Idag är dagen då min man bestämde sig för att lära sig spela Breaking the law på banjo. Eller det här är visst ett projekt som har pågått i flera dagar, men idag är första dagen jag är hemma eller åtminstone inomhus samtidigt som det sker. Själv har jag slavat omkring i köket, bakat bröd och kakor samt städat ur det skåp i vilket vi förvarar plastlådor, picknickgrejor och diverse bra-att-ha-saker, vars röra jag har retat mig på i åtminstone ett halvårs tid. Sent ska syndaren vakna och nu är det gjort enligt 5S-metoden och ett antal kassar med tomma glassburkar och diverse udda plastburkar med och utan lock ligger nu i bagageutrymmet på The Queen of Volvo för transport till valfri återvinningsstation. Hela tiden har jag ackompanjerats av toner som skulle fått Judas Priest att lystra och tänka "vänta nu lite, det där låter bekant". Är nu mkt mkt trött på a. banjo i allmänhet och b. Breaking the law i synnerhet, åtminstone framförd på banjo och lite i otakt och med eviga upprepningar.
Men jag antar att det kunde varit värre. Typ att det här var dagen då min man bestämde sig för att lära sig spela De sista ljuva åren på 80-talssynth, eller Rulla in en boll och låt den rulla på mungiga. Hatar mungiga, tror inte det finns något musikaliskt läte som är mer motbjudande i hela världen. Man är uppenbarligen rätt lyckligt lottad ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar