Skippade faktiskt ridningen idag p g a 1. hade ett telefonmöte som jag inte visste hur lång tid det skulle ta, 2. det är hoppning idag och 3. jag kände mig allmänt omotiverad (åtminstone till hoppning). Eller jag KÄNNER mig allmänt omotiverad till rätt mycket just nu. Det är för mycket jobb och det är inte det jobbet som jag vill och förväntas göra utan handlar mest andras jobb som inte görs och som av någon outgrundlig anledning då blir mitt problem. Jag säger det som jag alltid sagt: i nästa liv ska jag bli polis (eller om det är att jag har varit polis i ett tidigare liv?). Och då inte en sån där tuff utredare eller ens en allmännyttig ordningspolis utan jag ska bli internutredare. En sån som kollar så att andra poliser gör sitt jobb by the book och som alla andra poliser (åtminstone i deckare) H-A-T-A-R. Jag hade varit den perfekta internutredaren.
Sen tycker jag rent allmänt att jag är inne i en period av oflyt, ingenting går liksom av sig självt och allting tar en sån djävla tid istället för att gå lite snabbt och smidigt. Se bara hur det gick med duschkabinen och spisen. Inte mycket plug and play här inte, utan det måste byggas och kopplas om och allting tar tusen år under vilket det står verktygslådor och ligger emballage överallt och stör mitt...kanske inte ordningssinne för det vet jag inte om det är så välutvecklat, men det ser så djävla trist ut. Vilket säkert också bidrar till den allmänna håglösheten just nu.
I lördags skulle det vara fint väder och då hade jag bestämt att jag skulle flisa en massa grenar från träd och buskar som vi tagit ner under sommaren. De har sedan legat på gräsmattan och liksom bidat sin tid och det har stört mig för den delen av tomten där de ligger är den enda delen som är plan och består av klippt gräsmatta och där man kan träna hund på ett vettigt sätt utan att snubbla över stock och sten. Så i lördags så tänkte jag se till att få undan åtminstone en del av de här högarna. Blir kanske inte mer hundträning för det (men då har jag inte heller något att skylla på, hehe), men det behöver ju inte heller se ut som om stormen Gudrun har dragit fram och lämnat efter sig stammar och grenar i en salig röra. Baxade ut flismaskinen, drog fram förlängningssladd och förberedde och hade mig, men nähä, men då var väl flismaskinen så slö så att allting fastnade hela tiden. Kan hända att jag både svor och skrek åt samt sparkade på den på ett sätt som inte är direkt värdigt för en person i min ålder. Inte mitt stoltaste ögonblick ska väl erkännas, men den som har konstruerat den flismaskinen borde fan i mig få sitta en livstid på Hall. Alltså, det är ju bra med säkerhet. Jag är FÖR säkerhet och det är ju ändå en roterande klinga som snurrar fort och är...vass (även när den är slö så är den vass). Men det sitter en kåpa ovanpå klingan och den är så hög så att det är omöjligt att peta på klingan, då skulle man behöva ha ett finger som är minst 30 cm långt, och det har man ju inte. Och öppningen i kåpan är konstruerad så att det absolut inte går att sticka ner handen i den. Och det går inte att starta motorn om inte kåpan är på.
Det händer ju att saker fastnar i klingan. Grenar alltså. Som är för tjocka eller så håller man dom i fel vinkel eller så har det fastnat en del av en gren på något kritiskt ställe eller så har remsor av bark virat upp sig runt den roterande axeln. Den ideala grenen för en grenflis är lång och rak och utan kvistar och inte för färsk, men verklighetens grenar är ofta knotiga och har kvistar som spretar både hit och dit och är inte alltid helt samarbetsvilliga. Samarbetsvillig är inte heller grenflisen när den stannar sådär tjurigt som bara en grenflis kan. Då måste man nämligen montera av kåpan för att ta loss det som fastnat. Kåpan sitter fast med en skruvgrej som man måste vrida cirka 576 varv innan den går att lossna. Så ska man rensa bort det som fastnat, peta kåpan på plats (den ska då passa in i tre olika små hål där man inte kan se alla samtidigt och får man två att passa så har den tredje hamnat utanför och får man den tredje på plats så kan man ge sig på att de två andra sitter snett), vrida 576 varv åt andra hållet och sedan prova att starta. I 99 fall av 100 går det inte att starta utan man måste också gå runt grenflisen, dra ut uppsamlingslådan och rensa låsanordningen till den, för om det sitter någonting i vägen för låset så uppfattar grenflisen det som att det inte finns någon uppsamlingslåda och då går den inte heller att starta av säkerhetsskäl (för då skulle man rent teoretiskt kunna sticka in handen i den roterande klingan det hållet, men det går alltså inte) och så får man ofta göra det tre-fyra gånger för det är en känslig mekanism det där. Och OBS, jag tycker det är bra. Tycker inte att det ska vara möjligt att manipulera sig förbi sådant. Men EN DJÄVLA SNABBKOPPLING till kåpan? Så att man kunde få av den med ett enkelt handgrepp istället för att behöva stå och skruva 5 minuter för att få av den och 5 minuter för att få på den? Samt något slags skydd omkring låset så att inte det man flisar hamnar där (som det ju oundvikligen gör), alternativt att den här anordningen som känner av ifall behållaren är fastlås inte är så satans KÄNSLIG? Men så enkelt ska det tydligen inte vara. Den här apparaten har konstruerats av en ondsint person som jag inte bara har lust att dräpa långsamt och utdraget utan också gräva upp dennes förfäder intill sjunde led och skända knotorna.
Min man slipade klingan igår, men då var jag inte på humör. Högg lite ved istället, men hamnade i fel mat- och sovklocke-fas för det hade gått för lång tid sedan frukosten så jag fick blodsockerfall. Brukar inte vara speciellt känslig för sånt, men det var jag tydligen igår för jag kände mig helt svag och eländig tills jag gick in och åt några ostmackor (det problem som inte känns lite lite bättre efter en ostmacka går under rubriken "olösligt" om ni frågar mig). Men då hade jag tappat sugen p g a att det även behövdes bakas bröd och lagas mat och diskas och plockas undan och sånt där som också måste göras, plus att jag kände att jag ju även måste ta mig tid att ligga på soffan och glo och göra ingenting när jag nu för en gångs skull inte hade något inplanerat.
Men idag efter jobbet (när det också var fint väder) kände jag livet i mig och flisade undan två av tre jättehögar och då gick det minsann som en dans med den nyslipade klingan. JÄÄÄ, kände jag då och blev lika oproportionerligt uppåt som jag blev grinig på lördagen. Klingan har ju liksom inte blivit slö över en natt och jag har lite successivt vant mig vid att flismaskinen långsamt blivit lite sämre för varje gång. Men nu mindes jag hur det var att flisa när maskinen var ny, den liksom slukade grenarna istället för att man behöver stå och nästan truga för att den motvilligt ska tugga i sig. Plus att den tuggar i sig både det ena och det andra utan att ha synpunkter på det istället för att tvärstanna tjurigt så fort det är en gren som inte passar.
Jaha, sen hade jag mitt möte som inte tog så lång tid som förväntat och sedan var måndagskvällen liksom...ledig? Det händer ju sällan, eller jo faktiskt också nästa vecka för då är det gemensam teorivecka, vilket innebär att man inte rider på sin vanliga tid utan kan gå på lite olika gemensamma clinics lite när som under veckan. Fast i år tyckte jag inte att det fanns något som attraherade jättemycket. Däremot skulle de ha en drop in-dressyr med fokus på öppna och sluta nästa måndag, så den kanske jag är lite sugen på. Behöver ju träna på öppna och sluta, men det är svårt med Köttbullen för hon kan inte och då är det svårt att veta vad som beror på att hon inte kan respektive att jag inte gör rätt. Så ska JAG ha ut någonting av det så får jag kanske rida någon mer välutbildad häst som jag kan lära mig av, men jag är ju inte mycket för att byta häst och nu finns det nog bara cirka 5 stora hästar som jag överhuvudtaget har ridit. Men är ändå lite sugen? Alltid lär man sig väl något, tänker jag. Det här ingick såklart inte i clinic-utbudet utan var någonting som kostade extra men det kan jag väl unna mig, tänker jag. Är ju lön på fredag och då ska jag dessutom få mina cirka 40 övertidstimmar för september utbetalda så jag sitter väl inte i sjön direkt om man säger så. Nu ska jag i alla fall sätta tänderna i en ny bok som jag var och hämtade på bibblan efter jobbet. Sedan blir det väl tidigt i säng för en gångs skull. Ska inte cykla till jobbet imorgon för det ska bli minusgrader och då äts batteriet upp i rasande takt och är det något jag inte vill riskera så är det att stå med svintung elcykel med urladdat batteri och ha cirka 13 km kvar till jobbet. På onsdag ska det istället bli 10 grader så jag tar veckans påbjudna cykling (som jag har sagt att jag ska hålla på med så länge det inte är snö eller halt) då istället.
Måste börja lyssna på poddar igen, känner jag. Jag ÄLSKAR Skäringer & Mannheimer, förra hösten hamnade jag back p g a så rövmycket att göra på jobbet att jag liksom inte pallade att ha några som helst måsten utöver de jag redan hade. Sedan lyssnade jag ikapp i början av året men kom till det avsnittet där Agnes Wold var inbjuden att prata om corona och sedan blev det corona-kaos på jobbet och så halkade jag efter igen Tänker OFTA på att jag borde utnyttja tiden i bilen bättre. Sitter ju ändå där nästan en timme per dag fram och tillbaka från jobbet. Borde skaffa någon sån där ljudbokstjänst, tänker jag ofta, eller åtminstone lyssna på någon djävla podd istället för P4. Dock får man via P4 höra en massa spännande saker som man aldrig skulle ha hört annars, så jag vet inte. Nu idag tänkte jag att jag ska prova att lyssna på podd på dit- ELLER hemvägen och P4 den andra tiden. Återstår då att välja mellan Vaken i P3 och P4 (på morgonen, eller snarare natten) alternativt P4 Extra eller radio Kristianstad (beroende på vilken tid på eftermiddagen som jag lyckas ta mig från jobbet). Får väl helt enkelt prova mig fram och se om det funkar.
Slut på dagens gnäll. Avrundar med ett favoritcitat (ur Tre män i en båt av Jerome K Jerome):
Jag yppade dessa mina känslor för Harris, och han sade att han också hade dem, fast i ännu högre grad. Han sade att han kände, att han ville slå ihjäl inte bara den person som hade låtit sätta upp anslagstavlan, utan också hela hans familj och alla hans vänner och släktingar och sedan jämna hans hus med jorden. Jag fann dock detta vara att gå en smula väl långt, och jag framhöll detta för Harris, men han svarade: 'Visst inte. Det vore inte mer än lagom åt dem, och sen skulle jag gå och sjunga lustiga visor på ruinerna.'
Man gillar Harris, det gör man faktiskt.
