The tyrant has no smile upon his face

Tog mig ut på min vanliga långpromenad och knogade backe upp och backe ner medan jag lyssnade på Tim Steinfort. Det är inte alltid, rätt sällan faktiskt, som jag lyssnar på något när jag promenerar, brukar gilla när det är tyst och tankarna får vandra fritt, men idag var jag sugen på lite musik. 

Kom hem, städade, tränade pilates, åt de sista julköttbullarna till lunch. Sen var det soffhäng för hela slanten. Vi fick lite feeling och signade upp oss på ett års abonnemang på HBO Max, så får vi väl se om vi behåller det eller TV4+ eller båda eller inget. 

Hittade för övrigt Mr Mercedes på Viaplay (som ingår i vårt vanliga tv-abonnemang, gud vad man har kanaler och ändå känns det som att det nästan aldrig finns nåt att se?) och ska omgående börja kolla på den. Men först middag, spaghetti och köttfärssås som puttrar i detta nu. Ska bli gött med helt vanlig mat och då har vi inte alls haft några orgier i julmat à la Fanny och Alexander. Kollade lite på den när den gick häromdagen och fattar aldrig storheten, det är ju bara en samling dårfinkar den ena fnoskigare än den andra. 

Såg på Facebook att en jag känner redan städat bort allt julpynt. Okej, alla gör ju som dom vill såklart men är det inte lite väl hysteriskt? Är det inte typ regel att vid Tjugondedag Knut dansas julen ut? Fast mitt enda pynt är adventsstakar och dom brukar bli stående till slutet av februari för är det någon gång under året man behöver mys och pys är det väl under oxveckorna.

De ensamma

Har läst De ensamma av Anna Kuru. Har tidigare läst hennes Kirunatrilogi: Den första frosten, Norrskensnatten och Gryningsjakten, som jag gillade jättemycket, så förväntningarna på den här var höga. Detta är handlingen:

Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt.

På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats.

Jag tyckte den här boken började bra men slutade sämre. Rätt tidigt räknade jag ut vem som var bokens nutida "jag" och på ett ungefär vad som skulle hända, men tyckte också att motivet kändes lite luddigt och även om det så småningom klarnade hade det inte skadat med lite mer bakgrundshistoria. Störde mig också lite på när Carina en morgon frågade sin lillasyster "om det är något på tv", det var väl enligt mig aldrig en fråga man ställde sig en morgon 1975 när det snarare handlade om att eftermiddagen tog slut "när tv:n börjar". Och Sommarmorgon började inte sändas förrän 1976 (fick googla detta). Annars var det som vanligt med Anna Kuru, fint språk och fantastiska miljöbeskrivningar, men lite mer kött på benen hade inte skadat i det här fallet. Den får tre (dock rätt rejäla) isflak av fem möjliga. 

Onsdag, va?

Det är ju lite lurigt med julen, eller vilken långledighet som helst egentligen. Dagarna flyter in i varandra och man vet inte om det är söcken eller helg. Men idag ska det alltså vara onsdag och en såkallat vanlig dag. Fast eftersom jag är ledig så är det ju inte det, men jag gjorde väl som jag gör alla andra lediga dagar, gick en långpromenad med hundarna. I fredags, på själva vintersolståndet, nådde jag fram till Mordor. 2173 kilometer hade då avverkats sedan årets början (för att vara korrekt var det 2174,5 km men jag kunde ju inte stanna 1,5 km hemifrån bara för att få jämna siffror). 2173 kilometer är en bra bit längre än vad det är mellan Smygehuk och Treriksröset, så det får man väl ändå vara nöjd med. Nästa år får jag väl ha som mål att nå Mordor innan den 22/12. 

Kom hem, tränade ett pass tabata, traskade ner till bibblan för att lämna och hämta böcker. Lyssnade på Stephen Kingpodden, tycker den är lite ojämn beroende på vem som är inbjuden. Jag tycker mycket om Jonas Strandberg (eller jag vet egentligen inget om honom men jag gillar hans röst), men jag gillar inte när vissa inbjudna hela tiden ska sprätta med de amerikanska titlarna, okej såklart om de inte finns översatta, men annars irriterar det mig mest, det är som att de vill förmedla att de är lite fiiiinare som läser på originalspråk och läsa på originalspråk kan man väl absolut göra, men det blir så löjligt när man ska dra det till och med förbi "ooh, jag kommer inte på den svenska titeln" utan nästan som att det inte ens existerar en översättning. Men det GÅR (till exempel) att säga Den förskräckliga apan istället för Skeleton Crew, jag lovar att inget ondskefullt kommer att hända. Jonas har fattat detta, men vissa av hans gäster har det inte. 

Igår tittade jag på den senaste Beckfilmen. Utan att spoila något av handlingen så kan jag avslöja en (annan) sak som irriterade mig. En polis som är avstängd jobbar (såklart) vidare med fallet off the record eftersom han (såklart) sitter inne med en hel del fakta som inte Martin Beck & co har tillgång till och som han av olika skäl (såklart) inte kan delge dom. Han, den avstängda polisen, kommer hem till Superskurken som inte är hemma, han slår in en ruta, larmet går, han stegar bort till larmcentralen (eller vad det heter där man larmar av och på) och stänger av larmet med några flinka knapptryckningar (alltså är det så enkelt?), går fram till kylskåpet, halsar i sig cirka en halv liter mjölk, ställer tillbaks det i princip tomma mjölkpaketet i kylen och sätter sig och väntar på att Superskurken ska komma hem. När Superskurken kommer hem går han bara in och reagerar INTE på att larmet är avstängt (eftersom han larmade på när han gick hemifrån borde väl det naturliga vara att larma av, eller åtminstone kolla varför inte larmet var på?), sen går han till kylskåpet och tar fram mjölken och reagerar INTE på att det mjölkpaket som han ställde in halvfullt nu i princip är tomt och inte heller verkar han märka att en fönsterruta är sönderslagen, det är höst/vinter och regn och rusk ute och man får intrycket att polisen ändå suttit och väntat ett bra tag så det borde väl ha blivit lite utkylt? Vet inte hur stor budget Beckfilmerna har, men NÅGON som kollar upp såna här grejer borde de väl kunna ha råd med? 

Idag är det alltså onsdag, vilket är likamed filmkväll, och det vankas Harry Potter. Idag bestämde vi att det är sista dagen med julmat, sen får det bli vanlig mat. Vi har ändå bara fixat sånt vi gillar absolut mest, men nu börjar till och med det bli lite tjatigt. 

Straff

Har läst Straff av Ann-Helén Laestadius och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.

Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.

Det här var en bok som jag i princip sträckläste, och när jag inte läste så gick jag och tänkte på den nästan hela tiden. Helvete vilken stark läsupplevelse det var och vad man kände för och med de olika karaktärerna. Jag kan väldigt lite om den samiska kulturen, och det är ju pinsamt att man inser att man vet mer om amerikansk ursprungsbefolkning och hur denna har blivit behandlad än om svensk. Det här var en bok som jag inte ville skulle ta slut (fast det gjorde den ju ändå). Den får fem fjällbäckar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop.

Ett livstecken

Jamen hello from the other side av julen, kan man säga så redan på juldagen? Den, julen alltså, har hittills varit helt finemang bortsett från en viss stress eftersom jag inte hittade det superbraiga stället där jag hade lagt min mans julklappar. Har typ tre såna ställen och de fanns helt enkelt inte. Kunde minnas exakt att jag slog in dom samtidigt som jag slog in de andra och de andra hade jag lagt i kassar eftersom de skulle med hem till min dotter, men hans var puts väck. 

Vi firade alltså med dotter, svärson, barnbarn och exman med fru och dotter den 23 och det var supersoft och trevligt. Vi åt inte julmat utan hade sopplunch, spelade julklappsspelet (varken jag eller min man vann ett enda paket!) och hade det allmänt lagom mysigt. Sen åkte vi hem och jag hittade till slut min mans djävla julklappar, det var tre platta paket och jag hade lagt dom i en liten julklappssäck som vi fick nån julklapp i från jobbet för några år sen och den hade jag sparat och nu uppenbarligen tyckt var en bra idé att använda och det var där det gick galet eftersom ögat tydligen letade efter paket och inte efter en säck som såg helt tom ut. Annars låg dom såklart på en av de tre jättebraiga ställena där jag redan tittat en miljon gånger, nen men.

Sen bytte vi julklappar med varandra och på så vis kunde vi sedan göra vad vi ville den 24. Jag gick min vanliga söndagsmil och sen körde jag mitt nypåfunna benpass med mina nya vikter som jag köpte på Biltema i onsdags. Sen åt vi jullunch och tittade på hur David Batra skötte sig som julvärd (bra, tyckte jag) och sen somnade jag traditionsenligt till Kalle Anka (kan seriöst inte minnas EN ENDA JUL i vuxen ålder som jag inte har nickat till, herregud vad sövande det programmet är). Resten av julafton slöade vi framför såna där filmer som går i repris varje jul (Sagan om ringen, Crocodile Dundee, någon Sällskapsresefilm etc).

Idag har väl i princip varit en repris av gårdagen bortsett från att jag gick 13 km istället för en mil och tränade tabata istället för benpass samt somnade till Johan Glans World tour of Scandinavia istället för Kalle Anka. Utöver det har vi legat i soffan och läst (jag) och slösurfat (min man) medan vi lyssnat på ett jättelångt Youtubeklipp med musik av Bach som jag lite flinkt chromecastade från telefonen till hemmabioanläggningen. En toppendag helt enkelt. Enda orosmolnet är just nu en minimal känning i halsen som jag verkligen hoppas ska stanna vid en känning, har banne mig inte alls lust att upprepa förra julens monsterförkylning. Har förvisso inga specifika planer för de kommande dagarna, men det betyder ju inte att jag är sugen på snor, hosta och feber. Hoppas det bara är inbillning? So long, god fortsättning osv.

Flickan som älskade Tom Gordon

Har läst-om Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Den handlar om det här:

Nioåriga Trisha McFarland skall tillbringa lördagen med sin storebror och sin mamma. När de vandrar i skogen viker hon av från deras stig och hamnar allt djupare in i en vildmark full av faror och fasor. Speciellt när det börjar bli mörkt.

Trisha har bara sitt eget lokalsinne att gå efter, bara sin egen uppfinningsförmåga som skydd mot naturen, bara sitt eget mod som vapen mot den tilltagande skräcken. Till tröst har hon sin Walkman, där hon rattar in basebollaget Boston Red Sox kamper och lyssnar till hur hennes hjälte Tom Gordons avslut räddar hem matcherna. Och när mottagningen börjar bli otydlig tar Trisha till fantasin. Tom Gordon går bredvid henne i skogen - det blir hennes enda chans att klara sig mot fienden, den som bara de slaktade rådjuren och de kullvräkta träden vittnar om.

Det här är en av Kings inte-så-läskiga böcker, alltså det är ju såklart läskigt att gå vilse (har lite svårt att ta in hur ENORMA skogar det kan finnas, här i Skåne så borde man ju kunna komma till bebyggelse ur vilken skog som helst på ett par timmar, givet att man inte går i cirklar dårå) men det finns (i princip) inget som är övernaturligt i den här berättelsen. Jag tycker mycket om den, ska jag vara lite kritisk så kanske Trisha är lite VÄL analytisk och smart för att vara 9 år, och jag tycker också hennes krafter är lite överdrivna. Det är jobbigt att gå många timmar i sträck på en stig, att gå många timmar i sträck i obanad terräng är jättemycket mer jobbigt, och att gå många timmar i obanad terräng utan att ha ordentligt med mat och dryck PLUS en miljon myggbett måste vara ULTRAJOBBIGT. Men det är väl det enda jag har att invända. Jag ger den här boken fyra vandringsleder av fem möjliga.

Stöld

Har läst Stöld av Ann-Helén Laestadius, detta är handlingen:

Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.

"Stöld" är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.

Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation.

Jag gillade den här boken, tyckte den var välskriven och väldigt intressant. Också väldigt mörk, ibland var det nästan jobbigt att läsa för allt var så himla deppigt. Det var också lite jobbigt med alla samiska ord som jag inte förstod eller glömde lika snabbt som jag fattat dom. Men det är väl petitesser i sammanhanget. Den här boken får fyra stora renhjordar av fem möjliga. 

De passivt aggressiva och de bara passiva

De passivt aggressiva och de bara passiva. 

The naked truth has an unmarked grave between the waves of your radio

Nu är den här, sista dagen innan julledigheten. Gårdagen inleddes lite sådär med att en i mitt team berättade att hen sökt nytt jobb och kommit så långt i processen att de nu tittade på referenser. Trist, men inte helt oväntat eftersom hen har aslångt till jobbet och är småbarnsförälder, så det var väl ändå bara en tidsfråga innan hen skulle börja titta sig omkring efter något som låg närmare. Blev uppringd av en HR-person och sa en massa snälla saker (som alla var 100 % sanna) och hoppas nu att hen får jobbet, för är den bollen väl satt i rullning så är det ju ändå bara en tidsfråga innan hen hittar något och hellre att det sker nu under lågsäsongen än att hen ska sluta och man ska börja rekrytera när det är som allra mest att göra (som fallet var med Jättebebiskollegan i somras). 

Var hos min sjukgymnast, förlåt fysioterapeut igår. Gick ju dit med två krämpor, dels min såkallade golfarmbåge och dels mina i mitt tycke stela knän. Armbågen har - peppar peppar - blivit lite bättre, tycker att jag nu kan göra vissa rörelser som tidigare gjorde ont men som nu inte längre gör det. Andra rörelser gör fortfarande ont, men fysioterapeuten varnade ju redan förra gången för att det skulle ta "minst 12 veckor" och jag är väl bara på vecka 4 så jag kör på med mitt rehabprogram och Rom byggdes ju inte på en dag osv. Det andra problemet är vi lite oense om, för fysioterapeuten tycker att jag har bra rörlighet,  "bättre än många andra" men då undrar jag lite vad han har för skröpliga personer som referensramar för jag kan ju varken sitta på knä eller sitta på huk som jag kunde göra innan jag fick artros. Klart jag fattar att man inte kan förvänta sig att ha en 25-årings fysik när man är 55 jordsnurr, men samtidigt kan man ju inte bara ge upp och sätta sig i en gungstol och börja virka. Det är ju ändå inga orimliga krav jag ställer, tycker jag. I alla fall så fick jag ju förra gången en stretchövning som jag skulle göra och den gjorde jag men då började jag få problem med att mitt högra knä började låsa sig. Inte när jag stretchade eller gick eller stod upp, utan när jag låg ner och skulle resa mig, då PANG så kändes det som att det satt ett stålband över knäskålen och ont som faan gjorde det när jag skulle försöka vricka loss mitt knä ur detta Satans grepp. Tyckte mig se ett samband, slutade med stretchen och låsningarna försvann, så det var väl något där som inte funkade som det skulle. Nu tyckte istället fysioterapeuten att jag skulle angripa problemet genom att börja träna med vikter, teorin var då att om knäna var vana vid att böjas med lite högre belastning så skulle det gå lättare att böja utan belastning sen. Jahapp, då testar vi väl det. Jag som annars skryter med att man absolut inte behöver en massa grejer för att träna hemma, det räcker så bra med den egna kroppsvikten och något gummiband, men nu står det plötsligt kettlebells och hantlar på inköpslistan. Måste se till att handla det snart, för det hade varit aspinsamt att komma typ i början av januari och verka vara urtypen för en som ska börja ett nytt liv efter nyår (och som sedan kroknar och återgår till soffläge cirka vecka 3). 

Idag väntar en lång dag där mötena krokar i varandra, hade egentligen tänkt jobba hemma i eftermiddag eftersom sista mötet inte är slut förrän klockan 16, men oklart om jag ens hinner hem tills när det börjar eftersom det har tryckts in en massa nya möten hela förmiddagen. AJA, den som lever får se. Nu ska jag välja julklapp, vi har fått ett presentkort på nån sån där gift card-sida från jobbet men det fanns över 2000 grejer att välja på så det kändes ju i det närmaste övermäktigt. I-landsproblemen radar verkligen upp sig här.   

You waltz right in the door, just like you've done before

Igår var en dag att bara ta sig igenom. Hade ju sovit extremt dåligt på natten, min chef (som är dansk)  skickade dryga sms och tackade för bronsmedaljen i handbolls-VM. Ja, det får man ju såklart unna honom (jag hade såklart gjort likadant), vad jag mer stör mig på är alla vetabästbabianer som i samma sekund som slutsignalen går börjar fylla alla kommentarsfält på Facebook med sina pissiga åsikter.  Såklart är det många som också skriver Bra kämpat! Tack för ett underhållande mästerskap! Nästa gång tar ni medalj! och liknande,  men det finns också ett antal medgångssupportrar, företrädesvis män har jag noterat, som sågar hela landslaget i allmänhet och Jamina Robets och Tomas Axnér i synnerhet. De är inte vatten värda, Jamina spelade ju som en kratta både i denna matchen och förra, vad är hon för lagkapten, vad har hon ens i landslaget att göra, vad hon är kass, hon borde ha bänkats för längesen, att ingen fattade det? Axnér borde ha gjort si, Axnér borde ha gjort så, Axnér borde ha låtit den eller den spela istället och alltså HERREGUD vad det finns många tangentbordscoacher och läktarspelare med facit i hand som tycker till  och vet allt där ute i stugorna. Det skulle aldrig falla mig in att lägga mig i en sådan diskussion för har man inte tappat tron på mänskligheten innan så lär man ju göra det då. Men det är ju skönt att höra att det finns folk som aldrig gör några misstag, aldrig har en dålig dag på jobbet och alltid vet vad man ska göra i extremt pressade lägen. 

Nu inför herrarnas EM i januari så har ju Andreas "Stycket" Nilsson tagits ut i truppen efter att ha varit petad i flera år. Och varenda gång Sverige har förlorat någonting tidigare så har alla kommentarsfält fyllts med kritik mot Glenn Solberg, vad väntar han sig när han tar med den och den i truppen, men inte Stycket som är världens bästa linjespelare, är han (Solberg) helt dum i huvudet, åk tillbaks till Norge. Jag tycker också att Stycket är en fantastisk spelare, men ALLT kan ju inte hänga på honom? Det gick ju dessutom att vinna EM-guld ändå?  

Jaja, det där hörde väl mer söndagen till. Igår var det eftersnack från julfesten i fikarummet på jobbet, de andra pratade om någonting som lät riktigt spektakulärt och jag frågade vad det var som hade hänt. Det skulle du ha vetat om du hade varit där, svarade en och jag skrattade för sådär kan man ju svara på skoj för att dryga sig, ungefär som när någon frågar Kan du hjälpa mig med...[insert: vad som helst]? och så svarar man nej i en lite försmädlig ton för att hålla den personen lite på halster i någon sekund eller så, men såklart säger man sen att man bara skämtade och så hjälper man till ändå. Men här kom det aldrig någon motsvarande utan dom bara fortsatte att pladdra på som om jag och min fråga inte fanns. Det irriterade mig lite, speciellt som personen som sa ovanstående är en sån som hela tiden tjatar om att alla ska vara med och ingen får exkluderas. Men det gäller tydligen inte när hen själv exkluderar dårå. Det var inte heller så att det som hänt (för såklart kunde jag ta reda på det på annat sätt) handlade om att någon gjort bort sig och att man av hänsyn till det ville hålla det till endast de som var på plats. Aja, folk är ju rent generellt idioter av stora mått, så inget nytt under solen här inte. 

Efter jobbet åkte jag till stallet för att hämta några burkar kolor och karameller som jag köpt för att stötta föreningen, tänkte att dom kan man ha till julklappsspelet om inte annat. Sen hem och ut med hundarna i skogen. Kom hem, gick ut för att titta till hönsen och då hade alla redan gått och lagt sig. Klockan var då 15.45. Men på fredag är det vintersolståndet, och SEN VÄNDER DET! 

Tränade ett pass tabata, men sedan gick ångan ur mig lite och det enda jag orkade göra var att sitta i soffan och spela Mahjong på telefonen. Iddes inte läsa eller sätta på tv:n eller passa på att göra något annat nu när man för en gångs skull var hemma en måndagskväll. Gick och lade mig vid 20-snåret och idag är jag hyfsat återställd. Dessutom återstår bara två arbetsdagar innan julledigheten börjar. Imorgon blir visserligen en helvetesdag, hade planerat att jobba hemma på eftermiddagen eftersom jag har ett sånt där drygt möte som börjar efter att jag har slutat, men sen kom vår tillsynsmyndighet och ville klämma in en avstämning innan jul och när tillsynsmyndigheten säger hoppa så säger jag: hur högt?  Så då är det inte säkert att jag hinner hem innan nästa möte börjar. Aja, det är ju ändå bara en dag och sen ska jag vara ledig i nästan tre veckor så det kan man väl uthärda. 

 

Some cursed, some prayed, some prayed then cursed

I fredags susade jag iväg till Hornbach för att köpa den där elkabeln märkt EQLQ3G1.5 eftersom Hornbach tydligen var enda stället i hela Ankeborg som saluförde denna produkt. Hornbach ligger oroväckande nära Ankeborgs relativt nybyggda shoppingcentrum, en sån där mardröm som i amerikanska filmer omnämns som THE MALL, där jag hittills aldrig satt min fot, och om allt går som jag vill så kan jag också leva resten av mina dagar utan den erfarenheten. Tycker det är så extremt deppigt att folk kan tycka att det är ett nöje att åka till såna ställen, men vi är ju alla olika. För mig är det illa nog att befinna mig i närheten för det är så meckigt att köra i det området, rena betongspaghettin med tusen rondeller och filer och grejer och alltid en massa trafik på väg till och från THE MALL. Lyckades i alla fall manöverera mig själv in på Hornbachs parkering, stövlade in genom portarna, hittade elavdelningen på nolltid och halleluja, prisa Herren, där fanns ett fack märkt EQLQ3G1,5 och här höll det på att gå rent åt helvete. Plockade åt mig en förpackning, det var 10 meter kabel och min första impuls var nu att älga mot kassan och betala och åka vidare, för så kul tycker ju inte jag att det är att handla elkabel att jag vill dra ut på det i onödan. Men min man hade sms:at att jag skulle köpa "minst 10 meter". Lika bra att ta två när man ändå är här, tänkte jag och fiskade upp en till ur samma fack. Kastade en förströdd blick på etiketten, vilket man kanske borde ha gjort tidigare men jag hade fram till dess förlitat mig till 100 % på att märkningen på facket överensstämde med märkningen på innehållet, vilket visade sig vara 100 % fel för på den ena stod det 4G1,5 istället för 3G1,5 och på den andra stod det EXLQ istället för EQLQ. Började rafsa runt i det där facket märkt EQLQ3G1,5 som uppenbarligen inte gick att lita på, och det visade sig att det mesta var något helt annat. Hade jag kommit hem med två felmärkta rullar kabel och varit tvungen att åka tillbaks och byta dom så hade jag fått ett utbrott i samma magnitud som Eyjafjallajökul. 

Hittade till slut två rullar med rätt märkning och vid det laget var jag så trött på alla ytterst snarlika beteckningar att jag hade lust att ringa Elsäkerhetsverket, stadsministern och Gud Fader själv i nämnd ordning och undra varför i helvete de envisades med att ha så korkad nomenklatur (ringde såklart ingen av dessa men beklagade mig högljutt för min man när jag kom hem, men han satt inne med en förklaring som jag glömde i samma sekund som jag hörde den men för en elektriker går det tydligen att utläsa en viss logik i dessa bokstavs- och sifferkombinationer).

Åkte vidare till distriktsveterinären för att köpa Remus specialfoder, sedan inom affären för att handla och hämta paket, sedan hem och ut på promenad, träna pilates, koka gulaschsoppa, grädda pannkakor och sedan var det äntligen dags för semifinal i handboll. Som gick rent åt HELVETE och så var det inte mer med det. Första matchen, den mellan Danmark och Norge, var ju väldigt spännande eftersom Norge först låg under, sedan kom ikapp och så blev det förlängning och Norge vann. Sveriges match mot Frankrike var tyvärr inte ens i närheten av att vara spännande, det var så uppenbart att Frankrike var det bättre laget och att Sverige inte hade mycket att sätta emot.

När jag sen skulle gå och borsta tänderna så funkade inte lampan i badrummet, en lysrörsarmatur från artonhundrafrösihjäl och såklart hade vi inget lysrör i reserv. Fick ställa in vår jättestora nödficklampa på golvet, vilket gjorde att allt ljus kom underifrån och det såg ut som scener ur en skräckfilm. Typiskt också när jag precis varit på Hornbach. 

På lördagen gick jag en långpromenad med hundarna. Mötte inte en enda människa, men däremot tre otroligt söta vinterraggiga ponnyer som gick i en hage och var otroligt sociala, gnäggade och kom fram till staketet och ville vänslas lite. Tyvärr var det en massa björnbärsrevor emellan så det blev inget med den saken. Traskade vidare och var otroligt nöjd med att tån - peppar peppar - gjorde lite mindre ont, men den beter sig också väldigt oberäkneligt så det är svårt att förhålla sig till vad som är hönan och ägget. Vissa dagar gör det ont redan från första steget när jag klivit ur sängen men blir bättre när jag har gått omkring ett tag och liksom ledat till mig, andra dagar känns det nästan ingenting på morgonen men blir värre ju mer jag går. Och ibland är det liksom bara jämna plågor från arla till särla, så det är rätt svårt att ringa in en  orsak eller utlösande faktor. 

Kom hem efter tre timmars härlig promenad. Städade hos hönsen och sen åt vi lunch och min man gick till affären och köpte lite lördagsgodis åt oss. Hehe. Låg i soffan och åt Polly och tittade på Trevlig Julhelg på SVT och lite annat smått och gott. 

Lagade mat, gjorde lax i ugn med en sås som var to die for. Så här: Fräs finhackad lök och palsternacka i smör, häll på lika delar vitt vin och vatten, låt puttra i evigheters evighet, stavmixa den slät, ha i ett par stora skedar créme fraiche och en skvätt grädde, smaka av med salt, citron, svartpeppar och basilika. Mums vad gott det blev om jag får säga det själv och det får jag ju. Sen kollade vi klart på Harry Potter och hemligheternas kammare eftersom vår onsdagsfilmkväll blev inställd pga handboll och sen var det väl läggdags. 

På söndagen gick jag min vanliga söndagsrunda som jag inte kunnat gå på några veckor nu pga snö och is. Men nu var det plötsligt åtta plusgrader, hurra! Njöt av min runda och av att min tå fortfarande höll en låg profil. Kom hem och plussade ihop veckans promenaddistanser, nu har jag bara 35 kilometer kvar innan jag är framme i Mordor. Det ska jag väl fixa i veckan som kommer tänker jag. 

Slappade i soffan, läste och hade vinterstudion på i bakgrunden. Sen var det dags för världscuphoppningar från London, men hann bara titta litegrann innan det var dags för bronsmatchen mellan Sverige och Danmark. Som Sverige förlorade med uddamålet, så snöpligt för då kan man lika gärna ha vunnit. Det var inte som i semifinalen mot Frankrike där de var chanslösa. Kollade sedan på finalen mellan Frankrike och Norge och här såg man också att det faktiskt var en högre nivå framför allt i anfallsspelet. Det var absolut de två bästa lagen som möttes och Frankrike vann rättvist, Norge hade för många tekniska fel. Sms:ade med en norsk kollega och sen var det läggdags. Under tiden som jag  hade kämpat i tv-soffan hade min man varit i stan, köpt en ny badrumsarmatur med LED istället för lysrör samt installerat den. Det visade sig att lysrörsarmaturen från artonhundrafrösihjäl nog spred en tiondel av det ljuset som LED-belysningen kunde åstadkomma, för djeflar vilken skillnad det blev. Är dock inte säker på att det är till ens fördel att beskåda sitt vinterbleka och -trötta fejs i en belysning motsvarande den i en operationssal i arla morgonstund, men nu blev det så här. 

Sov som en kratta i natt, hade dock inget med LED-belysningen att göra utan tror jag hann mikro-somna-till men vaknade när min man gick och lade sig och sen var det långt till nästa avgång av sömntåget och hur jag än vände och vred på mig så låg jag inte bra. Att ha hundar i sängen är 90 % mysigt och 10 % bökigt och trångt, men nu kändes de där tio procenten väldigt dominanta, hur jag än försökte sträcka ut mig så låg där en hund i vägen kändes det som. Flydde in i mitt svala Flickrum™ och njöt av att i alla fall kunna ligga hur jag ville, men någon djupsömn fick jag ändå inte till och när mobillarmet ringde så hade jag redan varit vaken i vad som kändes som en evighet. 

Aja, det är bara att kriga sig igenom den här dagen också.  Nu närmar sig julledigheten med stormsteg. Ska bara jobba måndag, tisdag, onsdag den här veckan och sen ska jag vara ledig ända till den 8 januari. G-Ö-T-T.  Känns också lite som att alla har kommit in i sent december-mode och börjar tycka om det mesta att Men ska vi inte ta det i januari istället? och det är ju faktiskt rätt så vilsamt. 

Åh nej, Sverige-Danmark 27-28

ÅH GUD MINA NERVER. Matchen började uselt från svensk sida, ett tag låg de under med fem mål, tre i halvtid. Men sen i andra halvlek stämde plötsligt försvarsspelat och Sverige knaprade sig ikapp och ledde ett tag, men aldrig mer än med ett och det är ju detsamma som i princip ingenting i handboll. Sen blev det sekunddrama där det med lite tur skulle kunna ha blivit oavgjort och förlängning, men nu var turen på andra sidan Öresund och Danmark vann med uddamålet. Så surt, men tycker ändå att Sverige kan gå ur det här mästerskapet med huvudet högt. Frankrike, Norge och Danmark är ändå toppnationerna since forever, och att komma så nära som två mål från en medalj i det sällskapet är inte illa. Nu ska jag ladda om inför finalen, tror och hejar på Norge. 

Åh nej, Sverige-Frankrike 28-37

Nähä, det blev tyvärr ingen VM-final för Sverige som inledde första halvlek uselt med massa tekniska fel, svajigt försvar och inget vidare skytte heller medan fransyskorna spelade extremt bra på alla positioner och hade en målvakt som tog exakt allt. Efter en kvart ledde de med tio mål och Sverige fick inte till det och det var så att man inte trodde det var samma lag som piskade skiten ur Tyskland i förrgår. Andra halvlek spelade Sverige lite bättre, men så fort de började närma sig så hände det något, en straffräddning, en utvisning, en felpass och så drog Frankrike ifrån igen. Hoppades ändå in i det sista, för i den andra semifinalen tidigare ikväll ledde Danmark hela matchen och med rätt många mål, men Norge knaprade sig ikapp och förbi och vann med uddamål efter förlängning och bevisade ännu en gång att i handboll är det inte över förrän det är över. Men Frankrike var helt enkelt för bra för Sverige idag och så var det med den saken. Nu blir det bronsmatch mot Danmark och så hoppas jag på guld för Norge. 

Electric eye

I förrgår bad min man mig att köpa 10 meter elkabel och sms:ade nån beteckning som var i stil med EQLQ3G1,5. Det är säkert logiskt för någon som begriper det, men för mig lät det ungefär som beteckningen som fanns för dammsugarpåsar (eller kanske finns, men har cyklondammsugare nu så detta elände är ett minne blott) så att man aldrig skulle kunna bara "javisst ja, dammsugarpåsar också" och plocka åt sig en förpackning. Efter jobbet igår svepte jag inom Byggmax som ligger på samma gata som mitt jobb, men där var EQLQG1,5 slut fastän det stod i lagersaldot att det skulle finnas en rulle. Men hyllan gapade tom, så det var bara att susa vidare till Biltema. Där fanns som vanligt en miljon olika varianter av bokstavs- och sifferkombinationer, men ingen EQLQ3G1,5 så jag vidare till Jula med samma nedslående resultat. Sen tog min fantasi slut när det gäller att hitta butiker som säljer elinstallation och är det något jag HATAR så är det att behöva flänga runt mellan olika affärer utan att få tag på det jag ska, så jag åkte hem med humöret vid fotknölarna. Den där djävla EQvaddennuhette finns ju ingenstans! muttrade jag surt till min man och redovisade vilka ställen jag varit på, och han bara Men varför åkte du inte till Hornbach? i en ton som att det vet väl varenda människa att det är dit man ska om man ska köpa elkabel, och jag motfrågade ännu surare varför han inte sagt att det fanns där då, och det påstod han att han hade gjort, men jag bara Varför skulle jag då åka till en massa andra ställen och leta om jag hela tiden visste att det jag skulle ha fanns på Hornbach? Va? för alla som känner mig vet ju att jag hellre skär upp pulsådrorna med mitt Mastercard än att gå omkring i affärer för nöjes skull. 

Blev så trött av mitt okynnesspringande i affärer att jag totalt glömde att jag skulle svänga inom distriktsveterinären på hemvägen och köpa Remus' specialfoder och blev på ännu sämre humör pga det eftersom det betyder att jag måste göra det idag istället.

Blev något mer uppåt när jag gick ut till hönsen och upptäckte att Änglamarken och Himlajorden, de två hönorna som är framruvade från Coops ekologiska ägg, hade börjat värpa igen. De tog en liten paus nu när det var som kallast och de andra hönsen är antingen i olika stadier av ruggning och värper inte pga det, eller så tycker de väl att det generellt är för mörkt och kallt och värper inte pga det. Jag är med i några hönsgrupper på Facebook och där upphör jag aldrig att förundras över folk som håller på och hetsar med värpfoder och extrabelysning för att hönsen ska värpa även på vintern istället för att låta allting vara som det är och de får sin paus när de behöver. Man har väl ändå hobbyhöns för att man vill att de INTE ska ha det som i stora hönsfabriker där man ska maxa äggproduktionen under en kort tid och sedan slaktas de? Men uppenbarligen tänker inte alla så. 

Änglamarken och Himlajorden är i alla fall extremt produktiva, det kanske ändå blir så när man stammar ur något slags värphybrider som de ju gör. De är de enda i flocken som lägger vita ägg. Därefter kommer Elizabeth som är en Bielefelder. Hon värper med i stort sett året om när hon inte ruggar (vilket hon gör nu). Hennes ägg är väldigt mörkt bruna, så det vet man direkt när hon är igång. Blommehönsen, australorpen Kim Wall och blandrasen Ulrika som alla lägger ganska identiska ljusbruna ägg, levererar bra i alla fall under den ljusare årstiden. Sämst är smålandshönan Astrid och Silverudds blå-hönan Eleonora. De är ju ändå såkallade kulturhöns som tagits fram för att vara lite mer produktiva jämfört med de gamla lantraserna, men de lever inte riktigt upp till sitt rykte måste jag säga. Eleonora har fan inte lagt ett ägg sen jag vet inte när, hon är den enda som lägger gröna ägg så hon är lätt att hålla koll på. Och Astrids ägg, som har en lite speciell form så de är också lätta att särskilja från övriga, är trots fri tillgång på snäckskal av någon anledning så tunnskaliga att de oftast går sönder i redet. Vi får ju ändå ägg så det både räcker och blir över, så det är ingen katastrof. Enda som är tråkigt nu är att hela Skåne är klassat som högriskområde för fågelinfluensa så hönsen får inte längre gå ut i trädgården. De har ju såklart sin stora hönsgård att vara i så det går ingen nöd på dom så, men myset med att ha dom sprättande under äppelträdet och runt hallonbuskarna är för tillfället inställt. 

Aja. Idag är det i alla fall fredag! Har satt upp ett hyfsat ambitiöst schema efter jobbet som inkluderar  besök på Hornbach, distriktsveterinären och vanliga mataffären. Sen ska jag hem, promenera med hundarna, träna pilates, koka soppa och steka pannkakor innan det slutligen är dags att sjunka ner i tv-soffan och kolla på semifinalerna i handboll. Vi får väl se om schemat håller hela vägen, hehe. 

Till stallet istället, v 50 2023, pt 2

Igår var det Working Equitation. WE som det kallas består av tre moment: dressyr, teknik och speed, men när det ska provas på så är det oftast teknikmomentet som avses. Då ska man till exempel runda tunnor,  plocka upp saker, rida slalom, öppna och stänga grindar och så vidare. Till häst dårå, hehe. Jag tycker inte det är jättekul, dels för att det kräver att man har en häst som är relativt lyhörd och smidig, och dels för att det är rätt så mycket väntan medan det ska förklaras vad man ska göra och medan andra håller på. För att få Köttbullen lyhörd och smidig krävs det betydligt mer framridning och lösgörande arbete än vad vi hann med igår och resultatet blev ju därefter. Dessutom var en övning att man skulle rygga ut mellan två bommar och Köttbullen kan inte rygga om så hennes liv hänger på det. Eller såklart KAN hon rygga, det går ju till exempel att backa henne från marken, men uppsuttet är det lögn, det är som att hon inte förstår själva hjälpgivningen, och så blir hon frustrerad och står bara och snurrar och försöker komma undan och det lossnar liksom inte för henne trots hjälp från marken och supermycket beröm så fort hon gör en ansats till att gå bakåt. Men det är som att polletten aldrig riktigt ramlar ner, fast å andra sidan så tränar man ju inte ryggning på det sättet längre så det kanske inte är så konstigt. Ridlärare V och jag bestämde att målet för 2024 skulle vara att lära Köttbullen rygga, så nu har vi något konkret att jobba med nästa termin. 

Jahapp, det var sista ridningen för i år. Kändes som alltid konstigt att säga "vi ses nästa år" även om 2024 nu bara ligger några veckor bort. 

It is going to take your breath away

Igår ringde jag vårdcentralen för att förnya mitt recept på knark, a k a receptbelagda värktabletter men det låter ju lite roligare med knark. Eller det låter väl i och för sig inte ALLS roligt med knark givet allt elände det för med sig, det roliga är att jag som är så djävla präktig och ordentlig sitter inne med något narkotikaklassat och rent teoretiskt skulle kunna sälja det på gatan till någon abstinent junkie (kanske). Däraf att man inte får förnya receptet på 1177.se utan måste ringa vårdcentralen för att be dom göra det, för att dom ska ha lite koll antar jag. 

När jag framfört mitt lilla ovan beskrivna ärende så passade jag även på att gnälla över min DJÄVLA tå. Är så trött på den och att hela tiden behöva förhålla mig till någon variant av smärta vid varje steg och om man som jag går någonstans mellan 10 000 och 20 000 steg per dag så blir det ett antal smärtimpulser att processa. Även om det oftast inte gör så ont att jag haltar fram så är det ändå någonting som spänner mellan lätt irriterande till väldigt, väldigt tröttsamt. 

Drog mig till minnes att jag ju blev botad av kortisonsprutor i foten förr i världen och även om det var oskönt så är det kanske det som krävs? Nu minns jag det i och för sig som att det på den tiden (2011, tack bloggen för påminnelse) mer kändes som att jag hade en vass sten i skon, det gjorde liksom ont under själva trampdynan, och nu är smärtan väldigt distinkt lokaliserad till andra tåns grundled. Panikgooglade "gikt" för ett tag sen, för tänk om jag drabbats av nån sån nästintill skamlig himla medeltidssjukdom? Men gikt, läste jag mig till, sitter oftast i stortån och övriga symptom stämde inte heller riktigt, så där kunde jag andas ut. Min kiropraktor var ju inne på att jag hade Mortons sjukdom, det tycker jag nästan låter som ett begåvningshandikapp (fast det är det alltså inte utan handlar om att nerver i framfoten kommer i kläm), men jag har googlat det också och tycker inte att det stämmer riktigt på mina symptom (däremot stämde det klockrent på de problem jag hade 2011 som botades med kortisonsprutor).  

Passade i alla fall på att diskutera frågan när jag ändå hade en sjukvårdskunnig på tråden även om det känns superlöjligt att prata om en tå, men det är så himla störigt. Hon jag pratade med tyckte att det lät som att jag hade någon form av inflammation och tyckte jag skulle testa Naproxen i 10 dagar och blev det inte bättre så skulle jag återkomma. Hade du fått en tid hos en läkare hade du ändå fått börja där, sa hon och det lät ju helt rimligt och gött att lite kunna kringgå ett system och inte belasta sjukvården i onödan. Fick ju Naproxen på recept i samband med att mina knän var så himla svullna i början av min artroskarriär och då tog det knappt en vecka för knän som var i storleksordningen handbollar att återta sin normala form, så jag hoppas att det kan bli samma effekt även om det bara är en ynklig liten tåled. Återigen, det känns så löjligt men liten tuva stjälper ofta stort lass, osv. Nu hade den varianten av Naproxen precis blivit receptfri så det var bara att beställa, eller ja, man kan ju också besöka ett fysiskt apotek men det är väl lite att be om att få en ovälkommen virusdusch i dessa tider, så det avstår jag gärna om jag inte är absolut tvungen. Näthandel is the shit alltså. Satt i godan ro och klickade hem lite av varje till det egna husapoteket, bland annat mer Voltaren gel eftersom den tuben vi haft hemma i flera år börjar ta slut. Fick då ett rätt barskt meddelande att Voltaren, eller diklofenak som den aktiva substansen är, var skadligt för miljön och det var också svårt för reningsverken att rena avloppsvatten med diklofenak i, så man borde verkligen överväga om man inte skulle ta något annat alternativ istället, till exempel tigerbalsam eller ormsalva. Jag skulle vilja påstå att jag har provat allt vad marknaden har att erbjuda i form av liniment, inklusive sådana som är avsedda för hästar och kor, och de allra flesta luktar så att jag får ont i huvudet (också) plus att de inte hjälper annat än att det är lite gött när det värmer eller kyler. Så FÖRLÅT miljön, men jag måste nog ha mitt diklofenak i alla fall. Däremot kan man ju absolut tänka på hur man applicerar det, i vanliga fall trycker jag ut en klick och gnider in med fingrarna och sedan tvättar jag händerna, men igår testade jag att använda lite hushållspapper som jag sedan slängde i sopornas brännbara fraktion. Då blir det väl i alla fall lite mindre diklofenak som når reningsverket tänker jag även om jag också tänker att den lilla mängd som återstår på mina händer när jag masserat in min lilla klick Voltaren på min tå borde vara försumbar, men många bäcker små och alla får väl dra sitt strå till stacken. 

Blev lite uppåt av att ha pratat med den sjukvårdskunniga och framför allt av känslan av att ändå ha en PLAN. Finns ju inget deppigare än att känna att man inte kan göra något åt sin situation, men samtidigt vill man ju inte vara en sån som springer till läkare för minsta lilla så för mig är det en rätt stor tröskel som jag ska över innan jag lyfter luren och kontaktar sjukvården. Men nu är i alla fall bollen i rullning eller vad man ska säga. 

Igår hade vi den traditionsenliga labbglöggen på jobbet och den är man ju lite tvungen att förlägga till en tid då folk normalt dricker eftermiddagskaffe, dvs passar egentligen inte mig. Fick sen fara hem som ett jehu för min man behövde bilen. Tog en runda med hundarna, körde ett pass tabata och sedan var det dags att bänka sig framför handbollen, först Sveriges match och sedan matchen mellan Danmark och Montenegro där jag i smyg hejade på Montenegro för de självgoda danskarna kan behöva en näsbränna, men då får man inte göra så många tekniska fel som Montenegro gjorde även om de hämtade upp ett rätt stort underläge och hade kunnat vinna med lite tur. Men nu blev det inte så, utan till semifinalerna är det Frankrike mot Sverige och Norge mot Danmark. Det kommer att bli två riktiga rysare.  

Sen var det läggdags med råge. Matcherna som börjar 20.30 slutar kanske runt 22 och det är lite i senaste laget, så det är väl tur att VM är slut på söndag så att jag kan återta mina sovrutiner. Å andra sidan så börjar EM för herrarna i januari så då lär det bli samma visa igen, givet att det går bra för Sverige såklart. VM sänds på kanal 6 och Viaplay och jag har kollat på kanal 6 och irriterat mig dels på reklamen, speciellt nu för nu går det en reklam för laxermedel "för hela familjen" som ska upprepas till förbannelse, och dels på att man missar en del snack och analyser till förmån för imbecillt snack om trög mage, och så har jag tänkt: men har vi inte Viaplay i vårt programutbud? och bläddrat runt bland kanalerna och då finns det någon Viaplay Sport men där visas det alltid ishockey känns det som. Igår fick jag dock en aha-upplevelse och kom på att man kanske måste trycka igång Viaplay-appen på tv:n, och då helt plötsligt uppenbarades det en handbollsstudio istället för flashiga bilder på Dulcosoft eller vad fan det där laxermedlet nu heter där det liksom ska illustreras hur något tränger in och mjukar upp "där det behövs". Kände mig som ett djävla GENI och hoppas nu innerligt att herrarnas EM också ska sändas av kanal 6/Viaplay så att jag har möjlighet att se ALLT utan reklam. 

Idag är det jobb, sen handla och städa och så till stallet. Vi ska rida WE, Working Equitation, och jag är väl inte superpepp på det, men det var ju alla andra så då får man helt enkelt bara gilla läget och man ångrar ju aldrig ett ridpass. Sen är terminen slut, ska bli skönt att ha ett par veckors "ledigt" för helt ärligt är man ju inte jättesugen på att ge sig iväg till stallet om kvällarna i mörker och kyla, även om det är kul när man väl är där. Sen är det snart helg! Har inget planerat förutom handbollen på söndagen (och såklart morgondagens semifinaler), det blir ju i sämsta fall bronsmatch men hoppas såklart på Sverige i final. Kanske att vi får ha filmkväll på lördag, för vår onsdagsfilmkväll igår blev ju inställd pga handbollen. Hårda tider. 

HURRA, Sverige-Tyskland 27-20 och SEMIFINAL!!!

Men alltså VILKEN MATCH! Började så enormt stabilt där Sverige med Bundsen i mål höll nollan i ofattbara FJORTON MINUTER!? Har aldrig varit med om något liknande på den här nivån vad jag kan minnas, och då har jag sett sjukt mycket handboll de senaste 30 åren eller så. Det var nästan (men bara nästan) så man tyckte synd om tyskorna som inte fick någonting att fungera och det svenska försvaret stod som en massiv mur. I halvtid ledde Sverige med TIO mål, men handboll är handboll och jag har minsann sett Sverige leda med tio över Polen och ändå förlora (den matchen har satt djupa ärr i min själ). I andra halvlek ryckte Tyskland upp sig samtidigt som Sverige gjorde onödigt många tekniska fel och den jättestora ledningen krympte till fyra ett tag, men sen kom tre snabba svenska mål samtidigt som Tyskland inte fick till sina anfall och sen var det som att luften gick ur tyskorna för gott (eller åtminstone för resten av matchen) och Sverige kunde vinna ganska komfortabelt till slut. Inte en enda utvisning på hela matchen, tror knappt jag har sett det heller? Nu väntar semifinal mot Frankrike på fredag och det var väl en himla tur att jag inte ska gå på julfest dårå. Hehe. 

Can't believe it's a matter of days

Igår jobbade jag till lunch, sedan åkte jag på massage. Det var gött och kändes rätt så välbehövligt. Åkte hem, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen och övertalade min man att han skulle åka med Laban till veterinären för att få det där intyget om testikelstatus. Han gick med på det, så min plan var att tända en brasa och sedan duscha, för thailändskan som masserar hade smetat på något slags liniment på ett blåmärke jag har på överarmen och det (linimentet, inte blåmärket) luktade åt tigerbalsamhållet och jag har lite svårt för den lukten. Tyvärr, för jag älskar verkligen den värmande effekten. Min man tog Laban och gav sig av, jag kom på att jag kunde passa på att slå in hans julklappar medan han var borta. Eftersom han nu är arbetslös (fortfarande inget svar från dom som skulle höra av sig som i fredags) så är han ju hemma JÄMT, och självklart kan jag smussla med paketinslagning i mitt Flickrum™ eller någon annanstans där han inte är, men nu var det så här tanken gick. Fick lite feeling och slog in alla julklappar och kände mig otroligt präktig. Jag är alltid ute i god tid med själva julklappsinköpen, men av någon anledning skjuter jag upp att slå in dom löjligt länge. När jag precis var klar och hade plockat undan sax och tejp och julklappspapper kom jag på att någon gång i våras så köpte jag två doftljus när ridklubben sålde Newbody, men tyckte att dom luktade för sött (är överhuvudtaget rätt känslig för dofter, gillar när det doftar gott men det är väldigt lätt att det slår över och blir för starkt, för sött, för parfymigt eller annat huvudvärksframkallande), så då tänkte jag att dom kan min dotter och min sons halvsyster (hon har inte vuxit upp med oss så vi benämner inte varandra bonusdotter/bonusmamma, men är såklart en del av familjen ändå) få i julklapp, så dom lade jag på ett bra ställe som jag faktiskt kom ihåg, så det var bara fram med papper och tejp och grejer igen och fixa med det. Sen kom min man hem igen, 425 kronor kostade det att få papper på att Laban har två normalt belägna testiklar, men veterinären har väl också julklappar att köpa tänker jag. I slutändan är det ändå billigare, och framför allt både snabbare och smidigare, än att åka på en utställning för att få samma sak registrerad. 

Tände i kaminen, duschade och sen var det handboll resten av kvällen. Först Frankrike-Tjeckien där jag hejade på Tjeckien, dom spelade bra men orkade inte hela vägen så Frankrike vann. Sen var det Norge-Nederländerna, där hejade jag på Nederländerna, dom spelade bra men hade för många tekniska fel så Norge vann. Egentligen hejar jag inte på något av lagen på riktigt, tycker bara det är kul om något lag slår de där lagen som alltid vinner, detvillsäga Danmark, Norge, Frankrike, etc. OM Sverige vinner över Tyskland ikväll så får dom möta Frankrike i semifinalen och det kan nog bli riktigt ruggigt. Men först ska ju tyskorna besegras och det lär inte heller bli lätt, så ikväll lär det bli kaninpuls och nagelbitning. GULP. 

Tomt bo

Har läst Tomt bo av Sofia Stenström, detta är handlingen:

Coras mamma älskar sin dotter. Hon älskar henne med en kärlek som är storslagen och ren. Allt annat i livet har kommit och gått – männen, vännerna, karriären. Kvar finns Cora: rolig, smart, söt och sårbar. De har levt tillsammans så länge att de är som en och samma varelse.

Så träffar dottern en kille, Vidar. Han har änglalika lockar och hypnotisk blick, men Coras mamma vet inte vad hon ska tro om honom. Det är något som inte stämmer. Vem är Vidar egentligen? En trettioårig slacker? Eller en inställsam sociopat? Det enda hon är säker på är att han håller på att ta Cora ifrån henne.

Jag tyckte den här boken började rätt okej, ett lite lågmält berättande med bra språk, men sen svalnade mitt intresse lite ju längre boken gick utan att det egentligen hände speciellt mycket, det fanns liksom inget driv. Tyckte mamman var rätt så orimlig, fast det finns säkert såna mammor som lever helt genom sina barn och knappt har någon egen identitet. Men det blev lite tjatigt med den här besattheten där det inte gick en sida utan att det var Cora hit och Cora dit, och det var också lite äckligt hur fysiska de var med varandra. Men mest var det segt, i alla fall i bokens andra halva. Den här boken får två familjeterapeuter av fem möjliga. 

Julfest schmulfest

Blev precis uppläxad av vår platschef för att jag inte hade anmält mig till årets julfest på jobbet. Det skickades ut ett mail med en bifogad fil i onsdags förra veckan, och i den bifogade filen stod det (bland annat) Vi vill gärna att ni anmäler er senast 12/12 och tänk på att anmälan är bindande. Det tolkar jag som att man anmäler att man tänker komma och har man inte fått in någon anmälan senast den 12/12 så betyder det att man inte tänker komma. Men i själva mailet stod det också Vi kommer till en förbeställd meny så glöm ej att anmäla om ni kommer eller ej. Det sista var information som min hjärna helt enkelt hade sållat bort, okej, jag fattar att man kanske vill veta om folk som inte svarat inte har svarat för att de inte tänker komma, eller att de inte har svarat för att de har glömt att svara. Fast då kan man ju bara skicka ut en allmän påminnelse Glöm inte att idag är sista dagen att anmäla till julfesten, lite eget ansvar får man väl ändå ta? Tycker jag dårå.  

Förra årets julfest var ju kanske den trökigaste jag någonsin varit på och redan då funderade jag på att aldrig mer gå på julfest, och det fanns få saker som talade för att årets version skulle bli så mycket festligare. Möjligtvis att maten skulle vara en trerätters middag och inte traditionellt julbord, men det är ju ändå samma mestadels inte-alltid-så-jättefestliga-kollegor, och jag känner ganska starkt att a. jag tillbringar 40 timmar i veckan med mina kollegor och det RÄCKER, b. tycker inte att det är rimligt att skicka ut inbjudan med nån veckas varsel och förvänta sig att alla ska släppa allt de har för händer och ila till bords bara för att platschefen kallar. 

Nu vet jag inte om jag ska svara på mailet för att vara övertydlig, även om jag sa till platschefen att jag inte skulle komma (däraf uppläxningen), men irriterar mig också på uppläxningen, eller uppläxning var kanske ett starkt ord, mer en syrlig kommentar om att jag inte anmält att jag inte skulle komma fastän det hade stått i mailet att man skulle göra det, men den 12:e är faktiskt inte över än. Har väl ändå fram till 23.59 på mig att svara tänker jag. 

 

Random snack

Här kommer lite random snack (a k a raljeranden)

Jag byter en spindelled mot en plastjulgran, spindelled mot en plastjulgran, plastjulgran mot en dockningsstation, osv

Har äntligen fått tillbaka bilen, äntligen var ju kanske en rejäl överdrift eftersom jag bara varit utan den i två arbetsdagar, men GUD vad skönt att bara sätta sig och vrooma iväg utan att behöva ta hänsyn till Skånetrafikens väl och ve. 

Förra veckan berättade min kollega Stefan att han och hans fru hade funderat på att skaffa en plastjulgran och att de hade hittat en som kostade 3750 kronor PÅ REA. Vad fan, var den gjord av guld eller? undrade jag och Stefan höll med om att det var inte bara dyrt utan också pissdyrt, och vi sa också saker som att det tar många år innan man kan räkna hem en sån. Å andra sidan så slipper man barrandet och vattnandet och omaket med att göra sig av med den riktiga granen vid tjugondedag Knut. I den här kontexten är det bara Stefans problem, jag har aldrig haft någon gran. Eller jo, när jag var liten, då fick jag och mina syskon varsin liten gran från skogen att ha på våra rum, men jag vet inte om jag blev avskräckt för all framtid p g a det. Vi hade heltäckningsmattor i våra fräsiga 70-talsrum, och jag tycker att det kvittade hur många gånger man dammsög den för man lyckades ändå trampa på barr till långt fram på vårkanten (säger kanske mer om kapaciteten på dammsugaren än något annat?). Ett år följde det, som en liten bonus, någon slags hoppstjärtar med granen in, och de trivdes fint även i heltäckningsmattan, i alla fall ett tag.
När jag flyttade hemifrån så hade jag av olika skäl under många år en ganska kraftig inställning av anti-jul, och det är väl fortfarande inte som att jag tycker att det är årets bästa högtid eftersom det känns som att hela perioden mellan advent och nyår är solkad av krav och förväntningar snarare än att man primärt känner frid och harmoni susa genom ens sönderstressade själ. Är väl inte fullt lika anti-julig nu eftersom det går fint att dra ner extremt mycket på kraven och förväntningarna när barnen blivit stora, men har aldrig orkat ta tag i det där med gran och nu verkar det ju dumt att introducera en NU när man har tre hundar som nog skulle göra sitt bästa att välta den. Har ju inte heller något pynt att hänga i en tilltänkt gran, och vet inte i vilken ände man skulle börja om det skulle behöva införskaffas, typ: hur många kulor behöver man? och vad ska man ha mer? Känns som att det där med pynt är något man bara har haft sedan urminnes tider i en kartong i källaren, inte som man skaffar sig som 55-åring, så det får nog vara. Hur som helst så kom Stefan igår och erkände att de verkligen hade köpt The Holy Plastgran, den för 3750 på rea, trots att det enligt honom (och jag höll med) var alldeles otroligt dyrt. Vi slog då vad om vad som skulle bli dyrast, en lyxgran i plast eller en ny spindelled till en Pegeaut? Det visade sig att spindelleden bara gick på 1500 inklusive arbetskostnad, så där vann jag (på något vis). 

Fick ett paket på jobbet och undrade vad det kunde vara och då visade det sig vara en ny dockningsstation. Felanmälde ju den gamla för flera veckor sedan, och fick besked samma dag att en ny var beställd, så det var ju ändå på tiden att den dök upp. Min dator, som har varit igång sedan den 22 november, drog en lättnadens suck när jag äntligen stängde av den. Antar att jag borde ha kunnat koppla loss den från dockningsstationen och stänga av den och fortfarande låta dockningsstationen vara igång, men orka Mallorca. Aja, nu är det fixat i alla fall. Idag ska jag bara jobba till lunch, sedan har jag en tid bokad för thaimassage. MYYYZ. Ska även åka och handla till vår traditionsenliga labbglögg som vi har på jobbet varje år, från början var det bara för labbets personal men sen jag tog över ansvaret så har jag utökat det till att bjuda in alla. Grejen är egentligen bara att man ska värma glöggen med hjälp av befintlig labbutrustning, annars är det bara att köpa lite lussekatter och pepparkakor och duka på någon rullvagn som man slängt en handduk över, det ska liksom ge intryck av att vara lite ad hoc och spartanskt. 

Sen på kvällen ska jag med Laban till veterinären. Han har ju gått och spårat ihop till ett viltspårchampionat, men av någon anledning så får man inte titeln "Svensk Viltspårchampion" om man inte har känd testikelstatus. Finns inget motsvarande för tikar och jag tycker det är kanske den löjligaste regeln som någonsin har hittats på, för det är väl ändå inte där förmågan att spåra sitter? Men det har Svenska Kennelklubben bestämt. Med de andra taxarna så har det inte varit några problem för de har varit utställda, och om hunden inte har normalt belägna testiklar så räknas det som ett fel. Så har man bara ett  utställningsresultat som inte är disqualified så blir det automatiskt registrerat att hundens testiklar är normala och det har jag liksom inte ens reflekterat över i viltspårsammanhang. Men när jag skulle registrera Tages viltspårchampionat så gick inte det pga "otillräckliga meriter" och jag bara, men vadfaan, han har ju tre förstapris och för tre olika domare, vad är problemet? Ja, då var det pga okänd testikelstatus. Den utställning jag hade anmält Tage till blev nämligen inställd pga pandemin och det var fortfarande pandemi när Tage vimsat klart i spårskogen, så hans testikelstatus fick istället verifieras av en veterinär. Laban tycker ju att människor han inte känner är jetelezkiga, och händer som tillhör dessa människor är extra jetelezkiga. Så det finns liksom inte på världskartan att utsätta honom för en ambitiös exteriördomare som ska titta på tänder och känna och klämma på honom, hans utställningskarriär har aldrig ens börjat och kommer nog aldrig att göra det heller. Men titeln vill jag ju ha!, däraf veterinärbesöket. 

Sen blir det nog handboll för hela slanten, för nu börjar ju kvartsfinalerna. Idag är det Frankrike mot Tjeckien, samt Nederländerna mot Norge. Den senare matchen kan nog bli en riktig rysare, norskorna är ju erkänt duktiga men Nederländerna såg oerhört vassa ut när jag såg dom mot Spanien i helgen. Sen imorgon är det Sverige mot Tyskland, GULP. Nu är ju alla matcher som återstår vinna eller försvinna, eller det blir väl placeringsmatcher för förlorarna, men det är ju ingen som minns någon som kom sjua i ett VM. 

Till stallet istället, v 50 2023, pt 1

Igår var det terminsavslutning och hoppning. Jag känner inte alls för det här, sa min ridkompis Marina, och jag var inte sen att hålla med. Skulle jag haft någon annan häst än Köttbullen tror jag nästan att jag skulle ha stannat hemma, så lite kände jag för att hoppa. Dessutom, rapporterades det från dom som hade hästar som gick lektionen innan och som därför var fria att drälla omkring och göra vad som helst (dvs sitta på läktaren och kolla) så skulle vi hoppa bana. Den var uppbyggd med nummerskyltar och allt som om det var en tävling. GULP.  Men ja, nu var jag ju ändå där så det var bara att gilla läget. Vi red fram, det gick bra, och så hoppade vi fram på två låga kryss och det gick också bra utom en gång när jag tyckte det gick lite för fort i galoppen, höll in och Köttbullen missförstod och bröt av till trav och sen tröttnade hon väl på velpottan på ryggen och kände att hon fick lösa situationen själv och drog iväg som en avlöning mot hindret. Lite för fort för min smak, men det gick bra. Sen skulle vi hoppa själva banan. Jag och Marina lipade oss till att det bara skulle vara krysshinder så då kändes det rimligt. Det var för övrigt ingen som ville hoppa särskilt högt. Vi blir bara fegare och fegare, konstaterade någon annan. Fast ingen hoppade så lågt som jag och Marina, men som vi sa, det kan aldrig bli för lågt. Vi ska ringa ner till Grevlunda och tipsa om två riktigt vassa beridare, sa vi också och skrattade åt oss själva. Själva banan gick bra, förutom en sväng som var svår och där var jag så fokuserad på att det skulle vara rätt galopp efter hindret innan att jag inte riktigt hann med att rida genom svängen, så vägen blev lite konstig. Nu var det ju så lågt att det inte spelade någon roll hur man kom, men ändå. Man vill ju rida bra vägar. Men i övrigt gick det som planerat, fast det var väl mest Köttbullens förtjänst för helt ärligt så är det ju bara att styra mot hindren så hoppar hon. Det gick bra för dom andra också. Nu är det jullov i Bästa Måndagsgruppen™ men terminen börjar 1 januari så det dröjer inte så länge innan vi ses igen. 

Hurra, Sverige-Montenegro 32-25

Kastade mig in i bilen efter att ha sadlat och tränsat av, satt på täcke, fodrat och vattnat i om inte ilfart så åtminstone i rask takt. Då stod det 12-8 till Sverige och på hela hemvägen gjorde Montenegro bara ett mål (en stor del av hemvägen var i och för sig halvtidsvila). Skenade in och sladdade ner i tv-soffan och fick se andra halvlek då Sverige först ledde med sex bollar men sen ryckte montenegrinskorna upp sig och ett tag skiljde det bara två mål, men sen tog Sverige tag i saken igen och drog ifrån. Sen kom en situation då Linn Blohm spelade tufft försvar och domarna blåste och skulle gå ut och kolla på VAR och då trodde man att åh nej, var det slag mot ansiktet, blir det rött kort? Puuh, nää, bara två minuters utvisning, men VA? för det var montenegrinskan som åkte ut för filmning. EH? Det kändes lite tveksamt (även om jag absolut tycker ofoget med filmning ska stävjas) och efter det var det som att Montenegro tappade geisten. De var ju för all del, precis som Sverige, redan klara för kvartsfinal. Nu får Sverige möta Tyskland och Montenegro får ta sig an Danmark. GULP.

Och så var det vecka 50!?

I fredags åkte jag ju buss till jobbet pga att bilen skulle på service. Naturligtvis hittade dom "någonting" (spindelled? det låter som hittepå) som behövde åtgärdas, så är det ju fan i mig jämt. Så jag åker buss idag också. I fredags hoppade jag av en hållplats tidigare för det är så bökigt att gå från järnvägsstationen (som är slutstation och också den hållplats som är närmast jobbet) eftersom vägen är avstängda pga ett jättebygge. Det tog längre tid än jag trodde och sen sa en kollega hur man kunde gå från stationen, så idag tänkte jag att jag skulle göra det, men sen tänkte jag att jag skulle ta bussen istället eftersom regnet öste ner och dom hade ändrat busstiderna så att första bussen från nästan-Österlen gick fyra minuter tidigare, vilket innebar att den skulle anlända till Ankeborg så att det passade med bussar som passerar jobbet, för med den förra tiden så missade man precis en. Bra-bra, det var bara det att bussen från nästan-Österlen var fyra minuter försenad så då missade jag lik förbannat bussen i stan. Började traska, för det finns inget som är tråkigare och mer ovärdigt, för att inte tala om kallare och ruggigare, än att stå rätt upp och ner och vänta på en buss i arla morgonstund (ja, jag är en bortskämd miljöbov, jag vet). Den vägen som min kollega beskrivit fungerade bra till en viss punkt, sen var den avstängd och man fick liksom gå tillbaka  och i kringelikrokar och ta en djävla omväg så det visade sig att det bara skilde 200 meter jämfört med den väg jag gått i fredags. Jaha, men då vet jag åtminstone det. 

Vad hände i helgen då? Efter jobbet traskade jag in till Ankeborg city och gick på systemet och köpte en flaska whisky vilket ju lät coolt och dekadent, men det ska vara en julklapp. Tog sedan bussen hem, det gick rätt så bra tycker jag. Inte så mycket folk och trängsel ändå trots att det var fredag eftermiddag. Sen fixade vi dekadent kvällsmat i form av fryspizza från Coop och så började vi kolla på en ny säsong av House of cards, vi har haft en paus där medan vi har kollat på House of dragons men nu får vi invänta säsong två av den senare. Därefter fick jag sitta och hålla mig vaken till sent eftersom det var Rolex Top 10-final och då var man ju tvungen att heja fram Henrik von Eckermann och King Edward (de slutade som tvåa efter en förarglig rivning i andra rundan). 

På lördagen bjöd vädret på snömodd och slask i kombination med isbana, så jag fick förlägga min promenad till plogade och grusade vägar inne i byn. Blev inte så lång promenad pga begränsat var man kunde gå någonstans, eller man kan väl förvisso marschera fram och tillbaka om man vill att ens promenad ska bli längre, men hur kul är det på en skala? Det fick bli vad det blev, sen var det ridning och så hem, duscha, laga mat , äta och slutligen se Sverige slå Kroatien i handboll. 

På söndagen regnade det och det var åtminstone delvis barmark, så jag vågade ge mig ut i skogen med snudd på livet som insats, för överallt där det hade gått människor eller kört bilar så hade snön packat sig till is så det var synnerligen halkigt. Hade dessutom ont i min djävla tå, så det var ingen behaglig promenad i något avseende. Är så trött på den här tån nu och vet liksom inte riktigt vad jag ska göra åt det heller. Är det artros (vilket jag tror) så ska ju leden belastas för att stimulera broskbildning, men om det är något annat så är det kanske avlastning som behövs, och det är ju svårt att få till utan att man själv går och haltar och därmed får ont på nya ställen. Aja, har ju haft liknande känningar tidigare som har gått över av sig själv så jag hoppas att detta också gör det. 

Tillbringade en lat söndagseftermiddag i soffan där jag omväxlande läste och kollade på sport. Först vinterstudion och sedan Serbien-Tyskland i damernas handbolls-VM och slutligen någon match i tyska herrhandbollsligan, som lika gärna hade kunnat utspela sig i den snöhöga nord för tycker att de flesta av spelarna var antingen svenskar, danskar eller islänningar. Gjorde ett långkok på högrev, det är något av det mysigaste jag vet att ha en gryta som står och puttrar i timmar och så går man och smakar av då och då och häller i en skvätt vin eller lite mer grädde eller vad man nu tycker behövs. Mmm...långkok. 

Ja, det var väl helgen det. Min man skulle få besked angående ett jobb han sökt som i fredags, men de hörde aldrig av sig så hoppas på besked idag, positivt också såklart. Hoppas också att bilen blir klar för det är bökigt och omständligt att ta sig med buss. Satt i morse och såg reklam på bussen om hur mycket man byggt ut tågtrafiken i Malmöregionen och det är ju kul för dom, men hjälper knappast mig där jag sitter och skumpar fram på en buss som går från nästan-Österlen 40 minuter efter att jag börjar jobba. Tur man åtminstone har det lite flexibelt med sina arbetstider. 

Sen såg jag en jättekonstig reklam (eller vad det nu skulle föreställa?) som var (ungefär) så här: Besväras du av oro och ångest? Det finns sätt att skingra orosmolnen.  Besök 1177.se för fler tips. Vadå FLER tips? Vilket var det första tipset? Va? Va? Va? 

Ikväll är det ridning och inte bara ridning utan även hoppning. Är inte jättepepp, men okej eftersom jag ändå har Köttbullen. Häromdagen kom det ett mail om att vi ska fortsätta ha ridlärare A även nästa termin, det känns helt okej för min del. Enda negativa är att de har ändrat så att alla ridlektioner ska börja hel timme (nu börjar en del kvart i, en del kvart över, en del halv osv och det kanske är rörigt att hålla ordning på, inte vet jag) så från och med nästa termin ska vi börja rida klocken TJUGO NOLLNOLL. Fyfan vad drygt, men det är väl bara att gilla läget och bita i det sura äpplet osv. Spelar ju ingen roll om jag kommer hem 21.30 eller 22.00 för jag somnar ju ändå inte, hehe. 

 

Hurra, Sverige-Ungern 26-22 och Sverige klara för kvartsfinal!

Sitter här och pustar (som om det var jag som hade spelat) efter Sveriges match mot Ungern som började oerhört jämnt och där Ungern i princip ledde med 2-3 mål hela första halvlek och Sverige gjorde onödigt många tekniska fel samt träffade både ribba, stolpe och målvakt lite väl många gånger. Förutsättningarna var: vinst så var Sverige klara för kvartsfinal, vid förlust väntade måste-match mot Montenegro på måndag.

Men efter halvtidspausen, då det stod 11-10 till Ungern, kom ett beslutsamt Sverige ut och tog tag i matchen. Några snabba mål av Jamina Roberts och Emma Lindquist samtidigt som Johanna Bundsen spikade igen och vips ledde Sverige med fem och sen fick väl Ungern aldrig riktigt tag i matchen igen. Rolig match i högt tempo. Kommer tyvärr att missa i alla fall första halvlek av matchen mot Montenegro pga ridning, men eftersom det nu inte blev en måste-match så kan jag kanske leva med det.  

Till stallet istället, v 49 2023, pt 3

Idag var det dags för dressyrträning för tränare M. Man rider två och två i 45 minuter och det är hårdkörning från första tygeltaget. Kom till stallet, hittade inte min ridkompis som alltid brukar vara i god tid, så visade det sig att hon var sjuk så jag skulle få rida helt själv! Är ju 50/50 jättebra/jättejobbigt. Köttbullen är dessutom sjukt flockbunden och gillar I-N-T-E att vara ensam i ridhuset. Men det var ju bara att gilla läget. Fick i alla fall sällskap av de som ridit passet innan medan jag skrittade fram, men sen fick de gå ut och Köttbullen gick på tårna och gnäggade. Men sen blev det en mangling som hette duga där det inte fanns utrymme för några synpunkter kring det, utan det var Framåt! Mera framåt! Ännu mera framåt! i princip non stop tills både hon och jag var halvdöda och helsvettiga. Men så bra det gick! Mycket galoppfattningar, sidvärtsrörelser och övergångar gav till slut en lösgjord, framåt och lyhörd ponny som var en fröjd att rida. Men när de där 45 minuterna hade gått var bensinen slut hos både henne och mig så det var nästan skönt att det var över. 

Coming up: helg

Igår jobbade jag med statistik, satt och uppdaterade en massa diagram som visade förändringar över tid och då behöver man, jag, inte tänka utan det är bara högerklicka, markera data, klicka här, klicka där, upprepa i oändlighet. Otroligt vilsamt, men också lite sövande så för att inte falla i koma så drog jag igång lite julmusik på Youtube, men det var faktiskt rätt sövande så när jag skulle stänga av så såg jag i kanten av Youtube rubriken LEMLÄSTADE SIN DÖDA VÄNS KROPP som jag såklart inte kunde låta bli att klicka på och det var en inspelning från en rättegång om en man som hade inte bara haft ihjäl utan också styckat och stoppat sin väns kropp i frysen. Enligt sig själv för att han inte hade någon stor frys. Allt under inverkan av heroin och tabletter, så det var väl rationellt med en knarkhjärnas mått mätt. Det var inte sövande, kan jag meddela. 

Kom hem, städade, sen skulle min man ha jobbintervju på Teams så jag blev utschasad med hundarna för att inte störa. Skulle ju ändå gå ut, så det var inte så illa som det lät. Kasade och slirade ett varv runt byn i snömodden, vilket inte på något sätt var behagligt. Kom hem och sen var det dags att åka till stallet. Efter ridningen var det ett litet möte om hemsidan, sen körde jag hem i tät dimma och kom hem lagom tills handbollen började, och efter matchen var det läggdags. 

Idag ska bilen på service så jag har tagit bussen. Gick från stan och ut hit till industriområdet där mitt jobb ligger, det tog 40 minuter i så rask takt det nu gick i snömodden. Det känns okej att åka buss på morgonen, men fasar lite för att göra om samma procedur i eftermiddag för då går man, eller i alla fall jag, med mer tunga fjät och fullt med folk lär det ju vara överallt också. En av miljoner fördelar med att börja och sluta tidigt (och i förlängningen tyvärr också att köra bil) är ju att man kan röra sig i människobyn på tider då resten av Ankeborgs kommun är någon annanstans, men ska man åka kollektivt från landsbygden får man ju anpassa sig efter de tider som finns, och de är inte så många. Men ska väl inte klaga eftersom jag åker buss så otroligt sällan så de få tillfällen jag gör det får jag väl bita ihop och stå ut. 

Vad händer i helgen? Imorgon ska jag rida Köttbullen för tränare, sen är det handboll, Sverige-Ungern, på kvällen och det är väl ungefär allt som är planerat. Over & out. 

Till stallet v 49 2023, pt 2

Igår var det en övning med bommar. IGEN! Jag vet att det är väldigt nyttigt och bra med bommar, men ibland tycker jag inte att vi gör något annat och då längtar jag efter att bara trava på en volt under nedsittning och bara manglas runt. Gårdagens övning var: trav över en bomserie med normala avstånd och sedan över en annan som låg i sicksack och hade längre avstånd och där man då skulle välja om man skulle rida på framåt eller hålla igen. Sen samma sak i galopp, fast då skulle vi göra en volt runt bommarna med normala avstånd. Det gick väl rätt så okej, fast Köttbullen var lite seg i början. Fast efter att vi hade galopperat några gånger över bommarna så blev hon nästan lite het och började typ försöka hoppa studs över dom. Här var det visst High Chaparall, vad hände med att rida kontrollerat? frågade ridlärare V och jag svarade att jag inte hade haft så värst mycket att säga till om där. Sen gjorde vi om det och då fick jag hålla igen för hon ville verkligen rusa och hoppa över dom istället för att bara ta galoppsprång. 

Nästa vecka är sista gången för terminen och då skulle vi rösta om vi ville rida dressyr eller Working Equitation, och WE vann. Tyvärr, måste jag säga, det kan väl visst vara kul och utmanande, men går man i en dressyrgrupp vill man väl i första hand rida dressyr? Det var det dock bara jag som tänkte, så minoriteten fick foga sig. Aja, det blir säkert bra. 

Hurra, Sverige-Kamerun 37-13

Ja, men här får man ju ändå säga att Sverige promenadsegrade hem första matchen i huvudrundan. Det var aldrig ens en smula nervöst, trots rätt så många blågula tekniska fel. Bra att få igång de lite yngre förmågorna också och den för mig nya målvakten Irma Schjött var ju flink mellan stolparna (och lyckades dessutom göra två mål) även om det kamerunska skyttet kanske inte alltid var på topp. Var nästan så att man tyckte synd om Kamerun som inte lyckades med så värst mycket och som dessutom fick två röda kort. Nu väntar möte mot Ungern på lördag, det kommer att bli betydligt tuffare och NERVÖST. 

Ï'm having an affair with a random computer

Igår visade en kollega mig att man kan fota av en kinesisk text med Google Lens och få den översatt bara sådär. Jag berättade då om barnprogrammet Från A till Ö där Hedvig pratade med sin syster i en BILDTELEFON och hur fränt man tyckte detta 1974 var när Televerkets grå Dialog var det allra hetaste i telekomväg. Man tyckte det var så otroligt coolt men framför allt var det heeeeelt overkligt, gick jag på inför de lätt blaserade 90-talistkollegorna och kände mig som en gammal sagotant. Men nu är vi alltså i framtiden. 

Dåtid

Framtid

Igår var jag hos Laserkvinnan efter jobbet. Säga vad man vill om henne, men hon är inte blyg för att ta i. Nu var det armen (med den trilskande armbågen) som fick sig en omgång utöver axlar och skulderblad och det var bara att ligga och försöka andas igenom smärtan som vid en förlossning, hehe. Kändes som att det gjorde nytta i alla fall, fast nu är det många bud om den här armbågen. Kiropraktorn menade ju att det handlade om senor på armbågens utsida, sjukgymnasten tror ju uppenbarligen att det är någon variant av golf/padelarmbåge och Laserkvinnans åsikt är att allt beror på att armen är sned. Jag bryr mig snart inte om vad det beror på, bara det någon gång kunde bli bättre. Det gör ju inte så ont att jag är direkt handikappad, det finns ju inget som jag inte kan göra, men det här att göra saker när det gör ont har jag ändå min beskärda del av och det främjar ju inte direkt ens livskvalitet om jag säger så. 

Efter behandlingen åkte jag hem, drog på mig reflexband eftersom det var på väg att börja skymma (15.45, helt djävla orimligt), tog hundarna och gick ut i det snöslask som var vädret för dagen. Iskall smält snö trängde omedelbart genom mina ej vattentäta barfotaskor, men det blir som en slags våtdräkteffekt så efter cirka tio minuter så frös jag inte längre. Gick runt i byn pga mörkret, men det är sannerligen inte jättekul för där går ju ALLA, och hundarna vill stanna hela tiden och det ska nosas och skvättas och sprättas till förbannelse och lite till.

Kom hem, duschade, åt kvällsmat och sedan var det ju filmkväll med min man. Det blev första halvan av Harry Potter och hemligheternas kammare, sen orkade jag inte mer utan gick och lade mig. Somnade till men vaknade igen nästan med en gång och sen dröjde det LÄNGE innan jag kunde somna om, kändes det som i alla fall. Försöker undvika att titta på klockan i såna lägen för det skapar bara mer stress. 

Igår fick vi inbjudan till julbord på jobbet. Fast det ska inte vara julmat utan trerätters på en rätt fin restaurang i stan, men det fick ändå heta "julbord" inom citationstecken och inte mig emot, är inget fan av julmat i allmänhet och hatar julbord på lokal i synnerhet för det är så trångt och varmt och stökigt och fyllt av skrammel och sorl så jag gråter ju inte ögonen ur mig om jag slipper. Irriterade mig dock på bristen på framförhållning. Det här har "varit på gång" ett bra tag och det har tisslats och tasslats om det bland några utvalda, men det ska liksom vara lite hemligt och ingen utanför den inre kretsen ska få veta något. Samma sak som när vi hade personalaktivitet i höstas, informationen ska komma i sista sekunden och man får knappt veta vilket datum det är ens en gång.  

Har verkligen ingen lust att gå, dels pga att det sällan brukar vara speciellt mycket high life på våra personalfester, men också för att markera mot de festfixande personerna som tydligen tycker att alla bara ska släppa allt de har för händer när de kallar. Nu har jag visserligen inget i mina händer att släppa just den dagen, men som sagt, det är PRINCIPEN. Plus att jag som sagt inte tycker att det är särskilt kul med personalfester längre. Jag gillar mitt jobb, det gör jag,  men en av grejerna jag uppskattar är att man för det mesta kan gneta på i ensamhet. Har såklart en massa möten och sånt, men skulle nog säga att jag tillbringar merparten av min tid tillsammans med kollegorna me, myself and I, vilket passar mig alldeles förträffligt. De lokala kollegorna är, bortsett från några få personer, inte jätteroliga att umgås med. Alltså, det är inget fel på dom så, bara det att jag helt ärligt tycker de är rätt tråkiga (och antar att de tycker samma om mig). Så min tanke var att jag skulle tacka nej till "julbordet" med vändande mail, men sen gjorde jag ett sånt där orimligt löfte som jag gör ibland för att det ska verka som att jag kan påverka balansen i universum, om bara x inträffar så ska jag göra y där y är en handling som för mig är lite tråkig och självuppoffrande och som jag inte har någon direkt vinning av själv. 

Det är ju egentligen en alldeles otroligt löjlig grej att hålla på med eftersom hela konceptet bygger på att man tror att det finns en högre makt som styr och ställer och balanserar goda gärningar mot mindre goda, och det tror jag ju inte att det finns. Fast det är kanske dumt att chansa? skojade jag till min bror för ett tag sen efter att ha berättat om bakgrunden till mitt beslut att mot bättre vetande engagera mig i en föreningsstyrelse igen, vilket var insatsen för att skapa ett välvilligt inställt universum i en viss sak. Hur som helst, igår berättade min man, som ju blev uppsagd från sitt jobb för några veckor sedan, att han skulle på en jobbintervju som idag då, och då tänkte jag Om han får det jobbet så ska jag gå på "julbordet". Min man hatar och är verkligen sämst i Sverige på att vara arbetslös, även om jag i den här bloggen kanske mest gnäller på att han aldrig tar tag i saker hemma så har han nog snudd på den högsta arbetsmoralen av alla människor jag känner, som anställd dårå, och han mår verkligen dåligt av att inte ha ett jobb och det är ju inte så att de åtta timmarna om dagen som han annars skulle ha jobbet ägnas åt att göra sånt som han tidigare skyllt på att han "inte hunnit (till exempel städa källaren), för så funkar det ju inte riktigt tyvärr. Aja, vi får väl se hur det här går. 

Ikväll är det ridning och efter det ska vi ha möte om klubbens hemsida. Har visat ett förnämligt alternativ till nuvarande plattform som styrelsen accepterat, men vissa detaljer inför en kommande domänflytt behöver redas ut och det hoppas jag kan falla på plats ikväll. Har sagt att jag ska vara ledig från 21 december till efter trettonhelgen och hoppas på att kunna lägga massor av tid på att bygga en ny, matig och lättnavigerad hemsida, men det är som det är i föreningslivet: inga snabba beslut, så vi får väl se var det landar. 

Skulle aldrig göra något dumt eller vara elak

Då och då läser jag hästannonser. Ska absolut inte ha häst, kan eventuellt tänka mig att bli medryttare igen om det är ett okej upplägg, men känns också som att jag har flyttat gränsen för vad som är ett okej upplägg. När jag blev medryttare på Lille P var jag noga med att betona att det var viktigt för mig att ägaren kände förtroende för mig och min ridning. När jag började rida honom förra hösten så hade han blivit inriden under våren och sedan gått på bete hela sommaren och var nu i princip inte mer igång än att han hade blivit longerad några gånger med sadel och träns så det var ju verkligen i stort sett som att börja om från ruta ett. Och efter ett par månader fick jag ett sms från ägaren där hon skrev att hon testat att rida honom och oj vilken skillnad (till det bättre dårå) och tyckte det var superbra. Och jag tycker jag var transparent och informerade om både ups and downs som det ju såklart alltid är, men särskilt med en unghäst under igångsättning och utbildning, men jag tyckte ju också att det gick framåt. 

Bortsett från en gång när jag var sjuk och en annan gång när det hade kommit 30 centimeter snö över natten så kom jag som avtalat alla dagar (meddelade såklart också att jag inte kunde komma de gångerna). Inga stallsysslor ingick egentligen i upplägget, men jag mockade ridbanan och sopade stallgången minutiöst efter varje gång, putsade sadel och träns minst en gång i veckan och lade tillbaka allting exakt där jag hade tagit det. Har läst i diverse hästrelaterade Facebookgrupper om medryttare som aldrig kommer som avtalat, som slarvar och hafsar och inte alls gör vad som kommit överens om, fast jag antar att majoriteten ändå sköter sig exemplariskt men det är väl inte dom man skriver om. Skulle nog ändå säga att jag hör till den senare gruppen. Men från att "du får rida hur mycket du vill" och prata om att vi skulle ta dit tränare och att jag kunde ta med honom till ridskolan och rida honom på lektion (allt enligt ägarens förslag) till att plötsligt "nu vill jag rida mer själv" till "nu behöver jag ingen hjälp mer" snudd på från en vecka till en annan, och även om jag på ett plan kan förstå det, det är ju hennes häst, så kom det ju ändå lite plötsligt, men okej, det är som det är. 

Men sen fanns det ju plötsligt en ny medryttare trots ägarens ord om att "jag hör av mig om jag behöver hjälp igen", och då tänkte jag att jaja, det var väl nåt personligt dårå, inte så kul kanske, men inte heller något jag kan göra så mycket åt, det är väl bara att gå vidare i livet helt enkelt. Men sen såg jag i någon Facebookgrupp att hon sökte "någon som kunde aktivera från marken" och SEN blev jag ju tillfrågad om jag kunde tänka mig att rida ut honom ett par gånger i veckan och NJAE, nu räcker det väl, kände jag då. Dels för att jag inte är jätteintresserad av att bara rida ut, men främst för att jag inte klarar av när folk är så himla röriga och håller på att ändra sig hela tiden. Folk behöver verkligen inte gilla mig eller tycka att jag rider bra, men då får det väl gälla hela tiden då? 

Sen känner jag också att det ändå är ganska gött att inte vara så himla uppbunden, utan jag har mina två kvällar i veckan på ridskolan och behöver inte, som förra hösten/vintern, hetsa hem från jobbet för att hinna rida innan det blev mörkt. Så "ett okej upplägg" som medryttare hade kanske varit...en gång i veckan? Eller max två. Drömmen hade varit någon i närheten som bara ville ha hjälp med dressyr/markarbete och som hade tillgång till en vettig ridbana eller helst ett ridhus (ja, nu var det ju drömma jag fick göra). Någon som älskade att hoppa och/eller rida i skogen men som hatade att rida på banan och som gärna överlät det till någon annan. Sen kan jag absolut mocka och bära vatten och packa höpåsar och putsa och whatever stallsysslor som behöver göras, det tycker jag bara är mysigt. Men ja, sannolikheten för att det ska finnas någon som matchar detta är väl inte sådär jättestor känner jag. Såg i och för sig för ett tag sen någon lite utanför byn som sökte någon som ville "rida ut eller trimma på banan någon gång i veckan", lät ju bra men de ville också att man skulle skicka film på när man rider  för det här var tävlingsponnyer, och då kände jag att de nog förväntar sig att man ska vara mer än bara hobbyryttare så det var ju bara att scrolla vidare som det heter. 

Hur som helst. Kollar på hästannonser som sagt, men det är 99,99 % rena fantasier. Men det är kul att läsa ändå. En grej som jag har reagerat på är något som snudd på har blivit en standardformulering i alla annonser på senare år, nämligen fraser i stil med "skulle aldrig göra något dumt" eller "skulle aldrig vara elak" eller "menar inget illa". Ett typiskt exempel är: Snäll [ålder, kön, härstamning etc], okomplicerad i all hantering så som lasta, duscha, sko, klippa etc. Snäll att rida, trafiksäker, går att rida ut på ensam och i grupp. Ingen nybörjarhäst då hen har mycket energi, men skulle aldrig göra något dumt som att bocka eller sticka. Alternativen är kan bocka lite i galoppen men skulle aldrig vara elak eller är snäll för det mesta, kan ha lite attityd ibland men menar inget illa med det. Det är ju alldeles HEMSKT vad folk är insatta i vad deras hästar tänker och känner och framför allt vad dom (hästarna alltså) har för uppsåt i sina beteenden. Okej, jag vet att väldigt få, om ens några hästar är elaka utan anledning, är de det så  är det oftast ett uttryck för att de har ont någonstans, eller att de vantrivs, så det är klart man kan skriva så och ändå så att säga ha täckning på kontot för det. Men "skulle aldrig göra något dumt" eller liknande, hur kan man ens lova något sånt? Hästar är ju ändå flyktdjur. Jag skulle väl kunna säga om Köttbullen, som jag ändå ridit ganska mycket, att det är rätt sällan hon "gör något dumt" i den meningen att hon (peppar, peppar, osv) så gott som aldrig sticker eller bockar (i alla fall var det längesen nu), men visst har det hänt att även hon har studsat till lite när det i hennes värld har stått en skottkärra på fel ställe eller när det har prasslat mystiskt i någon buske vi har passerat. Men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända. Och att som ägare lägga mänskliga värderingar som elakt och illasinnat i för hästen helt naturliga beteenden känns ju...ja, jag vet inte, men lite korkat? 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men jag behövde väl ventilera detta och tja, nu är det skrivet och färdigt att kastas ut i cyberspace där det kommer att studsa runt till ingen nytta forever and ever and ever. 

The one with the prettiest of views

Igår läste jag klagomål på snöröjning, eller kanske snarare utebliven snöröjning, i någon lokal Facebookgrupp och tänkte att fan vad folk gnäller, nu har det ju inte snöat på flera dagar. Men igår började det istället blåsa och när jag körde till jobbet i morse så var det plötsligt decimeterdjup snö på vägen på sina ställen pga snödrev. Det var man ju inte riktigt med på, och jag kan föreställa mig att det är hundra gånger värre nere på det riktiga Österlen, så klaget var kanske befogat ändå. 

Idag är jag t-r-ö-t-t. Två nätter i rad med för lite sömn, igår pga handboll. Var svintrött och höll på att nicka till i försnacket inför matchen, men efter matchen var jag däremot adrenalinstinn och uppe i varv. Somnade väl ändå hyfsat snabbt men det har blivit för få timmar, det har det.

Igår kom jag hem, tog med mig hundarna och drog till skogs. Fast det blev inte den rundan jag hade tänkt mig för på vägen upp till skogen såg jag en gubbe med en (tror jag) yorkshireterrier som jag har stött ihop med någon gång tidigare sega sig upp för första backen, och han är en sån som är fullständigt oförmögen att förstå att inte alla vill att ens hundar ska hälsa på varandra om så alla inblandade står och vrålskäller mot varandra och inte verkar ett dugg sugna på annat än ett rejält slagsmål. Slog av på takten för att låta honom försvinna, men gubben är också en sån som stannar varje gång hunden stannar och kan stå där och låta hunden nosa i flera minuter varje gång innan de långsamt sätter sig i rörelse igen. Och just där stigen går upp i skogen finns det inte plats för två personer att mötas och jag kände bara att näe, jag orkar inte. Så jag vek av och gick en runda i byn istället, vilket jag tycker är sådär, men tröstade mig med att det i alla fall var plogat och grusat så jag slapp pulsa i snön. Alltid något. 

Kom hem, konstaterade att jag inte skulle hinna med mitt pilatespass innan det var dags att åka igen så jag hängde lite med min man. Åkte sedan förbi bibblan och lämnade en bok och till affären för att hämta ett paket (gamla ramar som jag köpt på Tradera) och sedan vidare till veterinären. Tage fick sin spruta och var väl måttligt imponerad av veterinären i övrigt. Åkte sedan hem, tränade och sedan var klockan halv sju. Var som sagt trött efter att ha sovit för lite natten till igår, men eftersom det vankades handboll så var det ju bara att försöka hålla ångan uppe. 

Idag ska jag till Laserkvinnan på behandling och ikväll har ju jag och min man filmkväll. Hoppas jag kan hålla mig vaken, hehe.  

Hurra, Sverige-Kroatien 22-17

Men alltså PUUUH VILKEN HIMLA MATCH! Började med en extremt målsnål period där första målet inte kom förrän efter 5 minuter och 15 sekunder och då på straff. Jag som var lite orolig för Evelina Eriksson som gjorde en mycket blek insats mot Kina, men nu tog hon plötsligt allt (och då är ju Kroatien en betydligt vassare motståndare än Kina)! Tyvärr gjorde Kroatiens målvakt detsamma och första halvlek var jämn och spännande. Rolig handboll att titta på dock med högt tempo. Sen började Sverige sakta dra ifrån och hamna i överläge men man kunde ju inte slappna av och jag väntade hela tiden på att något skulle börja fallera: försvaret, målvakten, anfallsspelet? för så brukar det vara. Men Sverige spelade ett fantastiskt försvarsspel, det var en period när det blev lite missar i anfallet och Kroatien började närma sig, men sen hux flux stämde allt och två snabba raka mål så ordnade det upp sig och det var nog snarare för Kroatien det fallerade. Bör ju också betyda att Sverige spelar drn sena matchen på torsdag och att jag hinner hem till den. Tack, Sverige! Nu ska jag unna mig i lite eftersnack innan det är (långt efter) läggdags. 

PS: Idag briljerade många, men extra värda att nämna (förutom Evelina Eriksson som slutade på en räddningsprocent på 50) var Jenny Carlsson och Linn Blohm. Undrar om det kommer att komma några pigga rubriker om Dunder-Carlsson och Blohm nu? Kom isåfall ihåg var ni hörde det först.