Allt blir bra. Det lovar Mary och John sina barn när de berättar att de ska skiljas. Men separationen blir något helt annat än vad de har tänkt sig. John finner sig snart omhändertagen av en ny kvinna, medan Mary tvingas inse att en kvinna utan partner inte anses som något självklart eller attraktivt. Samtidigt som John rör sig vidare med såväl barnens tillit som sin personliga ekonomi intakt, måste Mary – som har lärt sig leva för andras godkännande – omvärdera sig själv, sina val och sitt liv.
"Allt blir bra" är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.
"Allt blir bra" är en svidande vidräkning med äktenskapets och könsrollernas begränsningar – och en rannsakan av bilden av den goda modern. Det är en berättelse om hur svårt det är att bryta sig loss från omgivningens krav, men också om kärlek, på gott och ont, mellan vuxna och mellan barn och förälder.
Jag har ju läst Låt oss hoppas på det bästa, som jag tyckte var en oerhört stark läsupplevelse. Den här boken tyckte jag dock kändes rätt medioker. Man blev så förundrad över vilka VAL de gjorde, sa bibliotekarien när vi diskuterade boken över utlåningsdisken, men jag tyckte inte det var något som förundrade mig direkt. Störde mig en del på att det var lite oklart när handlingen utspelade sig, man fattade ju att det inte var nutid p g a avsaknad av mobiltelefoner osv, men inte förrän Mary och barnen tittade på Melodifestivalen (inte Mello) och Tommy Nilsson var med fick jag via en googling grepp om att det var sent 80-tal (1989 för att vara korrekt). Språket var bra, men karaktärerna var aningen menlösa och själva handlingen gick bitvis rätt mycket på tomgång faktiskt. Det var en helt okej bok, men inte mer än så. Den får tre äktenskapsförord av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar