Igår blev jag uppringd av någon säljare. Hans egentliga ärende var (såklart) att försöka sälja in sitt företags tjänster, men först ville han prata med mig om "något privat". Och då handlade det om att han ville söka sommarjobb åt sin dotter. Hon tog studenten nu i vår, var suuuuuuperduktig och suuuuuupertrevlig, "men känner att hon inte vill jobba inom ett serviceyrke" och därför tyckte han, hennes helt opartiske pappa, att "hon skulle vara som klippt och skuren för att jobba på ditt labb".
Svarade att vi redan hade folk och inte behövde fler och pappsen uttryckte stor förvåning över detta. Som om vi var någon slags välgörenhetsinrättning där det fanns lite lediga jobb liggande i någon låda att dela ut om någon frågade. Påpekade lite svalt att vår verksamhet utgår från våra kunders behov och inte efter skolterminerna, men hade egentligen lust att svara följande:
1. Skulle aldrig anställa någon vars förälder söker jobb åt dom.
2. Skulle aldrig anställa någon som är 19 år och som "känner att hen inte vill" jobba med ditt och datt. Om man har såna pretentioner redan innan man haft ett riktigt jobb känns det ju inte direkt som någon man kan se kavla upp ärmarna och ta i när det behövs.
3. Skulle aldrig anställa någon som säger att hen inte vill jobba inom ett serviceyrke, vad tror de egentligen att man sysslar med på en arbetsplats?
4. Skulle aldrig anställa någon som, utan att ha labbvana, har åsikter om hur bra hen skulle passa att jobba på ett labb. Det kräver liksom lite mer än att bara glida runt i vit rock.
5. Skulle aldrig anställa någon som väntar med att söka sommarjobb till ett par veckor innan skolavslutningen, får ju mer känslan av att det här är någon som inte vill jobba överhuvudtaget.
Tänk på det, pappsen.
Sa jag inte, men hade alltså god lust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar