Igår blev det rörigt. Vi är nämligen två som heter Anna i min ridgrupp, och igår hade ridlärare I skrivit Ettan - Anna och Tvåan - Anna på tavlan. Eftersom den andra Anna brukar rida Ettan så utgick både hon och jag från att hon skulle fortsätta med det, så jag började göra i ordning Tvåan. I har lektion som slutar när vår börjar, så det fanns ingen att fråga, men så var det säkert? Man vill ju liksom inte gå in i ridhuset och störa i onödan, så vi bestämde att det nog var så det var tänkt och mig spelade det ju ingen roll, jag har inte ridit någon av dom. Sen visade det sig att Tvåan inte hade någon sadel, eller rättare sagt så var sadelhängaren tom, så då fick jag ändå smyga in i ridhuset och störa I. Tvåan hade såklart en sadel, men det var någon som hade tagit fel. Sen kom I och sa att vi också hade tagit fel, för tanken var att den andra Anna skulle rida Tvåan och jag Ettan, så att ja, det var lite rörigt kan man väl säga. Men till slut kom vi in och upp och igång.
Det var INTE a match made in heaven om man säger så, i alla fall inte per omgående för Ettan hon bara pinnade på helt stirrigt, hade mest fokus på var Tvåan befann sig och lyssnade ingenting på mig, hon bara sprang och sprang och tog inga förhållningar, brydde sig inte ett smack om vare sig ben eller säte. Försökte vara mjuk och lätt i handen men till slut fick jag riktigt såga henne i munnen för att få henne att lyssna, och det känns ju sådär. Halva lektionen kändes det som att vi bara flängde omkring utan mål och mening med någonting och som att jag inte kunde rida överhuvudtaget. HATAR när det blir så. Men sen började det lossna något och sista kanske kvarten kändes det ändå hyfsat. Hon var väldigt mjuk och trevlig att sitta på och hade en galopp som var to die for, så det var väl ändå något. Ridlärare I sa att jag inte hade varit stilla med handen i början så därför hade Ettan blivit osäker på vad jag ville och blivit stirrig. Hon är ju dock bara fem år, så det är väl helt förklarligt.
Minns knappt vad vi red för övningar för jag var så fokuserad på att få ordning på mitt. Men först red vi en övning med trav med tempoökning på ena långsidan, skritt på kortsidan, galoppfattning från skritt, galopp längs med andra långsidan och skritt på andra kortsidan. Det som gick bäst var faktiskt galoppen, för i traven så bara pinnade hon på och det blev varken hackat eller malet med vare sig ökningar eller övergångar. Sen red vi "timglaset" eller vad den heter där man rider på två volter och så byter man om volt och rider i varandras luckor, ungefär som när man vänder snett igenom när man rider kadrilj. Där var tanken att vi skulle fokusera på att planera vägen och tempot så att det blev flyt, detvillsäga rida på framåt när det var stor lucka och minska tempot när det såg ut att bli tight. Det gick väl ändå rätt så bra kände jag, för då hade jag börjat få lite ordning på Ettan så att hon åtminstone gjorde någotsånär som jag ville. Nöjd var jag inte, men nu vet jag ju lite mer om hur hon funkar och vilka knappar jag så att säga kan trycka på så nästa gång blir det förhoppningsvis bättre (sämre kan det väl omöjligt bli, hehe). Jaha, det är väl tydligen det här som ska kallas för utveckling.
Idag ska jag provrida medryttarhästen-to-be. GULP. Självförtroendet efter igår är ju inte direkt på topp om man säger så. Har dock gått in med en ödmjuk approach, typ "ja, jag är ju verkligen inget proffs" och "ju mer man håller på, desto mindre inser man att man kan" och liknande sägningar, för det finns ju inget värre än att påstå att man skulle kunna eller vara bra på något och så visar det sig att man inte riktigt har täckning på det kontot. Jaja, vi får väl se hur det här går. Medryttarhästen-to-be är ju bara 3 år, så jag är nöjd om han lyssnar på framåtdrivande hjälper och förhållningar, resten får väl komma efter hand (om det blir någon efter hand).
Spännande! Lycka till😊
SvaraRaderaCarina