På kvällskvisten

Här sitter jag och samlar krafter som har gått åt under dagen. Har i och för sig inte gjort så SATANS mycket, mer än hängt med The Wendels. Eller tre fjärdedelar av dom åtminstone.

Vi tågade mot lekplatsen, först utmed den surt trafikerade väg 19/9 som går genom hela byn. När vi kom ut på gång/cykelbanan så fick Adrian hålla Remus i kopplet FJÄLV. Han fick därmed erfara att en tax kan pinna på rätt så bra, men det kan ju en treåring också. Vi hittade en liten groda som vi släppte ner i sjön och såg den simma iväg mot okända öden. Sedan provade vi lekplatsen. Den hade en pump som man kunde pumpa vatten med, som sedan rann i trärännor och slutligen startade ett vattenhjul. Pumpen var precis lagom trög för att en treåring INTE skulle orka pumpa, så där fick den äldre generationen svettas. Vidare skulle det gungas "jättehögt" och klättras och stås i, inte en lugn stund. Oliver (4 månader) fick prova en jättestor gunga som man kan ligga i. Man tycker ju att det skulle kunna vara ganska behagligt, ungefär som att ligga och softa i en hammock och se små lätta moln på sin himmel, sin himmel som är blå, men emobarnet Oliver tog på sin dystraste min och uppskattade verkligen inte vad skattepengarna gett honom i form av kommunala lekplatser.
Sedan kom det lyckligtvis ett gäng huliganer, eller barn i 10-årsåldern, som intog sagda lekplats under stoj och skrän, så då valde vi att droppa av. Masade oss hem hit här och åt yoghurt. Blev uppläxad för det var Arla och inte Skånemejerier. Sedan ville Adrian "leka med fiskarna", vilket innebär att vi (mest jag) ska lägga pussel med olika marina motiv som finns i en bok jag har köpt för en krona på loppis. Det gjorde vi, och sedan talade vi en god stund om valhajen, som är världens största fisk (enligt loppisboken), och så räknade vi samtliga smörbultar, pirayor, guldfiskar, krabbor, clownfiskar, snäckor, koraller och dykare som fanns avbildade i sagda bok (många, många).

Adrian vågade livet genom att i ett obevakat ögonblick gena över Katlas och Tengils pedantiskt skötta rabatt ut mot gatan när vi gick förbi. Lyckligtvis så befann sig de onda gamlingarna på andra sidan huset och såg det inte, och ingenting blev heller nedtrampat, men vi hade inte riktigt möjlighet och redskap med oss för att återställa Katlas symmetriska krattmönster i rabatten, så en rad fotspår i storlek 30 eller så finns kvar som bevis för att världen är ond och allting är en sammansvärjning för att sabotera den ordning i naturen som kräver enorma doser ond pensionärskraft för att upprätthålla. Det här kan mycket väl vara Ankeborgs motsvarighet till skottet i Sarajevo. To be continued.