I fredags var jag inte speciellt sugen på att åka på drop in-ridning eftersom jag kände att en mansförkylning var i antågande. Men så tänkte jag lite tufft att "äh, man rider ju inte med halsen" och gav mig iväg i alla fall. Och det gick så S-J-U-K-T (höhö) bra. Nej, men ibland kan jag känna direkt när jag tar tyglarna att idag blir det kämpigt. Som förra fredagen, då hela Bulldozern kändes motsträvig och stel och tjurig. Men i fredags hade hon en bra dag, kände jag lika tydligt när jag tog tyglarna. Lätt att forma, gick i ett lugnt och harmoniskt tempo och till och med galopparbetet gick fantastiskt (för att vara oss). Inte bara fattningarna gick bra utan även själva galoppen, där hon oftast inte orkar bära sig riktigt utan blir framtung och stark och drar iväg. Men nu! Fina fattningar och gick stadigt på tygeln i BÅDA varven (även om höger såklart gick bättre än vänster, men vänstergaloppen var ändå bra för att vara vänstergalopp).
Var så himla nöjd! Sedan åkte jag hem och lät mansförkylningen blomma ut. Eller ja, det var ju inte direkt ett medvetet drag utan här var det bara go with the flow och gilla läget. Idag är det extremt synd om mig. Klen och svag. Tur det finns sändningar från Scandinavium att glo på från soffhörnet, för det är ungefär allt jag orkar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar