söndag 16 oktober 2022

Tystat vittne

Har läst Tystat vittne av Susie Steiner. Det är en fristående fortsättning på Person okänd som jag tyckte var bra. Handlingen är den här:

Kommissarie Manon Bradshaw är långt ifrån på topp. Allt i hennes liv andas tristess. Hemma går hon och maken varandra på nerverna och allt handlar om att hålla näsan ovanför ytan i småbarnsföräldraträsket.

En tidig morgon när Bradshaw är ute i en park gör hon en makaber upptäckt: en man som hänger i en snara från ett träd. Mannen visar sig vara litauisk gästarbetare och när Manon och hennes kolleger börjar utreda dödsfallet dyker det tidigt upp tecken på att det kan röra sig om mord och inte självmord.

När poliserna börjar prata med de litauiska gästarbetarna i området visar det sig att de lever under miserabla förhållanden och ständiga hot. Ironiskt nog skulle de ge vad som helst för att få leva det tråkiga liv som kommissarie Bradshaw har svårt att finna någon glädje i eller ens acceptera, och ju närmare polisen kommer sanningen om den döde mannen, desto tystare blir alla som haft kontakt med honom. Ingen vill riskera att bli nästa person som hittas hängande från ett träd...    

Jag tyckte den här boken var lite både-och. Det var en intressant berättelse med många vinklingar, men upplösningen kändes...lite sisådär. Lite för enkelt och det kändes som att det var lite för många lösa trådar som aldrig blev riktigt uppnystade. Det var också lite svårt att förstå sig på Manons humörsvängningar och kollegiala relationer. Men i övrigt så var det en helt okej bok. Den får tre polislöner av fem möjliga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar