torsdag 16 maj 2019

Kaninjakten

Vi har ju pratat både länge och väl om att skaffa kaniner som ett led i vår strävan efter att äta lokalproducerat och klimatsmart, och min man har byggt kaninburar. Snart är de klara? Nu är ju min man en äkta snickare i själ och hjärta, detvillsäga allting är "i princip" klart, men det finns ett "ska bara spika fast en list" på den ena och "ska bara spika på lite takpapp" på den andra som gör att det ändå inte riktigt är läge att sätta båten i sjön så att säga. Fast de är ju snart helt klara. I princip dårå.

Min uppgift var ju BETYDLIGT roligare: fixa kaniner. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Har ju hela tiden varit inne på Gotlands- eller Mellerudskaniner p g a gillar lantraser och vill gärna bidra till bevarandet av dessa, men när man kollar på Blocket och diverse köp- och säljsidor på Facebook så är utbudet minst sagt sparsamt, om man inte vill åka land och rike runt och det vill inte jag. Så ramlade jag över information om Svensk Pälskanin och tyckte att det var ju också någonting man kunde vurma för. Mailade och frågade om det fanns några uppfödare i närheten, fick svar att de skulle kontakta dom som bodde i närheten och fråga om jag fick kontakta dom och sådär, men därefter har jag inte hört ett knyst.

Men plötsligt händer det! Hittade en Blocketannons om en som hade en kull genbanksanslutna Gotlandskaninungar relativt i närheten. Högg som en kobra och tingade två honor som är leveransklara i slutet av maj. När vi sedan mailade lite fram och tillbaks om kontaktuppgifter och sånt där så slängde jag fram frågan om hon, säljaren alltså, möjligen kände till någon som hade en obesläktad hane till salu, och då visade det sig att hon hade det. Så då slog jag till och tingade honom också. Han är dock inte leveransklar förrän i mitten av juni, men det kan ju kvitta. Avelsgruppen är klar.

Tänkte pigga upp inlägget med lite bilder, men då hade säljaren plockat bort annonsen. Typiskt. Honorna är trefärgade, rätt lika varandra, och hanen ¨är "svart otter", vilket tydligen innebär svart med lite brungula inslag i ansiktet och på magen. Typ kaninvärldens motsvarighet till hundvärldens "black and tan" kanske? INTE VET JAG. Det där med färger och vad de kallas är inte riktigt min grej. En gång hade jag en grå katt, på registreringsbeviset stod det att den var blå. Ja, jag vet att det heter så, men det låter så djävla dumt. Aja, nog om det. Ni som mot förmodan är intresserade får helt enkelt ge er till tåls några veckor.

4 kommentarer:

  1. Hugaligen sa spännande. Maste erkänna att vaktlarna lämnar mig kall, men att följa kaninerna ser jag verkligen fram emot. Med en hane och tva honor, och de gör som kaniner gör, hur ofta blir det ungar och hur undviker man inavel? Blir det kanin till middag när han gjort sitt, och inköp av en ny?

    Katter kan jag väldigt mycket om, men kaniner blir en ny erfarenhet. Sa himla kul!

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker att man tar cirka en kull per hona och år, slaktar och äter upp (alternativt säljer), och så fortsätter man så tills föräldradjuren blir för gamla. Sen kan man spara någon eller några ungar till THE NEXT GENERATION avelsgrupp, men då får man ju även ta in nytt blod för att undvika inavel. Så är planen :)

      Radera
  2. Kommer du verkligen att klara av att ha ihjäl en liten kaninunge? Själv är jag en hycklare som gärna äter kött men jag vill absolut inte vara med när djuren avlivas. Kommer ni att sälja kaninerna levande eller som dött kött?

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det tror jag mig nog klara av...roligt är det ju iofs inte, det finns ju en anledning till att man tar slaktsupen innan. Mvh 1800-talet.

      Radera