WTF...

Igår kände jag mig "frisk", vilket jag uppenbarligen inte var eftersom jag vaknade i morse med huvudet fullt av värk och vad som kändes som en årsproduktion av snor. Vad FAAAN liksom.

Idag fyller junior år. Hade jag, eller han, varit yngre så hade jag skrivit ett snyftigt och blödigt inlägg om mina minnen av förlossningen och livets mirakel och sådär, men det blir inget med det. BLÖDIGT skulle väl för övrigt vara ordet som sammanfattar det hela, eftersom jag förlorade nästan 2 liter blod och hade ett HB som nästan låg på minus efteråt. Allt blod på sjukhuset (avsett för transplantationer då) var slut*, så allt jag fick för mina skattepengar var en burk sketna järntabletter.

Så gick det alltså till för 21 år sen.  Ikväll ska vi fira med att gå ut och äta. Hoppas jag har hunnit få tillbaks mitt smaksinne till dess, annars är det ju rätt så bortkastat. 




* Så kan det gå när man så att säga är Type 0 Negative. Ens eget blod går att ge till varenda djävla människa oavsett blodgrupp, men själv kan man bara ta emot 0-. Och den var alltså slut. Eller om dom sparade det till bättre behövande, jag vet inte.