lördag 18 juni 2022

Unge Mungo

Har läst Unge Mungo av Douglas Stuart och alltså, nä, ja, jag vet verkligen inte. Det kändes som att läsa Shuggie Bain en gång till och jag var bara måttligt förtjust i den. Detta är handlingen:

Mungo och James borde inte vara vänner. I ett hypermaskulint och våldsamt Glasgow där protestanter och katoliker håller sig på varsin kant är de två tonåringarnas känslor för varandra helt otillåtna, och drömmen om att fly krockar ständigt med skräcken för att bli upptäckt.

När Mungos mamma skickar honom på en fisketur med två tvivelaktiga män behöver han samla all sin inre styrka för att kunna ta sig tillbaka till säkerheten och till en plats där han och James kan ha en framtid tillsammans. Unge Mungo är en gripande uppväxtskildring, en berättelse om maskulinitetens gränser och om farorna med att älska någon för mycket.

Som sagt: nja. Vet inte om det finns en gräns för hur många försupna mödrar och vilsna introverta tonårskillar man kan mäkta med, men i så fall har jag passerat den nu. Förlåt Douglas men så är det. Den här boken får två små glas öl av fem möjliga.

2 kommentarer:

  1. Det finnes en bok som heter Bienes Historie, den har fått bokhandlerprisen i Tyskland og greier og greier, og jeg føler meg SÅ LURT av bokhandleren som anbefalte/rekomenderte den. Det er en viss type bøker med en viss type lite overaskende persongalleri (og dårlig språk) som preovoserer meg med sin eksistens.

    SvaraRadera
  2. Det känns som att den här boken också kvalar in där.

    SvaraRadera