måndag 24 oktober 2022

The magkänsla is something to have

När jag inte trodde att det skulle bli något medrytteri på Lille P så funderade jag ju på att svara på en annan annons om "medryttare sökes" som på pappret verkade helt rätt, men där jag ändå fick en magkänsla som sa att det inte var det. Annonsen lät ungefär så här: Medryttare sökes till grov maxad D-ponny 1 dag i veckan. Han är under igångsättning/tillridning och har stor potential till att bli en fin dressyrhäst så ett plus om du är dressyrintresserad. Vid intresse, skriv och berätta om er själva...osv.

Det skulle kosta 500 per månad, och det här med att betala för att vara medryttare, alltså hjälpa till att ta hand om någons häst, är ju något som har stötts och blötts i diverse hästrelaterade forum och Facebookgrupper i eviga tider. Det finns i huvudsak två läger: de som ser det lite som att det är en stor ynnest att få lov att rida någon annans häst, och/eller tycker att vadådå, det kostar ju att gå på ridskola så varför skulle inte detta också kosta? Och så kan de orera i evigheter om vad det kostar att HA häst och att medryttaren ju sliter på sadlar och förbrukar el och Gud vet allt. Den andra sidan ser det mer som att medryttaren ger en avlastning/lediga dagar, och att det är en win-win-situation som inte ska eller behöver kosta för utgifterna har man ju oavsett, det är avlastningen/hjälpen man är ute efter. 
Sen finns det de som kanske egentligen hör till den senare gruppen men som av bitter erfarenhet har fått inse att man måste ta betalt för annars kommer inte medryttarna som avtalat, och så kanske det är? Har faktiskt ingen aning om hur folk, i det här fallet medryttarna som kommer lite som de behagar, resonerar. För mig är det självklart att om jag har åtagit mig att göra något så gör jag det om jag så är halvdöd, men uppenbarligen är detta inte en hederssak för alla och envar, utan en deprimerande mängd hästägare vittnar i otaliga diskussionstrådar om att det endast är när man tar betalt som man kan lita på att medryttaren faktiskt kommer. 

Jag personligen tycker det beror lite på situationen, kan absolut tänka mig att betala en slant för att få rida en välutbildad häst eller en häst med potential. Men om det handlar om lite skogsmulleridning och mockning för att nån annan inte har tid eller möjlighet så är jag väl inte riktigt lika sugen om jag ska vara ärlig. Älskar visserligen att mocka och pyssla i stall och har sagt i många år att när jag blir pensionär då ska jag banne mig vara i stallet en dag i veckan och bara hjälpa till med sånt. 

Åter till den här maxade D-ponnyn med potential. 500 i månaden för att vara medryttare en dag per vecka kan jag ju tycka är lite på gränsen, speciellt som att det inte direkt framgick vad det fanns för ridmöjligheter (alltså tillgång till ridbana eller ridhus), men som sagt, en femhundring hade jag väl ändå kunnat tänka mig att betala om det kändes rätt i övrigt, och en gång i veckan var ju ändå rätt lagom (tänkte jag DÅ, det var alltså innan jag fick svar från Lille P:s ägare). Och det lät väl ändå som att detta var någonting som skulle kunna passa mig som handen i handsken, eller hur? Men kände ändå lite njaaaa?, kanske mest baserat på att den här personen som ägde hästen hade sin "medryttare sökes"-annons både på Hästnet och i en Facebookgrupp, och då hade hen olika namn på de två ställena. Behöver såklart inte betyda någonting alls, men samtidigt...ändå lite märkligt? Ja, men sen hörde ju Lille P:s ägare av sig och resten är väl historia nu. 

Såg av en händelse samma häst, den maxade D-ponnyn med potential alltså, i en ny annons häromdagen där ägaren nu sökte medryttare upp till 4 dagar i veckan. Prislappen var höjd till 1000 kronor och (ungefär) så här stod det numera i annonsen: Han är under igångsättning/tillridning och har stor potential till att bli en fin dressyrhäst (ej utbildad) så ett plus om ni är dressyrintresserade. Han kan förmodligen också bli superduktig på terränghoppning. Jag ser helst att medryttaren är över 18 och har flerårig erfarenhet av hästar. Han kan testa genom att backa, gå skänkelvikning och ibland även stegra när man driver framåt, och därför är det viktigt att du som ryttare är lyhörd, bestämd och kan avleda när han försöker sig på något. I övrigt är han en underbar häst med en unik personlighet. 

Jomensåatteh...cirka där dog väl mitt intresse för gott, lycka till att hitta någon som är sugen på att betala 1000 kronor i månaden för att rida en istadig och outbildad ponny, där ska man väl nästan ha betalt för att rida till och utbilda hästen kan jag ju tycka. Plus att hela annonsen andas okunskap, har aldrig hört talas om att man säger att en häst går i skänkelvikning för att testa sin ryttare, snarare handlar det väl om att hästen stannar och står och tvärar för att den inte vill gå fram ordentligt. Men det är ju inte samma sak som skänkelvikning om ni frågar mig. Det är ju också lite väl mycket "stor potential" och "kan förmodligen bli" för någon som inte ens verkar vara ordentligt inriden.
Såg sedan att ägaren hade flera annonser på Hästnet, en med rubrien "Intressekoll" där hen "funderade på att låna ut sina hästar, 6-12 månader i första hand, längre om allt känns rätt". Förutom D-ponnyn var det även en travare. Så här lät det om dom nu:
Snälla vid hantering, men inga nybörjarhästar. Ponnyn går att rida men testar gärna om han kan slippa arbeta. Detta gör han genom att backa eller gå skänkelvikning och även stegra sig när man driver honom framåt. Har dock aldrig stuckit för en. Riden i alla gångarter men inte utbildad. Kan man motivera honom till träning så slutar han med dumbeterna. Med ledare kan även barn rida honom. Travaren har tidigare blivit riden men tanken var att köra in henne på nytt igen då det förmodligen är det hon gillar bäst. Båda har potential för dressyr. 

Och någonstans där kände jag väl att PUH, vilken djävla tur att jag inte hörde av mig. Sen får jag väl ändå tro om mig själv att jag hade backat ur om verkligheten visat sig vara i paritet med känslan jag fick av att läsa annonsen/annonserna, för det känns ju verkligen som att de skrivits av person som liksom tappat greppet. Förvisso ärlig, det får man ju ändå ge hen. Men allting andades ju ett desperat sökande efter en lösning på problem som ägaren inte själv förmådde att reda ut. Misstänker, förutom hästproblemen, att det även finns ekonomiska problem, för utöver sökande efter medryttare eller folk som vill "låna" hens hästar så fanns även annonser där hen sökte jobb i stall samt erbjöd sig att passa folks djur. Sen är det ju inte på något vis brottsligt att be folk om hjälp, det är inte det. Är mest bara glad att jag inte blev insyltad, och tacksam för att det är ordning och reda med Lille P:s ägare. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar