Har läst Papperssjälar av Emma Johansson. Berättelsen handlar om Emilia, som går på gymnasiet. För ett tag sen omkom en annan elev, Theresia, i en tågolycka och stämningen i skolan är rätt så dämpad. Emilia mår extra dåligt av det som hänt, trots att hon knappt kände Theresia, på grund av att hon vet något om henne som ingen annan vet och som hon inte kan avslöja. Värre blir det när hon hamnar i samma grupp som Theresias bror och blir kär i honom. Eller rättare sagt, allt går bra tills Emilia känner att hon måste säga sanningen...
Jag tyckte sådär om den här boken. Den var väldigt välskriven och det var mycket som var sorgligt och känslosamt. Men det tog ju en evig tid innan man som läsare fick veta vad det var Emilia inte ville/kunde avslöja och fram till dess kändes det mest som att Emilia gick omkring i världens största offerkofta och bara grottade ner sig i en massa "jag förtjänar inte att ha roligt"-martyrskap. Och efter att man fått veta anledningen så kändes den i mina ögon lite...futtig. Mycket väsen för ingenting, och sen kom ett slut där Emilia ska genomföra en plan för att få alla att förstå och så att hon ska kunna ställa allt tillrätta, och den scenen känns så extremt osannolikt krystad och som hämtad ur nån amerikansk Hollywoodproduktion. Synd, för själva grundberättelsen var ändå riktigt bra. Den här boken får tre tonårsfinnar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar