onsdag 19 juli 2023

I mean, she was steaming

Igår jobbade jag, sen körde jag till fältet och körde intervaller. Det kändes bra och exakt lagom jobbigt. Kanske fortsätter jag i evigheter med att köra 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång? Fast nu har min dotter frestat med att jag ska anmäla mig till ett trail run i oktober. Den kortaste distansen är bara 2,5 kilometer, sa hon uppmuntrande och det borde ju till och med jag klara i oktober, och Gud vad sugen jag blev på att springa lopp, det är ju så kul och var så längesen. Mailade dock arrangören och frågade om tanken med 2,5-kilometersklassen var att den i första hand var till för barn, för man vill ju liksom inte komma där och känna sig som nån himla pedofil som nästlat sig in på Kalvinknatet. För den eventuellt oinvigde: Kalvinknatet är ett motionslopp för barn upp till  cirka 10 år som arrangeras av Skånemejerier (vars variant av GB-glassclownen är kalven Kalvin). Jag HAR faktiskt varit med där när yngsta barnbarnet var nyfödd-ish och min dotter skulle "springa" med  det äldsta barnbarnet, då powerwalkade jag med barnvagnen någon kilometer runt en snitslad bana, men det var inga konstigheter för det är ju massor av vuxna som springer med sina barn just där. Men det är just det, man springer TILLSAMMANS med sina barn/barnbarn/whatever, men det är ju (förhoppningsvis) inga vuxna utan barn som deltar. Och att anmäla till ett "seriöst" lopp och sen vara ENSAM vuxen för att man inte fattat att den kortaste sträckan är dedikerad för barn känns ju som en ny nivå på pinsamhetsskalan. Plus att alla barn ju springer som kenyaner, de blir ju aldrig trötta och andfådda. Nä, här får man ta det säkra för det osäkra och kolla upp ett och annat först innan en eventuell anmälan, kände jag. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates. Sen vete fan vad jag gjorde resten av kvällen?  Listade ut hur man laddade ner appar till vår nya tv-dosa med inbyggd chromecast, samt installerade C More-appen. Kollade på första avsnittet av den nya säsongen av Happy Valley, sen var det väl i princip läggdags. Det var ju verkligen inte mycket att skryta med, men sådär blir det ju ibland. 

Idag har jag två identiska möten, ett nu på morgonen och ett sent på eftermiddagen, oh the joy of being a kontaktperson i ett projekt som inkluderar människor som jobbar i typ alla tidszoner i hela världen. Definitionen av att jobba för mycket är när man träffar personalen både på förmiddagsskiftet, kvällsskiftet och nattskiftet, sa jag till en kollega häromdagen, och såna dagar har jag haft alldeles för många av back in the days. Nu har jag ju äntligen fått lite balans och den är jag mån om att bibehålla. Det är såklart helt okej att ha långa dagar någon gång då och då, som idag då, men det behöver ju för den sakens skull inte vara standard. Får väl se hur det blir från och med nästa vecka när jättebebiskollegan har slutat. 


2 kommentarer:

  1. Jag har precis ocksa upptäckt Happy Valley men jag tycker den är bra! Hem till byn far vänta :).
    /Annika

    SvaraRadera