tisdag 9 maj 2023

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Avbokade ridningen igår för att det var hoppning (mest) och för att jag kände att det skulle vara bökigt att fixa både med att åka och lämna bilen och röja i källaren och åka till tippen (återvinningscentralen är det ju, men "tippen" är tydligen ett ord som sitter i ryggmärgen). När jag pratade med bilhandlaren i fredags så kom vi överens om att jag skulle komma med bilen "i början av nästa vecka" och han sa "bara ring först så jag inte är och hämtar någon bil någonstans". Ringde honom alltså igår eftermiddags, då var det ingen som svarade. Lämnade meddelande på telefonsvararen och bad honom ringa upp, det gjorde han inte. Det kanske gick för enkelt och smidigt det här? Aldrig får man vara riktigt glad. 

Medan jag väntade på bilhandladen som aldrig ringde så passade jag på att röja i källaren. När jag tömde bilen så insåg jag ju att jag inte behöver köra omkring med kanske så mycket som 95 % av de hundgrejer som jag har kört runt med. Har väl (haft) någon tanke om att man alltid ska kunna vara redo för träning om det spontant skulle uppstå någon situation, vilket väl var en rimligare tanke när jag hängde på brukshundklubben flera dagar i veckan. Nu: not so much. Ner med det i källaren så länge, men den minutiösa ordning som jag en gång i tiden skapade i mitt källarförråd (vi har varsitt) var dessvärre ett minne blott. Det är såklart min mans fel, åtminstone delvis, eftersom han periodvis belamrar korridoren utanför förrådet med grejer som han inte vet vad han ska göra med, men "slänga" är ju aldrig ett alternativ i hans värld. Sen är det såklart också mitt fel att det är stökigt i mitt förråd eftersom jag inte orkat klättra/kliva över hans kan-vara-bra-att-ha-saker för att komma till, utan bara hivat in grejer lite hipp som happ "så länge" (vilket ju alla vet tenderar att bli en permanent lösning). 

Tog därför en välbehövlig röjning och körde snabb som en vessla till tippen för att avyttra diverse saker innan min man kom hem från jobbet, bland annat ett slutsteg i en låda som mitt ex byggde till the Queen of Volvos mäktiga bilstereo (som han också byggde) och som jag av någon outgrundlig anledning sparat, förmodligen för att den en gång i tiden kostat skjortan och lite till (mitt ex var en såkallad ljudbög och det var knappt ens att det bästa var gott nog). Hade min man sett detta så hade han inlagt veto och så hade slutsteget plus lådan hamnat i hans jättehög med "elektronikgrejer som man någon gång ska bygga något av". Han har också motsvarande jättehögar med "trägrejer som man någon gång ska snickra något av", "tyghögar som man någon gång ska sy något av", osv osv, men det är sällan planeterna står i en sådan konstellation så att inspirationen infinner sig samtidigt som tiden och lusten finns. Been there done that så nu blev han inte ens tillfrågad. Slängde också en gammal turistsäng och en sunkig madrass som blockerade halva förrådet kändes det som. Hittade två agilitytunnlar som jag inte visste om att jag hade, tror jag har vunnit dom i något sammanhang. Messade en kompis och frågade om hon ville ha, och så var jag av med dom. Hittade också mina gamla mitsar som jag på liknande sätt skänkte till äldsta barnbarnet som nyligen har börjat boxning. AAAH. Röja är fan the shit alltså. 

Sen kom min man hem och då skulle jag ha med honom på det här tåget och det gick väl sådär. Det började bra med att vi enades om att flytta upp en gammal ekkista från källaren till carporten vedporten, istället för att den som nu står och tar upp en massa plats och det är ytterst oklart vad som ens finns i den just nu eftersom min man lagt en uppsättning vinterdäck ovanpå så den inte går att öppna med mindre än att man flyttar dom, men det finns det inte heller riktigt plats att göra. Så den kommer att försvinna, jag tänker att man kan förvara fiberduk och andra grejer där när de inte används. Bra-bra. Sen ifrågasatte jag varför "någon" (dvs min man) ställt en källsorteringssats framför ett skåp, är det något jag stör mig på så är det när man ställer saker FRAMFÖR andra saker så att man inte kommer åt det som är bakom. Jag tyckte det var helt onödigt att ha en massa byttor och boxar ståendes på golvet i källaren motsvarande system finns en trappa upp och soptunnan står tio meter från ytterdörren. Sen kom vi in på den ytterst brännbara kategorin "saker som min man tycker är bra att ha och som jag vill slänga" och det var väl inte direkt så att det stora vemodet rullade in, men det blev ganska irriterad stämning efter ett tag och sen slutade det med en härsken diskussion/gräl på ett ganska uttjatat tema. Min man framställer nämligen gärna sig själv som en som minsann ser möjligheter och resurser av sånt som andra (jag) ser som en hög med skit som någon (min man) är för lat för att åka till tippen med. I diskussionen/grälet framstår jag alltid som en vårdslös slit-och-släng-personlighet medan han i det närmaste är dygden personifierad, vilket irriterar mig till max och då förvandlas jag tydligen till någon slags källarröjningsvariant av Janne Josefsson och går och pekar på saker med hela handen och smattrar fram: Det här då? Vad ska du ha det här till? Jaha, och när tänker du att ska det bli klart då? vilket i sin tur irriterar min man till max, så resten av kvällen blev ju inte direkt gemytlig om man säger så. Hoppning hade kanske varit ett bättre alternativ trots allt. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar