Semester dag 15 + 16: BOOT CAMP!

Så var det äntligen dags för efterlängtad BOOT CAMP i stallet, för mig är det nionde året i rad. I alla fall de senaste 5-6 åren har det varit i princip samma tantgäng som återkommit, minus någon plus någon, vissa träffar man bara där, andra lite oftare. Det är kul, vi känner alla varandra och är på hyfsat samma våglängd. 

Fick välja mellan Köttbullen och Älskling, valde Älskling. Hon är ju till salu så jag tänker att man får ju passa på så länge tillfälle ges. Naturligtvis gick ponnyerna i den hage som är allra längst bort från stallet så det var bara för mig och S att börja vandra. Hett som i helvetet och flugor till förbannelse var det också, och naturligtvis stod allihop i en klunga allra längst ner i hagen och naturligtvis följde halva gänget med tillbaka och stod och trängdes och bökade vid grinden när vi skulle ut, så vi kände oss helt färdiga redan innan ridningen.

Första passet var det dressyr med fokus på tempoväxlingar och övergångar. Jobbigt för både hästar och ryttare, mest ryttarna att döma av allt stånk och stön efteråt, hehe. Andra passet var en evighetsbana med inriktning markarbete. Det kändes bra med Älskling, tyckte jag. Hon är så mjuk och fin och känns som att hon vill göra rätt. Sedan var det bara att vandra ner till hagen igen och tillbaka upp, och därefter traskade vi bort till en närliggande gårdsrestaurang och åt furstligt. Middagsdelen efter boot campen har jag skippat ibland för då har det varit att vi trötta och hungriga ska stå i klubbrummet och slabba ihop nån pizza eller tacos vilket har tagit evigheter och känts rätt ovärt, men att gå på lokal var ju väldigt trevligt. Sen traskade vi tillbaka igen och stegräknaren landade på drygt 45000 steg. Fast då hade jag gått 12 km med hundarna på morgonen också.

Idag var första passet dressyr och andra hoppning. Älskling var duktig och hoppade allt utan några konstigheter, det var såklart inte högt men ändå. Dressyren gick också bra. Sedan var det samma tröstlöst långa promenad till hagen som även inlett dagen, nu ackompanjerat av skoskav. Sen var det privatryttarmöte på det där jag och S skulle vara med som styrelserepresentanter. Mötet gick bra men det var verkligen lång dags färd mot natt. Ligger nu i sängen men ska snart flytta över till Flickrummet eftersom min man hann somna först och det låter därefter.

Semester dag 14

Idag känns mitt knä i princip som vanligt igen, hurra! Skippade dock den planerade intervallträningen för säkerhets skull, vill ju vara fit for fight för helgens BOOT CAMP i stallet. Var nog ingen dum idé oavsett, för det var svinvarmt redan vid åttatiden på morgonen, solen stekte på och det hatar man ju i springsammanhang. Tog en långpromenad och sedan blev det ett pass yinyoga. Lite senare på eftermiddagen travade jag den lilla rundan hemifrån, ner till bibblan och inom affären, det är ganska så exakt 2 kilometer men kändes som två mil för det var så varmt och så hade jag eventuellt också lite lågt blodsocker för det hade förflutit ett bra tag sedan lunch.

Nu ska jag och min man snart äta pizza och sen blir det nog tidig sänggång för mig, hejpåre!

Döda flickors klänningar

Har läst Döda flickors klänningar av Erin Kelly, detta är handlingen:

Den olidligt varma sommaren 1997 möter Karen de udda syskonen Rex och Biba, och dras in i deras bohemiska kretsar med fester och droger i det stora, ärvda huset i Londons fashionabla kvarter. När sommaren är slut är två personer döda och Rex sitter i fängelse. Karen väntade troget på Rex. Nu är de gifta sedan länge och har precis hjälpt vuxna dottern Alice att öppna vintagebutiken Döda flickors klänningar i Camden. De är en vanlig familj; så länge de inte pratar om det förflutna, aldrig nämner namnet Biba, och ignorerar Alices utbrott av mörkt, farligt raseri. Vad som egentligen hände 1997 har Karen begravt djupt inom sig. Alice har också sina hemligheter. Men när det börjar dyka upp anonyma lappar i Alices butik stiger det förflutna upp till ytan. Vad hände egentligen med Biba, och vem är det som hotar Alice?

Jag tyckte det här var en rätt okej bok. Inte direkt "andlöst spännande" som det stod på baksidan, men hyfsad. Lite för långsam och utan att spoila för mycket så tror jag att man på en obduktion kan avgöra om en person slagit ihjäl sig eller blivit strypt, så det kändes lite väl lättvindigt polisarbete. Den här boken får tre vintageklänningar av fem möjliga.  

Semester dag 13

Igår kväll drabbades jag av vad jag brukar kalla för julbordssyndromet, ni vet när man är sådär äckligt mätt och liksom stinn, och sen känns det - när jag drabbas av det här kanske ej medicinskt vedertagna syndromet - som att jag bara blir mättare och mättare istället för tvärtom, som att all form av matsmältning upphört och det man ätit ligger som en stor osmält klump i bukhålan. Igår åt jag två grillade korvar med bröd vid 19-tiden, det var kanske en mer än vad jag egentligen behövde men det finns väl inget trevligare än att äta grillad korv i glada föreningslivsvänners lag efter att ha arbetat i sitt anletes svett, så det slank ner. Sen var jag mätt. Klockan 23.30 låg jag sömnlös och var fortfarande tvärmätt, plus bekymrad för mitt djävla knä. Så sömnen i natt blev ju därefter kan man ju säga. Var kanske inte precis tvärmätt när jag vaknade i morse, men inte heller speciellt hungrig. Åt frukost ändå och sen rasslade väl systemet igång och återgick till normalläge igen under förmiddagen. 

Knät kändes lite bättre. Ingen svullnad, ingen värme utan bara att det gjorde ont ibland. Gav mig själv slaskdiagnosen "nerv i kläm" och gav mig ut på promenad, tog en runda där jag kan vika av och gena hemåt på väl valda ställen, fast det behövdes inte. Tränade pilates och dagens yogapass, allt kändes okej förutom en pilatesövning när man ligger på rygg med fötterna upp och knäna i 90 graders vinkel för att  sedan växelvis sträcka ut benen och doppa hälarna i golvet. Det är en övning som normalt är jobbig för coremusklerna, inte knäna, men man ska ju tydligen vara med om allt. Städade, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker samt till affären för att köpa lite förnödenheter, sen blev det soffslappande resten av eftermiddagen. Sen blev det kväll utan att jag riktigt vet hur det gick till. Har i alla fall hållit mig vaken hela dagen och inte frestats till att powernappa, så jag hoppas på ostörd nattsömn. Kul blogg det här va, känns som att jag skriver (och gör) exakt samma saker varje dag, men jag har det toppen. Ja, minus knäont och julbordssyndrom dårå. 

Semester dag 12

Idag fick jag ont i ett knä, bara sådär hux flux från ingenstans och utan att jag gjort något särskilt utan pang bara så gjorde det ont i högerknät. Oh the joy of artros, eller vad det nu kan vara. Säkert bara för att jag häromdagen tänkte tanken att det för närvarande känns så otroligt BRA i knäna, visst är det stelt och visst är det vissa rörelser som är lite utmanande, det får man kanske bara tugga i sig men på det stora hela funkar det ju. Men det var väl att jinxa dårå. Blää. Har smort med Voltaren och tagit på mitt Back on track-knäskydd samt tagit Alvedon och Ipren, så kanske en god natts sömn på det kan göra susen. Hoppas kan man ju åtminstone alltid. Det gör inte så ont när jag går, men när jag böjer det (och det är väl lite syftet med att ha ett knä) samt när jag suttit/legat en stund och stelnat till. Röven! 

Idag var det fixar/röjarkväll i stallet och vi var faktiskt ett rätt stort gäng som drog fram som en armé genom beteshagarna och rensade bort stånds i mängder. Sen grillade vi korv och kände oss allmänt nöjda med vår insats. 

Det var väl dagens händelse, annars har jag som vanligt gått långpromenad och tränat. Då, i förmiddags, kändes allt som vanligt med knät, det var senare på dagen som det började eländas och jag märke det när jag skulle resa mig ur soffan där jag legat i godan ro och läst en bok. Får väl se hur det känns imorgon och utgå från det.  

Nu har jag gått och lagt mig i Flickrummet direkt, utan att ens försöka mig på att lägga mig i sovrummet först för det gjorde min man och han somnade innan jag ens hade borstat tänderna. Och snarkar så det dånar. Och att försöka somna i det sågverket stressar av någon anledning upp mig så jag har svårt att komma ner i varv när jag väl flytt fältet. Lika bra att kapitulera direkt. Tyvärr är jag aningens för mätt efter kvällens korvgrillning, hatar att gå och lägga mig och känna mig som en gödd julgris, då somnar jag hellre hungrig.

Semester dag 11

Igår kväll hade jag möte i stallet. Var otroligt villrådig med vilken tid jag skulle åka för jag skulle ju också handla och det hade ju varit gött att ha gjort det innan mötet så att man bara kunde åka raka vägen hem, meeen var det så smart att ha mat i en varm bil, meeen jag kunde ju lägga kylvarorna i kylskåpet i klubbrummet, meeeen då fanns ju risken att jag glömde dom, meeen var det så varmt egentligen och vilken affär skulle jag ta, Ica Maxi som ligger på vägen eller Citygross som ligger närmast men med kräver en liten svängom meeeeen jag gillar egentligen ingen av dessa butiker, skulle jag inte köra till Willys istället meeeen då blev det ju en himla omväg, ja sådär höll jag på utan att komma till beslut och det slutade med att jag körde så att jag inte hann handla men var däremot i extremt god tid till mötet. Shit happens. Svängde inom Ica Maxi på hemvägen. Mitt hat mot Ica Maxi grundar sig mest på att det alltid är massor av folk där samt att det känns som att man måste gå genom ett flera kilometer stort område med hemelektronik, fritidskläder, leksaker och husgeråd innan man kommer till matavdelningen, det tar ju evigheter. För rättvisans skull så grundar sig mitt hat mot Citygross på att det också alltid är massor av folk där samt att det inte alls är så billigt som de vill låta göra gällande. Hat är kanske också ett starkt ord i sammanhanget, blir mest trött av tanken på att besöka dessa jättebutiker. Men det är också tröttande att köra runt halva stan för att komma till det Willys som ligger på väg hem från jobbet och där jag hittar som i min egen ficka. Japp, då var gårdagens i-landsproblem avhandlade. 

Vaknade med huvudvärk i morse. Intervaller stod på träningsschemat och det tog emot. Bet ihop och tog mig runt men runda där jag går kanske 1,5 km i början för att hundarna ska få rasta av sig, sedan är det intervaller kanske...7,5 km? och sen går jag sista drygt 2 km för att varva ner. Sen hade jag ingen huvudvärk längre! Tränade pilates, yoga och yinyoga i ett svep, sedan var det dags för lunch. Gjorde lunchlådor i helgen som om vi båda skulle jobba i den kommande veckan så det är smidigt.

Sen blev det soffa och bok ett tag innan det var dags att åka till stallet för ytterligare ett möte, och imorgon är det fixar/röjarkväll så det blir mycket stall utan att för den sakens skull få träffa så mycket hästar. Fick i och för sig leda ut en halt häst så den fick beta lite utanför stallet igår, men det var inte jättemysigt eftersom jag hade barfotaskor på mig. Känns som att det är som att be om en krossad fot även om jag vet att en gympasko inte skyddar ett dugg mer om man nu skulle råka bli trampad. 

Har tidigare talat lite strängt med K och sagt du måste delegera och ikväll delegerade hon till mig att åka och handla mat till 14 ridlägerbarn. Fick därför det tvivelaktiga nöjet att återvända till Ica Maxi för andra gången på ett 24-timmarsintervall, men det blir väl plus på karmakontot åtminstone.

Nu återstår läggdags och att se vem som somnar först. Blir det min man kan jag lika gärna gå och lägga mig i Flickrummet direkt istället för att inbilla mig att jag "nog kan somna i alla fall". Den som lever får se. 

Semester dag 9+10

Gick ut igår morse på min vanliga kuperade söndagsrunda. Kom lite regn under tiden, rätt skönt. När jag kom hem tränade jag pilates samt dagens yogapass. Nu har jag gjort de där 7 "våga yoga"-passen och tror jag ska fortsätta med en 30-dagarsutmaning. Jag känner att det finns något med yogan som tilltalar mig, samtidigt som jag har liiite svårt för själva andligheten/flummet eller vad man ska kalla det. Fast det behöver man ju kanske inte direkt bry sig om. 

Åt lunch med min man som har lite ångest eftersom han börjar jobba imorgon. Sen dök han ner i källaren för okänt elpyssel medan jag lade mig på soffan med en bok.

Den här veckan tycker jag att jag har slöat rätt mycket, men när jag kollade i Samsung Health-appen så har jag ändå hunnit med ett och annat:

7 promenader à minst 10 km

7 yogapass

5 yinyogapass

3 pilatespass

2 intervallträningar

1 hantelpass

1 benpass

1 corepass

22000 steg per dag i snitt.

Inte så pjåkigt ändå när känslan är att jag varit en riktig latmask. Men det är ju extremt lätt att få till träning när man är ledig och har hur mycket tid som helst till förfogande så jag fattar ju att ett sånt här ambitiöst upplägg inte kommer att funka när vardagen drar igång igen. Men fram till dess så kan man ju köra på. 

Idag är det måndag och min man har börjat jobba så nu får jag förutom ledighet även riktigt mycket egentid. Har stökat undan dagens långpromenad och träning, ätit lunch och planerar nu att ligga på soffan några timmar och läsa. Sen ska jag åka till stallet för ett möte samt passa på att handla när jag ändå är i stan. Det får väl bli dagens äventyr. 

Pizzeria Roma

Har läst Pizzeria Roma av Elin Persson och det kan du också ta och göra. Detta är handlingen:

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

Jag tyckte den här boken påminde ganska mycket om Kan innehålla spår av Tommy Roos, fast mörkare. Tycker den var välskriven och absolut läsvärd om än lite stillastående ibland, och grejen med Kenneth förstod jag inte riktigt (fast det gör man kanske inte på riktigt heller?). Men på det stora hela en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra lätt avslagna Trocadero av fem möjliga. 

Semester dag 8

I natt sov jag bra! Sannolikt på grund av att min man valde att sova i sin man cave och därmed inte störde min insomning med sina snarkningar. Gick långpromenad med hundarna, körde ett pass på Vibes som hette Bålgetingen och som var, som namnet antyder, jobbigt för bålen. Åt lunch och begav mig sedan österut för att möta upp med min dotter och yngsta barnbarnet för att mula i oss varsin Ottoglass, något vi försöker få till åtminstone en gång varje sommar. Äldsta barnbarnet skulle gymma, dessutom sommarjobbar han på Ottoglassfabriken och är därför inte lika beroende av att upprätthålla denna tradition. Det är alltid lika roligt att se turister som köper Ottoglass för första gången och lite aningslöst säger att de vill ha tre kulor. Tre kulor Ottoglass har snudd på volymen av en handboll. Nackdelen är att man inte kan köpa glass någon annanstans utan att tycka att det är fördjävla snålt. 

Efter glassen tog jag och min dotter en liten promenad, blev överraskade av en störtskur och fick skjula under en tall tills det värsta dragit förbi. Vöderprognosen har ju lovat regn varenda dag den här veckan, men hittills har det varit soligt och varmt exakt varje dag, men nu passade vädergudarna på att spexa till det. 

Åkte hem igen, rev av dagens våga-yoga-pass och slappade sedan i soffan medan regn och åska pågick utomhus, vilket det fortfarande gör i skrivande stund. Ska strax börja med maten, sen blir det väl sökande efter ny serie (vi gav upp The last airbender) och fortsatt slappande. 

Semester dag 7

Sömnen = skit. Tror det beror på att jag och min man går och lägger oss samtidigt, i normala fall går jag och lägger mig först och hinner somna innan han gör det och då hör jag inte hans snarkningar annat än om jag vaknar av något annat, tror jag. Har läst att när man sover filtrerar hjärnan  bort ljud med låg prioritet och det är därför man inte vaknar av sina egna snarkningar. Borde ju ligga i hjärnans intresse att filtrera bort andras snarkningar också kan man ju tycka, och det sker väl åtminstone delvis dårå. Men att somna när någon snarkar en halvmeter ifrån en är stört omöjligt. Det är inte bara snarkningarna som stör utan också att han rycker till, det kan man ju göra ibland när man är på väg att somna men han gör det typ var femte minut. Jätteirriterande. Också jätteirriterande att det inte går att kanalisera den här jätteirritationen på något sätt för man kan ju inte bli arg på vad folk gör i sömnen. Kan ändå hända att jag utstötte ett irriterat bröl och slet av mig min sovmask med inbyggda hörlurar samt klampade iväg i vredesmod för att uppsöka tystnaden i Flickrummet. 

Idag stod det intervaller på schemat och trots att de förlades till morgontimmarna var det ändå för varmt. Och för mycket flugor som envisades med att mitt huvud var något himla friluftsområde. Men, det blev av. Kom hem, gjorde fotrehab, rev av dagens våga-yoga-utmaning samt ett långt yinyogapass. Sen blev det pannkakor till lunch. Traskade ner till affären och skickade tillbaks mina nya Pikeur Candela eftersom de inte passade. Köpte lite fikabröd och sen blev det eftermiddagskaffe/te i trädgården. Har sedan läst, vikt lite tvätt samt drällt omkring i trädgården. 

Nu ska vi snart äta middag och kolla på The last airbender som vi började titta på igår. Första avsnittet var väl okej, vi tillhör kanske inte direkt målgruppen så vi får väl se hur det utvecklas.  

Semester dag 6

Sov pissdåligt i natt. Också. Fattar inte vad det beror på för jag är inte stressad, inget som mal i huvudet, jag sover inte särskilt länge på morgnarna och igår tog jag ingen powernap. Men sömnen ville lik förbannat inte infinna sig. Det var för varmt med täcke men för kallt utan. Min man snarkade. Byns EPA-traktorer dönade runt nere i "centrum" (Coop, busshållplatsen, pizzerian). Gick och lade mig i Flickrummet, lyssnade på den där meditationsgrejen på Spotify och somnade väl till slut och vaknade till något avsnitt av (tror jag) Makabert podcast, fattade först absolut inte hur detta skulle vara avslappnande och varför pratade dom plötsligt svenska? Stängde av, somnade väl om, väcktes vid halv fem av att Tage skällde på något, somnade väl om igen till slut men någon vidare skönhetssömn blev det väl inte. 

Gav mig ut på promenad, 12 friska kilometer. Kom hem, städade lite, bäddade rent i sängarna, stekte pannkakor till lunch. Tränade sedan ett pass pilates och rev av dagens Våga Yoga som idag bestod av solhälsningen. Tycker det är rätt klurigt att hinna med att titta samtidigt, plus att allting verkar heta saker i stil med  ashkatashkatanga vilket känns onödigt krångligt. Men det ger sig väl kanske?

Städade klart resten av huset, gjorde ett medlemsutskick i mardrömssystemet IDROTT ONLINE (fast just den biten är enkel). Tänkte börja på en bok men så ringde min dotter och ville babbla bort lite tid. Sen höll jag och min man på att oja oss över en av igelkottsungarna som blev attackerad av en skata igår morse och nu är den slö och äter inte. Det är dock svårt att veta vad som är normal slöhet för ett nattaktivt djur som enligt Wikipedia sover 18 timmar av dygnet. Den har ett sår i motsvarande armhålan, men man har ju dålig koll på anatomin därunder och hur mycket skada en skata kan åstadkomma. Fick i den lite honungsvatten med en pipett, men har rätt små förhoppningar om att den ska överleva. De andra fyra lever och har hälsan så här långt i alla fall och alla är o-te-roligt söta.

Nu har jag duschat och snart ska vi äta middag och börja kolla på någon ny serie. Avslutade Untamed igår, den var väl helt okej ändå, fast finns det INGEN i hela Hollywood som kan berätta för andra i Hollywood att hästar inte håller på att smågnägga och fnysa och frusta stup i kvarten? Så fort en häst kommer i bild så ska den liksom förstärkas med ljud  som om man inte skulle fatta att det är en häst om det inte följdes av ett litet gnägg. Irriterande. 

Semester dag 5

Igår kväll kollade jag färdigt på Den som bär skuld, den var helt okej tycker jag. När jag sedan skulle gå och lägga mig var jag inte trött eftersom jag hade tagit en powernap på eftermiddagen. Man skulle ju kunna tycka att det var okej att vara uppe lite längre när man har semester, men det fuckar bara upp min dygnsrytm för jag kan aldrig sova särskilt länge på morgnarna och då blir det istället att jag powernappar och sen somnar jag ännu senare, osv. Jag hittade nånting som hette Deep sleep hypnosis på Spotify som skulle vara någon slags guidad meditation. Först hade jag svårt att komma till ro för plötsligt har det äntligen blivit lite kallt om nätterna åtminstone och då frös jag för första gången på jag vet inte när. Men sen måste jag ha somnat, jag har i alla fall inget minne av att jag lyssnade på hela. Nu dröjer det inte länge förrän jag börjar sätta upp drömfångare i sovrummet, sa jag till min man för jag tycker ju kanske att det där med meditation är väl ändå inget för mig. Fast kanske? Har ju provat alla möjliga tricks för bättre sömn, inget har funkat hittills så man får väl greppa varje halmstrå som kommer i ens väg. 

Idag har vi varit på en liten utflykt! Det är något av en tradition att vi när semestern börjat äter lunch på en thairestaurang som ligger mitt ute i ingenstans. Maten är väl egentligen inget speciellt, men det är trevligt att sitta där på uteserveringen och känna semestern i kroppen. Så det gjorde vi idag. Fast först gick jag förstås en långpromenad, gjorde fotrehab samt tränade tabata med systrarna Kallur, men något ska man ju göra innan lunch också. När vi kom hem från lunchen så fikade vi i trädgården och sedan skulle min man dra el från huset till Uthus 2.0 och jag fick vara behjälplig genom att dra i ett snöre med vilket kabeln som skulle gå i ett sedan innan nedgrävt rör skulle förflyttas från A till B. Det var inte jätteenkelt, men till sist gick det vägen. 

Det var väl dagens händelser so far. Ska nu köra dagens yogapass. Det var kanske dumt av mig att börja med yinyoga och sedan ge mig på yoga, för jag tycker det går "lite fort" och det är en djävla massa upp och ner och hit och dit. Haha vad klent. 7 dagar ska jag väl ändå klara av!, sen får jag väl se om jag ger mig på en sån där 30-dagarsutmaning som jag har sett finns i Vibes.  

Semester dag 4

Idag hade jag ställt klockan på 06.30 för att jag i GODAN RO skulle hinna med intervallträning och pilates innan dagens plikter, som var besök hos kiropraktorn samt handla mat till 16 ridlägerbarn. Intervallerna kändes bra! Kände mig stark och uthållig! Eller i alla fall tills jag råkade få syn på min skugga, vilket mest av allt påminde om en zombie som lufsade fram i sakta mak. Zombies är visserligen otroligt uthålliga, men ändå. Skulle ha stannat vid känslan.

Kom hem, körde mitt pilatespass, gjorde mig i ordning för att åka in till stan. Då ringde K och sa att hon kunde handla för hon var ändå tvungen att åka till apoteket och köpa Metacam till en halt häst. Så då kunde jag sitta i trädgården och glo på igelkottsungarna istället. Alla fem lever och har hälsan så här långt. Min man undrade om jag var hemma till 15-tiden för han skulle på synundersökning i stan. Men du kan väl ta bussen? sa jag lite lättvindigt för vi har ju köpt sommarkortet båda två och eftersom jag skulle åka till stallet för att träffa K efter kiropraktorbesöket och alla vet ju att det där aldrig bara tar den tid man tror det ska göra.

Åkte till kiropraktorn, fick behandling, fick veta att han skulle sluta och att jag skulle boka ny tid hos han jag gick till innan. Surt, för jag tyckte den här var bättre, men får väl ge den andre en chans till. Surt också att från 1/7 så omfattas inte kiropraktorbesök av högkostnadsskyddet längre, jag som har frikort fram till januari 2026. Men bara det hjälper så betalar jag gladeligen ur egen ficka. Åkte sedan till stallet, hade möte med K, åkte hem och var hemma så att min man hade kunnat ta bilen om han hade velat men nu var han in the mood för buss.

Tog en powernap på soffan, tränade lite yoga och yinyoga. Gick ut och tittade till hönsen, hittade vår enda Smålandshöna Astrid död som en sill, oklar dödsorsak. Jag har inga problem med att nacka en höna, men att ta i självdöda djur är något av det äckligaste jag vet. Men det var ju bara att bita ihop och tänka på annat.

Min man ringde och var inte längre in the mood för buss eftersom det bara går en i timmen efter ett visst klockslag och det spelar ingen roll när man kommer till busstationen, man får ändå alltid vänta minst 50 minuter. Sedan var den bussen försenad pga motorhaveri, så han kom hem typ nu vid 19-hugget. Nu ska vi äta middag och kolla på Untamed. Tycker den är bra, fast förutsägbar, har kunnat förespå vad som kommer att hända i minst fem olika scener och det är väl minst fyra för mycket. Men den får duga som underhållning.

Semester dag 3

A k a den första riktiga semesterdagen. Fast den har gått i ett. Inledde med en långpromenad under vilken tanken herregud, var det idag jag skulle till kiropraktorn? slog ner som en blixt. Visade sig vara imorgon, så det var ju ingen skada skedd. Lite tidigt att bli dagvill ändå? 

Kom hem, körde ett hantelpass på Vibes. Ta lätta hantlar, sa Sanna-eller-Jenny och det är jag glad att jag gjorde (snuddade vid tanken på att "lägga på lite" för man vill ju tro att man är en viking, men det stannade tack och lov vid snudd) för det var minsann jobbigt så det räckte även med pluttiga 2-kilos. Körde sedan ett yinyogapass riktat mot skuldror och axlar (smart). 

Sen följde en lång och mycket tråkig brottningsmatch med Platsbanken. Skulle lägga ut en annons åt ridklubben, men då kunde aktiveringskod endast skickas till digital brevlåda, alternativt med snigelpost som beräknades ta 10 dagar (alltså...). Visade sig att man via helvetessystemet IDROTT ONLINE kunde aktivera en digital brevlåda som hette IDROTTSBREVLÅDAN och som funkade genom ens Kivra-app. Men gud så smidigt. Nu var det inte fullt så enkelt som det lät för det krävdes godkännande av samtliga firmatecknare, men det löste sig relativt snabbt. Sen var det bara att slå sig till ro och invänta sin aktiveringskod från Platsbanken. Som såklart aldrig kom. Fick klicka runt till förbannelse, chatta med någon värdelös AI-robot som inte kunde svara på något men hänvisade till telefonsupport och där skulle man knappa in ditt och logga in med datt innan jag äntligen fick prata med en mänsklig varelse som på korthuggen norrländska meddelade att IDROTTSBREVLÅDAN "inte tog emot meddelanden från myndigheter". Hur löser vi det här då, jag har absolut inte möjlighet att vänta 10 dagar på ett brev, hetsade jag och fick till svar att han "skulle kolla lite". Sen gick det flera minuter av massiv tystnad. Är du kvar? undrade jag till slut och det var han. Efter ytterligare kanske fem minuter meddelade han att nu ska jag ha fått koden via sms. OCH DET HADE JAG! Halleluja! Sen var det bara att brottas med Platsbankens synnerligen oflexibla system för att lägga ut annonser, men det har jag gjort massor av gånger på jobbet så där kunde jag elegant navigera förbi blindskären. Detta tog fan timmar! Sen var jag trött. Körde igång min VÅGA YOGA-utmaning, innan dess pratade jag med min bror som berättade om en fest han varit bjuden till men inte sett inbjudan förrän det var för sent, men som tydligen inte var mycket att missa för värden hade en blodtrycksmätare och hux flux hade alla börjat kolla varandras blodtryck och sen hade det bara handlat om allas krämpor. Det här var alltså så här det gick för de tuffa killarna från högstadietiden om någon undrade. Min bror, som sedan ett bra tag tillbaka inleder varje dag med lite lätta yogaövningar och som säger sig ha blivit av med diverse krämpor, hade då tipsat en av festdeltagarna som enligt sig själv var så otroligt stel, att testa lite yoga, och efter en tid hade han, min bror alltså, fått den något ängsliga frågan från sin kompis "om man inte kunde kalla det för stretchövningar istället"? Yoga var tydligen inget för vikingar. 

Nu ska jag försöka locka in kycklingar som gissningsvis lever livet inne hos grannen. Sen blir det middag, ett avsnitt Untamed och sen hopp och lek resten av kvällen. 

Semester dag 2

Ännu en härligt händelselös dag börjar gå mot sitt slut. Inledde dagen mee att gå min vanliga kuperade söndagstur, men tog inte den utökade varianten pga att det var för djävla kvavt och klibbigt och vi hade sällskap av en miljard flugor, plus att jag i princip fick dra hundarna med mig uppför backarna eftersom de ideligen skulle stanna och mumsa i sig lågt växande hallon, man skulle kunna tro att det hängde oxfilé från grenarna.

När vi var någon kilometer hemifrån började det regna lite. Skönt! Kom hem, släppte ut hönsen, tränade pilates, åt lunch. Låg sedan i soffan och läste i stort sett hela eftermiddagen. Traskade ner till affären en vända, men det var väl också allt.

Fyra av igelkottsungarna har dragit sig undan, vilket man får anta är normalt eftersom de är nattaktiva. Kändes inte riktigt normalt att de låg helt öppet på gräsmattan som de gjorde igår, även om det var på naturtomtsdelen av trädgården. Den femte verkar fortfarande lite slö och medtagen, men vi har serverat uppblött hundmat och det mumsade den i alla fall i sig och då finns det väl hopp.

Såg en snok på hundpromenaden, det var väl dagens mest actionfyllda händelse. Förutom den dagliga lockjakten på kycklingar förstås. Grannens gräs måste vara något alldeles i hästväg. 

Semester dag 1

Eller egentligen ska man väl inte räkna lördag och söndag när man ändå är ledig, men nu får det väl bli så här. 

Igår skulle det ju bli regn, men eftersom jag skulle löpträna så sken solen och det var 28 grader varmt. Det blev ingen löpträning! Åkte istället hem, fast gjorde tusen ärenden på vägen så det kändes som att mitt liv gick ut på att parkera bilen, gå in någonstans, ut igen, in i bilen, köra till nästa ställe, parketa bilen, gå in, osv osv. Blir extremt trött och uttråkad av sånt. Sista anhalten var bibblan för att hämta och lämna böcker, sedan hem. Traskade ut i skogen för hallonplockning, hittade såna sjuka mängder att mina byttor blev fulla innan jag ens kommit fram till det stället där jag hade tänkt plocka. Kom hem igen, påbörjade Sisyfosarbetet med att lösfrysa i omgångar samt beordrade min man att fixa fryspizza till middag. Tränade ett pass yinyoga och unnade mig sedan ett glas VIN till  maten (det hade inget med yinyogan utan mer med semestern att göra) samt det sista av gratiskladdkakan från Willys. Vi började kolla på Untamed på Netflix, min man påstod att Sam Neill varit med i Ivanhoe och jag bara men det är ju OMÖJLIGT, den filmen är väl från SEXTIOTALET! Vi slog vad om 20 spänn (som vi gör ibland) och jag förlorade eftersom Ivanhoe är från 1982 och Sam Neill mycket riktigt var med. Röven! Sen kollade vi på ett avsnitt av Tordyveln flyger i skymningen, det första eftersom min man inte sett det och vi hade pratat om att jag eventuellt kunde ge den en chans till. Sen blev jag trött och gick och lade mig.

I morse var det förhållandevis svalt, så då blev det intervallträning! Gillar inte att springa på morgnarna, men ska man inte dö av värmeslag så får man tänka om. Hade hundarna med sig och de skötte sig bra. Kom hem, körde ett pass yinyoga och sen var det lunch. Traskade sedan ut i skogen igen för mer hallonplockning. Blev stucken av en geting på vristen, men i övrigt tog jag mig fram till stället jag hade tänkt gå till igår. Har nog plockat 10 liter allt som allt.  Släpade mig hemåt och kände att det nog inte hade varit helt fel att ta med en flaska vatten, men det var ju så dags att tänka på det då.

När jag kom hem hittade jag fem igelkottsungar i trädgården! De verkade trötta och medtagna och jag och min man började stimma runt för att supporta dom med vatten och uppblött hundmat. Fast tror att de nog mest var sådär trötta som hundvalpar kan bli från en sekund till en annan, för efter ett tag började de kravla omkring igen och verkade vara ok. Tage har ju gjort vad han kan för att utrota vad man får anta är föräldradjuren, men de har ju tack och lov försvarat sig väl. Nu blir det utegångsförbud för hundarna i trädgården ett tag framöver.

Nu ska vi äta middag och kolla på avsnitt två av Untamed, tycker karaktärerna so far är en aning stereotypa men vi får väl se hur den utvecklas. 

Lita inte på någon

Har läst Lita inte på någon av TM Logan. Detta är handlingen:

Två främlingar, ett barn och ett ögonblick som förändrar allt...
Ellen försöker bara hjälpa en främling. Det är så det börjar: ge några minuters andrum åt en stressad ung mamma som sitter mittemot henne på tåget. Att hålla barnet en kort stund medan kvinnan tar ett viktigt telefonsamtal.
Fem minuter går.
Tio.
När tåget stannar vid en station ser Ellen mamman skynda bort på perrongen utan att ens slänga en blick åt sitt barn. Ellen ska precis ropa efter hjälp när hon upptäcker en lapp i barnets väska, tre desperata rader slarvigt antecknade på en pappersbit:
Snälla skydda Mia.
Lita inte på polisen.
Lita inte på någon ...

Jag tyckte det här var en hyfsad berättelse. Bitvis rätt spännande och med en twist på slutet som jag inte såg komma, men jag tyckte karaktären Ellen var alldeles för överdriven, bara för att man har ett förflutet i flottan så får det väl ändå finnas en gräns för hur mycket man tål och hur driftig och uthållig man kan vara när man är jagad till livet bärandes på ett barn (bara det är ju jobbigt) med glasskärvor i fötterna (funkar kanske för John McClane i Die Hard men knappast någon annan). Den här boken får tre IVF-behandlingar av fem möjliga.  

Chasing the sun

I morse var det alldeles OTROLIGT svårt att ta sig ur sängen, men nu är det i alla fall sista dagen innan semestern. Kanske årets bästa dag, hehehe. Det är ju i alla fall en göttig känsla som infinner sig när veckor av obruten ledighet fortfarande ligger helt framför en och möjligheterna till frihet och lättja till synes är oändliga. Sen att man är tillbaks i i grottekvarnen igen efter en grisblinkning behöver vi ju inte låtsas om. 

Igår var det händelselöst på jobbet, åkte hem och gick drygt 7 kilometer med hundarna. När vi var nästan hemma började det regna (äntligen!), först ett lätt duggregn som sedan utvecklades till ett rejält skyfall men då hade vi hunnit in så det gjorde ju ingenting.

Städade, åt kvällsmat och sedan slappade jag i soffan med en bok. Min man fick ett ryck och skulle steka upp några frysta hamburgare som han köpt på extrapris för hundra år sedan och som legat i frysen sedan dess. Min man är mycket för att handla på extrapris (bra), men inte så mycket för att ha en plan för det han köper (mindre bra) utan han kan komma hem med i princip vad som helst som det sitter en orange prislapp på oavsett om det är något vi brukar äta eller ej och sen känns det som (fast det förnekar han) att han förväntar sig att jag ska ta hand om det. Hamburgare för mig är någonting man antingen får i lön när man hjälper till i sin förening, köper på något evenemang för att stötta ett random föreningsliv, en nödlösning till lunch när man är på språng eller något man beställer på krogen när inget annat på menyn verkar lockande. Det är absolut gott, men liksom inget jag känner för att stå och laga till hemma. Men nu blev det alltså av, jag hade redan när det påtalades deklarerat att jag inte var intresserad av att äta nämnda hamburgare eftersom jag redan ätit kvällsmat.
Det är inte som att min man inte kan laga mat, men han gör det otroligt sällan och jag vet ingen som är så omständlig i köket som han. Varenda låda ska öppnas, varenda pinal som eventuellt skulle kunna komma till nytta ska fram och det är inte som att han liksom diskar och plockar undan lite efterhand som normala människor gör, utan varje ledig yta blir belamrad med grejer så att det ser ut som en bomb har slagit ner. Dessutom ska han alltid spela  (i mina öron) skitdålig musik jättehögt under tiden. Såna stunder kan jag verkligen sakna att bo ensam, men man får ju ta det onda med det goda och han klagar aldrig när jag spelar flummig pilatesmusik och tränar i matrummet. 

Gick och lade mig, men sov sisådär. Hade ju trott att regnet skulle göra att det blev lite svalare, men det var väl tveksamt om det blev så värst mycket skillnad. I morse när jag steg upp var det 17 grader och enligt prognosen är det 50 % sannolikhet för regn i eftermiddag. Eftersom jag planerat att springa så kommer det väl att vara blå himmel, sol och minst 25 grader i skuggan så jag lämnar det eventuellt lite öppet för jag är inte jättesugen på att upprepa tisdagens upplevelse. 

Har beställt ett par nya ridbyxor! När jag återupptog ridningen 2017 så köpte jag ett par Pikeur Candela som uppfyllde exakt alla mina krav på god komfort med hög midja och helskoning i någonting som i alla fall inte var silikon, som ju är det nya svarta men som jag egentligen inte gillar eftersom jag tycker det blir för mycket friktion av det. Denna modell är klassisk och har nog sett likadan ut "alltid", vilket innebär att den funkade utmärkt till dess att mobiltelefoner blev stora som Aladdinaskar och inte längre fick plats i fickorna. Är extremt osugen på att ha min telefon liggande obevakad medan jag rider, har inte heller lust att be ridläraren hålla ett öga på ens telefon under tiden som en del gör, så därför kastade jag in handduken och övergav jag mina Pikeur Candela till förmån för något annat märke med silikonskoning som jag alltså inte ens en gång från början ville ha. Men nu har klassiska Pikeur Candela börjat säljas i uppgraderad modell med benficka! Och helskoning i mocka, eller i alla fall något mockaliknande, ej silikonbaserat. Har gått och sugit på den karamellen ett tag men bestämde mig igår för att DETTA ÄR JAG VÄRD (som så mycket annat, hahaha) och då var det lite rea också, så det var ju inte så dumt. 

Idag är planen att jobba det sista innan semestern och sedan kanske eventuellt då springa en runda om inte vädret blir för djävla outhärdligt. Annars får det väl bli en promenad, tänker jag. Ska till bibblan och lämna och hämta böcker också, plus åka ut en sväng till stallet för att lämna lite grejer. Och sen blir det tre, två, ett, s-e-m-e-s-t-e-r. Men först en arbetsdag till, nu kör vi hela vägen in i kaklet.  

I'm gonna free fall out into nothin'

Igår var en rätt alldaglig dag. Det var också min födelsedag, men det är ju likamed alldaglighet för min del. När man var liten så var väl jul och födelsedag årets absoluta höjdpunkter som man såg fram mot i månader, nu kan man med lätthet vara utan både det ena och det andra. Ingen på jobbet visste om att jag fyllde år utom min chef (och det enbart för vårt HR-system skickar ut påminnelser till alla chefer när någon av deras undersåtar fyller år) som skickade ett grattismeddelande i Teamschatten. Men i övrigt var det som en helt vanlig dag, och det tycker jag är väldigt skönt. 

Fick ett mail från Willys att de p g a ovan nämnda tilldragelse skänkte mig en kladdkaka. Det är väl inget  som jag i normala fall köper, men nu blev jag girig och kände att de där 25 kronorna som den kostade tillhörde mig på något sätt. Kom hem efter väl förrättat värv, gick ut med hundarna, kände mig alldeles otroligt seg. Det är väl nu när semestern är inom räckhåll och man börjar slappna av kanske? Har även tyckt att det har varit oerhört motigt att ta sig ur sängen på morgnarna den här veckan. Men två dagar till och sen väntar flera veckor med sovmorgon.

Skulle egentligen tränat något tabataliknande igår, men var som sagt otroligt SEG så det tog emot väldigt. Gjorde min fotrehab och sedan hittade jag ett lugnt benpass som jag körde istället, plus lite yinyoga. Det fick banne mig räcka. Gick sedan ut i trädgården i förhoppningen att kunna locka in hönsen i hönsgården lite tidigare för att kunna ligga som en död säl i soffan resten av kvällen och slippa gå ut en gång till sen, men genvägar äro senvägar, det är ju sen gammalt. Dom dumma kycklingarna hade gått genom staketet till grannen igen, och Elizabeth mötte mig med något som bara kan uttolkas som uppgivenhet i blick. Man skulle ju kunna tycka att vår vildvuxna, frodiga och mångfaldiga trädgård skulle vara ett bättre tillhåll för växande ungdom än grannens golfgreen till gräsmatta, men det tycker uppenbarligen inte dom utan de sprätte runt där som om de ägde stället. Lockade med mat men då är det som att de inte fattar det är lika lätt att gå genom staketet på tillbakavägen som det är att gå dit, för det är ett evinnerligt åmande och springande fram och tillbaka innan de till slut bestämmer sig för DEN RÄTTA PLATSEN för detta och kastar sig igenom som om livet hängde på det. Är för fan värre än plattform 9 3/4 i Harry Potter. Sen var alla hönsen inne trodde jag, men då visade det sig att den flaxigaste Cream Legbarhönan som jag har döpt till Liselotte efter Ewa Frölings karaktär i Sista Dansen, var nere i trädgårdslandet. Det är inhägnat och enda gången de andra hönsen har varit därinne är när grinden råkat vara öppen, men Liselotte har en annan agenda och flaxar ogenerat över staketet dagligen och stundligen, och ser det väl som någon form av bonus agreement. Dock brukar hon flaxa tillbaka när hon ser att det vankas mat, men inte igår. Öppnade hönsgården igen och gick för att fösa in henne, och då började de andra hönsen gå ut igen. STÖN. Jaja, till sist var alla inne och jag kunde gå in och slänga mig i min älskade soffa. Sen åt jag och min man kladdkakan från Willys som faktiskt var helt okej. Pratade sedan i telefon med min bror en stund och sen var det läggdags. 

Idag händer väl inget speciellt. Torsdagar är ju städdag, igår när jag pratade med min bror så kom vi in på det där med hur skönt det är att ha rutiner och regler så att man vet vad man ska göra och när man ska göra det. Fast det låter ju förfärligt trist, påpekade min bror och det gör det ju, tänk om man visste det när man var liten och trodde att när man är vuxen så får man bestämma allt själv och göra precis som man vill, och så visar det sig att sanningen är att man frivilligt har schemalagt i stort sett all sin vakna  lediga tid och begreppet "läggdags" inte alls är så dåligt som man tyckte när vuxna människor bestämde att det var det precis när Ärliga blå ögon skulle börja rulla på den svartvita tv-apparaten i vardagsrummet. För Gud vad lite det skulle bli gjort om man varje dag liksom hmm...vad känner jag för att göra idag då?, utan ska man springa på tisdagen så springer man på tisdagen den runda man bestämt för flera dagar sedan och det oavsett väder och hur trött man känner sig. Och ska man städa på torsdagen så städar man på torsdagen istället för att invänta ett städryck som aldrig kommer att infinna sig, i alla fall inte i vårt hem. Sån har man alltså blivit, kunde jag konstatera den dagen då mitt femtiosjunde jordsnurr hade passerat. Det kunde väl för allt i världen ha varit värre. 

Before the boat had hit the water, the whale's tail came up and caught her

 Igår var sannolikheten för regn 90 % och då tänkte jag att det blir ju perfekt med lite lugn och fin intervallträning efter jobbet. Det var 20 grader varmt redan när jag steg upp klockan fyra och hela förmiddagen var det mulet och kändes som att regn och åska hängde i luften, men så fort jag hade slutat jobba och dragit på mig springkläderna så stack de där 10 % fram sitt bleka tryne och adderade sol och blå himmel till de där 28 graderna varmt som jag hade hoppats att regnet skulle ta udden av. Mörka moln lurade dock i horisonten så jag intalade mig att regnet var på väg samt kände att nä, men nu får det ändå bli AV, jag har sprungit så himla lite den här sommaren, men FY FAN vilken miserabel tur för de där mörka molnen gjorde ingen som helst nytta. Jag kan nog vara rätt så seg och ihärdig, men min akilleshäl är värme, då förvandlas det såkallade pannbenet till någon slags mjukost. Gick ändå hyfsat de första 2 kilometrarna för där var det lite öppet och blåste en del, men sen kom jag in i skogen där luften stod helt stilla och det var som att bli kokt i en kannibals gryta, och därefter ut på en grusväg där den omgivande vegetationen liksom kapslade in fukt och värme från den gassande solen så att det kändes som att det var dubbelt så varmt som de 28 grader som bara det är på tok för mycket. När jag i mycket makligt tempo tagit mig runt knappt 6 kilometer kändes det som att jag hade bestigit Mount Everest utan syrgas, inte för att jag har gjort det men jag har hört att det ska vara rätt jobbigt. 

Åkte hem och tog ut hundarna på en kort promenad, nu var det mulet och fläktade så det var ändå rätt skönt. Var sedan präktig och tränade både pilates och yinyoga, men sedan tog orken slut. Gick ut för att stänga in hönsen i hönsgården, då hade de dumma kycklingarna gått genom staketet och in till grannen. Mammahönan Elizabeth stod på sin sida av staketetet och väntade troget på att de skulle tröttna på att leva la dolce vita därinne, vilket de inte verkade vara jättesugna på och jag fick stå och skramla med hönsmat i en hink i typ en kvart innan de fattade vinken och tog sig tillbaka. 

Tror kycklingarna är av rasen Plymouth Rock. Min man, som var den som åkte iväg och köpte kycklingarna, kunde ju i efterhand inte för sitt liv komma ihåg namnet på rasen på utan levererade en ytterst luddig förklaring som i stort sett kunde passa in på vilken hönsras som helst, men nu har i alla fall de här kycklingarna börjat få fjädrar och ser typiskt Plymouth Rock-randiga ut. Av de ursprungliga sex kycklingarna dog två första dygnet, oklart varför men sånt händer, och en försvann spårlöst någon vecka senare, gissar på rovfågel eller katt, sånt händer också, men tre återstår. Jag köpte ju avelsägg av Plymouth Rock en gång, men den säljaren var mer än lovligt virrig så av totalt sju ägg så var det bara två som var Plymouth Rock och båda var tuppar. Tyvärr tror jag att de här också är tuppar, men vi har ju för all del tillräckligt många höns så det är ju inte hela världen, köpte ju kycklingarna för att få Elizabeth att sluta ruva. 

Lillemor, den höna som ursprungligen lade sig att ruva någon gång i våras och som också triggade igång Elizabeth som sedan helt fräckt tog över hennes ägg, fick ju ett gäng avelsägg samtidigt som Elizabeth fick kycklingarna, men Lillemors modersinstinkter är kanske inte riktigt vad de borde vara för hon har irrat än hit och än dit i sina ambitioner. När superhönsmamman Ulrika har ruvat så har det hänt att andra hönor klämt sig ner i samma rede för att värpa (det finns flera reden men vissa är envisa med att de ska värpa i JUST DET), men då har Ulrika bara legat kvar. När samma sak hände med Lillemor så lämnade hon redet, men istället för att gå tillbaka när det var ledigt så gick hon och lade sig lite varsomhelst. Flyttade ju henne sedan till en kattbur, men det hände flera gånger att jag hittade hennes (dyra) avelsägg kalla och övergivna medan Lillemor låg någon annanstans och tryckte. Vi funderade ett tag på att åka och köpa kycklingar även till henne, men så helt plötsligt var hon ute i trädgården och valsade omkring med de andra hönsen så nu verkar det som att den här ruvlusten börjar klinga av, även om hon fortfarande gärna ligger och trycker i något rede emellanåt. Jaja. Det ger sig väl med tiden.

Idag är planen: jobba, träna, inte så mycket mer. Kanske bege mig ut i skogen och plocka hallon dårå, det blev ju inte av igår pga jättevärmen. Idag ska det väl i alla fall vara hyfsat normalt väder? Vi får väl se hur det blir med den saken. 

B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Spindelns gåta

Boken börjar dramatiskt med att deckarna är ute och åker i den Rolls Royce som de numera har obegränsad tillgång till livet ut (verkar det som), och håller på att krocka med en annan bil. Chauffören WORTHINGTON läxar upp föraren i den andra bilen som inte respekterade trafikstadgan, men denne hävdar självsäkert att PRINS DJARO alltid har förkörsrätt var han än befinner sig i världen (knepigt utgångsläge). Det visar sig att prinsen, som kommer från det dittills okända europeiska landet Varanien, är på statsbesök i USA och han tycker det är jättekul att få träffa några amerikanska grabbar i allmänhet och Tre Deckare i synnerhet så efter att ha bett om ursäkt för sin chaufför så bjuder han helt frikostigt med sig JUPITER, PETER och BOB till Disneyland där de alla roar sig kungligt (höhö). Men prins Djaros följeslagare HERTIG ROJAS är missnöjd med tilltaget och påpekar dessutom att det är inget mot vad HERTIG STEFAN kommer att bli. Hertig Stefan är Varaniens regent i frånvaro av Djaros fader som omkommit i en jaktolycka, men inte så länge till för snart blir Djaro myndig och ska krönas till kung (till Hertig Stefans stora förtret, förstår man så småningom). Efter en trevlig dag tillsammans på nöjesfältet så skiljs de åt, för Djaro har "förpliktelser" och därefter bär det av hem till Varanien igen för hans del.

Ett par dagar senare ringer självaste ALFRED HITCHCOCK och hintar i sannerligen kryptiska ordalag om att ett uppdrag är på gång för deckarna, och knappt hinner de lägga på luren förrän BERT YOUNG, en snubbe från självaste utrikesdepartementet, dyker upp på JONES' VRAK & STYCKEGODS och överlämnar en personlig inbjudan från prins Djaro att närvara vid kröningen. De unga präktiga deckarna ojar sig förstås över ifall föräldrarna ska tillåta en så lång resa ända till Europa, samt vad det kommer att kosta (ändå rimligt), men då visar det sig att amerikanska staten träder in och står för fiolerna eftersom de vill att det ska hållas ett vakande öga över Varanien eftersom man har på känn att det är "något på gång" där (något mindre rimligt scenario). Man misstänker att Hertig Stefan, premiärministern och HÖGSTA RÅDET har gaddat ihop sig mot prinsen och ska se till att det inte blir någon kröning utan snarare en statskupp, och vem är då bättre lämpad till ett sådant uppdrag än tre amerikanska tonåringar som ska vandra omkring på Varaniens gator och torg, låtsas vara turister men hålla ögon och öron öppna och rapportera allt misstänkt till Bert Young, allt via utrikesdepartementet tillhandahållna otroligt fiffiga walkie talkies med inbyggda i kameror och bandspelare. 

Sen bär det iväg till Europa! Prins Djaro möter upp för frukost i deckarnas rum i palatset. Den huslige Bob får syn på ett spindelnät som han avser att avlägsna men blir bryskt hindrad via en glidtackling från prinsen. Sedan får man veta att spindeln är Varaniens nationalsymbol, beroende på att back in the days (1600-talet) hade det varit revolution och dåvarande PRINS PAUL fick fly för sitt liv, han gömde sig hos en gatusångarfamilj och då var det så otroligt turligt att en spindel raskt vävde sitt nät över dörren bakom vilken han hölls gömd, så när soldaterna kom för att leta trodde de att dörren inte hade öppnats på evigheter (oslugt). Sen lyckades prinsen samla ihop sina anhängare genom att ringa i en speciell kyrkklocka, senare kallad prins Pauls klocka, kväsa upproret och bestiga tronen. Han lät även tillverka en spindel av silver som var så skickligt avbildad att man knappt kunde se skillnad på den och en riktig, som sedan dess varit både nationalsymbol samt en del av riksregalierna och enligt traditionen ska den bäras vid kröning. Nu visar det sig dessvärre att silverspindeln blivit stulen och ersatt med en kopia och hela kröningen riskerar att gå i putten på grund av det. Djaro misstänker att hertig Stefan ligger bakom och ber deckarna om hjälp att hitta spindeln, för utan den skulle det bli fiasko av alltihop. 

Sedan bär det iväg för turistande/spioneri och de får skjuts av prins Djaros motsvarighet till deckarnas Worthington, chauffören RUDY, som per omgående avslöjar att de är skuggade. Han släpper av dom i en park och säger att de ska gå och köpa ballonger av en "tös" som visar sig vara Rudys syster ELENA och som via förmodat telepatiska förmågor genast bekräftar att de är skuggade av en man och en kvinna. Deckarna sätter sig på en uteservering och beställer glass, strax kommer paret dit och slår sig i slang med dom och man fattar direkt att det är något lurt med dom för de tycks veta att deckarna är från Kalifornien fastän de inte sagt ett knyst om det. Jupiter hittar på att de ska gå och tvätta händerna och ber paret vakta deras kameror, men sätter i smyg igång den i kameran inbyggda bandspelaren (listigt). Paret ger sig sedan av, men när de lyssnar på inspelningen så visar det sig att paret är utsänt av någon "Freddie" för att luska kring deckarnas närvaro. Paret, som heter MAX och MABEL, tror dock inte att deckarna är deckare, men Freddie har dock hävdat att han tror att de jobbar åt CIA. Som tur är så är Max och Mabel sådär övertydliga som bara skurkar i ungdomsböcker kan vara och så att de raskt avslöjar att hela deras agenda handlar om att avstyra kröningen av Djaro, använda hertig Stefan som en "nickedocka" och själva ta makten över Varanien där de planerar att smälla upp casinon och spelhålor i en omfattning som skulle få Monte Carlo att framstå som en lekstuga, samt göra hela landet till ett skatteparadis för rika amerikaner och som om det inte vore nog med det vill de också riva upp alla utlämningsavtal så att rika brottslingar kan betala furstligt för att få gömma sig i Varanien. Det här är ju så ruskigt att deckarna avser att avlämna rapport till Bert Young per omgående.  

Rudy berättar under färden tillbaka till slottet att hans fader varit premiärminister tills hertig Stefan avsatte och fängslade honom, samt att det finns en hemlig motståndsrörelse: SPELMANSPARTIET (där alla är släkt i rakt nedstigande led till familjen som gömde prins Paul) där de under bilfärden passerar ett stort antal av dessa. Hertig Stefan är inte populär hos FÖLKET, men han har å andra sidan förbindelser med all massmedia så det är svårt för spelmännen att sprida sitt budskap men de kämpar på och verkar  liksom Rudy och Elena kunna förmedla otroligt mycket information bara genom ögonkontakt och nickningar.

Så fort deckarna kommer tillbaka till slottet rapporterar de till Bert Young som beordrar deckarna att komma till amerikanska ambassaden nästa dag för det här var allvarliga grejer. Och värre ska det bli!, för när den redige Bob ska ta fram en näsduk (vilken 14-ish-åring packar med sig näsdukar på en resa?) från byrålådan där han lagt sina näsdukar (vilken 14-ish-åring har med sig näsdukar i plural och lägger dom prydligt i en byrålåda?) så hittar han den stulna SILVERSPINDELN som någon uppenbarligen planterat där för att sedan kunna anklaga deckarna för att ha stulit den! Knappt har tanken snuddat dom så bankas det på dörren och barska röster kräver i både lagens och regentens namn att de ska öppna. Bob irrar planlöst omkring i rummet för att hitta ett gömställe till Silverspindeln, och plötsligt klättrar Rudy och Elena upp genom fönstret (lite anmärkningsvärt med tanke på att de bor i ett tornrum), och hjälper deckarns att fly med hjälp av rep som strategiskt knutits fast på lämpliga ställen. Tyvärr tappar Bob taget, dråsar i backen, slår i huvudet och tappar minnet och när de så småningom tagit sig i relativ säkerhet så kommer han inte ihåg var han gömde Silverspindeln (förargligt).
Deckarna håller sig gömda, sedan följer ett idogt letande efter Silverspindeln utan annat resultat än att de blir överrumplade av vakter som den lömske hertig Stefan har placerat ut lite här och där. Elena och Peter kommer undan, men Jupiter, Bob och Rudy åker fast och blir förda till FÖRHÖRSRUMMET, ett ruskigt ställe med historiska tortyrredskap som stegel och järnjungfru (hu!) där hertigen väntar och hotar lite med, men när deckarna varken kan eller vill avslöja var Silverspindeln är tar hertigen till det tunga gardet, ZIGENARGUBBEN ANTON, som stultar in från ingenstans och med hjälp av rök från magiska frön som han eldar upp  och som tydligen fungerar som något slags sanningsserum försöker han få ur dom var Silverspindeln finns, men tyvärr hjälper ju inte ens det mot Bobs minnesförlust. Hertig Stefan blir gramse och beordrar att varenda medlem i spelmanspartiet ska anhållas för statsfientlig verksamhet och för deckarna och Rudy väntar nu de djupaste fängelsehålorna! Som väl är finns det goda motståndsmän i vaktstyrkan så de lyckas fly och ta sig ner i Varaniens enormt vidlyftiga avloppssystem där Rudy som av en händelse råkar hitta som i sin egen ficka. Efter ett tag dyker Elena samt KUSIN DMITRI upp i en roddbåt (!), varpå de så småningom återförenas med Peter (som inte fick plats i båten). Dmitri har hört ett meddelande från premiärministern på radion där denne beordrar alla medborgare att lyssna på radio eller TV klockan 8.00, för då skulle det komma ett viktigt tillkännagivande och man kan ju lätt föreställa sig att det går ut på att hertig Stefan ska anklaga prins Djaro för att ha varit inblandad i en utländsk och mot Varanien illasinnad komplott och nu inte kommer på tal om att bli regent utan det kommer hertig Stefan att vara även fortsättningsvis.

Rudy, Elena och Dmitri beslutar att ledsaga deckarna till amerikanska ambassaden (landets angelägenheter får komma i andra hand). De tar sig upp ur avloppssystemet men det är ur askan i elden för hertig Stefan har vaktposter överallt på stan, och de får fly hals över huvud och barrikadera sig i en kyrka, vilket lägligt nog är samma kyrka som prins Pauls kyrkklocka finns, och den rådige Jupiter kommer då på att de kan ju ringa i den för att få varanierna att förstå att det är något lurt på gång. Klangen från prins Pauls klocka verkar finnas hårdkodat i alla varaniers DNA så de går man ur huse och ingen sitter framför radio- eller tv-apparaterna när premiärministern basunerar ut att de avslöjat ett kuppförsök där deckarna och Djaro varit inblandade. Spelmanspartiet och FÖLKET hinner dock inte mobilisera sig förrän vakter har brutit sig in i kyrkan så att klockorna tystnar och ännu en gång får deckarna syna insidan av Varaniens fängelsehålor! Men redan nästa morgon kommer Bert Young och berättar att FÖLKET förstått att prinsen var i fara eftersom klockan ringt, så slottet stormades och alla vakter blev beskedliga som lamm och bytte omedelbart sida, hertig Stefan och premiärministern arresterades, Rudys,och Elenas fader blev per omgående utsläppt ur fängelset och återinsatt som nygammal premiärminister, sammansvärjningen blev tillintetgjord och nu finns det egentligen bara ett smolk i den varaniska glädjebägaren och det är att Silverspindeln fortfarande är puts väck. Men den smarte Jupiter drar sig till minnes att han sett två spindlar i det där nätet som var i deras sovrum och det är ju solklart för alla och envar att två spindlar inte delar samma nät, så det var där Bob hade "gömt" spindeln precis när vakterna kom (listigt). Djaro blir så lycklig över att få tillbaks Silverspindeln att han  per omgående dubbar deckarna till riddare a Silverspindelns order, och gör dom dessutom till hedersmedborgare i Varanien (inte illa).
Alla de onda, inklusive skurkarna Max och Mabel, åkte fast och fick skaka galler, prins Djaro kröntes till regent i deckarnas närvaro men deras hjältedåd blev inte känt för allmänheten på grund av "diplomatiska orsaker". THE END.

When you choose the precious few

Igår var det en lugn dag på jobbet. Har bestämt mig för att den här sista veckan innan semestern kan man banne mig lägga ribban på good enough och inte mer. Har också bestämt mig för att få lite mer rörelse under mina timmar på jobbet. När jag jobbade operativt så var man mestadels på fötter från arla till särla och det var så man längtade efter att få sitta vid skrivbordet en liten stund. Nu sitter jag bara vid skrivbordet och att sitta på röven åtta timmar om dagen fem dagar i veckan kan ju inte vara helt och hållet bra i längden tänker jag. Ska därför försöka få till en rutin med ett par korta promenader runt gården under arbetsdagen. Gården är ungefär så stor som...en och en halv fotbollsplan kanske? så det är ju inga långrundor direkt utan mer bara för att bryta stillasittandet och få in lite ny luft i huvudet. Sånt som maniska kaffedrickare och/eller rökare automatiskt får när de går till kaffeautomaten och/eller rökrutan och det är det ju aldrig någon som säger nåt om, tänker jag när det ändå känns som att jag smiter från jobbet de där minuterna. Påminner om en bekant jag hade för en massa år sen, han jobbade på någon fabrik och där hade man en rökpaus i timmen. Det var kanske inte så att han var den ende som inte rökte, men alla utom han gick i alla fall iväg och satte sig i matsalen/rökrummet fem minuter varje timme. Han hade inte lust att sitta i den där Lützendimman, så när de andra gick iväg satt han kvar vid sin maskin och läste en bok istället. Och herredjävlar vilket liv det blev om det. Han menade på (med all rätt, anser jag) att han jobbade exakt lika mycket som alla andra, men produktionsledningen upplevde det som ett demonstrativt maskande och i det närmaste krävde att han skulle gå och sätta sig i rökrummet som alla andra. Ack, those were the days. 

Efter jobbet åkte jag, på uppdrag av min man, till Biltema för att köpa två stycken rörmojänger. Han skickade bild och artikelnummer och innan jag åkte från jobbet så kollade jag upp var på Biltema det fanns och med denna information och siktet inställt på BYGG 42 så tänkte jag att det här skulle väl gå i ett nafs. Men då hade jag inte räknat med Biltemas RÖTNA sätt att organisera saker på. De här rörmojängerna hette på biltemiska "avloppsböj, 45°, 75 mm" med artikelnummer 87-261. Kom fram till BYGG 42 med gott mod, scannade av hyllkanterna efter artikelnummer som man skulle kunna tro var i någon form av nummerordning. 87-259, 87-260, nu börjar det närma sig men nehe, nästa var 88-042. Var det kanske så att de istället var sorterade efter diameter?  32 mm, 40 mm, 50 mm men nehe, nästa var något slags förgreningsrör. Antal grader då? Det började lovande här med, 15°, 30°, HURRA 45° men nehe, då var det 50 mm diameter. Stod framför den där djävla BYGG 42 i vad som kändes som flera timmar innan jag äntligen hittade rätt. Här finns det mycket förbättringspotential vill jag lova. 

Kom hem, gick ut med hundarna, kom hem igen, hittade ett brev från sjukhuset i brevlådan med det mycket glädjande beskedet att min bortopererade tumör som förväntat var godartad och ingenting mer behöver göras. Har väl inte direkt legat sömnlös över detta, men lite har det ändå gnagt någonstans eftersom den här sortens godartade tumör kan bli elakartad över tid och ingen kan ju säga vad tid är i det här sammanhanget. Någon gång sker det ju och någon drabbar det ju, är väl en teori som den icke rationella delen av hjärnan ändå har jobbat lite med i det fördolda och skickat ut tankar om det när det varit läge, förslagsvis omkring klockan 02.18 för att säkerställa att det ska finnas gott om tid och plats att älta detta lite extra. Men nu kan jag alltså lägga detta till handlingarna och gå vidare i livet, så GÖTT. 

Körde sedan ett Vibes-pass som hette "Be determined", ett helkroppspass utan redskap som bland annat innehöll utfallssteg (som jag hatar), burpees (som jag också hatar) och dips (som eventuellt är den övning jag hatar mest av allt eftersom jag kanske har Sveriges klenaste triceps). Hade ju aldrig satt ihop ett sånt här pass själv, men av någon anledning funkar det att göra passet när Sanna och Jenny visar och via en surfplatta säger peppiga saker som "kom igen", "bra kämpat", "bara tio sekunder kvar nu". För många år sedan så tänkte jag om mig själv att jag var alldeles för odisciplinerad för att träna hemma, jag måste gå på gym för att kunna gå på pass där någon säger åt mig vad jag ska göra och pressar mig ur komfortzonen. Det var ju en lätt tanke att ha när man bor i stan och på cykelavstånd från gymmet, betydligt mer komplicerat när jag flyttade till Nästan-Österlen där det inte finns något gym. Har ju tränat i perioder i grannbyarna, men tyckte det blev för djävla jobbigt med ett pass som började DÅ, då måste jag åka senast DÅ, och då måste jag äta senast DÅ, hela dagen blev liksom inrutad kring detta kändes det som. Plus att det kändes väl sådär för både plånbok och miljö att åka bil 25 minuter dit och 25 minuter hem för att träna i 45 minuter. Så då skippade jag det och det gick väl bra ända tills jag fick artros och blev tvungen att börja träna. Då kunde jag ju visserligen döda myten om mig själv som för odisciplinerad för hemmaträning, det har väl funkat  helt okej, men med Vibes är det (i alla fall än så länge) KUL. Finns så himla mycket att välja på och det är inget mästrande om att man måste göra EXAKT SÅ HÄR för att övningen MÅSTE GÖRAS PÅ RÄTT SÄTT. Är så nöjd! Nästa vecka tänker jag att jag ska börja med "våga yoga", sju pass som jag tänker blir en perfekt inledning på semestern. 

Efter träningen så åt jag kvällsmat och sen gick jag ut i trädgården och plockade hallon. Borde ge mig ut i skogen och plocka också, har hittat ett ställe med sjuka mängder. Kanske idag? Den som lever får se. Ska träna intervaller efter jobbet, det är väl det enda som står på agendan. Men ja, först jobb såklart.    

Musan

Har läst Musan av Mats Strandberg, detta är handlingen: 

Frånskilda deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Den ekonomiska ruinen kommer allt närmare henne och åttaåriga sonen Hugo. Hon måste hitta inspirationen igen. Nu genast. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.
"Lantstället" visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.
Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet. 

Jag har läst Hemmet, Färjan, Konferensen, Slutet, Bekantas bekanta och Engelfors-trilogin och tycker väl att Mats Strandberg både blandar och ger. Färjan, Konferensen och Hemmet gillade jag mycket,  Engelfors-trilogin: helt okej, de andra: not so much. Den här kvalar kanske in i kategorin: helt okej, för det tycker jag nog att den var. Men inte mer än så. Det var liksom att ingenting hände i de första två tredjedelarna och sedan blev allting helt absurt. Tror berättelsen hade vunnit mer på att det absurda liksom  fick smyga sig in lite successivt istället för att slänga in allting på en gång. Det var kanske någon slags chockeffekt han var ute efter, men jag tyckte bara det blev överdrivet. Den här boken får tre grekiska gudinnor av fem möjliga. 

"Hope is like the sun. If you only believe it when you see it you'll never make it through the night".

Nu börjar sista jobbveckan innan semestern. Igår tänkte jag att när de tre veckorna har gått så kommer det att vara mörkt på morgnarna när jag kör till jobbet, och jag tänkte också att nästa år ska jag banne mig ha semester i juli som alla andra. Vi får väl se hur det blir med den saken. Är ju inte heller helt fel att vara på jobbet när alla andra har semester, det är lugnt och skönt och inte så mycket möten som stör. I helgen har det varit värmebölja de luxe, det ska vara varmt idag också men sen ska det tydligen regna och bli lite svalare. Skönt, om ni frågar mig. Är verkligen inte gjord för tropisk värme. 

I fredags stack jag från jobbet lite tidigare för det tyckte jag att jag var värd, hehe. Åkte och handlade på Willys, hem och ut med hundarna och sedan körde jag ett pass yinyoga innan det var dags för lagfinalen i EM i hoppning, där Sveriges enda chans till medalj var om typ alla andra lag skulle bryta ihop och dra på sig massor av fel, vilket naturligtvis inte hände utan Sverige och Italien slutade på en delad åttonde plats. 

I lördags vaknade jag vid kvart över sju, gick upp och åt frukost och sedan ut med hundarna. Det kändes som att det redan var för varmt för det, försöke tänka ut en runda som var hyfsat skuggig. Tack gode Gud för bokskogar! Var lik förbannat genomsvettig när jag kom hem igen. Körde ett pass yinyoga, sedan gjorde jag marinad som jag lade kött i samt lagade jag lunch. Med undantag för pannkakor så brukar jag sällan laga mat till lunch på helgerna, vi brukar oftast bara äta rester eller mackor, men nu skulle vi på kalas med väldigt oklar grillning på agendan som skulle kunna dra ut rejält på tiden och då får man ju  bottna ordentligt först för att det ska bli drägligt. 

Åkte sedan iväg till exmannen för ovan nämnda kalas. De bor vid havet i sån där tallskog som liksom suger åt sig all värme och behåller den så det var hett som i helvetet, men vi behövde ju å andra sidan bara sitta under parasoll på deras uteplats så det var ju inte så ansträngande direkt. Hade tagit med mig en flaska vin som jag delade med exmannen och hans fru som deklarerade att varken de eller vi behövde lyfta ett finger, folk kom och gick lite hur som haver men till sist stod mat på bordet och det var väl en helt okej tillställning. Vi var hemma igen vid åtta, då var jag trött och hade ont i huvudet och hade mest av allt lust att gå raka vägen i säng men först var jag ute i trädgården och stängde för hönsen. En av Cream Legbarhönorna saknades (note to self: aldrig mer Cream Legbar, visst är de fina och visst är det kul med grönvärpare men de är överallt och ingenstans på samma gång), det var den som jag hittade halt och med ena vingen i konstig vinkel en kväll förra veckan men som sedan verkade okej igen dagen därpå och sedan dess har hon varit som vanligt tycker jag, men tydligen inte ändå för nu hittade jag henne under äppelträdet, där hon nu låg helt apatisk och orkade knappt hålla upp huvudet ens en gång. Så det var tyvärr bara att plocka fram yxan för det kändes helt enkelt inte rimligt att "vänta och se om det blir bättre" en gång till, när hon nu så uppenbart led. 

Igår gick jag upp tidigt för att försöka hinna med hundrundan innan den värsta värmen. Pratade i telefon med min dotter under tiden och avhandlade lördagens kalas, diverse jobbskvaller samt stallsnack. Kom hem, slängde mig i soffan med en smoothie och sedan låg jag där i stort sett hela dagen. Var ute i trädgården ett par rundor, men det var ju alldeles för varmt för att man skulle orka. Inomhus med korsdrag och framför individuella finalen i EM i hoppning var det bästa alternativet om ni frågar mig. Fick se Wilma och Cissi göra en sååå snygg runda, men det hjälpte ju inte när alla andra också gjorde sååå snygga rundor. Jag tycker ju det här upplägget med att man rider flera rundor och tar med sig felen  in i nästa runda är rätt roligt för  där kan man ju komma in med ett antal fel i bagaget och ändå vinna. Men i detta EM kändes det som att banorna inte alls var utslagsgivande, utan resultaten i stort sett var oförändrade från första till sista dagen. Absolut att rätt ryttare (Richard Vogel) vann, och det var väldigt fina ritter att njuta av, men direkt spännande var det faktiskt inte. Kollade sedan på prisutdelningen och fick då se ovan nämnda Richad Vogel ge guldmedaljen till sin hästskötare innan ärevarvet, det var kanske inte som att hon fick behålla den för all framtid, men ändå. En så fin gest. 

Masade mig sedan ut i köket och lagade middag som vi åt och såg sista tredjedelen av The last jedi. Nu tänker jag försöka tvinga min man att börja kolla på The institute, jag har ju (såklart) läst boken och det kan ju bli intressant att se vad de gör av den. Tyvärr är det ju inte jättemånga av Stephen Kings filmatiserade verk som blir bra, det är väl Nyckeln till frihet, Den gröna milen, Lida och Dolores Claiborne som är riktigt bra. Mr Mercedes var väl också okej, en del av skräckfilmerna som The Shining och Carrie är ju såklart läskiga, men det finns också många verk som i det närmaste kvalar in som pekoral. Men sånt kan man ju inte veta i förväg! 

Veckan som kommer är i alla fall på pappret lugn. Rätt lite att göra på jobbet och ingenting inbokat efter jobbet. Ska försöka komma igång med träningen nu då, förra veckan blev det ju bara pilates och yinyoga och det gick ju bra med tanke på förkylningen, men nu vill jag ha lite puls och känna att jag brukar lite allvar. 

And we'll all hang on behind

Igår ösregnade det när jag körde till jobbet, när jag sedan körde hem var det 25 grader varmt, sol och blå himmel. Samt en luftfuktighet på vad som kändes som sisådär tretusen procent. Svettades floder när jag marscherade ut med hundarna i skogen, det var så att jag trodde att oj, kom det ett regnstänk?, nej, det var visst svettdroppar från pannan som landade på armen. Fräscht. Kom hem, städade, bäddade rent i sängarna, gjorde en smoothie och slängde mig sedan i soffan för att kolla på sändningarna från EM i hoppning, som ju startade rätt så dystert för svensk del i onsdags med bara Wilma felfri och åtta fel på de andra. Men igår började det bättre när Erika och Wilma inledde med varsin felfri runda, men tyvärr blev det sedan lite stolpe ut för Amanda och Petronella med åtta fel vardera igen, och Sverige hamnade i och med det på en elfte plats när tio lag återstod, och det är bara de tio bästa lagen som går till final så det blev otroligt spännande på det där osportsliga sättet när man bara hoppas att det ska gå åt skogen för alla andra. Ondade som bara den, men tyckte bommarna låg som klistrade där de annars faller nästan av vinddraget. Kan vara att jag skrek YES rakt ut när den sista norska ryttaren, som hade råd med en rivning men inte två, fick med sig en bom efter att ha trampat i vattengraven tidigare på banan. Ej mitt stoltaste ögonblick precis, men det var ju inte som att jag hade vittnen i alla fall. Sen kunde jag ju njuta av att se duktiga ryttare som Ben Maher och Richard Vogel och Steve Guerdat som jag i normala fall alltid hejar på och hoppas det ska gå bra för, men laghoppningar tar uppenbarligen fram det sämsta hos människan. Eller åtminstone mig.  

Gick och lade mig vid niotiden och fick då en nyhetsflash på mobilen att Sverige ledde kvartsfinalen med 1-0. Petade igång SVT Play på telefonen och strax därefter stod det 2-0. Sen somnade jag och vaknade när det hade gått 90 minuter och det stod 2-2. Somnade igen och vaknade i slutet av förlängningen när det fortfarande stod 2-2 och såg sedan straffdramat som Sverige retfullt nog förlorade och därmed är ute ur EM. Tyvärr var det någon liten förskjutning av SVT Plays sändning jämfört med SVT:s för grannarna hade baxat ut sin TV på uteplatsen och jag kunde höra deras reaktioner sekunden innan jag såg vad som hände på min telefon, så det var ju inte direkt spännande för mig. Men det var i alla fall ett effektivt sätt att se fotboll på. 

Nu är det fredag, jag ska jobba och sedan veckohandla, gå ut med hundarna och därefter blir det lagfinal i  EM i hoppning. Tror ju inte att Sverige, som ju alltså ligger på tionde plats av tio deltagande lag, kommer att ha någonting med medaljerna att göra, då ska det krävas en rejäl dos tur samtidigt som topplagen har maximal otur och det känns lite väl osannolikt även om ALLT verkligen kan hända i laghoppningar. Hoppas ju såklart att de åtminstone ska kunna klättra lite i resultatlistan men eftersom de medaljchansen endast är teoretisk så spelar det faktiskt ingen roll för mig vilken nation som vinner, tror Tyskland eller England för de har ju varit otroligt stabila så här långt. Men den som lever får se. 

I morgon ska vi på kalas för både min son och hans fru har fyllt år. Det är alltid min exman och hans fru som åker på att vara värdar för familjesammankomster, för de har ett för ändamålet perfekt hus med jättestort uterum där det får plats en hel skolklass, så det är ju vilsamt för oss andra även om vi brukar ha någon form av knytkalas så att de inte ska behöva stå med all matlagning också. Det brukar bli rätt så kravlöst och chill. Sen är det inte mer planer för den här helgen. Nästa vecka är min sista jobbvecka innan tre veckors semester väntar. G-Ö-T-T. 

Within the reach of my hands

Det är rätt lugna dagar på jobbet nu. Skönt eftersom jag fortfarande är Förkyld med stort F, vilket jag är otroligt trött på att vara nu. Hallå, immunförsvaret? Jobba på nu! Fast det där med att man känner sig sjuk är väl egentligen en effekt av att immunförsvaret sköter sig, har jag för mig att jag har hört eller läst någonstans, så man ska kanske vara tacksam istället, man får vara glad att man inte är död, etc. Det var dock svårt att glädjas i någon större omfattning när jag låg vaken i natt och hostade så att det kändes som att lungorna skulle lossna. Försökte tänka lite positivt att nu har förkylningen kommit in i det stadiet, det betyder nog att den är på sluttampen, men det där med att försöka häva rethosta med affirmation gick väl SÅDÄR om jag ska vara ärlig.

Igår jobbade jag, hade inget riktigt flyt eftersom jag just nu jobbar mestadels med USA-delen av koncernen, och då blir det liksom ett halvt dygns fördröjning på allt jag behöver deras input för att kunna färdigställa. Plus att det är så OTROLIGT förvirrande med att omvandla alla enheter till det metriska systemet, för alla inblandade ska väl tilläggas för det är ju lika invecklat för dom att förstå vårt som det är för oss att förstå deras, och det slutar med att ingen fattar någonting och vi får googla på hur många gallons det går på hundra kubikfot och hur mycket en gallon är i kubikmeter räknat och så blir hela arbetsdagen typ som en mattelektion i årskurs nio. 
Själva systemet vi rapporterar i är uppbyggt enligt amerikanskt nummerformat så där får man som europé verkligen hålla tungan rätt i mun så att kommatecken och punkter hamnar på rätt ställen, i alla fall när det kommer till de stora talen. Sen finns det ju dom som aldrig lär sig eller vill lära sig. På varje sida där man ska rapportera står det påminnelser om att använda det amerikanska nummerformatet och exempel på hur det ska se ut, men vissa envisas ändå med att skriva som dom brukar. För ett tag sedan påpekade jag lite fint för en fransk kollega att om hen skriver till exempel 9,50 ton av något så tror systemet att det är 950 ton, och fick till svar att it's not easy to work with American number format when we are French i en klagande ton som att just de, fransmännen, var särskilt utsatta för denna synnerligen intrikata ondska. 

Efter jobbet igår var jag otroligt seg, sådär så att det var jobbigt att köra bil för det kändes som att ögonen skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Tvingade ut mig på promenad med hundarna när jag kom hem, försökte få igång mig själv med lite peppig musik men det funkade väl sådär. Körde sedan ett yinyogapass när jag kom hem, det var nog det första jag hittat som bara var behagligt och där jag var så avslappnad att jag nästan somnade i positionerna. Inte så att det är obehagligt annars, men vissa rörelser är lite utmanande för mig som är så stel och kryckig och inte kan böja knäna hur som helst. Det enda som var jobbigt med det här passet var att en fluga surrade omkring i rummet och som då och då helt ogenerat slog sig ner på mig när den kände för det. Jag H-A-T-A-R ljudet av surrande flugor och jag H-A-T-A-R känslan av flugor som landar och börjar spatsera omkring på ens kropp som om de ägde den, så det förtog väl lite av myskänslan. 

Kollade sedan på EM i hoppning där det dessvärre inte alls gick speciellt bra för det svenska laget. Sen tycker jag det är rätt tråkigt med såna där mastodontklasser med nästan hundra startande, det blir lite väl enahanda även om jag tycker att hoppning är kul (att titta på). Och även om jag tycker Lotta och Anna-Maria är jätteduktiga kommentarer så finns det ju en gräns för hur mycket man kan variera snacket. Annars är ju tidshoppning kul på det sättet att man kan riva ett hinder och ändå slå såna som är felfria om man rider som om Den Onde var efter en. 

Idag är det jobb, sedan hem och städa och det är väl ungefär vad jag kommer att mäkta med efter en natt vars sömn sannerligen inte var mycket att hänga i julgranen. Förkylning, vik hädan! Är trött på dig. 

B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Brinnande Ögats gåta

Boken inleds med att Tre Deckare sliter och slavar på Förste Deckare JUPITER JONES' faster och farbrors skrotupplag JONES' VRAK- OCH STYCKEGODS där farbror TITUS har varit på inköpsrunda och från ett dödsbo kommit över ett stort antal gipsbyster föreställande historiska personer och faster MATILDA blir eld och lågor och ser dollarsedlarna strömma in när hon sålt dessa som trädgårdsprydnader. Mitt i slitet ringer ingen mindre än ALFRED HITCHCOCK som säger att han har ett uppdrag åt Tre Deckare, vilka blir lika mycket eld och lågor över det som faster Matilda över sin tänkta avans. Men deckarna stöter på patrull nästan omgående då det blir en dispyt med biluthyrningsfirman där Jupiter vunnit att få disponera en förgylld Rolls Royce med privatchauffören WORTHINGTON i en månad, men den månaden har alltså gått nu (ändå starkt jobbat att hinna avverka både spöklika skräckslott, försvunna papegojor, viskande mumier, gröna vålnader, stulna juveler samt letat skatter på Skelettön på den korta tiden). Jupiter försöker köra med att tiden bara ska räknas när de de facto använder bilen, men det går inte firman med på utan ger dom två gånger till och därmed får Jupiter, PETER och BOB (Andre Deckare respektive Arkiv & Forskning) låta sig nöja.

Väl framme på Alfred Hitchcocks kontor får de möta en ung brittisk man vid namn AUGUST AUGUST, som lyckligtvis kallas enbart för GUS. Gus farfars bror HORATIO har nyligen avlidit och efterlämnat ett helt obegripligt testamente som ingen begriper ett jota av förutom att Horatio har något dyrbart som inte kan tillgripas eller stjälas utan måste skänkas bort, hittas eller köpas. Det antyds också att någon form av förbannelse vilar över vad-det-nu-är (huu) men att det har gått femtio år och vad-det-nu-är måste därför "ha renats". 
Ingen fattar ett smack mer av detta, så deckarna bestämmer sig för att följa med Gus till hans advokat, MR DWIGGINS och när de kommer dit verkar det ha skett ett överfall, för Mr Dwiggins är inlåst i en garderob och efter att deckarna befriat honom visar det sig att en kopia av Horatio Augusts brev har blivit stulet av en mystisk man med svart mustasch och tjocka glasögon (typiskt skurkutseende). Mr Dwiggins berättar sedan att Horatio August först levt ett äventyrligt liv och rest omkring i världen, främst i Asien med omnejd, men sedan kommit till Amerika och där levt tillbakadraget liv under falskt namn, samt varnat Mr Dwiggins för att om en mörkhyad man med tre prickar tatuerade i pannan dyker upp kan man räkna med att det blir trubbel. Då drar sig Gus till minnes att en sådan man besökt hans fader när han var liten och frågat efter "Brinnande Ögat", något som ingen hört talas om men som smarta Jupiter raskt räknar ut att det borde vara någon form av ädelsten. 

Det visar sig att de där gipsbysterna som farbror Titus köpt kom från Horatio Augusts dödsbo, vilket sammanträffande va, och smarta Jupiter räknar ut att eftersom en av bysterna föreställde August av Polen och en ledtråd i brevet  var "din lycka är i ditt namn" så måste ju Horatio August gömt Brinnande Ögat inuti August av Polen-bysten (solklart). Problemet är bara att faster Matilda har hunnit sälja bysten (attans!), och har såklart ingen aning om till vem, men deckarna försäkrar Gus att med sin patenterade Röst-till-röstkedja ska de nog få fram ett och annat matnyttigt. 

Som på beställning dyker sedan mannen med de tatuerade prickarna i pannan, fortsättningsvis via enormt tafflig översättning kallad det minst sagt klämmiga namnet PELLE PRICK, upp och frågar efter August av Polen (bysten alltså). Jupiter ber att få Pelle Pricks namn och adress så att de kan höra av sig ifall bysten skulle dyka upp, varpå han, Pelle Prick alltså, överlämnar ett visitkort där det framgår att hans hemvist är Indien, och sedan viftar  han lite med sin stilettkäpp mot Jupiter för att markera att han menar allvar. Nu tycker Gus, ivrigt påhejad av fegisen Peter, att det börjar bli lite väl otäckt och vill dra öronen åt sig, men Jupiter är inte den som låter sig avskräckas utan berättar för övriga (efter att Pelle Prick avlägsnat sig) att det där överfallet på mr Dwiggins måste ha varit fejk, för han hade ju enligt sig själv suttit inlåst i sin garderob i en och en halv timme men när deckatna hittade honom hängde glasögonen bara i ena skalmen och det var väl ändå det första man hade rättat till, kan man ju med rätta tycka. Så Jupiter har räknat ut att  mr Dwiggins måste vara inblandad på något sätt, och högst sannolikt är i maskopi med Pelle Prick av okänd anledning. 

Nu blir Bob skickad till biblioteket för att ta reda på allt som finns att veta om Brinnande Ögat som mycket riktigt visar sig vara en ädelsten som verkar sprida ond bråd död omkring sig om den stjäls, men om den ligger utom mänsklig åsyn i femtio år så blir den renad (om ingen på nytt snor den villsäga). Så det var därför Horatio August, som väl fått tag i Brinnande Ögat på en inte helt rättskaffens väg, gömde den i en gipsbyst för där kan ju ingen se den, fast varför han skrev ett så fruktansvärt komplicerat brev till sin brorsonson är höljt i dunkel, han hade väl lika gärna bara kunnat skriva "knacka sönder bysten föreställande August av Polen så har du ditt arv" eller varför inte helt enkelt gömma Brinnande Ögat i ett himla bankfack eller liknande? Men då hade det ju å andra sidan inte blivit någon berättelse.
Bob får också reda på av biblioteksrien MISS BENNETT att en person som på pricken överensstämmer med mannen som enligt mr Dwiggings bröt sig in och tog Horatio Augusts brev (svart mustasch, tjocka glasögon), varit på biblioteket tidigare och även han frågat efter böcker om ädelstenar och grejer (skumt). 

Under tiden så har en kvinna ringt till Jones Vrak- och Styckegods och klagat på att de byster som sålts som trädgårdsprydnader inte tålde vatten, och Jupiter erbjuder sig schangtilt att köpa tillbaka dom. Det visar sig att en av dom är August av Polen (vilken röta!), men säg den lycka som varar för när de kommer tillbaks i triumf har Mustaschmannen kommit dit och övertalat faster Matilda att få köpa exakt varenda byst som eventuellt kommer i retur och hon bryr sig inte om vad deckarna har för bortförklaringar. Det blir en liten dragkamp om August av Polen som slutar med att den går sönder och vad ligger där om inte en stor rubin! Den plockar Mustaschen raskt på sig och försvinner (attans!) och det dröjer knappt en timme så dyker Pelle Prick upp. Med sig har han rubinen som han tydligen lyckats tillskansa sig från Mustaschmannen, men den visade sig vara en förfalskning (attans igen!), så var är den riktiga? Här kommer nu Bob med viktig informstion från sin fader, som nämnt lite i förbigående (helt normalt samtal mellan fader och 14-ish-årig son) att månaden augusti fått sitt namn från den romerska kejsaren Octavianus och från augusti är det ju inte långt till August och tror ni inte att det fanns en sådan byst också? Så nu ska de bara hitta den istället för August av Polen, men det fixar de med Röst-Till-Röstkedjan där Bob, som satts att vakta luren medan Jupiter, Peter och Gus efter ett infall från Jupiter, cyklar iväg för att ta en titt på Horatio Augusts hus, får napp.

I huset blir de ganska omgående överrumplade av andra som också är ute efter Brinnande Ögat, och medan deckarna gömmer sig i källaren så talar skurkarna, som heter Charlie och Joe med varandra på ett sånt där övertydligt sätt i fullständiga meningar med subjekt och predikat där det bland annat framgår att Pelle Prick har "fimpat" Mustaschen (huuu) som för övrigt heter/hette Hugo. När deckarna plus Gus ska smyga därifrån går de rätt i fällan eftersom skurkarna har sett deras cyklar utanför och de blir tillfångatagna, Peter och Gus stängs in i källaren medan Jupiter blir fastbunden vid en stol och hotad med kniv för att bli på "snackhumör". Han avslöjar då sin (eller rättare sagt Bobs faders) teori om Octavianus som den smartare av skurkarna (Joe) är, för att vara skurk, ovanligt insatt i den romarrikets historia och fattar direkt kopplingen mellan Octavianus och Augustus, medan den trögare (Charlie) måste klia sig i huvudet och få förklaring. Sen anropar den högst levande Hugo sina kamrater via walkie-talkie där det visar sig att han, istället för att vara död, har haft span på Bob som nu tillsammans med HANS, den ene av två trogna bayerske medhjälpare på skrotupplaget, är på väg till Hollywood och mest sannolikt  för att hämta Octavianus, räknar Joe ut, så Hugo får order om att lastbilen ska skuggas och Octavianus omhändertas.

Bob har tagit med sig en byst av Francis Bacon att erbjuda i utbyte men kvinnan som köpt Octavianus var inte intresserad så medan Hans packar ner bysterna (vilket tydligen tar evigheter) så snicksnackar Bob med dottern i huset, LIZ, som tycker det ör jöttespännamde med deckare och undrar om de inte hade behövt "en jänta som hjälpreda" för i så fall kan de ringa henne per omgående. Den om Brinnande Ögat ovetande Hans lämnar lastbilen obevakad en liten stund och vips är Hugo där och nappar åt sig Octavianus, vilket meddelas till resten av skurkarna via walkie-talkie varpå Joe och Charlie drar som avlöningar, lämnandes Jupiter fastbunden och Peter och Gus instängda i källaren (knepigt läge).
Jupiter lyckas dock befria sig och släppa ut de andra och de cyklar tillbaks till skrotupplaget i en hast för att möta upp Bob, som vid det laget upptäckt att Octavianus saknades på lastbilsflaket. Men sen visar det sig att den slarvige Hugo av misstag istället råkat få med sig bysten föreställande Francis Bacon! Glädjen står högt i tak och deckarna klyver Octavianus men istället för Brinnande Ögat ligger det bara en lapp där det står "träng djupare ner, betänk tidsfaktorn" (klurigt!). 

Jupiter räknar sedan ut att Brinnande Ögat måste ligga nedgrävd någonstans där skuggan står exakt halv tre den sjätte augusti, vilket är Gus födelsedag, (otroligt långsökt) vilket givetvis råkar vara NU IDAG och klockan tickar på så dom iväg för att gräva vid Horatio Augusts egendom som råkar ligga på ett ställe som heter Urberget, vilket visar sig vara en förkortning för Solurberget eftersom någon skugga kunde användas som ett solur (jätte-JÄTTE-långsökt). Det visar sig då att stället kryllar av byggjobbare som ska börja riva huset för att bygga nytt (attans!) så deckarna plus Gus blir bortkörda som varandes obehöriga. Jupiter tar det med ro och säger att de ska "fråga örnen om hjälp" (kryptiskt). De återvänder senare på kvällen med en av den otroligt smarte Jupiter egenhändigt byggd metalldetektor, han var också så listig att han trampade ner en silverdollar i marken ungefär där han trodde skuggan skulle hamna (otroligt), därav referensen till örnen. Efter idogt grävande hittar de till slut Brinnande Ögat!, men säg den lycka som varar för Hugo, Charlie och Joe dyker upp som gubbar ur lådor och kräver att de ska få den, men Jupiter hivar obekymrat iväg den i mörkret så att skurkarna far iväg efter den, och deckarna lyckas smita undan. För det var ju självklart Pelle Pricks förfalskade version som Jupiter bara råkade ha med sig, det äkta Brinnande Ögat har Jupiter i tryggt förvar.

Men det är återigen en kortvarig lycka, för med i det närmaste telepatisk förmåga dyker Pelle Prick upp och viftar med stilettkäppen för att tillskansa sig Brinnande Ögat. Pelle Prick, vars riktiga namn är MR RHANDUR, som kommer från RÄTTVISANS TEMPEL i Indien, från vilket Brinnande Ögat blev stulen en gång i tiden och nu vill han ha tillbaks den för att det ska bli ordning på torpet igen. Men som Jupiter påpassligt påpekar så kan Brinnande Ögat varken stjälas eller tillgripas för då blir det olyckligt för, i det här fallet, mr Rhandur och denne inser genast att han har att göra med sin överman och halar istället fram en check på en halv miljon dollar vilket Gus tycker är en helt skälig summa att få i arv istället för en rubin som man ju inte direkt har någon nytta av (om man inte tillhör Rättvisans Tempel).

Deckarna får varsin rejäl slant i hittelön som de genast sätter in på banken för att ha till sina framtida studier (präktigt) och Gus vidtar dessutom oklara "ekonomiska åtgärder" med mr Gelbert på hyrbilsfirman så att deckarna fritt kan disponera Rolls Roycen och Worthington för all framtid (mäktigt!). Det visade sig att mr Dwiggins inte var i maskopi med vare sig skurkarna eller Mr Rhandur, men Hugo var hans brorson som råkat höra när mr Rhandur erbjöd mr Dwiggins en furstlig summa pengar om han kunde berätta var Brinnande Ögat fanns. Sen hade han, mr Dwiggins, fejkat överfallet eftersom han skämdes för att Hugo fått tag på brevet. Hugo var ändå på något mystiskt vis kvar i rummet när deckarna kom dit så han hörde när de bladdrade på om gipsbysterna, varpå han sökte upp mr Rhandur och fick löfte om pengar om han hittade Brinnande Ögat. Det där med att han skulle ha "fimpats" var bara hittepå för att skrämmas, men det är ju märkligt att mr Rhandur inte erbjöd motsvarande pengar till Gus istället för upprepande hot om våld för något som ändå inte kunde stjälas (hans taffliga förklaring var att de skulle bli så rädda att de skulle ge honom rubinen). Men slutet gott, allting gott. Mr Rhandur tog med sig Brinnande Ögat och åkte tillbaks till Rättvisans tempel där frid nu härskar. THE END.

One flew over the cuckoo's nest

 One flew over the cuckoo's nest. 

Hold your head up high

Igår var verkligen lång dags färd mot natt. Vet inte om det var så himla smart idé att stanna kvar i stan efter jobbet för att gå på ett möte som började 18.30, men plånboken och miljön blev väl åtminstone lite glada. 

Tränade ett pilatespass på morgonen, jobbade mina timmar, gick en långpromenad på fältet i stekande sol (det var ju ändå tur i oturen att det inte blev någon intervallträning, det var varmt nog ändå), svängde inom Ica för att proviantera, åkte till Granngården och köpte hönsmat och till Dogman och köpte tuggben. Det sistnämnda tog evigheter eftersom den enda personalen var fullt upptagen med att, som jag uppfattade det, stå och snicksnacka om icke jobbrelaterade saker med den dittills enda kunden. När antalet kunder fördubblas så skulle man ju kunna tycka att det skulle leda till någon form av reaktion hos personalen, men det var uppenbarligen bara jag som tyckte det för jag fick vänta en god stund innan något hände, och sedan fick jag ett Ja, det dröjde visst lite men man får ju avsluta det man håller på med som någon form av lam ursäkt som jag inte bett om, fastän det var uppenbart att samtalet var av privat karaktär och "kunden" ju ändå inte köpt något. Tur för Dogmanpersonalen att jag inte var Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Falling Dogman, en uppföljare. 

Åkte sedan till stallet och åt min nödkvällsmat som jag plockat ihop på Ica och som bestod av melon, bröd och en proteinmilkshake. Efter ett tag kom min dotter, som skulle vara med på samma möte som jag, samt en kompis som hyrt vårt lilla ridhus för hundträning. Visade kompisen tillrätta, tog sedan en promenad ner runt hagarna tillsammans med min dotter. Det var HELVETE vad långt det var till 18.30 men till slut blev den det och mötet kunde börja. Det var en i personalen som hade insisterat på att hen ville ha detta möte och då får man ju ställa upp, men i efterhand kan man konstatera att det lika gärna kunde avhandlats på mail eller telefon. Var hemma vid 19.30 så det var ju alltid något. Väl hemma visade det sig att min man hade ställt en korg i hallen där han uppenbarligen tyckte att jag skulle förvara mina skor, som om jag var ett himla dagisbarn? Han menade på att det var för att det skulle bli "lättare för mig att hitta dom", vilket aldrig har varit ett problem tidigare eftersom hallen innanför ytterdörren bara består av kanske 1x2 meter i övrigt tom golvyta, så det ska mycket till innan något försvinner där. Outgrundliga äro hans tankar ibland. Duschade och gick och lade mig för att läsa, men somnade efter vad som kändes som typ 10 minuter. 

Idag ska jag ta det LUGNT. Jag hade ju, innan Förkylningen gjorde sitt intåg i mitt liv, gjort upp en rätt ambitiös träningsplan för den här veckan, och i söndags tänkte jag att nähä, jag får väl omplanera för måndagen och tisdagen, "men på onsdag är jag säkert vara fit for fight igen". Nu är det onsdag och jag är väldigt o-fit for fight så det är väl bara att resignera och sikta på nästa vecka istället. Idag ska det regna hela dagen, det passar min sinnesstämning. Ska gå en vända med hundarna, kanske köra ett yinyogapass och sedan blir det soffan, en bok, kanske ett par avsnitt av Den som bär skuld. Så får det bli.