En liten tripp nerför Memory Lane

Kom precis att tänka på icq ("I seek you"). Ni vet det där lilla programmet med röda och gröna blommor som man hade innan msn och Skype och allt vad det heter nuförtiden. En gång i tiden, i slutet av 90-talet eller så, innan det fanns facebook och bloggar och dejtingsajter och communities för allting, då var icq det första man startade efter att ens fräna Windows 95-dator hade tuggat sig igenom sin omständliga uppstartsprocess och man hade kopplat upp sig på nätet med sitt söliga 56k-modem. Och så effektivchattade man med tio personer samtidigt eftersom det var dyrt att vara uppkopplad, det underlättade förmodligen att vara lite schizofren, men det var ju lika för alla. Och så var det hett att ha ett lågt icq-nummer eftersom det indikerade att man hade varit med länge. Att ha varit med länge på nätet var i vissa kretsar fränt på 90-talet, när det fanns ett väldigt tydligt "innan internet". Jag hade icq# 68855569, och på den tiden var det väl mediumfränt. Ja herregud, det var tider det.

Trodde inte att det fanns någon som använde icq längre, men jag var tvungen att testa att logga in på web-icq bara för att komma i stämning. Mindes fortfarande mitt nummer (se ovan) och lösenord trots att jag inte varit inloggad sedan cirka 2003. Blev lite chockad när jag såg att det fanns folk som fortfarande var online. Skulle jag skicka ett käckt IM (instant message) och helt enkelt fortsätta där vi slutade för nästan tio år sedan? Nja, kanske inte. På min lista finns både kreti och pleti representerade, till exempel en mycket kär vän som inte längre är i livet (tänk om han hade svarat? SCARY) och ett ex som gott kunde ha fått lämna detta livet. Bland annat.

Tyvärr verkade inte Firefox och web-icq vara riktigt kompatibelt med varandra, så det blev inte något chattande av överhuvudtaget. Men en rejäl dos nostalgi blev det i alla fall.