Igår vaknade jag med träningsvärk i hela kroppen på ett sätt som jag inte tyckte stod i paritet till vad som utförts på måndagen. Jag hade tränat tabata, gått en promenad samt ridit, visserligen en stor häst som jag inte är van att rida, men ändå, det är sånt jag brukar göra varje måndag så man tycker ju att kroppen borde vänja sig? Men igår var det extremt motigt, nästan så att jag ett tag trodde att jag höll på att bli sjuk eller något. Hade ju i och för sig sovit väldigt lite på natten och det plus träningevärk plus att det var en sån där dag då allting är grått och regnigt och trist gjorde kanske att det tippade över från uthärdligt till snudd på motsatsen. Fick dessutom en massa jobbmail om en grej som tidigare var någons ansvar, sen slutade någon och någon annan fick ta över och sen slutade även den personen och en tredje, fjärde, femte, jag vet inte hur många som varit på den bollen och nu verkar det som att alla försöker alla putta den åt mitt håll. Jag försöker hålla emot, behöver verkligen inte ytterligare ett mission impossible på mitt bord. Det är kanske 10 år sedan första personen slutade och överlämningarna till efterträdarna har blivit sämre och sämre och den senaste personen, som råkade vara min (tack och lov) f d kollega Jättebebisen, hade det bara som sitt ansvarsområde på pappret, tror aldrig att hen någonsin jobbade aktivt med det här. Dock fanns det utrymme för det i hens tjänst, vilket det inte gör i min, i alla fall inte enligt mig.
Satt och såg mail efter mail fylla inkorgen med frågeställningar som jag inte hade en aning om vad jag skulle svara på. Tog en treo och gick en vända ute på gården bara för att slippa se eländet, men tveksamt om det hjälpte. Eller det gjorde det ju INTE, men det skapade i alla fall lite distans och sen fick jag börja förhala och försöka hänvisa till andra som enligt mig BORDE vara de som har ansvaret, men då visade det sig att en i sammanhanget nyckelperson hade semester denna veckan och nästa, så det uppstod ett slags vacuum i vilket inga beslut kunde fattas.
Efter jobbet åkte jag och sprang intervaller, vilket jag var noll procent sugen på men har man bestämt sig så har man. Det kändes bra! Sprang min lilla runda på cirka 5,5 km och höll ett för mig rätt högt tempo i alla fall under springdelen av intervallerna. Sen fick jag håll, men det var bara att kämpa på in i kaklet. Åkte sedan och handlade, sedan hem och tränade ett pass pilates och så tände jag en brasa och låg i soffan och läste och slappade resten av kvällen. Var extremt nära att somna vid 17.30-tiden men lyckades stå emot och hålla mig vaken för att sedan kunna gå och lägga mig i vanlig tid. Läste först i en bok av Kristin Hannah som jag retade mig lite på för jag fick känslan av Allers-roman. Började sedan läsa Maria Gripes Elvis Karlsson som jag köpt på loppis tillsammans med de andra böckerna i den serien pga nostalgi, men har inte riktigt orkat ta tag i att läsa-om dom tidigare för jag minns dom som extremt mörka och deppiga. Tidens tand hade inte ändrat på den saken, kan jag meddela nu. Mycket arga föräldrar och stryk och ångest. Men väldigt välskrivna, jag älskar Maria Gripes böcker (även om jag hävdar att Glasblåsarens barn är den mest obehagliga bok som någonsin skrivits, alla kategorier).
Idag är det onsdag och jag ska till kiropraktorn och bli lite misshandlad. Ska också få besök av en kollega som förhoppningsvis kan hjälpa till att bena i det nya mission impossible-uppdraget. November tuffar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar