tisdag 18 oktober 2022

Angry bird

Kära dagbok, finns det något man kan göra åt folk som liksom har som utgångspunkt att hela persongalleriet i dens privata bekanskapskrets är lika självklar kunskap hos alla och envar som att solen går upp i öster och ner i väster? Det stör mig så mycket att jag har lust att inte bara örfila upp den här personen utan också binda fast den framför en tv-apparat och låta Erik Poppes misshandlade version av Utvandrarna gå på repeat. Det vore rätt och lagom åt såna personer, faktiskt. 

Nyss var det en person som beklagade sig över att hen var så trött efter att ha varit i Ullared eftersom det enligt uppgift varit så sjukt mycket folk där i helgen som gick. Jag sa då lite skämtsamt något i stil med att jag personligen hellre skulle hugga av mig ena armen med hjälp av ett AmEx Platina än att sätta min fot innanför entrén på GeKås, och personen ifråga sa då att hen inte åkte dit för att handla utan "för tjejernas skull". Då kan man ju fråga sig lite vilka "tjejer" som avses? Personens döttrar? Det lokala fotbollslaget? Halva Sveriges befolkning? Inte för att jag BRYR mig, men jag irriterar mig overkligt mycket på själva beteendet att inkludera för en själv helt anonyma personer som om de vore lika välkända som kungen och Silvia. Sen kan man ju verkligen undra vad "tjejerna" är för sinnessvaga typer som tycker att skjutsa omkring på kundvagnar stora som pansarkryssare är ett rimligt sätt att umgås på.
I princip samma andetag sa samma människa att hen, utöver att vara trött efter helgens eskapader hos Morgan och Ola-Conny, även var lite irriterad för att hen fått sitta hemma och vänta för att "Jurek" hade lovat att komma och byta en packning men "Jurek" hade missförstått tiden. 

Har börjat bemöta detta med syrliga motfrågor, i stil med "vilka tjejer" och "vem är Jurek"? (på a svarar vi "ovan nämnda persons gamla gymnasiekompisar", och på b vet vi inte men gissar på fastighetsskötaren) i tron att ovan nämnda person och liknande avarter från Homo Sapiens II ska fatta att ojdå, här kanske det är klädsamt att lägga till ett "tjejerna i min gamla gymnasieklass" eller varför inte dra till med ett slagfärdigt "jag satt hemma och väntade på att fastighetsskötaren skulle dyka upp" för helt ärligt så skiter jag väl ganska mycket i om han heter Jurek eller Johan. Men det verkar inte fungera utan såna personer ser istället uppriktigt förvånade ut när man frågar, som om det verkliga problemet vore att JAG inte känner till denne ytliga bekants hela bekantskapskrets. 

Jag är Så. Trött. På. Människor. 


2 kommentarer:

  1. Hahaha! Jag har en moster som går ett steg längre ändå. Hon säger inte namnen när hon berättar vad familjemedlemmarna har gjort utan hon säger t ex ”HAN ska åka till Stockholm i morgon men HON stannar hemma” med stark betoning på han resp hon och då ska man bara förstå att HAN är sonen i familjen (inte maken) och HON är dottern. Eller möjligtvis svärmor. Jag tror att folk tror att man är tankeläsare.

    SvaraRadera