torsdag 15 februari 2018

Tyst som en mus

Sladden till min datormus på jobbet gick sönder så att det började spreta ut små koppartrådar här och där. Jag håller ju fortfarande på med YSNS, men att ersätta saker som går sönder och som man faktiskt måste använda är inte riktigt samma grej som att okynnesshoppa grejer man inte ens visste att man behövde. Så här fick jag ge mig själv dispens (dispensen omfattade även en ny vattenkokare till jobbet eftersom den gamla, köpt för 69 spänn på ÖoB vid ungefär samma tidpunkt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, gjorde så att jordfelsbrytaren löste ut varje gång man var sugen på en kopp te och det kändes väl sådär). Så jag iväg till NetOnNet eller vad det nu var för lada fylld av elektronik och köpte en ny vattenkokare och en ny mus. En mus vars främsta egenskap var att den var "silent". Det tyckte jag var lite roligt, tyst som en mus då alltså, men jag fattade inte riktigt grejen med det förrän jag provade den. Det kunde jag såklart inte kunde göra i affären eftersom den låg inkapslad i ett sådant där vidrigt gjutet plastskal som all småelektronik och leksaker gör och som man nästan måste besitta överjordiska krafter för att kunna forcera, så jag fick köpa lite i blindo utan att veta vad jag fick. Först kändes det helskumt, för när man klickade på saker så hördes det verkligen inte ett ljud. Annars är man ju van vid att det kommer ett litet plastigt klickljud, men nu var det tyst som i graven. Efter att den inledande skumma känslan gett med sig har jag nu börjat uppskatta det kolossalt mycket. Har uppenbarligen inte fattat hur störigt det där klickandet är förrän nu när jag kan klicka ljudlöst. Guds gåva till datoranvändaren, skulle jag nog vilja påstå. Man tackarrrrrrrrr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar