tisdag 5 juni 2012

Den halte, en ny pjäs av Molière

Igår skulle jag gå uppför någon sorts rullstolsramp. Ska redan från början tillägga att det är enda sättet att ta sig in i brukshundklubbens klubbstuga, så att ingen handikappad känner sig kränkt för att jag har utnyttjat ett hjälpmedel utan att vara i behov av det. Eller nåt. I alla fall så hände någonting, oklart vad, men jag fick någon form av sträckning i vaden. Som gjorde något rent DJÄVULSKT ont. Som fortfarande gör rent DJÄVULSKT ont trots att jag har tejpat vaden eftersom det är mitt bästa råd när någonting gör DJÄVULSKT ont: Tejpa! Jag och sporttejp lever i symbios sedan många år tillbaka så jag vet vad jag talar om. Men vadfan, liksom. Trodde rullstolsramper var till för att underlätta för handikappade, inte skapa ännu fler.

Så nu sitter jag här och är tejpad. Och ska vara ledig i fem långa härliga dagar. Förra gången jag skulle vara ledig fick jag dagisvirus och fick lida. Ska jag nu vara invalid istället? Tycker det här är för djävla orättvist faktiskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar