Vecka 30! Va? När jag körde till jobbet vid halv fem i morse så var det, ja inte mörkt, men skumt. Definitivt inte lika ljust längre. Och ännu är det en evighet till semestern, speciellt nu när jag inte riktigt vet om jag kommer att kunna ta semester som planerat eller ej. Aja, det löser sig på något sätt när vi väl kommer dit. Återigen: lite utebliven semester kan det fan i mig vara VÄRT för att slippa dras med en hopplös jättebebiskollega som bara sitter i världens största offerkofta och skyller på allting annat istället för att bara göra sitt djävla jobb. Men nu har hen slutat, tjoho. Enligt skvaller från en annan kollega så ville hen "ha ett jobb med mer fria arbetstider". Tror hen störde sig jättemycket på att vi inte har någon flextid, för det har varit ett djävla tjat om detta och vi har ju inte det utan ett lite mer inofficiellt system att så länge man gör det man ska så är det okej att komma och gå, inte helt fritt såklart, men det är ingen som säger något om man kommer senare eller går tidigare (så länge det inte sätts i system att bara göra det ena (eller ännu värre: BÅDE komma senare och gå tidigare) som till exempel Narcissus gjorde). Jättebebiskollegan (JBK) hade inlöst övertidsersättning, det har de flesta av oss här och när hen började så frågade hen hur det fungerade och jag förklarade ungefär ovanstående. Att man sköter sitt jobb och när det behövs så får man jobba mer, men det är inte meningen att man ska jobba hur mycket som helst utan arbetstidslagen gäller, och när det funkar så är det också okej att jobba lite mindre, men det registreras ingenstans och det är frihet under ansvar som gäller. Men trots att jag sa att det här "jobba lite mer ibland och lite mindre ibland" var något som vi brukar reglera under typ innevarande vecka så tolkade JBK det som att det fanns en inofficiell flex, så hen skrev upp alla sina övertidstimmar och ville sen ta ut allt det i en jättelång ledighet som i vintras då. Vilket hen inte fick, för det är ju inte så det fungerar. Fick förklara en hel massa gånger det som JBK uppenbarligen inte fattat, trots att det står i anställningskontraktet, att om man har inlöst övertidsersättning så har man ju blivit kompenserad för själva övertidsersättningen i form av högre lön och/eller fler semesterdagar, men lika lite som att det betyder att man ska jobba hur mycket som helst betyder det ju inte heller att man aldrig ska jobba över. Arbetstidslagen gäller, har jag sagt hur många gånger som helst, men samma kollega som berättade att JBK ville ha "ett jobb med mer fria arbetstider" berättade också att JBK gick omkring och beklagade sig över att hen "inte fick något mer betalt hur mycket jag än jobbar över". Nä, det är ju det man har blivit kompenserad för? Ska bli så skönt att slippa detta rikspucko. Lämnade över blomma i fredags, samt höll ett vad mig anbelangar fullständigt falskt litet anförande som bara innehöll floskler i stil med "tack för den här tiden" och "nu väntar nya utmaningar" med mera.
Åkte sedan hem och väntade på DHL som skulle komma någon gång mellan 10-14 för att lämna av paketet med min vibrationsplatta. Eller, jag jobbade såklart under tiden. 11.30 ringde "Linda från DHL" och frågade var jag var, för de stod utanför och knackade på och ingen öppnade. Det visade sig att Linda stod och knackade på hos grannarna (som inte var hemma). Gick ut och lotsade henne rätt. Ut ur DHL-bilen klev en ung tjej med hela ansiktet fullt av fillers och botox och allt vad det heter, och med lösögonfransar och lösnaglar långa som år, samt omvälvd av ett moln av parfym. Inte den typiska chauffören kanske. Men hon knappade flinkt in det-som-nu-ska-knappas-in på någon liten dosa och lyfte utan vidare av det 23 kilo tunga paketet och backade ut den stora DHL-bilen på vår långa smala uppfart och ut på gatan igen utan att blinka, så hon hade ju logistik-skills som hette duga.
Baxade in vibrationsplattepaketet, jobbade klart och gav mig sedan ut på en intervallträningsrunda. Kändes BRA, BRA, BRA. Det göttiga med intervaller är ju att man ändå har lite tid att återhämta sig, sen ska jag ju inte ljuga och säga att det inte är jobbigt för det är det. När det börjar gå mot intervall 30 och uppåt så börjar man, eller åtminstone jag, få mobilisera en hel del viljestyrka för att börja springa igen och inte bara fortsätta gå. Tyckte dock det kändes lättare än sist jag tog mig runt samma runda, min teori är att det har med kläderna att göra. Nu hade jag nämligen bytt om till t-shirt och löparshorts i funktionsmaterial, men när jag utgår från jobbet så har jag ju lite vad jag råkar ha på mig för dagen, vilket ju funkar eftersom jag alltid går i Adidasbyxor, a k a narkotikajeans. Men det blir oftast väldigt varmt, och varmt = jobbigt. Ska kanske börja ha med mig gympapåse till jobbet? Tål att tänkas på.
Kom hem, packade upp min väldiga vibrationsplatta (återkommer med en recension av nämnda platta vid ett senare tillfälle) och bar ut allt emballage. Vet inte riktigt när vi ska få tid att åka till tippen, nästa helg ska jag vara i spårskogen och helgen därpå är det BOOT CAMP. Det får väl bli på semestern dårå. Sen kom min man hem och skulle sitta hemma och jobba med sånt där administrativt som man aldrig tänker på att en elektriker gör, men det finns system där de ska bokföra tider och materialåtgång och så vidare, så att allt så småningom kan faktureras. Så det satt han och petade med medan jag gick och tog en välförtjänt tupplur, hade ju ändå stigit upp 02.00.
Vaknade upp och var helt mosig i planeten som jag alltid blir när jag sover på dagarna. Drog fram vårt toastjärn och så gjorde vi toast till kvällsmat. Mmmm...toast. Det är ju löjligt gott och enkelt, fattar inte varför man inte gör det oftare? Sen kollade vi väl på ett avsnitt av House of cards och sen gick min man upp och lyssnade på musik och jag kollade på ett avsnitt av Happy Valley och sen blev jag väl trött igen och gick och lade mig.
Vaknade tidigt på lördagen, gick ut med hundarna, kom hem och ställde mig att baka. Kanelbullar, vaniljbullar, sockerkaka. Sen kom min son och hans fru, vi tog en promenad och förevisade omgivningarna. Sedan hem, laga och äta lunch och sedan var det fika och Hem till byn-maraton. Fast så mycket maraton vet jag inte om det var, vi såg bara två avsnitt av den åtråvärda åttonde säsongen, den som inte finns på SVT Play p g a något rättighetstjafs men som jag alltså har på dvd. Är visst ingen tåga i den unga generationen? Hehe. De fick låna med sig boxen och titta färdigt på den själva. En trevlig dag hur som helst. Är så himla sällan vi träffas live eftersom de bor i Värmland, men plötsligt händer det.
Igår var vi och red islandshäst! Var så himla härligt, regnet strilade ner och jag tycker faktiskt att det är mysigare att rida i skogen när det regnar än när det är soligt och varmt. Man slipper flugor och bromsar och annat elände till exempel, plus att man ju aldrig direkt fryser när man rider. Fick en rätt så pigg häst som hade en jättehärlig tölt, så jag var helnöjd. Det var "blandad tur" men vi delade upp oss så att dom som ville galoppera fick vänta en stund på ett ställe medan de som inte ville galoppera red i förväg och sedan galopperade vi ifatt. Och då gick det djeflarimig undan kan jag lova, nästan så jag kände mig lite utanför min comfort zone. Men allt gick bra. En av de som red ut med oss kände jag igen lite vagt och det visade sig vara en människa från Blå Stjärnan som jag inte träffat på över 25 år. Världen är uppenbarligen inte så himla stor.
Nu väntar en jobbvecka, sen en helg i spårskogen och sen är det jobb igen. TVÅ-ish veckor kvar till semestern, go go go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar