tisdag 14 juni 2022

Till stallet istället, v 24 2022

Igår var det terminsavslutning, vi visste sedan innan att vi skulle ha vikarie, samma som vi haft innan och som jag har börjat gilla mer och mer. När det är terminsavslutning så brukar man göra något lite speciellt, typ rida kadrilj eller så, men när jag kom så gick det ett obekräftat rykte om att vi skulle ha GYMKHANA, för det hade gruppen innan oss visade det sig. Det är visserligen en ungdomsgrupp, men oron i stallgången var stor. Aldrig i livet, kände vi kollektivt när vi diskuterade om det verkligen var rimligt att människor i vår ändå rätt så mogna ålder skulle tvingas doppa ner huvudet i en hink med vatten för att plocka upp äpplen med munnen eller köra irländsk julafton med ett ridspö. Det visade sig vara en helt obefogad oro, för planen för oss var skänkelvikning för hela slanten. Så GRYMT jobbig lektion, även om vi red ganska mycket skänkelvikning i skritt, men det var liksom hela långsidor i taget. Köttbullen är ju verkligen ingen fena på detta, men för att vara hon så gick det väldigt bra första halvan av lektionen. Sedan kände jag att hon började stå emot mer och mer och bli tröttare och tröttare, framför allt i huvudet, och till slut blev det en sån där situation där hon i ren desperation försökte gå in i sargen för att komma undan. Vi hade en liten diskussion om sargen, men kände att det var oerhört nära att topplocket skulle gå på henne och att man får välja sina strider, så jag körde bara några steg sidvärtsrörelser för varje skänkel för att det skulle bli ett bra avslut, och sedan travade jag henne på volter och fyrkanten resten av lektionen. Finns liksom ingen anledning att bråka mer med henne när anledningen är att hon är slut mentalt. På det viset är det skönt att känna en häst så bra som jag faktiskt känner Köttbullen, det går att skilja mellan när hon är trött pga bekväm och trött pga för mycket intryck och för många krav (och kanske också att jag inte är så tydlig i min hjälpgivning att kommunikationen blir optimal, det bidrar säkert också). 

Hur som helst. Formen var bra. Hon jobbade riktigt fint i högervarvet, höll galoppen i båda varven och det fanns en antydan till att hon skulle kunna gå lite i form. En tränare jag red för sa att det viktigaste är att Köttbullen hittar sin egen balans i galoppen och jag tror banne mig att hon är på gång. Typiskt att det är sommarlov nu. Det är BOOT CAMP vecka 32 och hon hinner nog bli både lat och fet till dess, hehe. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar