Herregud vad alla klagar på att det är kallt. Fast är det egentligen inte en rätt så normal vår? Ja, om man då inte ska räkna förra året, och det tycker jag inte man ska för det var ju helt djävla onormala väderleksförhållanden som jag verkligen hoppas inte återkommer under min livstid. I år är också lite bakvänt, för det var varmt som attan i april, men nu i maj är det såkallat aprilväder. I fredags åkte jag till stallet för drop in-ridning. Solen sken från klarblå himmel när jag kom dit. När jag stod och sadlade Prickponnyn så noterade jag att det började mulna på, och när vi en liten stund senare gick in i ridhuset bjöd vädergudarna på både hagel och åska. Efter lektionen sken solen från klarblå himmel igen och jag gick ner i skogen och plockade ramslök och tyckte det var riktigt göttigt. På natten snöade det. Så det kan bli.
Lektionen då? Tja, den gick väl inte till historien som den mest lyckade. Prickponnyn har ju lite issues med läktaren, och att det haglade och åskade bidrog ju inte precis att han var lugn och avspänd. Det smittade av sig på mig också antar jag. Plus att ett lysrör i ridhuset blinkade, och innan jag fattade det så trodde jag varje gång att det var en blixt och väntade på SMÄLLEN. Övningen var att vi skulle trava över bommar på ena volten och galoppera över bommar på andra volten. Galoppbommarna gick bäst för det var på den volten som var längst bort från Läskiga Läktaren. Men annars var det nog inte jättemycket att skriva hem om.
Det var en liten tjej som hade hunnit före mig till stallet och även hunnit paxa Pojken, och det var ju lite trist för mig fast ändå inte, för han var verkligen sådär vidrig i den övningen sådär som han kan vara när han inte vill jobba på böjda spår. Sköt ut bogen och sprang rakt fram och var stark och okänslig. Tyckte nästan synd om tjejen, men sen såg jag att hon inte ens hade sköljt av hans bett efteråt och då tyckte jag bara hon var dum i huvudet. Det får ju ändå vara måtta på hur besviken man får vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar