Orkar inte ens skriva om VM-kvalmatchen i handboll så deprimerande var resultatet. Så nära. Och så gick det ändå inte vägen. Nu är ju hela VM precis meningslöst. Eller nä, man får väl heja på Danmark istället. Fast det är ju inte riktigt samma sak. Tycker dessutom det är påfallande ofta som man får heja på Danmark i brist på Sverige. DEPPIGT var väl bara förnamnet.
För att tala om något annat. Härförleden fick två av de lokala handbollsstjärnorna här i Ankeborg äran att komma och inviga en liten bollplan som har ställts iordning på Adrians dagis. De lokala stjärnorna, Lars och Klaus (som till råga på allt är köpespelare från - just det - Danmark) fick klippa band med pompa och ståt inför dagisfröknar och (gissningsvis) helt oförstående 2-3-åringar, men det var ju ändå rätt så roligt tycker jag. Ena veckan är man i SM-final och nästa vecka så glider man omkring och livar upp tillvaron i den lokala barnomsorgen. Idrott är ju så mycket mer än bara mästerskap och guldmedaljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar