En långhelg senare

Jahapp, det var den långhelgen det. Den har varit för djävla bra och kunde gärna ha fått vara lite längre, men så bra skulle vi tydligen inte ha det, nej. 

Torsdagen inleddes med det gamla vanliga när jag är ledig och inte har något särskilt inplanerat: långpromenad med hundarna. Körde lite intervallträning också, det gick fint även om jag inser att Remus faktiskt börjar bli i äldsta laget för att hänga med på sånt (och då springer jag alltså otroligt långsamt, men 13 hundår är uppenbarligen mer än 55 människoår). Det är också i krångligaste laget att springa med tre hundar, men det går. 

Kom hem och började med stor energi att plantera om alla tomatplantorna i större krukor. Insåg att jag hade 50 tomatplantor. Kanske 49, för en bröts av när jag planterade om och den ser inte pigg ut även om tomater brukar kunna hämta sig rätt bra. Å andra sidan har jag också ett tiotal småplantor från förra omplanteringen, som jag då tyckte var för klena för att satsa på, men det ÄR ju så svårt att slänga fröplantor så jag tryckte ner dom i en tom godislåda och ställde in den i växthuset. Där har de uppenbarligen överlevt trots nattfrost, vi får väl se om jag orkar ta mig an dom eller ej. Få se vad jag ska göra med 50 tomatplantor? I växthuset får det plats kanske...20? Aja, det löser sig. Har sorter för friland också, hehe.
Ägnade sedan ett par timmar åt att ta hand om klenved från den där aspen som fälldes förra helgen samt förbereda inför den kommande flisningen av grenarna, detvillsäga lägga dom i en prydlig hög där alla grenar är vända åt samma håll så det bara är att plocka och man slipper slita och trassla ut sånt som trasslat ihop sig, been there done that och det är så ovärt. Sedan kom min man ångande och informerade om att det var grannfejd på gång, så då fick jag låtsas göra någonting vid hönshuset så jag kunde ta in detta skådespel, lite som Radioteatern ger. 
Grannarna består av två damer i åldern medelålders plus. Den ena har bott där i evigheter och den andra flyttade in någon gång i fjol. Hon som har bott där i evigheter, vi kan kalla henne Granne Ett, har hundar och hon anförtrodde sig över staketet inför Granne Två:s ankomst att hon var lite orolig eftersom Granne Två hade katt. Granne Ett och Två bor i ett hus som består av tre lägenheter, det finns följdaktligen också en Granne Tre men honom har jag aldrig sett röken av. Han bor på ovanvåningen och Granne Ett och Två har varsin marklägenhet med tillhörande uteplats och framför dom en gemensam gräsmatta. Där brukar Granne Ett ha sina hundar lösa och det var väl det hon var rädd att hon inte skulle kunna ha längre när Granne Två med katt flyttade in.
Det såg i alla fall ut att börja bra. Granne Två var ute med sin katt i koppel och då höll Granne Ett sina hundar inomhus och vice versa. Sedan började Granne Två vara ute med katten utan koppel och det gick också bra, även om han då och då gjorde ett hopp in till oss så hon fick gå in och hämta honom, vilket jag kan tycka...tja, okej, en gång eller någon gång då och då är väl inget att dividera om så länge det inte händer dagligen och stundligen. Har haft några snack med Granne Två över staketet och har fått intrycket att hennes katt var hennes ALLT, och hade katten kommit in när våra hundar var ute så hade det nog blivit lite si och så med grannsämjan. I alla fall. Grannarna upptäckte att de hade ett gemensamt intresse i trädgårdsarbete och började planera för en rabatt vid tomtgränsen. Det rensades ogräs och täcktes kirskål och diskuterades perenner och marktäckare så det stod härliga till under några veckors tid. 
Sen vete fan vad som hände, men enligt min man (som hört upptakten till grälet) så handlade det om att Granne Ett frågade slash anklagade Granne Två för att ha tagit några säckar med jord som Granne Ett haft liggandes någonstans, vilket Granne Två tog som en rejäl kränkning och förnekade i vredesmod. Där någonstans kom jag in i ljudbilden och fick nu höra ett och annat om vad de två damerna egentligen tyckte om varandra. För att Granne Ett ska kunna ha sina hundar lösa så har hon totat ihop någon form av staket med hjälp av kompostgaller och lite av varje. Det funkar väl sådär, för mer än en gång har vi sett hennes hundar springa lösa i backarna som gränsar till våra tomter, men men. Nu hade hon i alla fall tagit bort staketet, och Granne Två:s katt lämnat tomten och Granne Två hade fått leta i flera timmar innan hon återfann honom. Nu är jag ju hundra procent övertygad om att en katt aldrig någonsin låtit sig stängas in av ett staket, vilket skulle bevisas av att Granne Två:s katt samt en massa andra av byns katter varit inne på vår helt inhägnade tomt ett antal gånger, men nu var Granne Två uppretad och ville ha en syndabock, så hon bara pågick om det här djävla staketet och att Granne Ett lät sina hundar springa lösa och att hon inte plockade upp efter dom och så vidare, varpå Granne Ett protesterade och sa att hon visst det plockade upp och då skulle Granne Två minsann från och med denna sekund fotografera varenda bajshög hon hittade på den gemensamma gräsmattan, osv, osv. Riktigt underhållande måste jag ändå säga. Mindre underhållande blev det dock några dagar senare när Granne Ett lade ut ett förtvivlat inlägg i den lokala Facebookgruppen och efterlyste en hund (som hon passade) som hade slitit sig och sprungit iväg. Den återfanns så småningom och slutet gott allting gott, men jag kan lätt föreställa mig Granne Ett:s panik under de timmarna. Att ens hund (eller djur överhuvudtaget) springer bort är ju verkligen ens värsta mardröm, och är det dessutom ett djur som man passar åt någon annan så är det ju snudd på snäppet ännu värre, vilket jag tror är något som de flesta normala djurägare skulle kunna identifiera sig med. Ett stort engagemang utbröt mycket riktigt i Facebookgruppen och många hjälpte till att leta, men Granne Två valde istället att göra en kommentar till inlägget:
Karma! 😁 Du tog bort staketet utan att meddela mig och jag fick leta efter [kattens namn] i två timmar!
Jag hade dittills inte tagit ställning för vare sig Granne Ett eller Granne Två i Den Stora Jordsäckskonflikten, men det där uttalandet och den glada smileyn var väl ändå att gå över gränsen för hur taskig man kan vara mot någon som är ute och letar i panik efter en bortsprungen hund? Där rök all sympati för Granne Två oavsett om Granne Etts anklagelser var ogrundade eller om hon så lämnade tonvis med hundskit på den gemensamma gräsmattan. Sådär säger man bara inte! och där var det sagt. 

Hur som helst. Det var torsdagen det. På kvällen var det teorikväll i stallet, vi pratade om hästens form och det var väldigt intressant. Framför allt att det finns så många åsikter om vad som är en korrekt form och hur man kan se det. 

Fredagen ägnades åt VED. Min man fällde ju ett träd som stod vid tomtgränsen, men dock inne på våra tyska sommargästgrannars tomt, såklart efter att ha kommit överens med dom först. Han hade också kommit överens om att vi skulle dela 50/50 på veden och hade kapat och delat upp stammen med  samma millimeterrättvisa som när man var barn och skulle dela en Ambrix tresmak med sina syskon. Men sen tillkom ju grenarna, och nu drabbades min man av Den Stora Vedparanoian, att tyskarna skulle komma och tycka att vi tillskansat oss MER ved än dom, så han hetsade iväg mig att börja hugga så att vi skulle kunna lägga annan ved ovanpå sedan, som om tyskarna skulle invadera vår vedbinge och börja räkna kubikmeter i samma sekund som de satte foten på svensk mark. Tanken i sig var så orimlig eftersom våra tyska grannar är de mest försynta personer man skulle kunna tänka sig, men veden skulle ju ändå huggas och jag gillar att hugga ved, så inte mig emot. Ask var dessutom rena rama drömmen att klyva, raka fina fibrer och knappt några kvistar alls. G-Ö-T-T. Sedan skördade jag rabarber och gjorde årets första rabarberpaj, vilket också kan klämmas in under rubriken G-Ö-T-T. 

