onsdag 7 februari 2018

Höstdåd

Har läst Höstdåd av Anders de la Motte. För inte så länge sen läste jag Slutet av sommaren, som jag tyckte var riktigt bra. Vet inte om han försöker göra ett tema på fyra årstider à la Stephen King, men det går väl bra i så fall. Den här är lite på samma tema som Slutet av sommaren, någonting hände för längesen, sen händer det grejer i nutid som gör att man har anledning att tro att allting inte gick rätt och riktigt till då. Det som hände i en liten skånsk by för 27 år sedan var att ett gäng ungdomar som precis tagit studenten var ute och festade en kväll och nästa morgon hittades en av dom död. Det som händer i nutid är att det kommer en ny polischef till byn, det händer ett och annat som gör att hon börjar nysta i det gamla fallet. Samtidigt brottas hon med relationen till sin tonårsdotter och en pågående internutredning kring en allvarlig anklagelse mot henne plus att gamla polischefen ifrågasätter och motarbetar henne när hon hittar kopplingar mellan det gamla fallet och ett plötsligt uppdykande självmord - eller är det verkligen ett självmord?

Ja, sådär håller det på. Mycket förvecklingar hit och dit, men det är bra och spännande i princip ända till sista sidan. Språket är bra, liksom miljöbeskrivningarna. Karaktärerna är kanske lite väl stereotypa emellanåt (plus det osannolika i att en vegan skulle tokgilla en lite efterbliven snubbe som har till hobby att fånga djur i fällor och stoppa upp dom, SKULLE INTE TRO DET VA) och emellanåt blir det även lite tjatigt kring huvudpersonens stamning, hennes tankar kring relationen med dottern och den inre dialogen med exmannen tar lite VÄL mycket plats ibland. Men på det hela taget en bra läsupplevelse. Den här boken får fyra hårnålskurvor av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar