onsdag 14 februari 2018

And if you're offering me diamonds and rust, well, I'll take the diamonds

Läste en lång intervju med Joan Baez i DN i helgen. Intervjun handlade till största delen om Joans stundande Sverigebesök i samband med den avskedsturné som kanske inte kommer helt otippat med tanke på att hon är 77 år gammal. Jaha, det var väl okej, men sen var den där journalisten "avslutningsvis" tvungen att sticka in frågan om varför Bob Dylan inte kommit och hämtat sitt Nobelpris. Tycker det var väl ändå en extremt oförskämd fråga? Som om hon skulle behöva stå till svars för honom och hans agerande bara för att de var ihop någon gång på fucking 60-talet (mycket riktigt kunde hon inte heller svara på den frågan eftersom hon enligt intervjun inte talat med honom på 20 år) och som om Joan bara var intressant på grund av att hon en gång i tiden spelat tillsammans med Dylan och som om hon inte alls haft någon egen karriär.
Inte för att jag har gjort något som gör att någon skulle vilja intervjua mig om någonting, men OM så hade varit fallet så hade jag ju verkligen härsknat till om de "lite avslutningsvis" hade börjat ställa helt irrelevanta frågor om mitt ex. Som att hela intervjun bara var en täckmantel för att eventuellt få veta lite om Bob Dylan. Eller inte för att jag har varit ihop med Bob Dylan, men ni fattar.

Nu ger väl inte Bob Dylan några intervjuer överhuvudtaget, men om han hade gjort det så har jag VÄLDIGT svårt att föreställa mig att någon musikjournalist skulle försöka pumpa honom på inside information om Joan Baez. Nu har väl inte kvinnliga artister i allmänhet och äldre kvinnliga artister i synnerhet samma möjlighet att spela svåra och otillgängliga och ändå få massiv medial uppmärksamhet, och att vara ett missförstått geni verkar ju enbart vara det manliga släktet förunnat, så det kommer ju aldrig ens att hända. Men jag tyckte det var ett djävla sätt. Sådärja, nu är det sagt.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar