onsdag 8 juni 2022

Även den längsta av långhelger tar ju slut

Kom hem i fredags eftermiddag och var så satans slut som artist. Kokade soppa på svinnsmart-grönsaker, stekte pannkakor på ägg från egna höns och kände mig ekonomisk och duglig. Sen åt vi, kollade på Stranger Things (får ändå ge höga betyg till fjärde säsongen, den är både spännande och underhållande om än nåååågot förutsägbar i handling och repliker) och sen stupade jag i säng. 

Lördagen var en såkallat ledig dag. Jag grejade lite i trädgården, rensade ogräs och plockade sniglar.  Städade hos höns och vaktlar. Fixade i ordning den del av hönsgården som går under namnet "ungdomsgården" för nu var det dags att flytta hönan Ulrika och kycklingen Willy till ett lite större boende än den kaninbur de hittills har framlevt sina dagar i. Det gick bra förutom att jag stannade kvar för att kika på när lelle Willy bekantade sig med sin nya omgivning. Min man gick ut och haspade dörren till hönsgården utifrån och sedan drog han igång gräsklipparen och varken hörde eller såg. Så där fick jag sitta och glo som en annan Emil i snickeboa. Aja, sämre ställen kan man ju för all del sitta på. 
Efter att ha blivit utsläppt (!) så cyklade jag (på min elcykel) till närmaste plantskola (7-8 km bort) och köpte två olika sorters klematis. Sen hem igen. På kvällen grillade vi! Första gången i år. Vi satt ute och åt och det var en sån där u-n-d-e-r-b-a-r försommarkväll. Sen var det tidigt i säng för klockan 9 på söndagen skulle det vara samling i spårskogen. Åkte så att jag skulle vara där lite innan för att kunna gå en runda  i skogen innan samlingen. Den planen sprack, kan man ju lugnt säga, för det var totalstopp på vägen precis innan där man ska svänga av på grund av en olycka. Så där blev jag stående i cirka 45 minuter, men det var ju bara att gilla läget. Mitt i alltihop så skulle en ambulans knö sig förbi alla bilar och lastbilar som stod som korkar i en flaskhals (det var på en enfilig sträcka av en 2+1-väg) och nu kan jag bekräfta det jag i och för sig redan visste för jag har varit med om detta tidigare, det finns plats. Även om man kanske inte tror det när man kör så var det rätt goda mått att ta sig förbi. 
Sedan följde en dag av...väntan. Det var ju fler än jag som suttit fast i den kön, men alla kör inte det hållet så rätt många var redan på plats. Söndagen var ett sånt där uppsamlingsheat för folk som missat någon gång på kursen, så det var lite alla möjliga slags människor och rätt många som skulle gå spårprov också. De som gick öppenklass hade varit där kvällen innan och lagt sina spår, och de blev utskickade att lägga spår till oss som gick anlagsklass. Vi andra blev beordrade att gå och rasta våra hundar. Så då gick vi en lång härlig runda, men sedan var det väntan, väntan och åter väntan. Tror jag kom till skogen vid 9.30 och gick mitt spår tre timmar senare och sedan var det ytterligare nästan två timmars väntan innan alla var klara och vi kunde ha genomgång. Men herregud! Solen sken, fåglarna kvittrade, man fick sitta på en stol  och snacka och fika. Det går inte att klaga då (utom möjligen på att jag brände mig i solen och fick soleksem, men det var ju mer en kommande plåga). Laban spårade så duktigt! Nu har jag fått stränga order om att inte närma mig ett viltspår förrän tidigast till hösten, för att allting ska hinna landa ordentligt i hans lilla huvud. Är nog rätt så klokt tror jag. Ska snart börja en kurs i specialsök så det blir perfekt tajming att börja med något helt annat. 

Sen var det knappt lönt att åka hem och vända, för nästa morgon var det dags att packa in sig själv och taxarna och köra tillbaks till samma skog eftersom det var Taxens Dag. Jag och min kompis skulle hålla i lite prova på-aktiviteter och jag skulle dessutom ha en uppvisning i "taxlydnad". Har ju verkligen inte tränat speciellt mycket alls de senaste åren. Remus och jag har ju tävlat mycket, men sen omkring 2015 när Hilding började visa sin riktiga potential (fram tills att han var tre år så tänkte jag att honom fick jag nog bara köra agility och rallylydnad med för han var så flamsig och lättstörd, men sen var det som att alla bitar föll på plats nästan över en natt) i kombination med att det kändes som att Remus började tröttna lite på tävlingslydnaden så då blev det naturligt att jag tränade och tävlade mest med Hilding. Sen blev Hilding sjuk 2018 och sen dess har vi inte tävlat och i ärlighetens namn knappt tränat heller, i alla fall inte med någon större systematik utan det blir ju mer vardagslydnad. Laban har jag bara precis börjat grundträna. Så det var vad jag hade att jobba med för att "visa att taxar kan lyda", men med tanke på omständigheterna tycker jag att alla skötte sig utöver förväntan, särskilt Laban som är ganska miljökänslig. 
Så gick den dagen till det. Var helt trött när jag kom hem och skippade faktiskt att åka och rida på kvällen, orkade helt enkelt inte uppbåda någon energi och dessutom var det hoppning. Fick i alla fall reda på att Ida ska fortsätta till hösten, BRA. 

Igår hade jag (mitt genidrag) en ledig dag. Inledde med sovmorgon, därefter hundpromenad, därefter ett pass pilates. Sedan var det ogräsrensning och snigelplockning (FAN vad jag hatar mördarsniglar) och plantering av de två klematiserna som jag köpte i lördags och ännu mera ogräsrensning, nu i den såkallade kryddträdgården. Bekymrade mig lite över min pepparmynta som inte verkade ha överlevt vintern särskilt bra i sin kruka. Mynta är ju verkligen inte svårt att odla liksom, har marockansk mynta i en annan kruka och den lever och frodas, men pepparmyntan såg riktigt ledsen ut. Blev däremot glad över att min kryptimjan hade överlevt, noterade jag när jag lyckats rensa bort allt gräs som växt in över den. 
Sedan höll jag på hela eftermiddagen och rensa i pärmar och papper, slänga gamla deklarationer och kvitton och allt möjligt BÖS som man samlar på sig. Snart börjar mitt Flickrum™ bli klart! Är väldigt nöjd med det, det kanske inte någon annan skulle ha varit men det är ju inte mitt bekymmer. Återstår lite grejer som ska upp på väggarna, en hylla, lite tavlor samt samt ett (enligt mig) vrålsnyggt draperi framför dörren. Måste därför skaffa någon form av gardinstång? till det. Gardiner är fan min absolut sämsta gren. Aja, det löser sig. Jamen det var den långhelgen det. Gick i ett nafs precis som långhelger har en tendens att göra. Nä, men nu är det väl ändå snart midsommar? 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar