måndag 3 oktober 2022

Ska (kanske) bli medryttare jag, tralala

Förra helgen gjorde jag ju ett litet försök att bli medryttare, fick ju först till svar att hon (som ägde hästen) skulle höra av sig dagen därpå och sen hörde jag ingenting och utgick från att hon antingen a. redan hittat någon (rimligt), eller b. inte var så sugen på en övervintrad ponnytjej slash dressyrtant på 54 jordsnurr (också rimligt). Men så hörde hon av sig igen i fredags och bad om ursäkt för sent svar och så kom vi överens om att träffas så igår var jag där! Det visade sig att alternativ a. ovan stämde och denna person hade varit och provridit, men sedan var det njaa, då ville hon först ha sällskap när hon red och sen ville hon att hästen skulle stå hemma hos henne och sen var det väl inte så aktuellt längre. 

Hästen var i alla fall en korsning mellan ardenner-tinker, okänd härstamning, nyss inriden så väldigt grön fortfarande. Fick inte rida p g a att hon som äger hästen först ville kolla av att man var seriöst intresserad (och inte kom med en massa krav på att få sällskap och vilja flytta hästen, läste jag in mellan raderna) eftersom det är en unghäst och han inte är van vid att ha en massa olika ryttare. Det kan man ju förstå, tycker jag hör mer än vad som är sunt om folk som sätter i system att åka och vara låtsasspekulanter på hästar som är till salu bara för att få rida gratis.  

Fick i alla fall ta ut och longera honom och det var väl TUSEN ÅR SEN jag överhuvudtaget longerade en häst, så ordet "ringrostig" fick omedelbart ett nytt ansikte i undertecknad. När man går på ridskola så blir det ju oerhört sällan att man arbetar hästen från marken mer än någon gång på något teoripass i snitt kanske en gång vartannat år eller så, men det var ju bara att försöka. Gick väl lite sisådär i början, men bättre efter ett tag när jag fick in lite mer av den rätta knycken. 

Fick också veta att det var en häst som var lite mer av det bekväma hållet, men det passar ju mig alldeles ypperligt. Läget är också för mig ypperligt, tar knappt 10 minuter att köra dit. Ordning och reda verkade det vara, och ett stort plus var en jättefin ridbana. Tjejen som hade honom hade nästan precis fått barn så hon var inte riktigt i skick att kunna rida än. Imorgon ska jag dit och provrida, spännande! Tanken är - om vi klickar - att jag ska rida honom två-tre gånger i veckan. 

OCH HUR TÄNKTE JAG NU HÄR? frågar sig kanske vän av ordning, som minns att jag tackade nej till att vara medryttare på Enögda Ponnyn med motiveringen att jag inte ville vara uppbokad varenda kväll i veckan, och det ville jag inte heller. Då. Nu har jag ju precis signat upp på att rida i ytterligare en ridgrupp på torsdagar (fick besked förra veckan att det är ok att jag börjar den 20 oktober), detvillsäga två kvällar i veckan på ridskola. Och så hör jag mig själv stå och säga att två-tre gånger i veckan kan jag absolut komma och rida. Man behöver inte vara ett mattegeni för att få ihop denna lilla ekvation till minst fyra, kanske fem. Så vad har då hänt? Förmodligen inget mer än att jag har haft tid att tänka. Och ju mer jag har tänkt, desto mindre sannolikt känns det att jag någonsin kommer att hålla några hundkurser igen. Är helt enkelt så oerhört MÄTT på den delen av mitt liv just nu. Kommer såklart att fortsätta träna med mina egna hundar, men just nu har jag noll sug efter att tävla i något annat än viltspår. Det här kan såklart komma att ändras, men det är hur jag känner just punkt nu. Däremot får jag ju väldigt mycket energi av ridningen (när det inte går dåligt i hoppningen, hehe), plus att jag inte riktigt kan se mig själv som en person som bara är hemma och glor på tv vareviga kväll. JA, det är fritt fram att påminna mig om detta när jag sedan gnäller över att jag aldrig är ledig och aldrig bara kan få vara hemma och ligga i soffan och ta det lugnt. 

Men ja, nu ska jag väl inte gå händelserna i förväg. Vi ska ju klicka också, den här hästen och jag. I teorin stämmer det mesta, men det ska ju till lite riktig kemi mellan oss också. To be continued såklart. 

4 kommentarer:

  1. Inget behöver vara för alltid. Det är väl bara att rida ett tag och se hur det känns. Soffan står kvar, haha😁

    SvaraRadera