Har sålt min bil, äntligen. Eller själva AFFÄREN tog ju verkligen inte lång tid även om bilhandlaren inte hörde av sig på i måndags. Men det gjorde han igår och sen var det snabba ryck. Var där vid fyra, kom hem tio i fem och det inkluderade registrering av ägarbyte, överföring av pengar till mitt konto samt tre kilometers promenad hem.
Du ska väl städa och tvätta bilen innan? frågade min kollega Stefan, men det hade jag faktiskt inte alls tänkt göra. Han, bilhandlaren alltså, köpte ju bilen osedd, inte med villkoret att den skulle vara i mint condition, och sen förväntar jag mig ändå att en begagnad bilhandlare har nån kille (av någon anledning föreställer jag mig att det är en kille) som tvättar och dammsuger och fixar till. Stefan menade på att det där gör man bara, tvättar och städar bilen innan man säljer den, men det får ju stå för honom, och när jag parkerat bilen och började leta mig fram mot bilhandlarens kontor möttes jag mycket riktigt av någon rumän (-ish, oklar nationalitet men han pratade i alla fall inte svenska) med högtryckstvätt i handen och nybilsdoftspray i blick. Bilhandlaren själv kastade inte så mycket som en blick på bilen, så det var väl en himla tur att jag inte lytt Stefans "råd" för det hade varit ogjort arbete. Ungefär som när jag sålde min lägenhet och skulle städa ur den, det var i december och inte direkt fönsterputsarväder om man säger så. Fick sno med mig något säkert jättemiljöfarligt sprayputsmedel från jobbet och lade mycket möda och energi på att få fönstren rena och golven skinande, för man vill ju inte att nästa person ska tycka att den flyttat raka vägen in i ett reportage av Lubbe Nordström.
Killen som köpte lägenheten var 25-ish och hade importerat en thailändska. Vid tidpunkten för visningen hade hon inte kommit till Sverige än, så han var på visningen tillsammans med sin pappa. Samma sak när vi träffades hos mäklaren för att skriva kontrakt och man fick nästan lite känslan av att killen var omyndigförklarad, fast det blir man väl inte längre. Sen hörde killen av sig och undrade om han kunde få komma och titta tillsammans med frun för hon ville (enligt honom) få se köket och tvättstugan. Say no more. Slutligen träffades bostadsrättsföreningens ordförande, killen, hans pappa och jag i lägenheten en sista gång för överlämnande av nycklar. Bostadsrättsföreningens ordförande meddelade att nu skulle nya ägaren också godkänna lägenhetens skick och städningen. Killen och hans pappa kastade varsin flyktig blick omkring sig och bara "jajaja, det blir bra", så där fick jag för att jag hade knäskurat golven och hängt som en trasa ut genom fönstren i minusgrader och förstört ozonlagret med superfönsterputsspray.
Nu slapp jag ju i alla fall reta mig på ogjort arbete, så efter väl förrättat värv hos bilhandlaren så började jag knata hemåt. Promenaden hem var alldeles ofattbart seg. Trots att den bara var tre kilometer så kändes det som minst en mil. Solen gassade, såklart var jag för varmt klädd (det hade ju ändå varit minusgrader på morgonen), var både trött och hungrig och fick nästan lite flashbacks från när jag var liten och gick hem från skolbussen. Vi bodde på en höjd, och det var så himla härligt på våren när man kunde börja cykla den lite dryga kilometern ner till där skolbussen stannade, det var liksom ett tramptag hemma på lagårdsbacken och sen kunde man i princip rulla hela vägen ner till stora vägen. Omvänt gällde såklart när man skulle hem, då fick man släpa sin blytunga cykel och sin blytunga skolväska uppför alla backarna, och jämfört med det kändes det som att Jesu vandring på Golgata skedde med muntra hoppsasteg. Men det var säkert mycket karaktärsdanande och nyttigt.
Kom hem, min man var gissningsvis fortfarande sur p g a måndagens källarröjningsbråk (jag vet att han var det för han hade skickat ett passivt aggressivt sms tidigare på dagen, vilket jag många gånger uttryckligen bett honom ge fan i eftersom det enligt mig aldrig går att lösa en konflikt via sms, men han behövde väl få det ur sig) och hade gått och lagt sig för att vila. Jag körde ett pass pilates och rensade lite ogräs i trädgården innan jag damp ner i soffan och åt kvällsmat. Kollade sedan på Uppdrag granskning om Alzheimers sjukdom, men somnade innan programmet var slut. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar