torsdag 20 juli 2023

Night of the living dead

Igår jobbade jag först på jobbet, sedan åkte jag hem och jobbade vidare hemma. Passade på att träna ett pass tabata på lunchen, så var det gjort liksom. För även om jag gillar att träna, promenera och så vidare så gillar jag mest av allt i hela världen den helt oslagbara känslan av att VARA KLAR FÖR DAGEN. Och eftersom omständigheterna nu tvingade mig till en längre arbetsdag än vanligt så gäller det ju att fixa och trixa för att komma till VARA KLAR FÖR DAGEN-känslan så fort som möjligt. Den kom till mig efter att jag gått ut med hundarna, matat hönsen och gått och plockat lite med det ena och det andra.  Sen visade det sig att en på produktionens nattskift blivit sjuk och eftersom vi just nu är inne i den mest brinnande av alla högsäsonger (så känns det i och för sig varje år, som att alla tidigare säsonger varit a walk in the park, men just nu är det i alla fall djävligt mycket att göra) och de bara är två som jobbar på natten och det absolut inte var läge för något stillestånd så beslöts det hastigt och lustigt att jag och en annan kollega skulle ta halva natten var. Inte för att jobba i produktionen, för det funkar även om man bara är en person eftersom det mesta är automatiserat, utan för att det inte är tillåtet med det man kallar för riskfyllt ensamarbete så någon mer måste vara på plats också. Denna någon råkade vara jag, eller jag erbjöd mig frivilligt att komma ett par timmar tidigare. Så 02.00 studsade jag upp ur sängen, körde till jobbet och löste av kollegan som varit på plats sedan 23.00 så att hen kunde gå och lägga sig i vilrummet några timmar innan dagens vedermödor tog vid. Sen jobbade jag som vanligt med det undantaget att jag tog en lov ut i fabriken då och då för att se så att inget av det man inte vill hända hade hänt, vilket det inte hade men man måste ju ta det säkra för det osäkra, tills morgonskiftet kom och löste av. Det gick finemang, sen ska man bara ta sig igenom den här dagen också. 
 
Har stört mig ett bra tag på att en dansk kollega skriver Tunisien som Tunesien. Visade sig dock att det är så det stavas i Danmark. Men alltså? Det heter ju Tunisia på engelska och Tunisie på franska (vad det heter på arabiska vågar jag i och för sig inte uttala mig om) så det där e:et verkar ju vara ett danskt påfund. VARFÖR? kan man ju fråga sig, och det är ju det jag gör just nu utan att för den sakens skull förvänta mig att få ett vettigt svar. Det är som när man frågar danskar om varför inte hundra heter "fems" när nittio heter "halvfems" och "halv" i det här fallet är tio (som man ska dra från fem tjog enligt den helt solklara, NOT, danska räknelogiken). Man möts bara av en axelryckning, de är uppenbarligen helt obrydda över bristen på logik i sitt eget språk. Har nu fått en ny dansk i min krets av jobbrelaterade danskar, en ung rask fyr som nog inte är trettio år fyllda och med lite cool rockstjärneimage. Han är dock så dålig på svenska att vi kommunicerar på engelska. Tyvärr är han cirka tusen gånger bättre på engelska än vad jag är på både engelska och danska, så jag känner mig i allmänhet lite trög när vi jobbar ihop. Tur man har hunnit bli så himla gammal att man numera lite skiter i vilket intryck folk får av en.  


Snart fyller jag år. När man är inne på sitt femtiofemte jordsnurr är det ingen större grej om det ens någonsin har varit det för mig i vuxen ålder. Det är ändå rätt hopplöst att fylla år i juli för alla är upptagna med semesterfir på olika håll. Vad vill du göra på din födelsedag? frågade i alla fall min man, och så bestämde vi att vi skulle rida islandshäst, så det är åtminstone uppstyrt och klart. Sen får det väl bli vad det blir av resten av den dagen, har inga specifika planer förutom det. 

Tänkte för ett tag sen att jag skulle unna mig en för djävla påkostad present, nämligen en vibrationsplatta. När jag fick min artrosdiagnos våren 2020 så fick jag ju gå på artrosträning i grupp, och på det såkallade artrosgymmet så fanns det en vibrationsplatta och det var lite spännande och annorlunda träning som ju verkligen "tog" rätt avsevärt, sen om det gjorde så mycket till eller från för just artrosen vill jag låta vara osagt för jag tränade ju annat samtidigt, plus fick en hästkur med antiinflammatoriskt. 
Sen dess har jag i alla fall läst på lite om vibrationsträning i olika sammanhang, och man får verkligen rätt mycket TV-shopskänsla för enligt reklamen så låter det ju som att det bara är att ställa sig på plattan en kvart om dagen så blir man automatiskt alldeles otroligt vältränad och stark, går ner jättemycket i vikt, får bättre kondition, bättre blodcirkulation, bättre immunförsvar och fan vet om inte solen börjar skina och fåglarna kvittra också. Inget av detta märkte jag av under de månader som jag gick på artrosgymmet, men eftersom jag a. är inne i ett HIMLA BRA FLOW när det gäller min träning just nu, och b. som sagt snart fyller år, så tänkte jag att nu djävlar ska jag unna mig. 
Beställde, fick rätt snabbt svar att den var på väg, men sen visade det sig att jag måste hålla mig hemma "mellan 10-14" som imorgon då för att ta emot leveransen vilket inte riktigt ingick i min plan för jobbet, men det funkar ju såklart ändå. Alternativet var att hämta den i en helt annan stad, vilket verkligen inte ingick i någon plan alls. Det blir dessutom finemang ur en helt annan aspelt, för då är jag bara på jobbet till cirka 9.30 imorgon och sen slipper jag se den där trista jättebebiskollegan mer eftersom det är hens sista dag imorgon. Det räcker med att jag måste införskaffa och överlämna någon form av avskedspresent, vilket är cirka det sista jag har lust med eftersom JBK (jättebebiskollegan) verkligen inte lagt två strån i kors för att vare sig sköta sina arbetsuppgifter eller ens bemöda sig om att försöka avsluta lite snyggt. Ingen ska dock kunna komma och säga detsamma om mig, däraf att jag måste lägga tid jag egentligen inte har på att fixa något som jag egentligen inte alls har lust med. Men man får  som vanligt bara GILLA LÄGET. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar