Så var det plötsligt söndag eftermiddag. Sitter i soffan och slöar medan en bröddeg jäser. Min man och hans kompis Johan spelar något slags barnspel på playstation. Oklart varför.
Har varit på hundutställning. Allt gick bra bortsett från att jag träffade en kärring som också har tax och som jag har träffat på några andra utställningar och som jag HATAR. Dessvärre är det inte ömsesidigt, utan så fort hon ser mig så kommer hon bort och ska snacka. Hon är dessutom en sån där människa som ska stå lite för nära en och inte fattar att man har ett personligt revir som man inte vill att kreti och pleti ska komma innanför. Och dessutom slutar hon ju för fan aldrig att babbla, det är bara en enda lång litania om olika utställningar som hon har varit på och hur bedömningarna har varit och det går alltid ut på att allting är en KONSPIRATION och att domarna är köpta och är det något jag inte orkar lyssna på så är det folk som håller på att mala om att de "vet" att den och den domaren "bara gillar korthårstaxar" eller "bara gillar röda taxar" eller "inte gillar taxar överhuvudtaget". Eller tvingas lyssna på omständliga och tråkiga redovisningar om andra utställningar i stil med "jag var i X och den domaren visade ut sjutton stycken med gult kort" (ej samma sak som när det händer i bollsporter) eller "det var en championtik där som fick grönt kort" (ej samma sak som när man ska spela golf). Jag menar, det är ju helt ointressant när man inte vet vilka hundar det var.
Men bortsett från det var det trevligt, om än lite kallt och blåsigt. Remus blev BIR, men han var ju ensam korthårstax så det var ju ingen mördande konkurrens. I gruppfinalen, som stod mellan Remus och tråkkärringens tax, så vann tråkkärringen, och sen kom hon till mig och sa att "nu stod det 1-1 mellan oss". Jag visste inte ens om att vi hade någon slags inbördes tävling, men det hade vi tydligen eftersom Remus hade vunnit över hennes hund på någon utställning förra sommaren. Så frågade hon om jag skulle ställa ut i Tollarp om några veckor och blev rent ut sagt sketaglad när jag sa att jag inte skulle det, för då var det ju liksom redan klart att hon skulle vinna gruppen där. Man bara: Suck. Fast lite i smyg. Gratulerade till och med tråkkärringen och önskade lycka till i BIS-finalen, för det sista man vill är ju att framstå som DÅLIG FÖRLORARE på en inofficiell hundutställning. Det hade ju bara varit för pinsamt.
Har även beställt en ny kamera för att jag inte står ut med tanken på att leva utan fungerande kamera. För en gångs skull frångick jag mina stränga krav på 1. mycket zoom, 2. liten närgräns och 3. vanliga batterier, utan tog bara nåt billigt skit. Eller det var ju en Nikon i och för sig, men den har bara 10x optisk zoom, ingen vidare närgräns och ett sånt där trist batteri som måste laddas som jag hatar. Men eftersom bilmekaniker-Salvatore och avloppsgrävarfirman liksom har underminerat ekonomin på sista tiden så är det väl kanske inte riktigt läge att slå på stort. Och sen får jag väl säga att den senaste kameran (RIP) hade en batterihunger som inte var av denna värld, fotograferade man utomhus under vintern så kändes det som att batteri-indikatorn började blinka efter kanske 10 bilder. Lite överdrivet kanske, men nog slukade den lite mer än vad jag tyckte var acceptabelt, så jag är väl inte helt förstörd av sorg att den inte längre står till mitt förfogande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar