And we all hang on behind

Igår jobbade jag till 15.00, skulle egentligen slutat i vanlig tid (13.15-ish) men så hörde en kollega av sig och behövde hjälp lite snabbt med en grej och då är man ju inte den som är den. Sen inledde vi vårt Teamsmöte med att avhandla diverse information om bland annat 1. hans frus löparkarriär (stigande, hon är helgrym), 2. våra egna löparkarriärer (dalande, för att inte säga stendöda), 3. deras nyinköpta kolonistuga, 4. lite skit om en gemensam kollega, innan vi kom in på själva ärendet. Så det hade väl inte behövt ta så himla lång tid egentligen, men nu blev det så här. Susade hemåt med en känsla av lätt stress för jag tyckte jag låg back i mitt träningsschema. Igår skulle jag egentligen ha kört mina små intervaller, tänkte optimistiskt att jag kunde beta av dom när jag gick hem från bilhandlaren men då var jag ju trött, plus att jag bar på en kasse som innehöll en tom matlåda, jobbtelefonen och en bok och även om jag inte springer långa sträckor i taget så vill jag fan inte göra det med en kasse i näven, där går väl gränsen. Så tänkte att jag kan ta dom i samband med hundpromenad som igår då. Gillar att springa med hund, men inte med tre samtidigt. Remus är så långsam, Tage ligger på som om det gällde livet och Laban är än här, än där. Men det gick ändå rätt bra förutom att jag snubblade på en lömsk uppstickande rot och föll som en fura framlänges, pladask. Hann tänka ungefär åh nej, nu kommer jag att slå mig halvt fördärvad, för det gör man ju nästan per automatik om man ramlar omkull när man är på sitt femtiofemte jordsnurr, men istället hände detta: jag landade och tog emot mig med ena armbågen och handen, och liksom bara sköt ifrån och studsade upp på fötter igen som en annan elitidrottare. TYVÄRR var jag ju ensam på en liten skogsstig så det fanns inga vittnen till denna bedrift, vilket det ju alltid verkar göra om man istället ligger  i gyttja och krälar hjälplöst som en annan Gregor Samsa. Kände mig helnöjd med att slippa framstå som en karaktär i en Kafkaroman, studsade hemåt på lätta fjät och rev av ett pass tabata när jag ändå var igång och hade ångan uppe. Kände mig STARK och det är ju inte en alldeles självklar känsla alla dagar. 

Idag ska jag förhoppningsvis jobba lite mindre, eller i alla fall sluta i för mig rimlig tid. Ska handla på vägen hem och förhoppningsvis också ha kvar ork och inspiration till att svänga inom Biltema och köpa lite mer växtbelysning, vilket har stått på min to-do-lista ett tag nu. 

Helgen är i antågande, planerna är lite diffusa. Egentligen skulle jag ha börjat på en ny viltspårkurs som hålls alldeles här i närheten som förra helgen, vilket jag tyckte var nästan overkligt vältajmat eftersom den förra slutade helgen innan. Viltspårkurser växer verkligen inte på träd så det gäller att smida medan järnet är varmt. Skillnaden mellan de här kurserna är att den som jag har gått är cirka hundra gånger mer tidskrävande. Spårskogen ligger 45 minuters färd bort enkel resa, detvillsäga en och en halv timme per dag går bara åt till restid. Man lägger spår till varandra, vilket dels innebär att man måste åka dit dagen innan och lägga spåren, dels att man kan få spår av rätt så tvivelaktig kvalitet (och även själv råka lägga spår som inte blir bra, så det är verkligen inte som att jag är skuldfri i detta) och det tar evigheter och lite till, men är oftast väldigt trevligt och personligt och kul. Den andra kursen är mer lyxvarianten. Det tar mig max 10 minuter att köra dit, man kommer till färdiga spår som alltid är högkvalitativa. Man går sitt spår, får sin feedback, dricker lite kaffe och sen är det klart. Den riktar sig egentligen mest till jägare och det enda som är tråkigt med den är väl egentligen att det av naturliga skäl blir väääldigt mycket jaktsnack och där har man ju inte mycket att komma med, men det är ju inte deras fel. Hur som helst. Det var ett spårtillfälle på förra kursen som blev framflyttat till som på lördag då, så att det ändå krockade lite, men det skulle komma något sånt där ta-igen-tillfälle längre fram så det var inte hela världen tyckte jag. Men så har lyxkursen blivit framflyttad två veckor, vilket innebär att jag ändå skulle kunna spåra med gamla kursen, MEN nu har jag ju sålt min bil. Och min man rider på fredagarna, så då kan jag inte vara med och lägga spår. Har mailat och frågat om någon vänlig själ möjligen skulle kunna förbarma sig över min spårläggargärning, men har inte fått något svar än. Så lite beroende på vad svaret blir så tillbringar jag antingen lördagen i spårskogen eller så är jag "ledig" såkallat. Blir bra vilket som, känner jag.