga sig ner på golvet. På min mans jobb är nästan alla anställda också med i Nästan-Österlens frivilliga brandkår och de är väl vana vid nödsituationer så de styrde upp situationen i väntan på sjukvårdare och så småningom ambulans som kom och fick sätta kanyl och ge sprutor, oklart vad som drabbat damen men allt hanterades otroligt professionellt och jag tror faktiskt inte att någon som inte satt exakt i närheten lade märke till att en person bars ut på bår. Det var ju mörkt och så, men  de frivilliga brandmännen satt och lyste med sina mobiltelefoner så att ambulanspersonalen kunde sköta sitt, vilket fick mig att fundera på varför inte ambulanspersonal har pannlampor? Här är annars ett litet förbättringsförslag för det är väl inte alltid som akutsituationer uppstår i fullt dagsljus och man kan väl inte heller alltid förlita sig på att frivilliga brandkåren råvar vara där och mannar upp med extraljus? 

Sista bussen hem gick 21.37 så vi var tvungna att gå innan konserten var slut, vilket ju också var lite B men vad gör man om man inte vill betala hundratals bistra kronor för en taxi. Eftersom det var Halloweentider så hade Skånetrafiken spexat till det lite. 


Trots avsaknaden av efterrätt på restaurangen så valde vi BUSS för att komma hem, hehe. 

Den här helgen var det också "Österlen lyser" (vilket även inkluderar Nästan-Österlen), och då går folk man ur huse i alla byar och tänder marschaller överallt utmed gatorna, vilket faktiskt är jättefint och stämningsfullt. Så här såg det ut på Nästan-Österlen:


Min man påpekade att det var oansvarigt att tända så mycket marschaller i byn när hela frivilliga brandkåren var ute och rullade hatt, vilket var lite roligt sagt (och inte sant, för alla var inte med). Sen mötte vi en granne som hade läst i lokaltidningen på nätet att en person hade tuppat av på Winnerbäckkonserten och det var ju en lite märklig sak att skriva i tidningen om, speciellt som det skedde på högt uppe på läktaren och ingen som inte satt just där vi satt borde ha märkt det? Var tvungen att kolla, men då handlade det om någon annan. För mitt i Ingen soldat blev det nämligen ett avbrott som jag trodde var något slags misslyckat försök att få till en allsång, men det var bara tyst och nedsläckt och alla började titta på varandra och undra vad som hände, men så kom det igång igen och sen var det väl inte mer med det utan jag tänkte att det hörde kanske till showen dårå. Men då var det tydligen någon som hade säckat ihop, men det var bara något blodtrycksfall för personen ifråga kom snabbt på benen igen och allt kunde fortsätta som vanligt, utom uppe hos oss på trettonde raden då för där pågick ju en räddningsaktion så att säga i det tysta.

Igår vaknade jag tidigt, gick upp och gick min vanliga söndagsmil med hundarna. Genade över backarna hem, nu har korna flyttat så nu kan man gå där utan att riskera att stöta ihop med O'Hare och hans fruar. Inte för att de någonsin gjort mig något, men man vet ju aldrig när man kommer med hundar. Såg en ensam knölsvan i ån, det kändes som att den var betydligt mer aggressiv än O'Hare. Kom hem, tränade ett pass pilates, lagade lunch (egentligen mest för att få matlådor till veckan, vi åt ju ingen middag hemma på lördagen), bakade bröd, staplade ved, städade hönshus och dråsade sedan ner på soffan för att kolla på världscupen i hoppning. Vilken sjukt spännande omhoppning det blev! När Ben Maher ridit så tänkte jag att här har vi vinnaren. Sen kom Julien Epaillard och bara mosade hans tid med över en sekund och då tänkte jag att ja, DET kan ju ingen slå (det trodde inte Lotta Björe heller), men sen kom Gregory Wathelet och red som om han stulit inte bara hästen (Bond Jamesbond de Hay!) utan även kronjuvelerna och belgiska rikets statshemligheter (om det nu finns några sådana) och sladdade i mål några tiondels sekunder före. Kul att se, även om det nu inte gick så jättebra för de svenska ryttarna den här gången. 

Sen var väl helgen i princip slut, nu väntar en vecka som i alla fall i teorin ska innebära lagom mycket jobb och inte så mycket annat. Ikväll är det ridning, undrar om jag ska få fortsätta att rida Knubbis eller om jag ska få Trotjänarinnan som det egentligen var tänkt? Spännande. 





2 kommentarer:

  1. Ja altså jeg er jo nordmann og noen føringer kommer det jo med selv om man ikke er så sprotsinteressert så når du sa hopping gikk jeg bare ut fra at det var skihopping og når i himmelens navn og rike ble BELGIA farlige konkurrenter i skihopping?!? men så klarte jeg helt på egen hånd koble to og to sammen for jeg har jo lest bloggen din en stund også, i tillegg til å være nordmann.

    SvaraRadera