fredag 4 mars 2022

When all is one and one is all, that's what it is, to be a rock and not to roll, oh yeah

I morse spelades låten Stairway to heaven på radion. Då blir man ju alltid på gott humör även om jag kanske inte är jordens största Led Zeppelin-fan i övrigt. För längesen hade vi ett stort jubileum på jobbet, då blev alla anställda med respektive plus en hög såkallade hedersgäster inbjudna och så blev man indelade i lag för en hel dags fröjd och gamman och festligheter, allt från röd matta och champagnefrukost i arla morgonstund till pampig trerätters middag och vid midnatt eldslukande män som gjorde någon slags show som folk gissningsvis vid den tidpunkten var alldeles för trötta och/eller fulla för att uppskatta efter förtjänst. 

Ett av de lite mindre glamourösa inslagen denna dag var en tipspromenad. Man var ju som sagt indelade i olika lag och Jenny hade hamnat i samma lag som ekonomi-Jeanettes man. Det räckte med att se honom så insåg man att här var det en person som man hade väldigt gemensamt med, och jag var glad att jag slapp ha honom i mitt lag för han gav intryck av att vara en dryg besserwisser av stora mått, en sån där  riktig översittartyp som man inte vill ha gått i samma klass som eftersom han till 100 % var en sån som mobbade alla som inte passade in i hans världsbild.
Varje gång Jennys och mina vägar korsades den dagen så väste hon okvädningsord över den där djävla moderat-Johan eller vad han nu hette. Själv hade jag en fru till en f d ägare (en av de såkallade hedersgästerna) i mitt lag, vars stående kommentar var att så här hade det aldrig gått till på Stures tid. Det var ju inte heller så festligt, men eftersom det var fri sprit och taxi hem så kunde man väl stå ut med både ett och annat den dagen.
Hur som helst, en av frågorna på tipspromenaden var "vilket band skrev låten Stairway to heaven?" och då var alternativen 1. Led Zeppelin,  X. Rolling Stones, 2. AC/DC. Det var ju så busenkelt att man inte ens hade behövt HA några alternativ, men ekonomi-Jeanettes man hävdade med en dåres envishet att det var AC/DC som var upphovsmän till denna låt. Han tänkte kanske på Highway to hell, vilket ju är ungefär samma sak FAST EXAKT TVÄRTOM, eller så killgissade han bara. Oavsett så var det ju FEL, vilket flera andra i laget hävdade, men eftersom han var en dryg översittartyp och var den som höll i den gemensamma tipsblanketten så var det också han som kryssade i  alternativ 2 som svar, trots Jennys med fleras vilda protester. Och då tog han till och med upp en telefon och skulle googla, sa hon bittert efteråt. Det här var 2008, detvillsäga innan smartphone var var mans egendom, så det där med att googla från telefonen lät sig inte göras hur som helst. Skärmen var pytteliten och så fort man var utanför en tätort så saknades täckning. Det var ungefär samtidigt som mina föräldrar kommit på att de kunde använda sin mobiltelefon och ringa mig så att jag kunde googla fram de rätta svaren på den tipspromenad de brukade gå varje söndag. De tyckte att de var alldeles otroligt as-smarta. Nuförtiden vet jag inte om det ens är möjligt att ha en tipspromenad längre eftersom alla googlar allt, jämt. 

När jag var tonåring så berättade en, på den tiden, kompis att hon "hade hört" (oklart var) att det i USA fanns en privat radiokanal (svindlande tanke när P1, P2 och P3 var den enda radiounderhållning som stod till buds) där man BARA spelade Led Zeppelinlåtar och varje nyårsafton spelade man BARA Stairway to heaven, hela den dagen och kvällen och natten. Måste ju ha varit otroligt TJATIGT att driva denna radiokanal och speciellt på nyårsafton bara sitta och spela Stairway to heaven-singeln om och om igen, för under 1980-talets början när yours truly var en finnig ungmö så lär det ju knappast ha funnits någon möjlighet att göra digitala låtlistor och ställa in dom på repeat eller hur det nu går till. Om detta med den privata Led Zeppelin-radiokanalen ens var sant alltså, vilket man ju kan tillåta sig att betvivla. Det källkritiska tänkandet hos mig som tonåring lämnade nog en del övrigt att önska. 

Källkritisk var jag igår i alla fall när jag fick min inkomstdeklaration och det visade sig att jag hade fått 24 000 omotiverade kronor i restskatt. Höll på att smälla av, mailade Skatteverket och frågade varför det bara skilde 1975 kronor mellan preliminär skatt och dragen skatt och borde det inte vara så att det var den mellanskillnaden som skulle utgöra restskatten istället för de här horribla siffrorna som inte fanns förankrade någonstans i deklarationen? Jo, det visade ju sig några timmar senare att det var Skatteverket som hade klantat till det, inte bara för mig utan för tusentals sköra skattebetalare. Men gött att det var på det hållet, för plötsligt kändes det som att jag hade tjänat drygt 22 000 kronor eftersom jag nu slapp åderlåta mina sparkonton för att bli fri en skatteskuld som inte ens var min. Fast så kan man väl förmodligen inte räkna ens om man jobbar på Skatteverket, hehe. Men jag prisade Gud för att det a. var fel, och b. så att säga var fel på rätt håll, för det hade nog varit betydligt bistrare om man först fått besked om att man skulle få tillbaka 24 000 kronor och det sedan visade sig vara fel, för dom pengarna hade man nog redan satt sprätt på i tanken, misstänker jag. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar