Lånaren

Har läst Lånaren av Camilla Grebe och Carl-David Pärson. Detta är handlingen. 

Den unga polisen Alba är övertygad om att ingenting händer i Sundby, hålan hon har blivit tvångsförflyttad till efter att ha misshandlat en kollega.
Hon har fel.
Småbarnspappan Leo tror att familjens flytt till den idylliska gården utanför Sundby ska hjälpa dem att komma över sorgen efter ett förlorat barn
Han har fel.
Leos fru Marika kan inte skaka av sig känslan att saker och ting inte står rätt till på gården, att någonting fruktansvärt håller på att hända.

Jag tyckte om den här boken inledningsvis, även om jag tyckte att Leo och Marika kändes lite märkligt lättsinniga på ett sätt som inte riktigt harmonierade med bilden av det sörjande paret man skulle få av dom, och jag blev också per omgående ganska irriterad på den unga polisen Alba, kan man ens bli och än mindre arbeta som polis om man har så sjukt dålig impulskontroll? Va? Va? Va? Men ja, annars hade det väl inte blivit någon bok, kantänka. Hur som helst så var det vissa saker som fortsatte att störa mig med Leo och Marika (och Alba), men saker och ting klarnade också efter hand och fick sin förklaring och det blev en liten intressant twist på slutet. Tycker dock att vissa saker i det övernaturliga spektrat kändes lite halvtaskigt förankrade i berättelsen, men det var totalt sett en helt okej läsupplevelse. Den får tre lånekort av fem möjliga. 

Head full of zombies

Ja, så var det fredag igen. ÄNTLIGEN, som man reflexmässigt säger även om man gillar sitt jobb och har haft en skaplig vecka. Det har jag haft, ska inte klaga, men även om jag gillar mitt jobb så gillar jag ännu mer att vara ledig. 

Igår jobbade jag, åkte hem, gick ut med hundarna, städade och struntade sedan i att träna pilates, vilket jag sedan såg i min Heliga Skrift* att jag inte ens hade planerat att träna. Jag tror att jag först tänkte att jag skulle hinna eftersom det är teorivecka och då behöver jag inte åka lika tidigt till stallet eftersom man inte behöver göra i ordning några hästar. Men sen kom jag tydligen på bättre tankar och strök det passet redan på planeringsstadiet. Så får det absolut bli framöver, för jag vet nu att när jag har promenerat och städat så har jag cirka noll procent lust att träna och upp mot hundra procent lust att bara sätta mig i soffan och dricka te och äta knäckebröd med ost och spela Mahjong en stund innan det är dags att åka till stallet. Har testat att lägga in veckans andra pilatespass på fredagen istället, tänkte det kunde vara gött som lite nedvarvning efter veckan men det tar också emot, kör ju min lilla intervallträning efter jobbet, sen handlar jag i regel på hemvägen och då ska man först släppa ut hundar i trädgården, hämta posten, se till hönsen, ta in äggen, bära in kassar från bilen, packa upp matvaror, kanske gå ner i källaren och plocka fram grejer från frysen till helgens middagar, ta in hundar från trädgården och sen ens tänka tanken på att ta fram yogamatta och...nä, där räcker det, känner jag. Har nu hittat söndagar som den ultimata dagen för pilatespass 2. Då går jag först min vanliga söndagsmil, kör sedan ett pass pilates och sen är det fritt fram att ligga på soffan och slappa. 

Åkte till stallet för tredje gången den här veckan utan att så mycket som ha varit i närheten av att sitta på en häst. Ridlärare V brukar ha gemensam teori för alla torsdagsgrupperna och det är ju ett bra upplägg. När jag kom så satt det några som jag inte kände och pratade lite trevande med varandra. Jag tycker inte att jag är ett socialt geni på något sätt, tvärtom tycker jag att jag har skitsvårt att hitta på saker att prata med andra människor om och så att säga hålla ett samtal om ingenting flytande, men jag tycker däremot att jag är väldigt bra på att slänga ur mig icebreakers i form av snärtiga och lite småroliga kommentarer. Gjorde alltså detta, men det var LÖGN, de här människorna stirrade på mig som om jag hade hjulat in i Peterskyrkan i Rom iförd clownnäsa och för stora skor. Identiferade en av dom som en av de här föräldrarna som satt på medlemsmötet och klagade på att deras barn "inte fick rida" (eftersom deras grupp på lördagar lagts ner och de absolut inte kunde någon annan dag) och tyckte då att det var ju en rätt trist typ, men nu var det ju en ny dag med nya förutsättningar. Men nä, det var totalt bortkastad möda och jag kanske ändå ska omvärdera mina sociala skills? För i jämförelse med de här personerna så kände jag mig för fan helt extrovert. Och det är nog cirka det sista jag skulle beskriva mig som. 

Aja, teorin om ryttarens sits var rätt intressant även om det kanske inte var några nyheter. Sen hade vi lite avsuttna övningar som gick ut på att man skulle förbättra sin balans. Eller kanske inse att man hade dålig balans, inte vet jag. Bland annat skulle man stå på en markbom och göra knäböj. Det var skitsvårt för bommen låg verkligen inte stilla. Sen skulle man sitta i en sadel som låg på en bom som i sin tur låg på två stolar. Det var synnerligen wobbligt och insikten var väl att vad lite det ändå krävs för att rubba ens balans. 

Ja, sen var det väl i princip bara att åka hem och lägga sig. TRODDE JAG. Begick nämligen misstaget att dricka en halv kopp kaffe eftersom det bjöds och fika ändå är stommen i svenskt föreningsliv. Var som att jag hade fått i mig amfetamin (tror jag, har aldrig testat) och när min man ville sova så ville jag prata om viktiga saker som varför Sauron inte gör sig själv osynlig när han använder Ringen. Det hade ju sparat honom åtskilliga bekymmer för då hade han ju aldrig fått fingret avhugget av Isildur och så hade den inte kommit på avvägar och han hade kunnat fortsätta styra världen med ondska som han väl ville?, gick jag entusiastiskt på och min man bara Ja, ja, men jag vill sova nu. Och sen somnade han i vanlig ordning på två röda sekunder och jag låg vaken och lyssnade på snarkningar innan jag kapitulerade och flydde in i mitt Flickrum™ där det ändå tog rätt lång tid att somna trots tystnaden. Note to self: drick för FAN inte kaffe på kvällen. 

I helgen är det inget planerat. Jag hade kanske tänkt att vi skulle kunna låna släp och åka till tippen med våra gamla trasiga möbler som nu står på gårdsplanen och är allmänt i vägen, men min man gick häromdagen på vad skönt det skulle bli att inte göra ETT DJÄVLA DUGG den här helgen, så det är väl inte hundra procent säkert att jag får gehör för detta pigga förslag. Idag ska jag i alla fall träna intervaller, handla och sen åka hem och bara slappa. Vi bestämde igår att idag blir det hämtmat, kanske ska jag till och med festa till det med ett glas vin? Den som lever får se. 

* En anteckningsbok där jag skriver ner veckans träningsplan och bockar av efterhand som det är avklarat. Älskar att bocka av saker på listor! Här skriver jag också ner hur många steg jag har gått så att jag håller mina minst 10 000 om dagen och minst 100 000 i veckan, plus antecknar hur långt jag har promenerat eftersom jag håller på med en gå-från-Fylke-till-Mordor-utmaning (räknar med att vara framme vid målet någon gång i slutet av oktober om jag håller nuvarande takt och inget oförutsett inträffar).

Opportunities don't happen

Igår jobbade jag halva dagen på jobbet, åkte sedan hem och tränade, åt lunch och jobbade resten av dagen hemma. Bra att man kan göra så när man har sena möten. Fick dessutom sms från kommunen att vattnet med väldigt kort varsel skulle stängas av några timmar p g a "omledning", så då hann jag tappa upp en spann att ha i nödfall. ¨

Vad jag inte hann p g a nämnda möte var att kolla på ett lopp där "min" galopphäst (som jag äger en liten andel i) deltog och VANN. Första segern, tjoho! Kollade såklart på loppet i efterhand säkert tio gånger, samt visade för alla som (inte) var intresserade, hehe. Sen tog jag hundarna med mig och gick ut i skogen, det var enligt mig för årstiden onaturligt varmt, typ 22 grader. Det är ju ändå oktober på söndag va, och då känns det lite märkligt att trava omkring i shorts och t-shirts och ändå svettas. Men det är tydligen så det ska vara numera, har i och för sig inget emot en lång varm höst, men längtar samtidigt efter lite mer krispig kyla och mustiga höstfärger. 

Kom hem igen, då hade min man hunnit komma hem men han gick upp och lade sig och vilade för han hade sovit dåligt på natten, så jag satt i soffan och läste samt fixade med en låtlista på Spotify som jag har döpt till "Lagom Ledsna Män", med låtar som är perfekta för mig att springa till. Jag vill ganska sällan ha ösig och peppig untz-untz-untz-musik, utan föredrar att lunka fram till låtar i stil med till exempel Nu blåser vi ut ljusen (stolta stad) med Lasse Tennander och för all del en hel del av Winnerbäcks låtar från senare år. Gillar också generellt låtar med episka texter, och sen är det något visst med de här nedstämda medelåldersplusmännen som går bland vissnande höstlöv och tänker tunga tankar och deppar över livet i allmänhet och sina förlupna kvinnor i synnerhet. Jag springer ju aldrig snabbt (och det är heller inte mitt mål), och har jag för snabb musik så dras jag lätt med och hamnar i för högt tempo och då blir det mer jobbigt än härligt. Plus: är det jobbigt så hjälper det ju absolut att lyssna till någon som har det ännu jobbigare, till exempel Min brors gevär med Landet, snarare än Banan, Melon, Kiwi & Citron med Hooja. Det senare är däremot enligt mig en perfekt låt när man tränar tabata och bara ska pressa på och maxa. Var sak på sin plats liksom.  

Ja, det var väl ungefär vad jag fick gjort igår, inget revolutionerande alls. Idag är det jobb, sen ska jag städa, träna pilates och åka till stallet på teori som ska handla om ryttarens sits och inverkan, får väl se hur det blir. Var lite i valet och kvalet om jag skulle gå på drop in-ridning idag, det är numera på måndagar och torsdagar och det är ju otroligt dåliga dagar för mig eftersom det är mina vanliga riddagar, men såklart läggs ju inte schemat för drop in utifrån vilka dagar som passar specifikt MIG. Idag är det ju dock teori, så då hade jag  ju i teorin (höhöhö) kunnat vara med, men tycker det blir så sent. Fast imorgon är det ju fredag och man har ju aldrig ångrat ett ridpass, osv. Aja, har ju i princip hela dagen på mig att bestämma mig angående det. Den som lever får helt enkelt se. 

Och sen är det fredag och snart helg. Och alltså snart OKTOBER, hur galet är inte det? 

They hate if you're clever

Igår hade jag kameramöte med min chef. Vid ett tillfälle vände jag mig om och sträckte mig efter något, en penna tror jag, och precis då frös kameran bilden och så kom ett meddelande att kameran hade slutat fungera. Resten av mötet fick vi därför sitta och glo på en bild där det lite såg ut att jag satt och heil:ade i profil. Alternativt försökte imitera Stålmannen när han ska flyga iväg. Ej värdigt eller smickrande för den som undrar. 

Efter jobbet for jag iväg till Laserkvinnan som gav min arm en rejäl omgång. Har ju, ända sedan vi bar ved på semestern, haft ont i den senan eller muskelfästet eller vad det nu kan vara som engageras när man böjer och sträcker armen. Inte hela tiden, men varje gång jag böjer eller sträcker armen och det gör man ju ändå ett antal gånger per dag, är jag numera bokstavligt talat smärtsamt medveten om. Eller, det gör ju inte JÄTTEont, men tillräckligt ont för att det ska vara irriterande och dra ner lite på livskvalitén. Nu är den, armen alltså, i alla fall laserbehandlad och masserad och jag har satt på ett Back on track-armbågsskydd  plus Voltaren och liniment som luktar fan. Det senare har jag för all del gjort många gånger förut utan att det har hjälpt, men tillsammans med laser och massage kanske det äntligen kan ge med sig? Trött på detta nu. 

Kom hem, gick ut en kort promenad med hundarna, åt kvällsmat, åkte till stallet för medlemsmöte. Det var två möten, ett klockan sex och sedan ett likadant klockan sju för dom som inte hade möjlighet att komma klockan sex. Tyckte ändå det var ett bra och informativt möte, styrelsen informerade lite kring vad som hade hänt kring den här anmälan som någon/några hade gjort och den granskning som ridsportförbundet sedan hade inlett. Sen var det två ponnyföräldrar som nog totalt missförstått syftet med mötet och började klaga på att deras barns grupp på lördagar hade lagts ner. Så här: många ridklubbar har det tight ekonomiskt, det är dyrt att hålla på med hästar och de senaste åren med skenande el- och foderpriser har varit tuffa, plus att antalet ridande har minskat eftersom det också är tufft ekonomiskt för folk i allmänhet och måste man spara in på något så är det väl en dyr hobby som får stryka på foten till förmån för mat och värme, tänker jag. Och såklart är inte vår klubb något undantag, och därför gör man nu vissa omflyttningar bland de ridande så att det ska vara fulla grupper och då var det någon grupp på lördagen som lades ner och då var det två föräldrar som nu såg det som sin mission att komma till mötet och tala om hur dåligt hanterat de tyckte det var, vilket jag absolut kan förstå för det var kort varsel och informationen och kommunikationen kunde ha gjorts bättre. Men sen höll de bara på och hacka om att de minsann hade sagt att de bara kunde på fredagar och så hade de ändå fått en plats på torsdagar och då gick inte det och nu var barnen jätteledsna för att de "inte fick rida längre". Hade lust att säga att om barnen nu så gärna ville rida så får man kanske prioritera om? men det var väl inte riktigt min sak att säga. Men vad jag vet så är det så att om man till exempel vill träna fotboll eller simning eller vad det nu är, då är det tisdagar klockan 18 eller söndagar klockan 12 eller vilken tid det nu är och så får man liksom bara rätta in sig i det ledet om man vill vara med. Borde ju vara samma sak här, kan man ju tycka. 

Aja, bortsett från det så kändes det i alla fall som ett positivt möte. Var såklart tvungen att erbjuda mina tjänster litegrann, för vem är jag ens om jag inte har ett litet litet föreningsuppdrag? Sa att jag kunde hjälpa till med hemsidan, för den är ju sorgligt ouppdaterad. På den gamla goda tiden när allt var som det skulle så knåpade jag ju ihop en hemsida till klubben för hand i html och skötte den som ett barn. Det var tider det, när man satt och knepade och knåpade med hexadecimalkoder och cascading style sheets och förmodligen såg det för djävligt ut, men det hörde ju lite slutet av 90-talet till. Sen lämnade jag ju klubben någon gång runt 2008/2009 och då stod man i begrepp att flytta över hemsidan till  Riksidrottsförbundets portal IdrottOnline, kanske det mest användar-ovänliga systemet som någonsin skapats. Sen när jag återvände till föreningen 2017 så tänkte jag ju hålla en låg profil, bara komma dit och rida mina lektioner och inte engagera mig ett dugg mer. Det gick väl...ett tag, men sen kände jag ändå att jomen NÅGOT vill man ju ändå kunna bidra med. Erbjöd mig då att uppdatera hemsidan, för vid det laget låg det ansvaret på instruktörerna, och det låg väl ungefär på plats 100 på deras priolista. Sen skötte jag det ett tag, men det gick väl lite sådär. Dels för att Idrott Online är/var ett djävla RÖV-system att jobba i, men framför allt för att det var svårt att få till ett fungerande flöde för informationen som skulle ut. Instruktörerna sköter också klubbens Facebook och Instagram och där är det ju ofta bara en bild som delas, snabbt och smidigt. När det kom information om något, t ex lovaktiviteter eller ridläger, så skrevs det ihop ett A4 om det som sattes upp på anslagstavlan i stallet, och så fotade någon av lapparna och la ut på sociala medier. Bad många gånger att de kunde väl maila den informationen till mig för att jag skulle kunna lägga ut den på hemsidan samtidigt, men det glömdes nio gånger av tio och det var det inte sällan jag fick sitta och skriva av texten från ett foto på Instagram för att kunna lägga ut den. Kändes inte riktigt som att det fanns någon samordning där, så det gick lite knackigt. Sen helt plötsligt så blev jag kontaktad av någon i styrelsen som meddelade Hej, jag heter XX och är ny i styrelsen. Jag har tagit på mig att sköta klubbens hemsida, något jag vet att du har gjort hittills. Skulle behöva inloggningsuppgifterna, kan du skicka dom till mig? Blev lite sur där, för enligt mig så klampar man väl inte in och bara tar över någons uppdrag (givet att det sköts som det ska såklart, men är det något jag gör så är det att göra det jag åtagit mig att göra om det så är att skura dass, jag gör det ändå), men visst, ska det vara på det viset så varsågod, tänkte jag väl där. Sen visade det sig att hemsidefunktionen i IdrottOnline skulle stängas ner från och med årsskiftet, så det gjordes en ny hemsida och ett tag fanns informationen både på den gamla och den nya och det var lite rörigt, men nu är det den nya som finns. Och den är SÅ SORGLIGT OUPPDATERAD. Alltså, Facebook och Instagram är ju jättejättebra när det gäller att snabbt komma ut med information och jättekul när man  t ex delar filmklipp från verksamheten. Men om man tänker sig att man är en potentiell ny medlem som vill gå in och sondera terrängen lite, då vill man kanske ha information om hästarna och instruktörerna och tider och priser snarare än filmklipp på en ponny som rullar sig i hagen eller bilder från senaste röjardagen. 

Så tänker jag, och det snackade jag lite med ordföranden om igår och hon höll med. Sen visade det sig att den här personen som "tagit på sig att sköta klubbens hemsida" inte längre var med i styrelsen och jag sa att jag absolut kan hjälpa till med det, men jag vill ju inte trampa någon på tårna (så som JAG blev trampad på tårna), men ville dom ha min hjälp så kunde de ju höra av sig. 

Ja, sen var det dags för nästa möte och tanken var att jag skulle åka hem, men sen blev jag och min gamla ridkompis J stående på parkeringen och snackade i EVIGHETER. J och jag red ihop på 90-talet och början av 00-talet och det var så kul när jag började i Bästa Måndagsgruppen™ och upptäckte att vi skulle bli ridkompisar igen, och även K som också var med i samma grupp förr i tiden. Så det där med "ja men jag är nog hemma vid halv åtta" var ju en sanning med modifikation. Som vanligt med andra ord, hehe. 

Idag ska jag jobba på jobbet halva dagen, sedan åka hem och jobba resten av dagen hemifrån eftersom jag har ett möte sent i eftermiddag och då är det gött att vara hemma i samma sekund som mötet slutar istället för att sitta kvar på jobbet och sen ha ytterligare en halvtimme innan ens egen tid kan börja. Plus att jag hinner träna på lunchen. Jag gillar ju att träna, men allra mest gillar jag när träningen är gjord. Bra när man kan ha det lite flexibelt, för jag gillar ju också att ha tid att göra ingenting. Ingenting = sitta i soffan, dricka te, spela Mahjong på telefonen, läsa, eventuellt titta på tv.  Eller bara sitta och glo ut genom fönstret på löven som rör sig i träden.  

Har havet nånsin vart så djupt som då

Igår var det väldigt mycket måndag hela dagen kändes det som. En förmiddag späckad av möten där det ena började när det andra slutade, typ. Efter lunch hann jag skriva protokoll och action plan från ett av mötena, sen var det dags att åka hem. Kom hem, släppte ut höns och hundar i varsin del av trädgården, körde ett pass tabata. Klarade 10 burpees på 45 sekunder! Förra sommaren klarade jag 8 på en minut. Hatar burpees, men det är kul att utvecklas. 

Tog med mig hundarna och gick ut i skogen medan jag lyssnade på Lars Winnerbäcks nya skiva Neutronstjärnan från början till slut två gånger på rad. Tycker den är bra, men också att den låter ungefär som den förra skivan, absolut bra men också lite, lite anonymt. Kom hem igen, åt kvällsmat och sen var det dags att ge sig iväg till stallet för teori. Teorin bestod av att ridlärare A red två olika hästar, en unghäst och en välutbildad, och pratade lite allmänt om skillnaden och hur man skulle tänka när man red.  Dödsimpad av folk som kan hålla långa föredrag medan de rider, själv tycker jag att man oftast endast är förmögen att stöta fram enstaviga ord, haha. Det är alltid kul att se när andra rider samma hästar som man själv kämpar med, för det har man ju inte tid med när man själv rider. Att kolla på andra alltså. Förr i världen hängde man ju jämt på läktaren och glodde på andra som red, men så är det av olika skäl inte riktigt längre. 

Föreställde mig att jag skulle komma hem tidigt för nu hade vi ju inga hästar att ta hand om efter ridning utan skulle bara ge hö som redan var packat och det tar ju inte många minuter. Men sen dröjde vi oss ändå kvar och stod och snackade om allt mellan himmel och jord så jag var inte hemma förrän 21.45. Så kan det gå. Min man hade redan gått och lagt sig så jag gick strategiskt och lade mig i Flickrummet™ direkt, men hade ändå svårt att somna. 

Idag ska jag till Laserkvinnan på massage efter jobbet och sen ska jag väl i princip bara hem och vända och sen till stallet igen för ikväll är det medlemsmöte. Har inte varit på ett medlemsmöte där på hundra år, men eftersom det har varit lite turbulens i klubben det senaste året så tänkte jag faktiskt masa mig dit för att höra vad som sägs. Eller inte sägs. Känna av stämningen så att säga. Hoppas det blir bra, är så trött på föreningslivstjafs. Nu har jag ju inte märkt av detta överhuvudtaget, men tycker generellt att är man inte nöjd med hur en förening sköts så får man väl antingen a. se till att engagera sig själv för att skapa en förändring, eller b. byta förening. Sen är det kanske inte alltid möjligt att skapa en förändring (Lex Jämmerdalen), men att bara gnälla över sakers tillstånd utan att själv göra något, och framför allt piska igång rykten och vifta med mobbing- och trakasserikortet på (utifrån vad jag har sett ifråga om "bevis") väldigt lösa grunder är enligt mig helt enkelt så djävla B. Vi får väl se hur det går. 

 

Helgen som gick innan veckan som kommer

I fredags skulle min man på AW och jag såg fram mot en kväll med lite egentid. Tyvärr gick allting åt helvete. Tyckte det var lite småruggigt och tänkte att jag skulle tända en brasa för att liksom riktigt sätta kronan på verket av mys och trevlighet. Sagt blev gjort, kaminen började ryka in som om det inte fanns någon skorsten, hela vardagsrummet blev rökfyllt och jag fick tillbringa min fredagskväll med att sitta ute i trädgården och vänta på att allt i kaminen skulle brinna ut för inomhus kunde man inte vara då, samt ställa upp alla fönster på vid gavel och försöka vädra ut så allt blev iskallt och myggen bjöd in till Blodsugarföreningen AB:s årliga konferens. Så där fick jag för min härliga fredagskväll med egentid. Säger som Raskens Ida, en ska aldrig räkna ut'et. Fattar inget, det var som om någon glömt att öppna spjället, bara det att det inte finns något spjäll på den kaminen. Sotaren var där i någon gång i våras och hade inget att säga, men det kan ju hända att någon fågel byggt bo ovanpå skorstenen och att det drösslat ner en massa skräp kanske. Vi får ta oss upp på taket och se om det går att se något, annars får väl sotaren komma på återbesök. 

Det var ju inte så kul inledning på helgen, men här får man fokusera på det positiva, VÄLJA GLÄDJE som Kay Pollak skulle ha gjort. Efter jobbet var jag nämligen och sprang intervaller, 8 kilometer vilket är mitt längsta (har kört den rundan innan, men då har jag gått en del av sträckan) och det kändes BRA-BRA-BRA nästan hela vägen utom kanske sista 10 minuterna då benen började kännas lite tunga och stumma (det var också lite uppförsbacke där). Enda som var störigt var att jag kände av min tand i varje steg, inte så att det gjorde ont men det liksom pulsade till. Det var samma när jag red i torsdags och skulle sitta ner i traven. Men det gick över efter ett tag, kanske när adrenalinet steg och blodkärlen drogs ihop? Sen upptäckte jag att jag hade ett hål i ena skon och det var lite irriterande när jag sprang på grusväg eftersom det hela tiden kom in smågrus där, men sen kom jag in i skogen och så var det problemet borta tills jag kom ut på grusvägen igen villsäga. Men då var det bara någon kilometer kvar så det var bara att bita ihop.
Men det bästa av allt var att vakna på lördagen och känna sig helt som vanligt. Förr när jag sprang kunde jag ofta känna att jag var lite svullen och/eller stel i knäna dagen efter, och det var ju innan jag fick artros. Sen har jag ju haft problem med en diskbuktning som inte visat sig under tiden jag sprungit utan kommit efteråt. Men nu alltså: INGENTING, varken i rygg eller knän. Helt overkligt. Peppar, peppar, no jinx osv. Tog med mig hundarna och gick en runda på 15 kilometer och det kändes hur bra som helst. Resten av lördagen låg jag mest läste, kollade klart på Älskade barn och tyckte den var bra, fast lite...ofullständig? Man hade velat veta mer om Pappa, vad var till exempel grejen med att de skulle visa händerna hela tiden? Vad hade hänt med alla de andra Lenorna? Vad var det för något deppigt bagage som polisen Gerd gick och bar på som det bara hintades om?, osv. Men annars bra. 

Igår gick jag min vanliga söndagsmil på motionsslingan (kände inget i knäna efter gårdagens 15 km heller, HURRA) samt tränade ett pass pilates. Sen gjorde jag och min man kanske det slappaste vi någonsin gjort: tog BILEN ner till gatuköket här i byn och köpte varsin hamburgare till lunch. Det var egentligen inte så mycket att vi inte orkade gå som att vi inte ville äta där, och inte heller äta halvljummen hamburgare som den skulle ha blivit om vi skulle ha använt oss av apostlahästarna, men ändå. Förlåt miljön. 

Efter lunchen tog vi ner alla gardiner på nedanvåningen och min man tvättade dom och jag putsade fönstren invändigt, vilket visade sig vara välbehövligt. Sen visade det sig dessvärre att en del av gardinerna, som är sydda av mina föräldrars gamla lakan från den tiden när man bäddade med överlakan, inte tålde att tvättas i maskin utan gick sönder. De var ju rätt trådslitna även innan de blev gardiner, men nu är de alltså inte ens det. Aja, shit happens. Tror jag har fler såna gamla lakan liggandes någonstans, så bara min man kan få lite feeling och ta fram sin symaskin så ska det väl lösa sig på gardinfronten. 

Ja, sen var det väl inte mycket kvar av helgen. Städade hönshuset, bakade bröd, lagade mat, osv. Sen tvingade min man mig att kolla på ett avsnitt av Young Sheldon. Min man gillar The Big Bang Theory, men det gör inte jag, men han har tjatat och tjatat om att vi ska se den här och jag har sagt att jag inte vill eftersom jag inte har sett "den riktiga" serien eftersom jag inte gillar amerikanska komedier med burkskratt, men han har kontrat med faktumet "du gillar ju Lilla Jönssonligan fastän du inte gillar de riktiga Jönssonliganfilmerna", vilket är sant så OKEJ DÅ, stönade jag motvilligt. Är det burkskratt så går jag, varnade jag också. Det var inte burkskratt, men  varken manusförfattare, regissör eller någon annan i produktionsteamet kring Young Sheldon hade lagt den minsta energi på att få någon form av naturlig dialog eller handling, så efter att ha genomlidit ett avsnitt så avlämnade jag domen "den här får du fortsatta att se på själv". 

Gick sedan och lade mig, men eftersom jag hade nickat till en mikrosekund på soffan någon gång på eftermiddagen så var det fan i mig LÖGN att somna. Scrollade lite i telefonen fastän man inte ska, såg att Lars Winnerbäck släppt en ny skiva, började lyssna på den, bytte till Lindamordet istället för när man, jag, lyssnar på en ny skiva av Lars Winnerbäck så vill man, jag, vara vaken och alert och verkligen lyssna på både musik och text, och då går det inte an att halvsova sig igenom det. Min man somnade och började snarka, jag gick och lade mig i Flickrummet™ för att KUNNA somna vilket jag väl gjorde så småningom men ligger nu på minus på sömnkontot. 

Idag är det teori i stallet. Enda positiva med det är väl att man kommer hem lite tidigare, plus att man förhoppningsvis inte är lika uppvarvad som efter ett ridpass. Vi får väl se. 

Plikt

Har läst Plikt av Tyra von Zweigbergk, den handlar om detta:

En kvinna föder ett barn, klär det i bävernylon och goretex. I skolan serveras ostpanerad kalkonschnitzel och alla glada familjer önskas trevlig helg. Men när barnet plötsligt inte förmår gå till skolan finns ingen hjälp att få. Bara plikten att infinna sig, i den stora byggnaden som tidigare var ett mentalsjukhus och kallades Dårarnas slott.

Samtidigt förstår kvinnan att det var just där hennes farfarsfar var inlagd långa perioder. Samma korridorer, samma trappor, hundra år tidigare.

Medan veckobreven fortsätter att obönhörligt trilla in och krisen växer vänder sig kvinnan till arkiven. Hennes farfar har gjort det till sin uppgift att dokumentera och förklara familjehistorien, som finns bevarad på Kungliga Biblioteket. Ur brev, artiklar och journaler reser sig en brokig skara människor som briljerat yrkesmässigt, men också fört en hård kamp mot mörker och svårmod.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Initialt tyckte jag mycket om den, det var ett väldigt fint och liksom gripande språk. Men sen vet jag inte riktigt. Började störa mig på att hon genomgående kallar sin son för "pojken" och sin man för "Man", okej att man kanske inte vill hänga ut dom men jag tyckte det blev väldigt opersonligt. Berättelsen om farfarn var rätt intressant i sig, men kändes också ganska mycket som skrap på ytan för alla som inte är born and bred von Zwerigbergk och är insatt i bakgrundshistorien. Och sedan fick man intrycket att en dag så var "pojken", som man fattar det som att han inte har varit i skolan på hundra år på grund av någon slags utbrändhet/depression, helt plötsligt frisk igen. Utan att man får veta varför eller hur det går till. Det bara hände, och så tror jag verkligen inte att det går till. Den här boken får tre skolpsykologer av fem möjliga. 

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa ut och det tycker jag inte att nägon annan heller behöver göra: Äldreomsorgen i den Övre Kågedalen av Nikanor Teratologen. Detta är "handlingen":

Berättelsen tar formen av den elvaårige Helge Holmlunds redogörelse för sin uppväxt i Kågedalen i norra Västerbotten. Helge Holmlund, som kallas "Pyret", ingår i en incestuös kärleksrelation med sin morfar och de fördriver tiden med mord, våldtäkter, filosofiska samtal och fylla. Boken innehåller mängder av extrema historier kring detta. 

Jag hörde talas om den här boken i Tombola podcast där en av dom (Marcus) tyckte att det var det bästa och en (Carl) att det var det värsta han läst i hela sitt liv. Blev nyfiken och lånade på bibblan, men det var nog den värsta dynga jag någonsin kunnat föreställa mig (och då har jag ändå rätt så rymlig fantasi). Sida upp och sida ner med könsord och kroppsvätskor blandat med helt meningslöst och obegripligt svammel om ingenting. Antar att det är meningen att man ska bli provocerad? och det blev jag väl, men tyckte mest det var löjligt, som om det skulle bevisas för någon att här är ingenting tabu att skriva om, vilket verkade manifesteras i någon form av världsmästerskap i runda ord och äckligheter. Kändes mest barnsligt och omoget och jag undrar VARFÖR man i all världen vill skriva, än mer ge ut en sån här bok? Den får minst hundra överkorsade sinnessjukdomar. 

Till stallet istället, v 38 2023, pt 2

Igår när jag kom till stallet så stod Köttbullen inte i sin vanliga box, som är i en liten avdelning i storhäststallet som kallas "sjuhästarsstallet" eftersom det är sju boxar där. Eller liten och liten, i storhäststallet är det 13 boxar men förr när det var spiltor så stod det många fler hästar där och därför tyckte man väl att sjuhästarsstallet var litet. Hur som helst. Köttbullen hade tillfälligt fått flytta till ponnystallet eftersom en annan ponny sparkat sönder sin boxdörr. Väldigt oklart varför man ställde den ponnyn i Köttbullens box och lät Köttbullen flytta in i ponnystallet, men antar att det beror på att Köttbullen har stått i ponnystallet innan och den andra ponnyn inte hade det. Aja, det var ju bara att hoppa in bland småbarnen som var helt exalterade över att de skulle få rida ut i skogen på alla små gölliga russ. 

Är mycket nöjd med gårdagens lektion, tycker att Köttbullen skötte sig över förväntan. Vi red först skänkelvikning längs med spåret och det gick bra. Det! Gick! Bra! Nu är det ju lite enklare när man har hjälp av väggen, men ändå. Det! Gick! Bra! Skänkelvikningar är ju inte Köttbullens starka sida och hon brukar mer bli tjurig och motsträvig, men som sagt: Det! Gick! Bra! Sedan galopperade vi i evigheter och flyttade hästarna in några steg och ut några steg från spåret, vilket var svårt och gick kanske inte fullt lika bra, men någorlunda nöjaktigt i alla fall. Och jag känner att det börjar hända något i galoppen, hon har liksom ett annat framåtläge på något sätt. Vi har fortfarande jättemycket att jobba med när det gäller formen, men bara det här att kunna galoppera varv efter varv efter varv utan att a. behöva driva som en galning, b. det ändå blir avbrott till slängtrav i hörnen eller så fort man kommer för nära någon annan, är ju härligt. 

Nästa vecka är det teori, då ska vi prata om ryttarens sits. Det behövs säkert, hehe. 

Today I found my friends, they're in my head

Igår var det dags för tandläkare och förberedelse för kronan. Är det okej om jag lyssnar på ljudbok medan du sköter ditt? frågade jag och min tandläkare sa javisst, självklart, så jag igång med Linda, som i Lindamordet, som jag ju som alla vet lyssnat på sedan minst 2007 utan att för den sakens skull ha den blekaste aning om vem som mördare Linda. Jag bryr mig inte heller jättemycket om det utan det är något med Thomas Bolmes röst och karaktärernas rikliga inre monologer som får mig att slappna av. Och det kunde nog behövas. Jag har ju uppenbarligen förträngt väldigt mycket av hur det var förra gången någon gjorde en krona även om jag kanske inte var så delaktig i det beslutet som jag varit den här gången, men det var ju inte speciellt kul. Nu tycker jag väl förvisso inte att NÅGOT hos tandläkaren är kul förutom möjligen när man får gå därifrån med beskedet att man inte har några hål och vi kallar igen om ett år, men det var ju inte aktuellt i det här fallet. Fick bedövning så jag kan inte säga att det gjorde direkt ont, men man ska ju ändå ligga med sin kassa nacke bakåtböjd och käkarna uppspärrade som om man var en boaorm som försöker svälja en antilop, med munnen full av tandläkarhänder och instrument. Det finns ingen värdighet i det, dessutom tjöt borren emellanåt så högt att jag inte kunde höra vad som hände i Lindamordet. Men nu är väl det värsta gjort hoppas jag. Sen hände en spännande sak: istället för att göra en avgjutning i vax eller plast eller vad det nu är som används och skicka iväg till Stället Där De Gör Kronor, så scannades min mun och det genererades någon slags 3D-modell som skickades iväg till, antar jag, samma ställe. Det var ändå lite coolt. 

Vacklade därifrån och ut på gatan och sprang ihop med min gamla kamrat Miss E som jag inte träffat på evigheter p g a omständigheter. Vi hade båda bråttom på varsitt håll, men snart måste vi träffas och dricka vin, kände vi båda. Men igår var det inte läge, så istället var det bara att masa sig tillbaks till jobbet och försöka uträtta något av vikt och värde i sitt bedövade tillstånd. 

Var sinnessjukt trött efter jobbet, sådär så att det nästan är obehagligt att köra bil. Tog mig i alla fall hem, körde ett pass tabata och då brukar man, jag, komma in i någon slags andra andning och piggna till igen. Men inte igår, Gud vad det tog emot och kändes jobbigt. Efter träningen gick jag en promenad med hundarna och det var om möjligt ännu jobbigare, kändes nästan som att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Svor ve och förbannelse över att jag lovat att träffa C för att vi skulle träna lite med våra hundar, för det enda jag ville var att gå och lägga mig och sova. Det gjorde jag dock inte, utan åkte dit (hon bor i grannbyn) och vi tränade en stund och sen åkte jag hem, duschade och gick och lade mig med en ny bok som jag hämtat på bibblan. Orkade inte ens läsa klart FÖRSTA SIDAN. Då är man trött. 

Idag är det torsdag, vilket innebär städning och ridning. Skönt att det är i den ordningen i alla fall, hehe. Sen är det snart helg, vilket också ska bli skönt. Jobbar just nu i ett projekt som innebär väldigt mycket väntan på att andra ska göra sitt jobb. Det kan låta slappt, men jag blir sjukt stressad av sånt. Har hellre stora högar med jobb och tight deadline, för då är det ju liksom bara att plöja sig igenom allt och sen är det klart. Men det här att först göra lite, sen vänta på andra för att sedan göra lite till, det passar inte mig. Är väl ingen lagspelare på det sättet, hehe. Men det är väl bara att gilla läget. 

Holly

Har läst Holly av Stephen King, en liten nätt volym på cirka 600 sidor som jag skulle kunna ha plöjt i betydligt högre tempo men man vill ju dra ut på njutningen. Det här är en bok som du också kan läsa tycker jag. Detta är handlingen: 

Jorge Castro avbryter sin joggingtur för att hjälpa ett äldre par i nöd, men blir överraskad av ett nålstick i nacken. Castro är bara ett i en rad av offer vars liv fått samma mardrömslika slut. Privatdetektiven Holly Gibney blir kontaktad av mamman till en ung kvinna som försvunnit i samma kvarter, och kommer två människor på spåren, vars gärningar inte kan beskrivas som annat än monstruösa.

Ja, vad säger man? Jag älskar Holly, tycker det är en helt underbar karaktär som ju dyker upp i Mr Mercedes-trilogin, Outsidern och sedan i en av novellerna i Blod säljer. Min dotter läste Holly utan att ha läst någon av dessa, och det funkar bra att göra det, men det blir ju ett annat djup när man "känner" karaktären, tycker jag. Det här är en av Stephen Kings ej övernaturliga böcker som mer har karaktären av thriller/deckare. Så spännande (och utan att gå in på detaljer också väldigt osmaklig på sina ställen). Det var kanske på gränsen till lite mycket tjat om covid, men det var ju å andra sidan också det enda man pratade om under den här perioden, så att inte ha med det hade ju varit helt overkligt. Den här boken får fem excentriska professorer av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er. 

I'd take a vow of silence

I måndags när jag var i stallet och stod dubbelvikt för att ta på mig sporrarna så började jag helt otippat och från ingenstans att blöda näsblod. Blev extremt förvånad, tror det var mer än 20 år sedan sist. Det var också väldigt opraktiskt minuterna innan man ska upp på hästryggen, men det var tack och lov inga strida strömmar så det löste sig. Men ändå. Kände att nu är det nog dags att hålla upp med nässpray. För ett tag sedan var jag lite "småkrasslig", så lite att det inte ens är värt att nämna, bara lite känning i halsen ett par dagar och täppt i näsan. Det finns få saker jag hatar så mycket som känslan av att vara täppt i näsan och jag är av den anledningen rätt rask med att ta till nässpray för att slippa, och som alla vet är ju nässpray i det närmaste lika vanebildande som heroin och det blir lätt en ond cirkel av användande som ger lindring men som i sin tur genererar mer nästäppa, så jag brukar försöka klara mig utan att börja om ni förstår hur jag menar, men ibland måste man och sedan är det ju kört. Brukar fasa ut användandet under några dagars tid så att man i alla fall i nödfall i alla fall kan ta en liten dutt på kvällen medan nässlemhinnan återhämtar sig, men nu var det cold turkey som gällde från och med i måndags kväll. Natten till tisdagen sov jag inte många sammanhängande minuter, även om det inte enbart hade med täppt näsa att göra. Det var också varmt, det snarkades från andra halvan av sängen och hundarna höll på och bytte plats och ibland var det inte heller nog utan då skulle det krafsas och bäddas i det oändliga. Av någon så här i efterhand helt ogrundlig anledning gick jag heller inte och lade mig i mitt Flickrum™ så får väl till viss del skylla mig själv.

Igår jobbade jag och det var inte kul för en av anledningarna till att jag inte gillar känslan av att vara täppt i näsan är också att jag det även genererar någon form av olustig spänningshuvudvärk. Efter jobbet åkte jag och körde 45 minuters intervallträning och det kändes B-R-A. Tror det kommer att kännas ännu bättre när det blir lite svalare. Igår var det väl 22-23 grader någonting, som väl var blåste det lite. Har ett ställe där man springer i härlig lummig lövskog där det alltid är skuggigt och skönt, sen svänger man ut från skogen och ut på en grusväg (där det samtidigt är lite uppförsbacke) där solen alltid står på och gassar och steker samtidigt som man ska sega sig uppför denna lightversion av Via Dolorosa, vilket är direkt plågsamt. 

Åkte hem och tränade pilates, sedan läste jag ut Holly och tänkte jag skulle gå och lägga mig tidigt. Gick och lade mig tidigt, vaknade tyvärr efter någon timme på grund av att Tage fått för sig att han skulle ligga under sängen. Det hade han väl gärna fått göra för mig om han bara hade legat stilla, men det gjorde han ju inte utan så fort jag var i närheten av att somna så hördes något krafs eller suck från undersidan av sängbotten som gjorde att jag blev klarvaken igen. Så nu har jag tyvärr ett ordentligt minus på sömnkontot. 

Idag står det tandläkarbesök på schemat, 50 minuter är avsatt till detta härliga. Not. Som jag har fattat det så gör man kronan i omgångar, så först ska den gamla sletna fyllningen borras ut, sedan ska tanden fyllas med något provisoriskt och så får man vänta några veckor tills kronan är klar och kan sättas dit. Har ju gått igenom denna procedur en gång tidigare, men har liksom inget minne av själva händelsen. Gjorde det ont? Fick man bedövning? Har inte den blekaste aning, men minnet lär väl friskas upp efter dagens besök. 

There is something rotten...

There is something rotten...

Till stallet istället, v 38 2023, pt 1

När jag kom till stallet igår så noterade jag att Tösen redan gått en lektion och var lite svettig (igår var det typ 20 grader tung, klibbig värme redan tidigt på morgonen), vilket fick mig att undra om hon skulle förvandlas till 500 kg deg för mig att fösa runt fyrkantsspåret. Vill minnas att förra gången jag red henne, alltså inte förra veckan utan förra hösten var det väl (fick såklart kolla upp det för ingen vill ju sväva i ovisshet), så var det stor skillnad på om hon gått lektionen innan eller inte. Men det gick faktiskt bra! Nu hade jag ju fått lite tips av ridlärare A redan förra veckan om hur jag skulle tänka kring stelheten, så jag var supernoga med att ställa igenom i varje hörnpassering, och sen var det som att när man bara gjort det några gånger (inte utan ansträngning kan tilläggas) så släppte hon efter och blev mjuk och följsam. Sen hjälpte det såklart att vi red mycket lösgörande övningar. Vi red serpentiner med övergångar i trav (utan stigbyglar) och sedan i galopp (med stigbyglar) och bortsett från serpentinerna i galopp som blev lite sådär, för då var vi båda ganska trötta, så kändes hon jättebra. Mjuk och härlig, bjöd på hyfsat framåt (utom som sagt i slutet då luften gick lite ur henne) och på det hela taget en bra känsla. Mmm. Bra känsla till häst? Kan kanske vara den bästa känslan i hela världen. 

Nästa vecka är det teori, veckan därpå är det markarbete och sedan hoppning. Få se hur jag gör med hoppningen. Första gången jag red Tösen (hösten 2019) så hoppade vi, och det gick väl rätt så bra med tanke på att hon då var rätt ny, och jag har sett henne hoppa med andra i min grupp många gånger och det har väl aldrig varit några konstigheter, tror till och med hon var med och tävlade nu när klubben ordnade en enstjärnig hopptävling härförleden. Men det behöver ju inte betyda att jag kommer att vilja hoppa henne igen, hehe. Aja, får väl se hur jag gör. Behöver ju inte bestämma mig förrän måndag vecka 40, hehe. 

The words may come out real

Jaha, då var det måndag igen. Ny vecka, nya tag, osv. Känner att helgen gott kunde ha varit lite längre, men det är ju som det är med den saken. 40 timmars arbetsvecka borde verkligen revideras och bli något mindre. Typ hälften hade varit lagom om ni frågar mig. Fast med motsvarande lön för 40 timmar såklart. 

I fredags gav jag mig ut på intervallträning. Satte sporttejp på min fot och den höll! Eller höll och höll, vet ju inte om det var det som gjorde att jag fick omotiverat ont i foten förra veckan, men det var ju efter ett intervallpass, det var det ju. "Sprang" en runda som är 5,5 km och allt kändes kanon (bortsett från jobbigt såklart, men det är ju meningen). Såg sedan att min tid i träningsappen var 6,7 km/h, vilket motsvarar ett tempo på cirka 8,6 min/km. Inte så pjåkigt med tanke på att jag faktiskt går hälften av tiden. Snabb har jag aldrig varit, och det är inte heller något jag strävar efter. Har aldrig i hela mitt liv sprungit milen på under en timme, mitt idealtempo är (eller var på den tiden) cirka 6,30 min/km. 

Åkte hem och ägnade mig åt lite i mina ögon välförtjänt slappande. "Gjorde" färdiglagad Tikka Masala till kvällsmat (dvs såsen var färdig, stekte bara lite grönsaker och kycklig samt kokade ris och gjorde sallad) som vi åt medan vi kollade på House of Cards. Sen började jag kolla på en ny serie på Netflix, Älskade barn, som var riktigt spännande. Enda minuset att den var på tyska, för då måste man (jag) sitta med blicken klistrad vid textremsan exakt hela tiden, eller i alla fall så fort någon öppnar munnen, vilket ju sker i stort sett hela tiden eftersom stumfilmen gick ur tiden för cirka hundra år sen. Ja, men sen passerade väl klockan 21 och jag blev trött och gick och lade mig, antar jag. 

I lördags var jag först ute på långpromenad med hundarna, och sedan åkte vi in till stan för att äta lunch med min dotter och det yngsta barnbarnet. Åt riktigt goda hamburgare på Shady Burgers och sen var tanken att vi skulle handla lite nya kläder till Oliver. Centrala Ankeborg är dock en stadskärna på utdöende eftersom det öppnade en sån här MALL utanför stan för ett par år sedan, men det finns i alla fall ett Stadium, och där hittade vi till slut lite smått och gott. Därefter gick vi till Hemmakväll och köpte lösgodis och sen tog orken slut hos samtliga inblandade. Utom min man, som insisterade på att vi skulle åka till Hornbach och köpa cement. ZZZzzzZZZ vad trist, men jag hittade utsädesvitlök på deras trädgårdsavdelning, så jag blev ganska nöjd ändå. För kännedom så minns jag inte längre var jag satte min vitlök förra hösten och misstänker att den har ruttnat bort av allt regn. Zucchini- och vintersquashplantorna har dessutom sin vana trogen växt över alla ledder så det är svårt att ta sig fram och börja leta. Till nästa år: gör om, gör rätt. Dvs märk upp. Är så sjukt dålig på det och tror alltid att jag ska komma ihåg var jag planterar vad, men det gör man ju inte. Eller i alla fall inte jag. Vet inte varför jag lägger så stor möda på att märka upp krukor vid sådd när jag sedan inte fullföljer vid utplantering. Här finns det utrymme för förbättringar. 

I alla fall. Vi kom hem, med cement och vitlök, och var dödströtta. Låg i soffan, läste och spelade Mahjong tills det var dags att börja med maten. Var egentligen inte hungrig, men lösgodis did not build this body så jag masade mig ut i köket och gjorde morots- och zucchinibiffar som blev rätt lyckade. Sedan kollade vi på House of cards, jag fortsatte titta på Älskade barn och sen var det väl läggdags igen. 

Vaknade vid 23.30 av att brandvarnaren i övre hallen började tjuta. Måste byta ut den, för det händer då och då utan syn- eller märkbar anledning, det måste ju vara något fel? Gick upp, slet ut batteriet för att få tyst på den, gick såklart också och kollade så att det verkligen inte brann någonstans och det gjorde det inte, kunde sedan inte somna om (till skillnad från min man som inte ens vaknade?) och sov som en kratta resten av natten. Gick upp vid sju, åt frukost, gick ut med hundarna, kom hem, tränade pilates, åt lunch och hade sedan en HÄRLIG LEDIG EFTERMIDDAG. Vädret var perfekt, precis lagom varmt, så jag satte mig i trädgården och läste och drack te medan hönsen pickade omkring runt fötterna på mig. Min man höll på med sitt sisyfosprojekt "att städa källaren". Vi hade en liten kontrovers om det förra veckan där jag (rätt så befogat, anser jag själv) anklagade honom för att bara flytta runt grejer istället för att röja och slänga sånt som bara är skräp. Så nu kom han (lite passivt aggressivt om ni frågar mig) och ville att jag skulle se högen med skräp som han burit upp för vidare transport till soptippen. Det var ju bra. Frågade också om han kommit fram till något angående fåtöljerna som fortfarande står kvar i vardagsrummet, och nu hade han tydligen processat detta klart så att de kunde avyttras. Detta är dock ännu inte gjort, men vilken dag som helst nu kommer det att ske. 

Ägnade mig sedan åt mitt vanliga söndagseftermiddagsfixande inför kommande veckan med brödbak och matlagning, osv, och sedan var det kväll. Alltså, nu är det becksvart ute klockan 20.00! Gick och lade mig och spelade Mahjong, men måste få ordning på läsandet istället. Idag ska jag hämta böcker på bibblan, hoppas det blir någon bra. De två senaste var sådär, kommer nog inte att läsa ut dom för de har varit väldigt lätta att lägga ifrån sig. Å andra sidan kommer Holly inte att vara för evigt (snyft). 

Den kommande veckan ser på åtminstone på pappret ganska lugn ut. Lagom mycket på jobbet, vilket är skönt. Ska till tandläkaren på onsdag för att påbörja fixet med min krona, annars är väl det mesta som vanligt. Måste också komma ihåg att anmäla Remus och Laban till viltspårprov i början av oktober för anmälningstiden går snart ut. 

Till stallet istället, v 37 2023, pt 2

Igår var det då äääntligen dags för dressyr. Köttbullen var på lite dåligt humör märkte jag när jag gjorde i ordning henne, hon stampade lite med bakbenen när jag borstade svansen (som var extremt tovig så det tog en halv evighet), dock alltid med benet på andra sidan från där jag stod, och när jag skulle tränsa så försökte hon vända sig om istället för att bara snällt stå stilla och gapa som hon brukar. Sto-humör, kantänkas. Hon har också satt extremt mycket päls, tyckte hon var dubbelt så lurvig nu som för en vecka sedan och då blev hon ändå klippt för kanske...tre veckor sen? 

Övningen för dagen var serpentinbågar med framdelsvändning vid koner som stod utplacerade i varje båge. Sist vi gjorde något liknande, vilket var i våras någon gång, gick det skitdåligt. Köttbullen tycker alla såna rörelser är svinjobbiga och fullständigt onödiga, och förra gången så lät hon meddela mig via sin inneboende istadighet att var det angeläget att vända på framdelen så kunde jag göra det själv, hon tänkte inte medverka utan hon antingen bara stod stilla och körde upp huvudet, eller bara gick rakt fram oavsett vilka hjälper jag gav. 

Igår gick det dock bättre! Därmed inte sagt att det gick bra, men hon flyttade i alla fall för skänkeln och ibland fick vi till något som åtminstone kändes rätt okej. Det är en nyttig övning för henne, men som alla vet är ju inte nyttig automatiskt samma sak som rolig, i alla fall inte i Köttbullens värld. Men hon kämpade på, även om jag kunde känna att hon blev trött, kanske mest i huvudet även om svetten rann om oss båda. Duktig tjej! Ja, förra gången tyckte hon det var så jobbigt att hon försökte gå in i ridhusväggen för att bli av med mig, så allt som inte är det är ju en klar förbättring, sa jag på skoj efteråt till en ridkompis som frågade hur det hade gått. Fattar ju att en ponny som nästan uteslutande går nybörjar- och funkislektioner  och är nöjd med det inte automatiskt anpassar sig till högre krav bara för att jag sätter mig på hennes rygg. Babysteps, osv. Sen var hon också jätteduktig i spolspiltan, som hon inte gillar, och om jag ska duscha av henne så brukar jag få be om hjälp för hon kan vara lite brötig där, men igår fixade jag det själv utan alltför stora åthävor från Köttbullens håll. Det går framåt, ibland i alla fall.  

Återuppstånden från de döda

Allt eftersom arbetsdagen framskred igår så mådde jag sämre och sämre. Hade ju dock mitt Viktiga Möte som jag redan bokat om en gång, så nu var det fan i mig bara att bita ihop. Genomförde mötet, åkte sedan hem och lade mig i sängen och sov två timmar. Sen kravlade jag upp och åt lunch för att sedan ligga och vegetera i soffan resten av eftermiddagen. Hade typ 37,9°C så knappt ens feber, men var sjukt trött och hade ont i huvudet. Växlade mellan att läsa Holly och spela Mahjong på telefonen, det var väl ungefär vad jag mäktade med. Gick och lade mig vid halv åtta och sov som en klubbad oxe hela natten. Vaknade när klockan ringde och kände mig  helt återställd förutom att jag fortfarande har ont i armen, men det kan man ju leva med. Men ingen huvudvärk, ingen overklig trötthet och ingen känsla av sjukdom. Gött! Särskilt eftersom det är ridning ikväll och den vill man ju inte missa. Den hemliga personalaktiviteten däremot, den har jag ju tackat nej till redan förra veckan. Blev lite knorr om att det minsann var "obligatoriskt" men eftersom det var så satans hemligt så man inte ens kunde få veta om upplägget var sådant att man kunde vara med en stund och sedan sticka lite tidigare så får det fan i mig vara. Ibland är det skönt att lite ha sin egen firma i firman och inte behöva gå som boskap till en fålla bara för att alla andra gör det. 

Snart är det helg! Förra helgen var det ju fullt upp med hundkapplöpning och hämt av soffa, den här helgen ska vi bara vara hemma och skrota, bortsett från att jag ska äta lunch med min dotter och det yngsta barnbarnet på lördag, plus att vi ska köpa lite nya kläder till honom. Äldsta barnbarnet som är 14 hör av sig ibland och frågar om han kan få ett litet bidrag till kläder eller liknande, men yngsta är inte lika framåt så jag kände att han hade lite på pluskontot som behövde sättas sprätt på. Men i övrigt har vi inga planer förutom förstås att laga mat som innehåller zucchini och/eller mangold eftersom vi har ett kraftigt överflöd av detta just nu. Det är ju rätt angenäma problem att ha. 

Bring back life form, priority one

Har haft en lite halvstrulig vecka som inleddes med att en konsult som jag skulle ha möte med fick vabba och han bara "I'll try to get her to sleep" helt obekymrat, men jag föreslog att vi skulle skjuta fram mötet eftersom jag inte riktigt hunnit gå igenom allt som jag skulle ha gått igenom innan mötet på grund av att jag har fått leka lokal IT-support under tid som egentligen var avsatt för det. Så det mötet ska vi ha som idag då. Igår var jag och vaccinerade mig mot bältros. Det var också en märklig upplevelse. Adressen var ett litet mini-köpcenter i en grannby där det finns Ica, apotek, nån nagelsalong och lite annat smått och gott i en och samma byggnad. Trodde då att den här vaccinationsgrejen skulle ske på apoteket eller i dess omedelbara närhet, men nehe, man hade istället smackat upp en liten skylt i Icas förbutik. Där satt en liten liten sjuksköterska med en liten liten dator vid ett litet litet bord, så man fick plöja sig fram mellan ATG-ombudsskyltarna och paketutlämningen. Men jaha, det knappades lite på den lilla lilla datorn och vips räcktes det fram en telefon där man kunde blippa sitt kort och bli 2495 kronor fattigare. Sen fick jag gå in bakom en liten skärm och vänta medan den lilla lilla sjuksköterskan blandade till den lilla lilla vaccindosen, det gör man inte förrän precis innan för det är så dyrt och går inte att spara, och sen kom hon ut och satte sprutan i armen på mig och så fick jag ett kort med information om alla biverkningar som man kunde förvänta sig, plus ett annat kort med 25 % rabatt på apoteket. Det var ju gentilt, så jag in på apoteket och tänkte man kunde bunkra upp med förbrukningsvaror i stil med tandkräm, plåster och linsvätska. Sen visade det sig att de där 25 % bara gällde på en vara, men hon i kassan var ändå hygglig och tog den dyraste (linsvätskan) så något har jag väl tjänat.

Slank in på Ica för att köpa tuggummi (har jag alltid i bilen) och något litet att tugga på eftersom jag kände mig lite sugen på något sött. Tänkte då att jag skulle vara lite nyttig så jag köpte en POWER-BAR som var rätt så dyr, inte speciellt god och som sedan låg och liksom vältrade sig i mag-tarm-systemet resten av kvällen på ett sätt som naggade lite i kanten på livskvalitén. Note to self: köp en djävla KEXCHOKLAD nästa gång. 

När jag skulle betala så tänkte jag att jag skulle vara lite snabb och ta en sån där självscanningskassa, men då fick jag avstämning på mina tuggummi och min powerbar som tillsammans inte ens kostade 40 kronor. Kändes ju rätt o-lönt, men systemet kanske tror att ingen bara kan köpa två grejer utan att det är en skenmanöver för att dölja att man i själva verket har fickorna fulla av oxfilé och pilgrimsmusslor, inte vet jag. Snabbt gick det i alla fall inte. 

Körde hem, gick ut på promenad med hundarna, kom hem och släppte ut hönsen i trädgården. För ett tag sen gjorde vi ju en provisorisk inhägnad utanför hönsgården för att de skulle få vänja sig lite i taget vid den stora världen utanför, men de lärde sig rätt raskt att man kunde smita ut mellan hörnstolpen och hönsgården så nu har dom cirka halva tomten till sitt förfogande. Hittills har de inte varit extremt äventyrslystna utan hållit sig på gräsmattan och när de tycker att dagen är över så tågar de in i hönshuset och sätter sig på sina pinnar, med undantag för hönan Elizabeth som föredrar att sova i ett av redena. 

Tränade pilates, åt kvällsmat, ångrade den där POWER-BAR:en som ju som sagt låg och varslade om sig själv på ett sätt som gjorde att jag inte riktigt visste om jag var hungrig eller ej, läste en stund i Holly men sen satt jag bara och spelade Mahjong på telefonen resten av kvällen. 

Idag mår jag lite sisådär, vet inte om det är biverkningar från vaccinationen eller inbillning eller en kombination av båda. Känner rätt många som har haft bältros men ingen som har vaccinerat sig, så jag har liksom inga referensramar att förhålla mig till förutom det lilla kortet med information om exakt allt som kunde förväntas hända radades upp, och det är ju inte lite när man ska räkna upp även sånt som bara drabbar en på miljonen. Hittills kan jag checka av: öm i armen och lite diffus sjukdomskänsla i kroppen, inte precis feber men något åt det hållet. Ska ha mitt möte med den här konsulten, och sedan får jag se. Känner jag mig inte bättre då så åker jag nog hem och vilar mig i form. 

Glad att jag i god tid avböjde den här "hemliga" personalaktiviteten (som jag misstänker är att köra go-cart eller liknande som inte intresserar mig det ringaste) som det kom ut påbud om förra veckan, så behöver jag inte ha det hängande som ett djävla ok över mig. Är noll procent sugen på det även om jag hade mått som en prinsessa, vilket jag alltså inte gör idag. Men alla eventuella biverkningar skulle gå över inom ett dygn, sa den lilla lilla sjuksköterskan uppmuntrande så jag hoppas att jag vet vad hon talar om. 

Till stallet istället, v 37 2023, pt 1

Igår stod det Tösens namn bredvid mitt på listan över vem som skulle rida vilka hästar och jag kände lite att Jaha, då blir det att jobba. Sist jag red Tösen, vilket var förra hösten, så var det som att fösa en stor degklump runt fyrkantsspåret, och jag har ju hört mina ridkompisar i Bästa Måndagsgruppen™ stånka och stöna när de har haft henne, för pigg och framåt är inte orden man använder för att beskriva henne. MEN! Igår gick det faktiskt väldigt bra. Vet inte om det var att hon hade en bra dag och var lite på hugget (mest sannolikt) eller om det var att jag var på henne direkt och talade om att idag blir det inget såsande (möjligen en viss bidragande faktor) eller om det var en kombination av båda delarna, men hur som helst. Borta var degklumpen och istället fanns det en Tös som gick fram för skänkel, inte utan ansträngning såklart, men det blev liksom ett svar istället för en seg och stum envägskommunikation. Däremot kändes hon väldigt stel och stum i munnen, men efter att vi hade värmt upp och galopperat och jobbat på volt så lossnade hon och vi kom till det där härliga skedet när man hittar dragläget och allt nästan går av sig självt (nåja) och man bara behöver finlira lite med framåtdrivande och förhållande hjälper för att det ska kännas AMAZING. Det är ju inte varje lektion man kommer dithän, så jag var nöjd, nöjdare, nöjdast medan svetten rann i floder om både mig och Tösen. Hade en sockerbit i benfickan på ridbyxorna, men när jag skulle ge den till Tösen efter lektionen så hade den smält, haha. 

Gårdagens övning var: rida öppna på halva långsidan, lägga en volt och därefter rida sluta på resten av långsidan. Andra långsidan var det fritt vad man ville träna på. Det gick ganska bra, tyckte jag själv, men var mest av allt nöjd med lösgjordheten och framåtbjudningen. Ska leva länge på den här lektionen. Mmm. 

Annat nytt är att vi ska ha ridlärare A resten av terminen, för ridlärare L ska vara mammaledig ett tag. Hon fick avbryta sin mammaledighet i vintras när vår tidigare ridlärare I sa upp sig hastigt och lustigt, så det är väl inget att säga om det, fast synd för jag gillar att rida för L eftersom hon dels alltid har bra övningar och dels fan i mig kör skiten ur en. Och det gillar man ju. Men jag gillar att rida för A också, så det kommer nog att bli kanon. 

The day settles down to an evening hush

För alla som legat sömnlösa sedan i torsdags och undrat vilket som var dyrast: tanka bilen eller gå till tandläkaren så vann tandläkaren. Skillnaden var dock bara en dryg hundring, så för säkerhets skull bestämde jag och min tandläkare att nu ska vi (eller vilka vi, jag ska ju bekosta kalaset, det vore ju väldigt illa om jag dessutom skulle behöva vara delaktig i själva arbetet) göra en krona på en rotfylld tand som varit provisoriskt ihoplappad i hundra år och där fyllningen nu börjar bli "lite väl sliten". En krona kostar inte en krona utan cirka 5500 piastrar (eller vad de nu kallar det i gamla pilsnerfilmer), så det blir väl några fulla tankar till innan bensin- och tandkontot är i balans. Man vet ju att OM något händer med ens tänder så är det ju alltid 14.50 den 24 december eller i alla fall sent en fredag eftermiddag eller motsvarande, när ingen tandläkare i hela världen är i tjänst och redo att rycka in med kort varse1, så här tänkte jag att det är bra att lägga sig i framkant. 

Det har varit värmebölja de luxe hela helgen. Alldeles för varmt för min smak, men det är ju inget man kan göra åt det. I lördags steg vi i alla fall upp i ottan och åkte till en hundkapplöpningsbana nere på Österlen för att låta Tage och Laban prova på att jaga släp- och maskinhare (som jag nu har lärt mig att det heter). Remus hade nog också gärna velat testa, men han börjar bli lite för gammal och stel så han fick stå över. Tage har ju testat hundkapplöpning en gång innan när det ordnades i en grannby, men det här var ju tusen gånger mer välorganiserat på en riktig bana och av riktiga proffs. Det var en aktivitet för gårdshundar (och familjemedlemshundar av andra raser), och det var riktigt kul att se många gårdshundar, för de har ju inte direkt ett jättehomogent utseende. Vi tycker ju att Tage är snabb som vinden, men i jämförelse med andra så var han faktiskt ganska medelmåttig. Tror han hamnade på tionde plats av cirka 30 hundar, men allt är ju relativt. Den hunden som vann släphareloppet sprang på 5.80 och Tages tid var 6.45 så det skilde ju inte ens en sekund. Laban fick också testa att springa efter släpharen och han sprang fort som attan, men saktade in på upploppet när han "närmade sig" haren och upptäckte då att den var jete-lezkig så han var tvungen att resa ragg och springa en liten omväg, hahaha. Så gulligt. Hans bästa tid (alla hundar ficks prova två gånger) var 9.81 så han var ju ändå bara drygt 3 sekunder efter Tage. 

Sedan var det dags för maskinharen, en sån som går på räls. Där valde vi att stryka Laban för den drevs av en motor som lät ungefär som en moped, och eftersom Laban redan har en tendens att vilja jaga mopeder och motorcyklar så behövder den tendensen inte späs på. Man kunde nu se lite skillnad (tyckte jag i alla fall) på de hundar som primärt jagade haren (eller det är ju ingen hare, utan någon slags fladdrande trasa) och de som primärt sprang till målet för att matte eller husse stod där. Släphareloppet var på en raksträcka, men nu skulle hundarna springa ett halvt varv runt banan och det var rätt många som tappade fokus i kurvan när de upptäckte att de hade sprungit ett tag och fortfarande inte kunde se husse eller matte. Det var dock inget som Tage bekymrade sig över utan han jagade haren hela halva varvet. Han kom på fjärde plats av totalt 11 startande, men då var det ju som sagt många som svävade ut och saktade av i kurvan så helt uppenbart är han inte så snabb som vi tror, hehe. Aja, det var hur som helst en trevlig dag om än väldigt varm. Efteråt föreslog min man att vi skulle åka till Simrishamn och köpa glass, och jag tackar väldigt sällan nej till såna förslag. Sen visade det sig att det glass-stället som min man hade i åtanke inte fanns kvar, och det var alldeles för varmt för att "strosa omkring" så det slutade med en oglamourös GB-glass från Ica. 

Åkte hem och påbörjade projektet "göra mat som innehåller mycket zucchini". I fredags åt vi tacos med finriven zucchini i färsen, nu testade jag att först ugnsbaka skivad zucchini och sedan göra någon variant av moussaka (tanken med att först ugnsbaka dom var att de skulle bli lite torrare, men vete fan om det gjorde så stor skillnad?) med köttfärssås gjord på resterna av tacofärsen (med finriven zucchini). Det blev inte så dumt. Sen var vi så trötta av dagens värme och strapatser att vi gick och lade oss typ klockan 21. 

Igår var det ännu varmare, närmare 30 grader, och då åkte vi till Helsingborg för att köpa vår Blocketfyndade soffa. Allt gick bra, men tog ju i princip heeela dagen. Först åkte vi och hyrde släp och då funkade först inte det elektriska så det tog lite tid att ordna med det. Sedan kom min man på att vi inte hade några verktyg med oss att skruva isär soffan med och även om det är sannolikt att det finns hos säljaren så kan man ju inte riktigt förutsätta någonting, så vi in på Biltema och köpte en  skiftnyckel för säkerhets skull (som naturligtvis inte behövdes, men hade vi INTE haft en så hade den behövts, det är ju sen gammalt). Vägen mellan vårt och Helsingborg är kanske JORDENS tråkigaste väg och där puttrade vi fram i 80 km/h för att riktigt dryga ut på upplevelsen. Väl framme i Helsingborg så var det lätt att hitta (med hjälp av Google Maps) till adressen som visade sig ligga i ett sånt där radhusområde à la Svenska Hjärtan. Pengar och soffa bytte ägare, den lastades och spändes fast med några av alla de miljoner spännband som min man tycker är A och O att ha med sig i en bil, alltid. Men ja, nu kom de ju till pass. Sedan påbörjades den långa och exakt lika tråkiga vägen hem igen. Väl hemma skulle ju gamla soffan plus en av fåtöljerna baxas ut och nya soffan baxas in och ställas på plats. Sen hade vi en diskussion om de återstående två fåtöljerna, som min man är väldigt förtjust i och inte var beredd att skiljas från utan tungt vägande skäl, medan jag tyckte att det är väl bara att hiva ut dom för de får inte plats. "Får inte plats" var inte ett tillräckligt tungt vägande skäl enligt min man, men vi gjorde en kompromiss, han får veckan på sig att bestämma sig (fast "bestämma sig" i det här fallet handlar bara om att de ska VÄCK). Tror att han kommer försöka hitta ett sätt att kringgå det och det kan han ju försöka med i en vecka. Stay tuned för den spännade fortsättningen. 

Sen åkte min man och lämnade tillbaks det hyrda släpet och jag påbörjade brödbak och middagslagning och annat. Gjorde en pastasås baserad på zucchini och mangold (också den från den egna trädgården) plus lite ostkanter, det blev inte så dumt. Sen invigde vi den nya soffan genom att äta middag och kolla på ett avsnitt av House of cards och sedan fortsätta titta på Robin Hood som vi började titta på för ett par veckor sedan, men det är ju en sån himla mastodontfilm. Vi orkade inte se klart den igår heller, så vi  fick låtsas att det är en miniserie i tre delar. Är i alla fall HIMLA nöjd med den nya soffan, den är riktigt bekväm. Så skönt att kunna ligga och fläka ut sig utan att behöva trängas, utan hela flocken får plats. 

Idag är det jobb, sen hem, träna, promenerad, slappa i soffan, läsa Holly och sist rida. Idag är det hästbyte, spännande. Hoppas såklart på Köttbullen eller åtminstone en ponny, men vi får väl se. 

Till stallet istället, v 36 2023

Det där med att skippa teorin förra veckan visade sig vara ett dåligt drag. Går ju i en dressyrgrupp, där rider vi dressyr. Men det finns dom i dressyrgruppen som även gillar hoppning, och igår var det hoppning för övriga lektioner och eftersom det då ändå står hinder framme så hade de snackat sig till att vi väl kunde hoppa lite. Och ja, är man inte där och kan protestera så får man ju skylla sig själv (sen kanske jag ändå hade blivit nedröstad för jag är nog den enda som så att säga är "emot" hoppning, de andra är mer utspridda på skalan "jo, men det är väl kul ibland" till "hoppning är toppen"). 

Så hoppning blev det, fast bara över så pyttesmå kryss att inte ens jag behövde oja mig över det. Kände direkt på Köttbullen att hon minsann hade behövt ett rejält dressyrpass, för hon spjärnade emot något kopiöst så fort jag tog i högertygeln. Fick rida henne på volt i höger varv och ha helt lång vänstertygel så att hon skulle kunna stretcha ut halsen lite, men det hade behövts mer lösgörande. Men hon var pigg och framåt och till skillnad från mig tycker Köttbullen att hoppning är kul. Först hoppade vi ett hinder på volt och det gick bra, sen skulle vi hoppa en liten serie med relaterade avstånd och där tyckte Köttbullen att det gick för långsamt så hon drog upp tempot betydligt mer än vad jag tyckte var behändigt. Men ja, det gick väl också bra. Sen var Köttbullen riktigt uppspelt och när vi skrittade av efteråt så började hon takta som ett himla fullblod. I vanliga fall när vi skrittar av så drar hon benen efter sig och vi brukar komma en kvart (nåja) efter alla andra ifall vi skrittar av utomhus.  Men nu var hon plötsligt yster, trots att svetten rann om henne för det är ju inte precis svalt i ridhuset.  

Aja, nästa vecka ska det väl bli ordning på torpet hoppas jag. Dvs DRESSYR. 

Stand and deliver

Igår verkade all IT-relaterad teknik vara med mig och jag kunde jobba helt normalt. Eller i alla fall tills det kom påbud om personalaktivitet nästa torsdag. Samling klockan 12.00 för färd mot okänt mål, oöm klädsel efter väder. Vi räknar med att vara tillbaka senast klockan 17.00. Är det något jag HATAR så är det "hemliga" personalaktiviteter där man ska ut i det blå, mot okänt mål, osv. Frågade den som skickat ut inbjudan vad upplägget gick ut på, för torsdagar är ju min dressyrdag och den är jag inte beredd att avstå från utan tungt vägande skäl och dit hör sannerligen inte att köra gocart eller femkamp med folk jag träffar vareviga dag vare sig jag vill det eller ej. Fick inget svar på den frågan, och då ställde jag den ändå så att det skulle framstå som att jag kunde vara med ett tag, men jag behöver sticka tidigare. Nähä, men då skiter jag väl i det, kände jag då. 

Var hos Laserkvinnan på behandling igår. Hon sa, och nu citerar jag ordagrant, att jag skulle vara stolt över att ha en sån kropp vid 55 års ålder, för den var både rörlig och muskulös. Laserkvinnan är cirka 150 år gammal, så jag vet inte om hennes referensramar är riktigt tillförlitliga, men skitsamma, kände mig  i alla fall väldigt nöjd. Kom hem, gick ut med hundarna och fick sedan helt omotiverat skitont i foten så så mycket för den till synes så rörliga och muskulösa kroppen, den är uppenbarligen ett djävla RAS ändå. Fattar inte vad som hände, jag trampade inte snett eller snubblade eller någonting, men helt plötsligt gjorde det bara ont, inte i någon led eller så utan inne i foten och egentligen inte så mycket när jag gick utan i momentet när foten lyfts från marken. Sånt måndagsexemplar till kropp alltså, jag blir så trött. Fick tejpa ihop den, foten alltså, med sporttejp i morse för inte blev det bättre av en natts sömn. 

Idag är det jobb och tandläkarbesök, städning och sen ridning ikväll. Tankade bilen i morse, det gick på 850 spänn så det ska bli spännande att se om det blir det eller tandläkaren som kostar mest idag. 

Fick meddelande från Bokus att Holly (som jag förhandsbeställde någon gång i våras) var på väg. Längt! Har precis avslutat min omläsning av Mr Mercedes-sviten så det passar ju utmärkt. 

Sista vakten

Har läst-om Sista vakten av Stephen King, den avslutande delen i Mr Mercedes-trilogin som jag rekommenderar exakt alla att läsa. Den var inte sämre den här gången, även om jag nu på förhand visste vissa grejer som jag inte riktigt visste första gången.  Nu ser jag verkligen fram mot att få läsa Holly, som enligt Bokus är "på väg" hem till mig. Är med i en Stephen King-grupp på Facebook där vissa kommit en bit på väg in i berättelsen och är lite kritiska, de tycker den är "political" och att Holly inte är riktigt lika "likeable", men det får ju stå för dom. Älskar Holly ooch tycker ofta att Stephen King har en dos samhällskritik i rätt många av sina böcker, så vad de menar med "political" vet jag inte (skummade bara igenom lite snabbt för man vill ju inte få spoilers).   

I was born with nothing but not in debt

Igår hade jag en sån rövig jobbdag där ingenting blev gjort. Det började med att vår etikettskrivare surt meddelade att den ville ha en ny rulle "printing foil". Jag vet inte riktigt vad det heter på svenska, men det har samma uppgift som ett karbonpapper, dvs ser till att texten printas på etiketten. En sån rulle varar i evigheter, minns inte ens när vi sist bytte den, men vad jag minns var att det var krångligt. Och krångligt blev det den här gången också. Jag tycker det är invecklat att trä en symaskin, det här att tråden ska in här och ut där och genom där och bakom och upp och ner och in och ut innan den ska petas in genom nålsögat känns ju extremt komplicerat även om det inte är det när man väl har lärt sig det. Att byta "printing foil" i vår etikettprinter är som att trä en symaskin, fast hundra gånger värre eftersom den här "printing foil:en" är tunn och sladdrig, färgar av sig så fort man petar på den och den ska dessutom träs in och ut på ställen som nästan inte går att komma åt och man tänker "hela tiden att det här kan väl ändå inte vara rätt? Det finns en liten bild på skrivarens insida på hur det ska se ut, men det är bara en massa svårtolkade cirklar och pilar och streck. Ingenting är det minsta intuitivt, svordomar krävdes men till sist kom den där djävla rullen på plats. Printade ut en etikett för att testa och jodå, den verkade funka...hann jag precis tänka innan printern oombedd sprutade ur sig ett sjok tomma etiketter, och så var det varje gång vi testade, plus att texten inte hamnade på rätt plats på etiketten. Jamen JAHA? Jag har FAN INTE TID MED SÅNT HÄR, väste jag till min kollega Stefan, som bland annat bidragit med a. moraliskt stöd och uppmuntrande tillrop samt b. en tumstock att peta med för att komma åt de ställen i etikettprinterns inre skrymslen och vrår där man inte kunde komma åt fastän man borde kunna det. 

Mailade supporten och fick raskt svar från den nya unga (antar jag) danska IT-supporten som ombad mig att skicka bilder på hur det såg ut. Då gick det plötsligt inte att skicka bilder till Teams-chatten med min RÖTNA jobbtelefon. Var tvungen att använda min privata lur, maila bilderna till mig själv, ladda ner dom på min dator och därifrån ladda upp dom i chatten. Sedan påstod han att den här folien (eller vad det nu kan tänkas heta) var felträdd, jag blev nästan kränkt och menade på att det kan den väl ändå inte vara om det kommer ut text på etiketten, det måste ju vara fel på någon inställning? Där visade det sig dock att IT-Mikkel visste vad han talade om, han skickade en annan bild som var cirka hundra gånger bättre än den som skrivaren själv erbjuder och där kunde man se att på ett ställe hade jag trätt under när det skulle vara över, eller om det var tvärtom. Och där satt det tydligen någon sensor som kände av både det ena och det andra, för när jag gjort om hela proceduren, inklusive svordomarna, så fungerade allt som det skulle. Halleluja. Då hade jag lagt över två timmar som jag inte hade på det. Enda positiva var att jag nu har gjort en bra instruktion med bilder som man fattar, så nästa gång den här "printing foil:en" tar slut så kommer det att gå som en djävla DANS. Skickade den här nygjorda instruktionen till IT-Mikkel i den händelse att någon annan har en likadan printer någon annanstans och får samma problem, det kändes inte osannolikt, och han tyckte den var "awesome" och skulle lägga in den i deras IT-databas. 

Sen dök nästa aber upp, det visade sig att jag inte hade tillgång till denna printer i mitt affärssystem (hade gjort mina testutskrifter från Stefans dator eftersom den står närmast etikettskrivaren). Vårt affärssystem är så gammalt att jag tror att det användes av publikanen Sackeus, ni vet han som klättrade upp i mullbärsfikonträdets topp för att kunna se Jesus när denne besökte Jeriko och som senare blev helt omvänd och gav bort alla sina rikedomar, och ibland tappar den helt enkelt sina inställningar och då är det inte bara att välja en skrivare på en lista utan det är en oerhört komplicerad historia att få tillbaks det som det var. Detta började IT-Mikkel jobba med, och då allt detta görs via fjärrstyrning så innebär det att man inte kan jobba under tiden utan bara titta på när IT-Mikkel provar sig fram, vilket i runda slängar tog evigheter. Hade lust att fråga om han inte hade någon instruktion för det i sin IT-databas, eller om han inte kunde fråga en vän, men det kändes taskigt så jag lät bli. Men det tog exakt HELA resten av förmiddagen. 

Efter lunch så började krånglet med lönesystemet. Vi har ganska nyligen bytt system, och det har fungerat bra hittills men nu gjorde det inte det. Har ju min dotter anställd sedan en månad tillbaka och då har hon inte kunnat logga in i lönesystemet för att registrera sin lön, så det har varit en historia för sig som man kan höja på ögonbrynen åt för det borde ju inte vara raketforskning att lägga till en ny medarbetare i ett etablerat lönesystem som jättemånga företag använder. Vi har ju ingen på plats som jobbar med detta, utan det är en outsourcad historia där det finns en person som jobbar vissa timmar och vissa dagar med våra löner, så det är inte alltid man får svar i rappet. Ja, igår löste det sig i alla fall (vi har förskottslön, så det var inte som att inte pengarna kommit in på kontot utan det var eventuell frånvaro och övertid som registreras i efterhand som inte funkade), då återstod bara att jag skulle attestera, men hon dök inte upp på min sida. Sen visade det sig att vår VD hade råkat attestera hennes lön (han attesterar lönerna för de som inte har en chef på plats), men den här outsourcade lönemänniskan mailade att hon hade avattesterat och nu var det bara för mig att attestera, men hon dök inte upp i mitt system. Tror det skickades TUSEN mail om detta igår utan att för den sakens skull komma närmare en lösning. 

Ja, det var min arbetsdag igår det. Så djävla meningslöst. Stack iväg och tränade intervaller efter jobbet, det var svettigt eftersom det plötsligt blivit högsommarvärme igen fastän det är september. Men det kändes rätt bra, i alla fall efteråt, hehe. Hittade en soffa på Blocket. Eller ja, hela Blocket vimlar av soffor men inte så många som passar in på våra kriterier om man inte är beredd att åka över halva Sverige och det är inte jag. Vi vill ha en helt vanlig hörnsoffa, helst i skinn, och 99 % av alla soffor som säljs verkar vara divansoffor som jag känner mig rätt så tveksam till. I teorin verkar det jättehärligt att kunna ha en stor del där man riktigt kan fläka ut sig, men i praktiken tycker jag mest att man ligger och krälar omkring som någon himla insekt på den. Ovärdigt. Men nu har vi hittat en helt vanlig hörnsoffa i skinn som kanske är grönt, kanske blått för 1200 spänn, det är ju ett helt rimligt pris för en soffa anser jag. Hoppas på att kunna hämta den i helgen, men Blocket är ju Blocket så vi får väl se. 

"Det här är ingen kyrka, det är faktiskt ett apotek"

Igår jobbade jag, hade möte med en konsult som bekräftade att jag hade uppfattat en arbetsuppgift rätt. Så här: de senaste åren har jag jobbat med ett årligt återkommande projekt lite efter eget huvud för det har inte funnits några direkta riktlinjer att gå efter, så jag har googlat/luskat/hittat på lösningar lite efter eget huvud, först bara lokalt och sedan tyckte min chef att det var minsann inte så tokigt så de senaste fyra-fem åren har jag även jobbat med detta på koncernnivå och det har blivit större och större och mer och mer invecklat. I år bestämdes det att alla bolag, inte bara i vår koncern utan i den koncern som i sin tur äger oss, skulle hantera denna fråga likadant, så nu har det kommit direktiv och riktlinjer så det bara visslar om det och då började "de vuxna" (som vi kallar vår högsta ledning) göra upp strategier och bestämma saker på en mycket hög nivå. Men sen anställdes det en koordinator för detta projekt inom koncernen, och hon är av åsikten att "alla ska vara delaktiga" så hon bjöd in mig till den operatativa styrgruppen. Jaha, jag säger ju aldrig nej till något i jobbsammanhang, så i början av sommaren hade vi lite möten och där föreslog koordinatorn att jag som hade så mycket erfarenhet av detta skulle vara "data controller" och jag bara, jaha ja det kan jag väl vara, utan att ha en aning om vad det innebar. Precis innan min semester var det kick off för detta projekt, och då blev jag presenterad på ett sätt som gjorde att jag insåg att jag tydligen var någon slags kontaktperson som folk med frågor skulle kunna vända sig till, plus att jag skulle granska och verifiera all data som lades in i ett system. Det var ju just det med "granska och verifiera" som jag var lite osäker på, men eftersom jag suttit och nickat och hållit med om allt så kändes det lite pinsamt att fråga vad som egentligen förväntades av mig så jag bara gjorde lite som jag trodde det skulle göras. Lyckligtvis hade jag fattat allt rätt, och koordinatorn var "super impressed". Hehe. 

Efter jobbet åkte jag till apoteket och där utspelades följande drama: På det aktuella apoteket finns kassorna där man hämtar ut receptbelagd medicin längst in i lokalen, och sen precis vid utgången så finns det en snabbkassa om man bara ska köpa huvudvärkstabletter och plåster och tvål och annat receptfritt.  Alla vuxna och normalintelligenta människor vet väl vad det innebär att ha medicin på recept? Aa, i alla fall så skulle jag bara köpa någon speciell sorts (receptfri)nässpray till min man så jag ställde mig i den lilla kön till kassan för det receptfria. Där stod också en Gubbe. Han hade lassat upp tre bigpack med inkontinensskydd på disken, det hör inte hit men det råkade vara det han skulle köpa och det är ju inte receptbelagt (det var det som var poängen här). Jaha, så kom hon-som-stod-i-kassan (är lite osäker på titlarna här, alla som jobbar på apotek är väl kanske inte farmaceuter, men det framgick inte vad hon hade för akademisk grad så för enkelhetens skull kommer jag att kalla henne "kassörskan").
Gubben (fumlar med ett papper): Ja, och så skulle jag ha [ohörbart mummel] också.
Kassörskan: Ursäkta, vad sa du?
Gubben: [upprepar och kassörskan lyckas tolka det som ett varumärke för en receptbelagd medicin]
Kassörskan: Har du beställt detta?
Gubben: Nej.
Kassörskan: Då kan du tyvärr inte hämta det i den här kassan, det är receptbelagd medicin. Du får...
Gubben: Jo, det kan man visst, det har jag gjort många gånger.
Kassörskan: Är det som du har beställt? På nätet? Har du beställt medicinen via internet?
Gubben (ilsket): Nä, sånt skit håller jag inte på med.
Kassörskan: Ja, tyvärr, då kan du inte hämta ut det i den här kassan, utan du får...
Gubben (ännu ilsknare): Johoodå, det har jag gjort många gånger. 
[Ovanstående upprepas med lite variationer på samma tema kanske ytterligare 3-4 gånger]
Gubben (ännu ilsknare): Men det var då fan...Jag ska hämta ut det här. Det har jag gjort många gånger, men du kanske inte har lärt dig det än?
Kassörskan (härsknar till): Jag har arbetat på apotek i 23 år och jag kan garantera att det aldrig har gått att hämta ut receptbelagd medicin i den här kassan, utan du får...
Gubben: ÅH HERRE JESUS...
Kassörskan: Du, det här är ingen kyrka, det är ett apotek. Det är bra att du har en tro... 

Gubben: Ja, det borde du kanske också ha...    
Kassörskan: ...men den hjälper inte här. Du får ta en kölapp och ställa dig vid den andra kassan så hjälper dom dig där. Vill du att jag ska hjälpa dig med att ta en kölapp?
Gubben (håller upp en hopknölad mikroskopisk pappersboll): Nä, jag har en här.
Kassörskan: Då får du ställa dig i den andra kassan så kommer du att få hjälp. Är du medlem?
Gubben: Ja [räcker över sitt körkort].
Kassörskan [scannar körkortet]: Tyvärr, men det är kanske registrerat på ditt telefonnummer? Har du ett telefonnummer?
Gubben (surt): Ja, 80 57 66.
Kassörskan: Jag behöver hela telefonnumret.
Gubben (ännu surare): Ja, det är ju 070 också.
Kassörskan: Så, då var det registrerat. Vill du köpa till en kasse?
Gubben: Nä.
Kassörskan: Då blir det...[säger en summa och gubben betalar].
Gubben (irriterat): Jamen jag skulle ju ha en kasse!
Kassörskan: Det frågade jag dig och du sa att du ingen skulle ha. Men okej, här är en kasse.
Gubben (surt): Vad kostar den då?
Kassörskan: Det bjuder jag på. 

Alltså apotekspersonal? De måste ju ha änglars och hela himmelrikets tålamod?

Körde sedan hemåt, och upptäckte nästa gubbgrej: På avfarten från motorvägen, precis där avfarten och vägen går ihop, dvs på påfarten till den nya vägen, så hade en gubbe stannat sin bil, inte bara stannat för att...ja, jag vet inte varför man skulle stanna på en påfart, men stannat hade han och var på väg uppför slänten medan han samtidigt knäppte upp byxorna. ALLTSÅ? På en påfart till en 100-väg axar ju folk vanligtvis och räknar  väl inte precis med att det ska stå en stillastående bil där medan en gubbe i godan ro tar en kisspaus. Då får man väl hellre kissa på sig om man nu inte kan hålla sig tänker jag? Här skulle man ju vilja åberopa Herren Jesus, men min bil är ju bara en bil, ingen kyrka, hehe. 

Igår kom vi också fram till att vi skulle skaffa ny soffa. När vi flyttade ihop hade vi en 3:a, en 2:a och en fåtölj. Jag bidrog med fåtölj och tvåsitssoffa, min man med tresitssoffan. Sen dess har min mans tresitssoffa, som var världens skönaste tills fjädringen sa upp sig och man till sist satt med röven nästan i golvnivå, ersatts först av en annan, köpt på Blocket men den var faktiskt inte alls skön att ligga i så den gjorde vi av med och nu har vi bara tvåsitssoffan och en fåtölj, plus två andra fåtöljer som vi köpte på Erikshjälpen. Men den möbleringen har vi inte lyckats få till på ett bra sätt, plus att vi ändå nästan alltid sitter i soffan och då är det trångt, speciellt om man vill halvligga lite och det dessutom ska få plats med några hundar. Jag har innan värnat med liv och blod om min tvåsitssoffa plus fåtölj, för det är av märket Tomellilla som inte längre finns i Ikeas sortiment, men nu kände jag att det nog får vara slut på nostalgin. Så vi igång och scanna Blocket för att hitta en hörnsoffa, helst i skinn för det är ett evigt dammsugande av den där Tomelillan när man har hundar som fäller och det gör Tage 365 dagar om året. Hittade en på rimligt avstånd och till ett rimligt pris, skickade meddelande och frågade om den fanns kvar och inväntar nu svar. Vi får väl se vad som händer här. 

 

Guld är inte allt som glimmar

I fredags stack jag tidigare från jobbet (igen, lär få jobba ikapp lite den här veckan) för att hinna hem till sändningarna från EM. Svängde inom Ica Kvantum som ligger nära jobbet lite snabbt för att rafsa ihop två Picadeli-sallader till kvällsmat, och TA MIG FAN om de inte hade de där svingoda dillpicklade morötterna i sitt utbud. Tror jag har varit runt på varenda ställe i hela stan, men tydligen var det att gå över ån efter vatten, eller så var det bara en ren tillfällighet för de har ju till exempel haft det på Willys innan men inte nu. Aja, körde hem i ilfart och hade sedan en otroligt spännande eftermiddag i tv-soffan där det slutligen blev, inte bara EM-guld utan total djävla utklassning, och det trots att Tyskland låg i ledning, om än väldigt liten sådan. Men sedan visade det sig att Marcus Ehnings häst inte var OK så han kom inte till start och då hade de plötsligt bara tre ryttare i laget (för den eventuellt oinvigde: det är fyra ryttare i laget, men det är bara de tre bästa resultaten som räknas, så en har "råd" att misslyckas så att säga).
Först såg det mörkt ut när Henrik rev sista (sista!!!) hindret (ska man vara korrekt så var det väl Iliana som rev, men aldrig att man hör någon skylla på hästen), men sen kom ju Wilma in och satte nollan, Jens likaså, bommar föll för tyskar och sedan var det KLART! Det var som en repris av OS 2021 där det inte spelade någon roll vad sista ryttaren gjorde eftersom alla andra lag hade mer fel än vad Sverige hade efter tre ryttare. Sen var det såklart GÖTT att Rolf-Göran också satte nollan (det känns kanske lite löjligt att nämna dom vid förnamn som om jag kände dom, men det känns ännu löjligare att säga "Rolf-Göran Bengtsson", som om det skulle finnas dussintals med Rolf-Göran:er som rider i landslaget. Ungefär som när man säger Zlatan Ibrahimovic, som om det behövde förklaras vilken Zlatan man menar). Sen var det ändå spännade in i det sista vem som skulle få silver och brons, för det var verkligen inte över förrän det var över. 

AAAH, vad härligt. Sen var det väl inte riktigt lika härligt igår när bommarna föll för Jens så att han missade medaljen, men jag blev nästan lika glad när Steve Guerdat vann för jag tycker han är (eller i alla fall verkar vara, jag känner ju inte honom) en så fantastiskt ödmjuk och trevlig människa, plus att han alltid rider så snyggt och bra. Tycker också det är så gulligt att han alltid låter sin häst beta lite efter att den har gått i mål om det är gräsbana. Och är man felfri rakt igenom hela EM, då är man banne mig värd en guldmedalj. Tyckte också det var supergulligt att han tog sin champagneflaska, sprang från prispallen, klättrade upp på läktaren och gav den till sina föräldrar. LIPVARNING! 

Ja, det var väl huvudtemat för helgen. I lördags var det inget EM så då måslade jag bara omkring i hemmets lugna vrå efter att ha promenerat med hundarna och kört ett pass pilates. Stekte pannkakor till lunch, men sedan kan jag inte minnas att jag gjorde något vettigt mer än städade hönshuset och lagade en linsbolognese som nog innehöll mer zucchini än linser, men det var fortfarande kvar hälften av det där monstret som jag gjorde biffar av förra helgen. 

Igår var jag iväg en sväng och hjälpte en jag känner lite flyktigt att komma igång med  att spåra med sin valp. Det gick bra, valpspår är alltid kul. Sen var det hem och våndas i EM-soffan, och därefter gjorde jag en insats och städade min hallgarderob där jag har mina ridgrejor och cykelgrejer och lite annat smått och gott som jag har knött in lite hur som haver allt eftersom. Gillar inte sånt, men ibland blir det så ändå. Men nu är det ordning och reda igen. 

Den här veckan började inte bra. Vaknade med jordens huvudvärk utan någon direkt anledning tycker jag, men det var ju bara att kravla sig upp, peta i sig en Ipren och susa till jobbet. Väl framme på jobbet verkade min dockningsstation ha lagt av, eller i alla fall hände det absolut ingenting när jag tryckte på ON. Vet inte hur många gånger jag testade medan jag svor alla jordens svordomar, för jag har verkligen mycket att göra just nu och har absolut inte tid att sitta och fjutta böjd över en laptop. Kom på att jag kunde "låna" en föräldraledig kollegas dockningsstation, men då var det såklart inte samma. "Lånade" därför även tillhörande dator, kopplade loss alla miljoner sladdar och USB-pluppar till trådlösa enheter som satt i min dockningsstation och in i den andra, då funkade inte tangentbordet och ena skärmen.  Framför allt var det ju störigt med tangentbordet, för det innebar ju att jag inte ens kunde logga in. JAMENVADFAAAAAN? Sånt orkar man ju verkligen inte med en måndagsmorgon. Tur att jag var ensam så ingen annan kunde höra de mustiga svador som letade sig ut mellan undertecknads sammanpressade läppar. Letade rätt på ett tangentbord som inte var trådlöst, blängde irriterat på dockningsstationen som var roten till allt ont, fick en ingivelse och kopplade in den till ett annat uttag, och då plötsligt blinkade den till och ville vara till lags? Jaha? Testade att koppla in den i det gamla uttaget, och den blinkade inställsamt och låtsades som att den gjort det hela tiden. Testade att koppla ihop allting igen precis som det var från början, och jaha, då funkade allting helt plötsligt precis som det skulle. Bra, men ändå inte. Hatar när man inte kan lite på tekniken. 

Idag är det hoppning i stallet, men jag ska avboka trots att man ju borde ha blivit inspirerad till tusen nu efter EM. Men jag känner inte för att hoppa Travaren, så är det med den saken. Ska istället åka och köpa lite vinbärsbuskar tänkte jag. Planterade ju en massa vinbär i våras, men några av dom dog torkdöden så jag ska kompletteringsköpa lite. Det är ju annars plättlätt att ta sticklingar av vinbär, men här är jag lite otålig får jag väl erkänna. Men först måste jag komma igång och jobba lite, man vet ju tydligen aldrig hur länge tekniken är med en? 

September!

Jaha, då var det ta mig fan SEPTEMBER! För en vecka sen hade jag fortfarande semester och nu är det officiellt höst. Men man gillar ju hösten, det gör man ju. Mest förbluffad över att allting går så himla fort. När man var liten så kändes det ju som att sommaren varade i flera år, nu är den över på en kafferast. 

Igår smet jag från jobbet tidigare, på riktigt den här gången. Den här fd Jättebebiskollegan som nu tack och lov har slutat, ingen är ledsen för det, sa alltid saker som Jaha, smiter du nu? eller Jag skulle bara vilja kolla en sak med dig innan du smiter hem eller liknande, och varje gång hade jag lust att skrika, eller åtminstone svara, att jag har jobbat mina timmar och är i min fulla rättighet att gå hem exakt när jag vill, jag behöver inte smita. Antar att hen bara använde "smita" som en synonym till "gå", men det var en av tio miljoner irritationsmoment med den personen som jag nu slipper och det är så himla skönt. I alla fall: SMET iväg, körde i ilfart till Willys och handlade till den gemensamma fredagsfrukosten som vi har på jobbet och turas om med och den här veckan var det min tur, körde sedan i ilfart (inom hastighetsbegränsningen, det var mer mentalt) hem, släppte ut hundarna i trädgården, tittade till hönsen och så igång med tv:n och sändningarna från EM i hoppning. Missade ändå början men det gjorde inte så mycket för det var de individuella ryttarna och det är ju laghoppningen som är spänningsmomentet. Ååh vad jag saknar den gamla goda tiden när vi höll på med ponnyallsvenskan, minns det som otroligt kul även om jag också minns att jag sagt att för varje omgång så åldrades man tio år. Hehe. 

Tillbringade eftermiddagen i tv-soffan och slets mellan hopp och förtvivlan. Henrik felfri! Hurra! 8 fel för Wilma! NEEEJ! Jens felfri! Hurra! När det var dags för Rolf-Göran som siste man så hade han ju ett sånt guldläge. Sveriges lag låg i ledningen på 1,51 fel och Tyskland på andra plats med hela 9,31 och Rolf-Göran brukar ju vara säkerheten själv. OCH SÅ RIVER HAN TVÅ HINDER! varav ett var ett plank som jag tror ingen annan i hela den här mastodontklassen på nästan 100 ryttare ens nuddat vid, men allt kan ju hända i hoppning. Så nu leder Tyskland och Sverige ligger tvåa på 9,51 och Schweiz (tror jag det var) på 9,90 nånting så det är ju oerhört tight i topp tre. Nu är det ju inte DÅLIGT att ligga tvåa inför dagens final, och ALLT kan ju som sagt hända, det såg man ju igår. Det var en riktig svår bana där bommarna föll som plockepinn för både den ena och den andra av världselitens topp. Men det är ju lite tråkigt att inte ha avgörandet i egen hand (säger jag, som om det var jag som skulle vara med och rida om medaljerna), utan nu måste Sverige BÅDE rida bra och så måste det gå lite sämre för någon annan (läs: i första hand Tyskland). 

I pauserna från sändningarna städade jag och bytte lakan i sängen och fixade kvällsmat, otroligt effektivt. Sen när hoppningen var över för igår så tog jag hundarna och gick ut i skogen eftersom jag efter moget övervägande beslutat mig för att skippa teorilektionen. Då var klockan kanske 17.45 och hundarna var ytterst konfunderade eftersom det inte alls är så vi brukar göra. Det var en skön kväll med ett stilla sommarregn, men jag blev mest påmind om hur extremt lite kvällsmänniska jag är, ungefär noll procent skulle jag nog säga. Är typ som en inverterad grävling, när skymningen faller vill jag bara krypa ner i mitt gryt och ligga där och tryna istället för att ge mig ut i världen och leta efter daggmask och insekter. 

Idag ska jag också smita tidigare, tror jag ska svänga inom Ica och köpa Picadeli-sallad till kvällsmat och sen hem och på med tv:n och så repeat på gårdagens upplägg (fast helst med Sverige felfria och gärma någon bom ner för Tyskland också). Planen var egentligen intervallträning efter jobbet idag, men skippar det till förmån för hoppningen, så himla ofta är det ju ändå inte EM. Och sen är det helg!