Min man var och red på fredagen och kom hem och sa att han sett att det stod skyltar vid grannbyn att det var loppis som på lördagen. Det hade jag också sett, plus att jag sett att någon gjort det som ett evenemang på Facebook. Varje år har idrottsföreningen en stor loppis som vi brukar besöka, men det här var inte den utan något annat. Vi beslöt oss i alla fall för att åka dit och ta en titt. Dock visade det sig att det var den typen av loppis som går ut på att varje privatperson har en egen liten loppis i sin egen trädgård/garageuppfart och så är väl tanken att man ska strosa från tomt till tomt och fynda. Gillar dock inte det där att man ska in till någon och rafsa bland grejer medan de själva liksom hovrar runt en och utstrålar lite missnöje över att man inte är intresserad av de saker som de uppenbarligen inte själva heller är intresserade av. Vi bestämde oss istället för att åka till en annan grannby där det finns en rätt stor fast loppis som arrangeras av Lions och har öppet varje lördagsförmiddag. Vi har inte varit där sedan före pandemin tror jag så det var väl på tiden. Så vi dit och gick runt och förundrades över att dom hade gjort om och allting såg helt annorlunda ut och fanns det inte en ovanvåning också? Kom ut och insåg att det inte alls var Lions loppis, utan en som arrangeras av den lokala idrottsföreningen och som tidigare legat någon annanstans men som tydligen nu flyttat in i ett snarlikt område och en snarlik lokal (minus ovanvåning dårå) som Lions. Där ser man. Fyndade två skjortor och en tröja plus några böcker på idrottsföreningens loppis och inget på Lions. 

Sen var tanken att jag skulle gräva ner ett rör till en elledning som ska dras mellan huset och carporten vedporten så att vi ska kunna sätta en lampa där så man slipper famla efter ved med mobilens ficklampa mellan tänderna, plus ett eluttag så att man slipper dra ut en förlängningssladd genom badrumsfönstret varje gång man ska göra något som kräver ström. Min man var dessutom om sig och kring sig och påpekade att någon gång i framtiden kanske vi ska ha en elbil så då kunde man förbereda för en sån sladd när man ändå höll på att gräva. Tyvärr för grävningens skull vaknade jag upp med en rätt så rejäl antydan till nackspärr, men jag gjorde ett tappert försök. Efter att ha åstadkommit en ränna som kanske var 20 centimeter djup så tog min man över och grävde färdigt. Sen visade det sig att den slangen som ledningen ska ligga i inte räckte, så nu har vi ett dike mellan ytterdörren och trädgårdsgrinden.  Men det ska väl bli åtgärdat inom kort. 

Annars har jag väl mest promenerat, rensat ogräs, tränat, druckit vin (öppnade en flaska i torsdags, drack sedan ett glas per dag så inga backanaler direkt) och kollat på den norska tv-serien Exit. Så bra,  men vilka as dom är, va. Karaktärerna alltså. Annars tittar vi på Lilyhammer, som kanske de sista människorna på jorden. Den är rolig, men så här in i mitten av säsong två börjar jag tröttna liiiite grann på Steven Van Zandts grymtande machokaraktär. 

Jahapp, det var väl långhelgen det. Nu väntar en i alla fall på pappret hyfsat lugnt jobbvecka. Ska dessutom träffa Jenny imorgon kväll och dricka VIN (mer än ett glas). På lördag ska vi hem till min dotter och spela Monopol (dålig stämning utlovas pga att alla i familjen är sjukt dåliga förlorare och ännu sämre vinnare) och på söndag ska vi (jag och min dotter) rida dressyr för en tränare. Så förhoppningsvis en kul vecka?